Det behövdes visst en lördag för att få mig tillbaka till någorlunda normala gängor igen. Jag vet att gårdagens inlägg var både ilsket och bittert och jag har inte bytt åsikt om det jag skrev om då.

Men hur ska vi orka med att ta oss igenom "pestens tid" om vi inte försöker hitta små ljusglmtar trots att vi inte känner igen oss i vår egen vardag längre? Man behöver tänka på annat.

Imorgon fyller "storpojken" 28, den första för året av födesledagar i min familj. Han inleder årfyllningarna och jag avslutar dem varje år. Men så mycket firande blir det kanske inte. Hans lillasyster hade föreslagit att vi kunde samlas hos honom och käka pizza vilket jag sa ja till också. Hans mor vill inte träffa folk alls för att undvika smittorisken och hans morföräldrar är båda 85 år och ganska skröpliga så de stannar också helst hemma.

Inget att säga om det - de är ju alla i högriskgruppen med hög ålder och/eller underliggande sjukdomar. Så vi får väl kanske se till att träffas på något sätt då pandemin gått och lagt sig för den här gången. För det gör den väl...?

Jo, jag väljer att tänka att den nog gör det och dessutom inom en inte alltför avlägsen framtid.

När jag vaknade imorse var jag nästan säker på att jag hade bokat in tvättstugan men som tur var tassade jag ner och kollade innan jag släpade tunnan nedför trapporna. För det är imorgon jag ska tvätta.

Så då tog jag mig istället för med att sparka igång snabeldraken och dammsuga lägenheten och därefter också svabba av golven medan mattorna vädrades på balkongräcket.

Skitjobb, javisst! Men det behövdes verkligen. Jag började med vardagsrummet och skurvattnet var nästan svart redan där. Samma sak med kök, hall och badrum medan våra sovrum plus gästrummet var en aning bättre.

Men nu vilar en diskret doft av Ajax i mitt hem och samvetet mår så bra över att ha gjort lite nytta som jag borde gjort långt tidigare. Jag klappar mig ivrigt på axeln och berömmer mig själv flitigt.

Annars får man söka glädje på annat håll. Man kan surfa runt på Youtube och återknyta bekantskapen med både Hasseåtage, Magnusåbrasse och Galenskaparnaåaftershave. Plus en massa annat.

Om ni, som jag, har tillgång till TV-kanalen BBC-brit (tror jag den heter) kan man titta på ett program som heter QI.

IQ fast baklänges, alltså. Lite svårt att beskriva men man hanterar kunskap av den mer kuriösa sorten. Vad jag brukar kalla värdelöst vetande. En programledare ställer frågor om saker du aldrig ens funderat över och en panel bestående av Alan Davies och tre andra kändisar (brittiska kändisar, alltså) ska försöka svara på frågor.

Det är någon sorts tävling för det utses vinnare varje gång men tävlandet är av underordnad betydelse. Det tycks mer handla om att riva ner skrattsalvor och applåder. Först leddes showen av Stephen Fry (ni vet han från Topgear) men de nyare avsnitten har en kvinnlig programledare som heter Sandy Toksvig. Jag gillar ju brittisk humor som ju ganska ofta är sådär lite på gränsen. Britterna är inte alls sådär pryda som många verkar tro.

QI rekommenderas alltså varmt. Finns förresten kanske också på Youtube.

På Youtube finns också Brynolf & Ljung. Två ganska unga svenska killar som jobbar med magi. Street magic kallas det som de sysslar med och är riktigt roligt att se på. För man kan nästan aldrig ens föreställa sig hur de bär sig åt.

Undehållande är det i alla fall.

Sen har jag också börjat titta på en av alla de där serierna som jag har missat. Jag är nu på avsnitt tre från första säsongen av Gåsmamman. Vet inte om det är säsong tre eller fyra som går på TV nu men så småningom kommer jag säkert ikapp.

Annars kan man använda sina lediga dagar, när man nu inte får ha så mycket socialt liv, åt att till exempel städa den där garderoben där man vet att det hänger massor som man aldrig mer kommer att ta på sig. Köksskåp, linneskåp och källarförråd likaså. Garanterat Coronasäkert plus välbefinnandet det ger att få vara nöjd med sig själv en stund.

Patience med kortlek på köksbordet eller i datorn funkar också tills man tröttnar. Eller läs någon av alla de där böckerna du har i bokhyllan som ännu inte blivit öppnade.

Håll ut, kära ordbrukare i Vedevåg, Mattmar, Häggdånger och Lilla Edet. Vi klarar det här! Tillsammans! Även om vi just nu måste kämpa var och en på sitt håll.