Kors vad det gick hastigt, som Emil i Lönneberga sa när han kört ner huvudet i soppskålen och fastnat för andra gången samma dag. Men här är ingen soppskål inblandad (tror inte ens att jag äger en sån) utan rubriken syftar på min semester. Å ena sidan är hälften över, borta, slut, förbi, förslösad eller vad man vil men jag försöker se det från andra hållet. Tänka att fast jag varit ledig så länge har jag ändå hela två härliga veckor kvar då jag inte behöver ägna avfallshanteringen en tanke. Ja, förutom den man sköter hemma dagligdags förstås. Men där slipper ju ingen annan undan heller så det får la gå, det får la gå.

Värmeböljan från min första semestervecka har bedarrat ganska ordentligt men det gör mig inget. Det väder vi haft på sista veckan duger bra med mestadels sol men även några regnskurar och dessutom ett rejält åskväder i början av förra veckan. Många dagar har gått i sysslolöshetens tecken, så även den dagen. Så när sonen föreslog en biltur med tillhörande övningskörning sa jag genast ja. Vi smackade på den gröna skylten och han rattade Madame Citroen till Begrsåker på andra sidan staden. Väl där frågade han vart man hamnar om man fortsätter på väg 86 förbi Kovland. För så långt har han varit flera gånger. Jag insåg att min nyblivne 24-åring inte sett Indalsleden med sina berg och älvdalar. Jag visste att tanken var full så jag sa till honom att ta reda på själv vad som finns bortom Kovland (uttalas "Kåvlann" av lokalbefolkningen häromkring).

Så numera har han sett även Indal och Liden och hade inte den där förb... åttiosexan (vägen) varit i ett så miserabelt skick hade han kanske fått se Döda Fallet och kanske till och med Hammarstrand. Eller åtminstone Järkvissle och Bispgården.

Det var lite som att köra i en päråker (potatisland på rikssvenska) och inte ens Madame Citroens förnämliga stötdämpningsförmåga räckte för att ta bort vibrationerna. Man hade lappat och lagat men känslan var ändå att det vore bättre om de låtit bli för de sträckor där man inte försökt fylla igen fåror och tjälskott var lättare att stå ut med.

Tanken var att vi skulle åka upp på Vättaberget i Liden och att han skulle få se den här utsikten.

(OBS! Tjuvad bild från Google)

AV detta blev dock noll och intet för strax innan vi nådde Liden mötte vi det kolsvarta åskväder som jämtarna blååst ner över oss mot kustlandet och det satte i att hällregna så att vilken bonde som helst hade gråtit av lycka. 

Att åka upp på ett berg och se på en utsikt som man inte ser för störtregnet som vräkte ner är ju ganska meningslöst.

Så då kom tanken att vi kan ju svänga upp i själva byn (fortfarande Liden) och se oss om lite. Tänkte väl att det kanske kunde finnas en bensinstation, kiosk eller Coop-butik som var öppen fast klockan passerat sju på kvällen. Lovade sonen att bjuda på glass i så fall.

Men Liden var stängt. Totalt stängt. Bommat och låst överallt och bränslepumparna var bara en automatsstation. Vad vi kunde upptäcka i alla fall. LIkadant i Indal där vi tittade in på vägen tillbaka österut. Där hittade vi en Tempo-butik men den hade stängt klockan sju, den också.

Men nedåt "Kåvlann" sprack i alla fall molntäcket upp igen ett slag och vi kunde köra sista biten hem utan att ha vindrutetorkarna på högsta fart. 

Nästan hemma fick vi sedan se ett åsknedslag på nära håll i fabriken där jag jobbar till vardags. Inget ovanligt med det, går åskan över Sundsvall så slår den nästan ofelbart ner i den fabriken. Eftersom företaget använder så mycket och så stark ström bildas starka magnetfält omkring den som liksom drar till sig åskvädren.

Så jag drog en lättnadens suck att jag slipper vara där och hjälpa till att åtgärda eventuella haverier. Ibland små och försumbara men några gånger genom åren har vi faktiskt varit nära nedläggning efter åskans framfart.

Då vi sedan kom hem var det strömlöst även här hemma så det blev att leta fram några små värmeljus. Men har man bara en någorlunda laddad mobiltelefon så finns ju både ficklampa och en massa annat på den för att fördriva tiden medan man väntar på att kunna blogga, se på TV eller spela spel.

I fredags firades sonens 24:e födelsedag också. Inte gör vi väl så stora åthävor längre men en Bite-Line-pizza fick han enligt önskemål till middag i alla fall. Min äldsta, dottern i Sthlm, fyller 33 om tio dagar och gav mig idag tips på ett par lampor som hon önskade sig. Så jag swishade pengar direkt så hon kunde köpa innan de tar slut. Sen får man väl gratta telefonledes som vanligt på "rätt dag" men det är skönt att kunna fixa present och veta att de är nöjda.

Nu ska jag gå till frysen och lägga en grabbnäve frysta hallon i ett stort glas. På dem ska jag sedan hälla torrt vitt vin som får både kylas och ta lite smak och sötma från bären. Mycket läskande och god sommardrink.

Söndag kväll? Jovisst, men jag är ju ledig! Imorgon också! Jag har ju för fanken semester! I TVÅ hela veckor till! Yippie!!!