Titta vilken syn som mötte mig på parkeringen utanför jobbet igår morse då jag kom dit. En riktigt klassisk gammal  raggarbil med gangsterkeps på framrutan och allt. Kanske inte i nyskick men uppenbarligen körbar för när jag, senare på eftermiddagen, körde mot stan för att åka och handla mötte jag den på gamla E4 här ovanför och jag tror att jag kände igen föraren. Senare på kvällen var jag ute och övningskörde med sonen och vi åkte mot syrrans stuga på vinst och förlust eftersom vi inte visste om de var där ens. Men det var de inte så vi tog en liten sight-seeing-runda på grusvägen genom stugområdet för att se vad som förändrats och hur mycket. Då fick jag syn på samma bil för tredje gången. Den stod parkerad utanför ett sommarhus alldeles vid sjön.

Såvitt jag minns har jag aldrig sett en sån bil och det krävdes lite forskning för att ta reda på vad det var. Att det var en Pontiac kunde jag läsa mig till på bakluckan men nu vet jag att det rör sig om en Pontiac Chieftain från 1952.

Kul att det finns folk som håller dessa gamla klassiska  bilar rullande. Några ställer den ju till och med i nyskick eller närapå, i alla fall. Hoppas nuvarande ägare hör till den kategorin. Att han/hon planerar att få den lika fin som då den lämnade fabriken i USA fem år innan jag föddes.

I eftermiddags såg jag ännu en bil som fick mig att lyfta på ögonbrynen. Utanför Circle K-macken här i närheten stod en Volvo 242 fråm 1975 eller möjligen -76, Det blev ingen bild på den även om den hade förtjänat det. 

Den var blå och sådär ritkigt högblank i lacken och all krom glänste i solen. Inte en rostfläck eller rispa, inte en skråma på hela bilen. Den såg ut att komma direkt från det löpande bandet i Torslanda

Jag satt i min bil och väntade på sonen som var inne och köpte en cocacola då ett äldre par, troligen 80-plus kom ut och gick fram till den fina gamla Volvon. Farbrorn gick med käpp och det gick inte fort. Sakta och fint gick det också när han så körde iväg med sin välskötta bil. Och då lade jag märke till en sak. Den där genomskinliga plasten som tillverkarna lade över bilsätena på nya bilar på den tiden låg kvar i deras baksäte.

Fömodligen har han ägt bilen sedan den lämnade första bilfirman och skött om den som ett barn. Om jag minns rätt om priser så betalade han väl kanske 30 - 35 tusenlappar för den. Då, på 70-talet.

Om han skulle lägga ut den till försäljning idag kan jag lova att han skulle få minst det dubbla. Troligen mer om motor och växellåda är i samma goda skick som karossen.

Sen var vi iväg och fyllde på snusförrådet hos Candy World i Birsta. Och som ni säkerligen förstår av namnet så är snusförsäljningen bara ett litet sidospår för det företaget. Tog mig friheten att ta ett par bilder som kanske ger en liten vink om hur stort det är.

Karameller så långt ögat når, alltså! Tänk att det finns så mycket godis. Vi unnade oss varsin liten påse, grabben och jag. Och allt var färskt och fräscht. Om man köper lösgodis på Willys, Ica eller så är ofta en del av det halvgammalt och mycket mer "al dente" än man vill ha det. Tuggmotstånd, alltså, beroende på att det börjat torka ut. Men Candy world måste ju vara ett himmelrike för alla gottegrisar!

Granne med Willys är de också och det är säkert bra för båda parter. 

Nu är det lördag kväll och jag har slagit upp en liten whisky av märket Tamnavaulin, en singelmalt för under 300 kr  som jag rekommenderar varmt. Tvättat har jag gjort idag också så jag känner liksom att jag förtjänar det ännu lite mer. Imorgon tänkte jag göra årets första besök i mina svampskogar. Om det inte är lika kvalmigt varmt som idag. 

Klockan närmar sig nio men det är fortfarande 21 grader utanför mina fönster. En skön sensommarkväll alltså.

Det tillönskar jag också er, mina kära ordbrukare i Molkom, Kävlinge, Åbyggeby och Lillpite. Ha det!