Go´lördagmorgon på er, mina kära ordbrukare i slott och koja i vårt avlånga land. Passa er, förresten, för att tala om avlångt land om ni pratar med en chilenare. Det finns ganska många sådana på min arbetsplats och en gång råkade jag använda den där klyschan inför en av dem som genast reagerade och talade om för mig att Sverige minsann inte är på långa vägar så avlångt som hans hemland.

Jag försäkrade honom genast att jag inte alls var ute efter att tävla om vems fosterland som var avlängst

Heter det så, förresten? Jo, men det måste det väl göra för det kan ju inte heta "avlångast". Lång, längre, längst säger man ju men "avlängst" kändes inte rätt på nåt vis. Nåja, skit samma, det kanske dyker upp någon gammal avdankad svensklärare och talar om för mig vad som är rätt och fel.

Fel hade jag dock när det gällde min inbokade tid i tvättstugan. Eller rättare sagt så var jag väl lite "daga-vill" som vi säger här i norr när vi är osäkra på om det är onsdag eller fredag eller nåt annat.

Vaknade halv fem imorse i den fasta tron att det var söndag och tänkte att jag kan sova lite till innan det är dags att gå ner i källaren. Men då jag vaknade nästa gång var klockan halv tio och jag svor en liten ramsa först över att komma igång så sent. Men när jag släpat ner tvättkorgen så stod maskinen redan och snurrade för fulla muggar. Och strax därpå uppenbarade sig grannen ovanför och upplyste mig vänligt om att det var lördag. 

Så det var bara att pallra sig tillbaka till lägenheten och sätta sig här för att beklaga mig inför eventuella läsare.

Alltså får jag hitta på något annat att fördriva denna lördag med. Våren visar sig från sin allra bästa sida idag så jag borde förstås se till att få lite frisk luft i lungorna och lite sol på min bleka hud.

Måste hitta på någon middagsmat också. Kanske ska ta fram en klump köttfärs och köpa hem några hamburgerbröd för att än en gång konstatera att hemlagade hamburgare slår vilken snabbmatskedja som helst när det gäller både smak och konsistens. Och det är ju så lätt! Köttfärs (helst på högrev), salt och peppar, sen är man liksom "hemma"!

Sen något år äger jag dessutom en s.k hamburgerpress som gör alla burgare lika stora och med samma form. Så kan jag ju googla efter hur man gör karamelliserad rödlök som är så gott som tillbehör. Har gjort det en gång men det är så länge sedan att jag har glömt. Men jag minns i alla fall att det inte var svårt ett dugg.

Min air-fryer kan sedan med fördel användas för att fixa lite pommes frites som tillbehör precis som på McDonalds eller Max. Så får det bli.

Min Coronasjuke kompis har nu två feberfria dagar bakom sig och jag håller tummen för att det håller på att vända och att han snart blir frisk igen.

Av någon anledning har antalet besökare på min enkla lilla blogg ökat det senaste året. I många år låg antalet mellan 10-20 besökare per dag men från i höstas har det ökat och det är ovanligt att det är färre än 40 numera.

Mellan 50-60 är vardagliga siffror nuförtiden och det har förbryllat mig en aning. Jag har undrat en del över varför eftersom jag inte tycker att jag skriver varken bättre eller sämre än förut. Men nu tror jag att jag har listat ut det.

Tror att det helt enkelt är så att det finns färre bloggare på bloggplatsen av någon anledning. För då blir det ju automatiskt så att när man slumpar runt så finns det färre sidor attt slumpas till och därför hamnar man oftare på de sidor som finns kvar. Och det har jag ju märkt då jag själv slumpar omkring. På så sätt blir det ju logiskt att man får fler besök om antalet bloggar blir färre.

För om det vore så att jag blivit mer intressant att läsa för fler människor borde det komma fler kommentarer också. Men det gör det inte, det är ungefär samma människor som kommenterar idag som för 5, 7 eller 9 år sedan.

Och varför blir vi färre här? Tja, säg det! Kanske folk flyttar till andra bloggportaler eller så är det många som tröttnar och bara lägger av.

Nåja, hur det nu än är med den saken så kommer den här bloggaren att stanna kvar. Åtminstone inom överskådlig tid. För mig spelare antalet läsare inte så stor roll. Den här lilla skriftsamlingen som är min blogg har sitt huvudsakliga värde mest för mig själv. Särskilt de historiska tillbakablickarna i backspegeln som kommer varje dag. Eller i vart fall varje datum då man skrivit något under de år man varit verksam här. Drygt elva år för min del!

Så... 2030 kanske jag sitter här och läser vad jag själv tyckte och tänkte och bekymrade mig över just idag för tio år sedan. Om jag fortfarande vandrar på jorden då, förstås...

Ha nu en härlig helg, kära ordbrukare i Laaholm, Skövde, Norrskedika och Köpmanholmen.

Vi ses! Om Gud vill och pjäxer´n håll´!