Sådärja! Dags att packa ihop den här söndagen, spara den i minnenas arkiv eller bara glömma den. Tvätten är klar för ganska många timmar sedan så nu har jag rena skjortor, strumpor och allt det där andra man behöver för minst en vecka till. Och det är ju också precis så länge det dröjer innan det bär till nästa gång.

Nu vet jag också vad företaget heter som höjde priset på handsprit med över tusen procent i veckan som gick. Procurator heter de och jag ska akta mig noga för att gynna dem i framtiden. Det är sådant där som får en att förstå varför Fred Åkerström skrev och sjöng in "Sådan är kapitalismen" på det röda sextiotalet.

Min farfar var också väldigt röd i sin livsåskådning och sina politiska sympatier men för det förespråkade han inte någon revolution med komunistisk diktatur som mål. Däremot pratade han ofta om hur "de goda kapitalisterna" i samverkan med Tage Erlander och Gunnar Sträng m.fl hjälpte till att bygga välfärden i Sverige för de breda massorna.

De finns, för all del, nu också men är i klar minoritet mot de som anser att vinsterna ska öka i all oändlighet till vilket pris som helst.

Undrar förresten om Procurator hade försökt slå mynt av bristen på vissa varor om våra problem berott på krig i Europa som hotade att drabba även oss här i trygga Sverige. Eller om de kanske har något litet uns av samhällsansvar. 

Jag vet inte det men jag misstänker starkt att det lyst dollartecken i ögonen på dem oavsett hur chansen kom till dem att skära guld med täljkniv tack vare landets och medborgarnas svårigheter. Ingen behöver väl tvivla på att jag har svårt att känna annat än förakt för deras agerande när det gäller handspriten.

Så... vem vet? Kanske kan den här pandemin blåsa nytt liv i ordet "S O L I D A R I T E T". Kanske kan den få gemene man och kvinna att inse att vi får en bättre värld, en bättre nation, region, kommun, skola, arbetsplats, bostadsområde om vi hjälper varandra än om vi lägger tiden på att hata och motarbeta varandra.

Söndag kväll är det, som sagt. Snart dags att krama kudden och hänga på sig grimman så man orkar stiga upp strax efter fem imorgon bitti. Halv sex är den vanliga tiden men jag vill hinna duscha innan jobbet eftersom jag inte riktigt orkar ställa mig under vattenstrålarna ikväll.

Sen är det arbetsdag och eftersom det är måndag ska jag göra min rond på fabriksområdet. Förhoppningsvis hittar jag containers och behållare som är färdiga för tömning så jag kan ägna en stund åt att beställa det från Stena, Ragnsells eller Fortum. Ronden görs oftast med bil eftersom området är så stort att det skulle ta en halv arbetsdag om jag skulle knalla runt till fots. Bilen är en såndär paketbil med stort skåp baktill även om själva bilen är liten.

En Renault Kangoo är det och den är en riktigt trevlig bekantskap även om det är obefintlig sikt bakåt (man får lita på sidospeglarna). För någon vecka sedan råkade jag förstöra motorvärmarkabeln till den. När jag bytt om till arbetskläder kom jag till bilen bakifrån och missade att kabeln satt i. Så jag backade och den gick av.

En snabb koll på nätet talade om att jag kunde få en ny hos Biltema för 189 kronor. Men då jag pratade med inköpsavdelningen sa de att de handlar med en annan firma. Dit ringde jag då och fick veta att hos dem kostar samma kabel drygt 100 kronor mer. Minus rabatt på 20 % men ändå.

Nu tror jag kanske inte att företaget går omkull om de köper kabeln från den dyrare leverantören (som man har avtal med) men tankarna vaknade ju och jag undrar hur många fler och säkert dyrare saker man kunde köpa billigare.

Men jag slår bort de där tankarna lika fort som de kom för jag vet ju att ingen med någon sorts makt är intreserad av vad en liten arbetare på golvet har för tankar och idéer.

Nej, här gäller det att härda ut. På flera olika plan. Härda ut tills pandemin blåst över och livet kan återgå till det vanliga igen. Härda ut tills jag får pension och slipper det där företaget där så mycket är så fel och så många mellanchefer är "tjugofemtekolonnare". D.v.s såna som tagit på sig chefsrollen enbart för att få högre lön men är totalt ointresserade av att åstadkomma något vettigt. Och lönen kommer ju oftast den 25;e - därav uttrycket "tjugofemtekolonnare".

Den sortens chef ljuger dig gladeligen rakt i ansiktet och skyller undantagslöst ifrån sig när man påpekar att saker inte sköts som de borde skötas på hans/hennes ansvarsområde. Han/hon lovar gärna att ta itu med saker men när man följer upp efter några dagar eller veckor så har inget hänt. Då har de också mer eller mindre fantasifulla förklaringar till att de inte klarat av till synes enkla uppgifter.

"Nja, du vet... Nisse blev ju sjuk och det är bara han som kan det där ordentligt" eller "Vi har beställt grejerna vi behöver för att göra klart men de har inte kommit ännu.Jaså, HAR de kommit? För tre veckor sedan, säger du?

Det var som fan... tänk att förrådet inte kan höra av sig när grejerna levereras"

Ja, ni fattar ju själva, eller hur?

Morgondagen lär utvisa ifall jag jobbar huvudsakligen hemifrån kommande vecka/veckor. 

Hav förtröstan, kära ordbrukare i Molkom, Ådalsliden, Österfärnebo och Hökhuvud (Jodå, det finns VISST en ort som heter så. Den ligger i Uppland mellan Östhammar och Gimo). Vi ses!