Man får ju variera sig lite... Klippet ovan hittade jag då jag satt och slösurfade. Och kände genast igen det som ett lätt omarbetat manus från TV-seren Lorry, om ni minns den. Stefan Sauk var ju med lite där och bl.a gjorde han en monlog som började..., "Goddag, mitt namn är Cancer". Därefter sa han ungefär detsamma som han gör här. Dock med skillnaden att han gjorde den på svenska med finsk brytning.

Den gången tyckte jag att den var tänkvärd och bra men nu är jag inte riktigt lika säker. Det förstås, om man plockar ut valda delar som t.ex där han talar om hur vi jäktar och stressar omkring så att vi glömmer bort att leva.

Min gode vän som är smittad har jag inte pratat med ännu idag men igår var han feberfri så jag hoppas att det håller i sig och fortsätter på det spåret så kanske han snart är återställd.

Jag jobbar hemifrån idag men har egentligen inte åstadkommit något av större värde. Men det tar jag väl igen imorgon då jag ska dit och köra min rond. Jag hade inte presterat så värst mycket mer om jag suttit på mitt kontor heller men det är mindre långtråkigt att göra ingenting hemma.

Den lille anarkist som bor någonstans längst inne i mig föreslog mig imorse att jag kunde betala mina räkningar på arbetstid. Det finns ju ingen risk att bli påkommen med att sköta privata ärenden när jag sitter här. Så det har jag gjort och känner mig inte alls lika nyrik som imorse då lönen hade rullat in på kontot. Men blodsugarna har fått sitt nu så nu får de hålla käften en månad igen.

Och nu tycker den där lille anarkisten att det väl inte spelar någon roll om jag åker och storhandlar också på betald arbetstid. Ta med jobbtelefonen, säger han. För ditt jobb just nu går ju ut på att vara tillgänglig och har jag bara arbetstelefonen med mig och påslagen så går det ju alldeles utmärkt att få tag i mig.

Och skulle jag, mot all förmodan i världen, stöta ihop med någon av företagets chefer så får jag väl bara säga att jag är ute på lunch. Och genast därefter fråga va han/hon själv gör där! På arbetstid!!!

Jamen, jag tror nästan att jag gör det. Tar tillbaka lite av all tid jag bjudit på genom åren. Tid som jag aldrig fick något för. Om vi tänker oss att jag gjorde det kanske fem timmar per år (låååågt räknat) de första trettio åren så har jag ju 150 timmar innestående bara på den tiden. Så jag tänker inte ha det minsta dåligt samvete!

En tur till Willys får det bli. Och en sväng förbi Candy World i Birsta och bunkra upp med en stock Generalsnus.

Dessutom behöver Madame Citroen få nåt att dricka, det börjar närma sig röda fältet på bränslemätaren såg jag igår.

Så.... jag sticker iväg och jobbar lite på mina egna uppgifter och återkommer förr eller senare. 

Ha en fortsatt härlig måndag, kära ordbrukare, i Bälinge, Gnarp, Hälleforsnäs och Hissmofors. Vi ses!