"Tänk på vilodagen så att du helgar den", står det i bibeln. Är det inte till och med ett av budorden? Den frasen brukade jag ofta använda under de tre år av min tonårstid då jag bodde hos min pappa och hans nya familj. Om han tyckte att jag borde göra något han själv ville slippa på just en söndag brukade jag väldigt hastigt bli religiös och hävda att jag inte kunde bryta mot regler från bibeln. Nån gång tror jag t.o.m att han sa till mig på söndagskvällen att; Nu har du helgat vilodagen så grundligt att det räcker i flera veckor. Så nu får du faktiskt lov att hjälpa till med snööskottningen eller om det bandlade om att bära ut soporna eller hämta en kopp kaffe åt honom.

Nu blev det väl ändå oftast som han ville. Mina protester var mest pro forma och det visste han förstås.

Idag har jag dock vanhelgat vilodagen med att köra tre maskiner fulla med skjortor, strumpor, T-shirts, lakan och handdukar. Även hängt upp och plockat ner dem och manglat sänglinne och badlakan. Och det ska väl till någon sån där riktig kristen fundamentalist för att någon ska bli upprörd över det. Så jag valde att känna mig lite duktig istället!

Därför belönade jag både sonen och mig själv med hämtmat från Cherry Woken i stan. Sonen valde, som oftast, kyckling och currysås medan jag köpte stekt ris de luxe. Kött, kyckling, purjo och jätteräkor (2 st fick jag idag...) samt lite andra grönsaker. Och det är ju verkligen bautaportioner man får på de där asiatiska haken.

De är väl undantagen som bekräftar regeln att de flesta företag anstränger sig hur mycket som helst för att ge minsta nöjliga valuta till kunden för de pengar man betalar. 

Och det är ju inte dyrt heller. 85 kronor per person gick det på för oss. 170 spänn, alltså, för ett rejält skrovmål till oss båda. Försök att äta lunch en vardag för den summan! Några enstaka ställen finns kanske fortfarande som nöjer sig med det men de allra flesta ligger runt hundralappen.

Hösten är här och med den tydligen också GIF Sundsvalls höstfrossa. Efter tre raka förluster åkte de igår till Göteborg och skämde ut sig på Gamla Ullevi mot bottenlaget GAIS som innan dess bara  vunnit en enda match på hela året.

GIF började ganska bra och tog ledningen efter ett kanonsnyggt frisparksmål av Dennis Olsson. För övrigt en av ytterst få som får godkänt i min bedömning. Annars var det många som såg vilsekomna ut och ett felpass framför eget mål var allt som behövdes för att GAIS skulle ta över matchen totalt.

Nåja, det är inte mycket att säga om. Med facit i handen så kan jag ju inte säga annat än att Göteborgarna vann rättvist och välförtjänt. Sundsvall förlorade mot ett, för dagen, bättre lag.

Så nu är det bara att spotta i nävarna och ta nya tag på onsdag då Akropolis kommer på besök till NP3 Arena. De är för närvarande fyra i tabellen medan giffarna ligger sjua så Sundsvall borde väl slippa favoritskapet i alla fall.

Imorgon bitti stundar en ny arbetsvecka och morgondagen lär nog mest skötas hemifrån. Möjligen åker jag in på eftermiddagen och gör min rond eftersom jag har lite annat inbokat på den tiden jag brukar göra den.

Min tid på labbet närmar sig sitt slut eftersom Emma, som jag vikarierar för, kommer åter efter mammaledigt om en månad ungefär. Men om mina arbetskamrater får som de vill så får jag stanna ett tag till eftersom de är underbemannade och Emma kan de jobb som det fattas folk för. Så de vill behålla mig för att avlasta Emma så länge ledningen går med på det. Vad nya lab.chefen vill vet jag inte men jag hoppas och tror att han lyssnar på sina medarbetare när det gäller de områden som han själv inte kan nåt om.

Så jag oroar mig inte. Mer och mer känner jag att chefen på min ordinarie avdelning egentligen bara vill bli av med mig och ersätta mig med yngre och raskare förmågor. Och med det resonemanget så är ju också hon lika glad om jag stannar där jag är. Och de kan inte heller avsluta mitt rehabärende förrän vetenskapen säger att jag är 100 %-ig igen.

Jag väljer alltså att ta det med ro. Kanske skickas jag tillbaka till förrådet och det är väl också helt ok i så fall.

Där kan jag visserligen inte jobba hemifrån som jag blivit bortskämd med nu men jag fattar såklart att det inte är något jag har rätt att kräva. Men nu är det som det är just nu och jag drar självklart fördel av det så länge jag bara kan. Så länge ingen säger åt mig att göra något annat så kommer jag fortsätta att gå till labbet varje arbetsdag. På plats eller hemifrån, beroende på vad ledningen beslutar om restriktionerna under pandemin.

Frågar inget, bara gör det de sagt åt mig att göra. Håller låg profil så kanske de har glömt bort mig och jag kanske kan gå kvar och skrota ända fram till sextiofemårsdagen den 10/12 2022.

Den som lever får se, kära ordbrukare i Mörbylånga, Hoting, Ödeshög och Skänninge. Vi ses!