Sista "jobba-hemma-dagen" för den här veckan.Idag blev jag faktiskt inringd en sväng på förmiddagen. Första gången det händer men det ingår ju i jobbet och jag bor ju ganska nära

Och jag hann bara stiga ur bilen på jobbparkeringen så ringde "Galne Gunnar". (Han kallas så, han som chefar över tjejerna i portvakten). Han ursäktade sig först men frågade ytterst vänligt, på gränsen till inställsamt, om jag kunde tänka mig at rycka in som portvakt i två dagar. Han beklagade sig över att hans ordinarie personal måste ta ledigt för att fira student för något av sina barn. Jag fick sådan lust att fråga om han inte vetat om det ganska länge. För jag vet att båda två alltid säger till i god tid när de behöver ledigheter. Och mot bakgrund av det kan man ju undra varför han, som chef, inte löste det problemet direkt. Sen ojade han sig också över att han sagt till damen som sköter klädförrådet att hon ska lära sig portvaktsjobbet så han får en reserv till. Även där lämnar jag honom utan minsta medlidande eftersom det ju är hans jobb som chef att se till att det händer. Skapa de förutsättningar som behövs och fixa det, helt enkelt.

Men som god medarbetare sa jag förstås ja till att rycka in. Bara trevligt att få lite mer att göra och träffa lite mer folk om än på någon meters håll.

Så imorgon blir det att vika sig ur lakanen redan vid femtiden med ett lyckligt leende och ropa "Äntligen!" På fredag får jag däremot lite sovmorgon och jobbar till 16. 

Jag gillar egentligen att hoppa in och vikariera där men skulle aldrig söka om en fast befattning blev ledig. Just på grund av chefen. Det är helt okej att vara där kortare perioder och t.o.m veckovis eller månader. Han står ju liksom i beroendeställning mot mig och är därför så gott som alltid juste mot mig. Tjejerna, däremot, berättar hårresande historier och jag tror dem för jag har sett den sidan hos honom också. Båda två gör jättebra jobb och är omtyckta av alla som besöker oss. Men deras chef visar nästan aldrig nån uppskattning för dem. Tvärtom så detaljstyr han hela tiden över saker som han själv inte ens kan och ger dem åthutningar för allt möjligt strunt.

Till exempel så händer det då och då att chaufförer som kommer ofta tittar in med ett paket kakor, bullar eller en chokladask. För att visa sin uppskattning för det bemötande de får. Men chefen påstår att dessa gåvor tillhör företaget och att det är stöld om de tar emot dem. Nu fattar du säkert nivån som "Galne Gunnar" håller.

Därför skulle jag aldrig vilja ha honom som chef på tillsvidare-basis. För jag skulle säkert bli vansinnig förr eller senare och skälla skallen av honom.

De ordinarie portvakterna är säkra på att det är för att de är kvinnor som han behandlar dem som han gör. Och det är i och för sig inte omöjligt. Jag vet att han för närvarande bor för sig själv men under de 12-13 år han arbetat i företaget hunnit med fyra olika damer som han sammanbott med.

Och jag som inte sammanbott med annat än katter och mina ohängda ungar sedan 2004. Så frågan är väl vem av oss som är värst. Han som lyckats slita ut fyra stycken eller jag som inte lyckats fånga en enda...

Nu har jag väl, i och för sig, inte sprungit skorna av mig för att leta heller om vi ska vara ärliga. Jag trivs rätt bra i mitt eget sällskap. Fast visst finns det stunder då jag önskar att jag hade någon att dela ljuvt och lett med.

Nåja, det är som det är och jag kanske inte skulle bli så lätt att leva med när jag varit ungkarl så länge. Men man ska heller aldrig säga aldrig. Händer det så händer det.

Vad som händer nu är dock att jag ska avsluta här och hänga på mig grimman för ett möte med kudden, madrassen och täcket. Sov gott, kära ordbrukare i Valsjöbyn. Älmhult, Rosersberg och på Orust. Om en vecka drygt är det midsommar. Och på måndagen efter får jag semester för första gången sedan 2010. Vi ses!

"-Goddag, Tödde!

-Goddag Mödde, vad kan jag göra för dig? Vad vill du ha?

-En mordutredning, Tödde

-Det går bra det, Mödde Ska jag hitta en yrkesmördare?

-Nej, Tödde Bara en mördare, vilken som helst. Han som mördade Palme.

-Jaha, men det var väl inte vem som helst. Det bör väl ha varit en lejd yrkesmördare så jag fixar en sån åt dig då. Ska det vara bevis också?

-Ja, helst.

-Då tar jag fram bevis också då, Mödde.

-Tack Tödde. När blir utredningen färdig då?

-I juni, Mödde. Ajö, ajö!

-Ajö, Ajö, Tödde.

Och tiden gick som den brukar när det går tider. Det blev juni och Mödde kom tillbaka till Tödde.

-Goddag, Tödde. Är utredningen färdig?

-Jajamensan, Mödde. Den ligger där.

-Var? Jag ser ingen utredning... Var är yrkesmördaren?

-Det bidde ingen yrkemördare.

-Bidde det ingen yrkesmördare? Vad bidde det då då?

-Det bidde en Skandiaman. Men han är död så du kan inte åtala honom.

-Bevisen då?

-Det bidde inga bevis. Det bidde inget vapen som kan bindas varken till mordet eller Skandiamannen. Inget DNA heller...

-Nähä... vad bidde det då då?
-En helvetes massa indicier, Tödde. Men de hade inte räckt i en domstol om Skandiamannen hade levat. Så nu skiter jag i det här och går och tar en fika. AJö, ajö med dig, Mödde!

-Far åt helvete, Tödde!"

Tyckte ni om min lilla saga? Jo, jag vet att jag har lånat upplägget från HC Andersen men han är ju också död precis som Stig Engström, Christer Pettersson, den s.k 33-åringen och självaste Ted Gärdestad. Jo, han figurerade också i utkanterna av utredningen från början. På vilka grunder vet jag inte men han avfördes ganska fort.

Men jag kan däremot enkelt föreställa mig besvikelsen hos alla de som trodde innan att man kanske hittat vapnet och kunnat binda det till både offer och gärningsman. Det som presenterades av Palmeutredningen idag var ju egentligen ingenting nytt alls. De har kört utredningen in i väggen helt enkelt. Och det är väl egentligen inte svårt att fatta.

Så för att slippa medge att man ger upp pekar man alltså ut en avliden person som gärningsman. Antagligen tycker man att det ser lite bättre ut än att säga att de ger upp. Engström själv lider ju inte av det men han kanske har anhöriga som lever och hur påverkas de över att deras pappa/morbror/farfar/bror eller vad han nu är pekas ut som skyldig till statsministermord. Liesbeth Palme roterar förmodligen i sin grav.

Ganska snart lär väl professor Willy Vingmutter (alias Leif GW) såga utredare och åklagare jäms med fotknölarna och jag törs redan säga att jag håller med honom fast jag inte vet exakt vad han kommer att säga. Dock vet jag att han hade stora förväntningar innan.

Ja, ja, det bidde inte så mycket till blogg idag, det bidde bara en liten saga. Och det är väl inte så illa det? Vissa dagar blir det ju som för Tödde. Ingenting!