Int´fanken blev de nå "gå å lägga sig" int´! Tänkte bjuda på en historia som jag ibland berättar i glada vänners lag när vi fått ett par stadiga dragnaglar innanför västen. Kom ihåg bara att berättaren talar en sjungande finlandssvensk dialekt!

"Nå, nu... sära vänner... Jag ska berätt´ om tå jak joppa Övertorneå frivillika prannkår på suttitalet. Vi vick larme mittinatten att te prinna i stora höghuset i Övertorneå. Så vi kasta oss i prannpilen å åkte dit så fort vi para kunte. Å när vi kom fram såg ja min kompis, Pekka titta ut från fjärte fåningen. Å te prinna som satan unter Pekka så vi skrek åt han att han måst´hoppa.

-Pekka! Hoppa för helvete, vi har prannsegel.

Men Pekka, han tordes int´hoppa utan han sprang upp på femte fåningen. Å vi ropa igen vi att "Pekka, Pekka, hoppa förihelvete, vi har prannsegel! Vi tar imot! Ingen fara!

Men Pekka våga fortfarande int´hoppa, han gick upp till tjätte fåningen å titta ut genom lågorna. Å te prann som satan unter Pekka och ja å mina kompisar skrek allt va vi orkade att; "Pekka, Pekka, hoppa för satan! Vi tar imot dig me prannsegle!

Men Pekka tordes fortfarande int´hoppa utan gick upp på take (Höghusen i Övertorneå var inte sååå höga på den tiden)

Där sto han nu å lågorna slickade han i arslet. Jak sänna paniken inom mej å ropa allt jag orkate att...

-Pekka, Pekka, hoppa förihelvete! Tu prinner inne annars! Hoppa för fan, vi har prannsegel!

Å tå... tå äntliken... tå hoppa Pekka!

Å Fy fan va´vi skratta´... Int fan hadd vi nå prannsegel int´...

Hur rolig den var är upp till dig själv, kära ordbrukare, att bedöma. Den brukar göra succé på de surströmmings- och kräftskivor där jag har berättat den

På väg för att byta om till arbetsmundering värdig en fabriksarbetare fick jag syn på den här. En Clubcar eller möjligen en Melex, två olika märken på dessa elbilar som används på golfbanor och andra ställem. Och alltså även hos oss.

Fabriksområdet är ju mer än en km långt och ganska brett också så det tar sin lilla tid att förflytta sig även inom området. Därför har vi dessa elbilar för att underlätta arbetet en aning för deras brukare.

Det roliga med bilden var ju inte precis att bilen ser så sliten ut, de blir fort det i den miljö de används. Att det är punka på bakdäcket är väl egentligen inte heller nåt att skratta åt utan humorn anser jag ligger i vem som är brukaren.

Om ni tittar så ser ni att det står "Quality Control" på sidan. Det är alltså en liten avdelning i företaget som heter så.

Den består av två tjänstemän vars uppgift är att säkerställa att vi lever upp till vad vi lovat när vi blev kvalitetssäkrade enligt ISO-standarder för kanske 20 år sedan. De ska övervaka att saker och ting sker på rätt sätt och att kunder får vad de ska ha i utsatt tid och med rätt kvalitet.

Men... Om de inte är mer noggranna än sådär när det gäller deras egna transportmedel kan man ju börja undra hur noga de är med resten av sina arbetsuppgifter. För det är ju inte bara det att bakdäcket är platt (om än bara på ETT ställe...) utan om man ser efter lite mer ser man att själva hjulhuset liksom vilar på det punkterade däcket. Upphängningarna i bakvagnen ser ut att ha gett upp fullständigt.

Kvalitetstänkande..? Njae..., jag är skeptisk...

Annars... så undrar jag varför man plötsligt bytt namn på en av de gamla Sovjetstaterna. Varför får vi inte forts'ätta att säga Vitryssland om Belarus, som det heter på deras eget tungomål och på engelska?

Säger de "SVÄRRJE" om oss? 

Inte för att det spelar mig någon större roll, jag blir nyfiket fundersam bara. Det kom så plötsligt liksom. Om någon vet får ni gärna förklara det för mig.

En dag återstår av mitt portvaktsvikariat för den här gången och det har faktiskt varit rätt uppiggande att ha tider att passa men framför allt att träffa människor som man kan byta ett par ord med. Att våra "stammisar" (de där som kommer flera gånger i veckan eller t.om flera gånger per dag) blir glada när de återser mig gör inte saken sämre.

Det tyder väl ändå på att jag måste ha gjort någonting rätt när folk visar den attityden.

Så imorgon får jag väl passa på att njuta av min sovmorgon (vackert ord!) och stå ut med att jag måste stanna till klockan fyra på eftermiddagen.

Sen är det hemma-jobb som gäller igen från och med torsdag. Det blir en sväng in på fabriken på fredag och göra om ronden jag gjorde idag. Det mesta såg dock bra ut och jag vet ganska väl vilka ställen jag behöver kolla lite extra noga. Men det får väl gå, det med...

Löningsdag  är det också så jag var rik när jag vaknade imorse. Men nu har hyresvärden, Felia och diverse andra blodsugare fått sitt så nu är det inte så mycket bevänt med rikedomen.

Men vad gör väl det? Det pågår ju V75-tävlingar på Jägersro i Malmö så innan dagen är slut kanske man är rik som ett troll igen.

Vi får se, kära ordbrukare, vi får se...

Nu ska jag gå och skära till lite grönsaker att äta till lunchlådan imorgon och sedan är det snart dags att krama kudden ett slag. Vi ses!