När såg du en sån här senast? Fiat 850 tror jag modellen hette i slutet av 60-talet och möjligen även något år i i 70-talet. Lägg märke till det stadiga takräcket som lätt får en att tro att denna lilla bil kan bära hur mycket som helst. Var det förresten inte en sån här som "Loffe" Carlsson parkerade båten på den första filmen om Göta kanal?
När de andra hade sabbat hans propeller.

Jag minns dock tydligt att en dam som bodde i huset mitt emot oss köpte en spritt ny sådan här och då hon kom hem mötte hon sin hyresvärd utanför huset. Han pekade på bilen och sa; "Vad fan, Tyra, har du köpt en ny handväska?"

Just denna Fiat har jag sett massor av gånger underi flera år och känner ägaren lite grand också. Under en period på kanske 1-2 år var han min chef. Däremot har jag aldrig sett honom krångla sig in bakom ratten. För bilen är ju riktigt liten och ägaren är säkert bortemot 190 cm lång. Det sägs att han har en till likadan som är gul till färgen men den har jag aldrig sett. Den uppmärksamme ser också att på vänster bakre sidoruta sittter ett märke från linje 3 i kärnkraftsomröstningen 1979. På engelska dessutom och just det tror jag inte att jag har sett förut.

Jag var alltså in på "gruvan" en sväng idag och gjorde veckans första rond.

Därefter bar det iväg till sjukhuset för besök på sömnkliniken. Där mötte mig följande syn som jag inte kunde låta bli att föreviga. Jag ser förstås nu att jag borde ha zoomat in mycket mer för det var inte bilarna jag ville visa utan de vackra lönnarna som brann i flera olika färger. Men jag lägger ut den ändå och tror att de flesta fattar. (Att jag inte är någon framstående fotograf, alltså)

Med Madame Citroen parkerad och biljett löst via Parkster-appen i min aj-fån traskade jag mot entrén men såg att det återstod nästan en halvtimme innan jag skulle få komma in. Så då slog jag mig ner på en bänk i solen och satt där en stund och tittade på folk. Och lyssnade också om än ofrivilligt. Från någon punkt en bra bit från mig hördes plötsligt en väldigt uprörd kvinnoröst. Jag kunde inte urskilja så mycket av vad hon skrek men ordenn; "Jag ska döda dig!" trängde in i mina öron minst tre gånger. Jag undrade för mig själv om man borde ringa polisen eller åtminstone försöka ta mig lite närmare för att försöka lista ut vad det handlade om och om det var allvarliga hot eller bara under rusets och ilskans påverkan. Men just då hördes sirener och två polisbilar kom i högsta fart men en tredje strax därpå. Den arga damen hade tystnat och jag antog att hon kanske tagits om hand. 

När jag, lite senare, gick in och började gå den låååånga korridoren bort till hiss nr. 2 mötte jag först tre sedan fyra sheriffer med skyddvästar och telefoner i händerna. Fullt drama alltså men damen hann visst försvinna innan polisen fick syn på henne. Så jag hoppas att hennes hot bara var ett resultat av ilska/berusning.

På klininken hade jag för första gången inte gjort några framsteg utan tvärtom försämrat mina resultat så mycket att jag fick så lov att hänga på mig utrustningen medan två engagerade vårdänglar felsökte grejerna. 

Och det var inte bara själva masken det var fel på utan det fanns även flera små hål i luftslangen mellan apparaten och min näsa. De funderade febrilt över det för nåt sånt hade de aldrig sett på den sortens lufslang. Men jag har mina aningar och om mina miss(!)-tankar stämmer är det ju en sån där svarting förstås. Det är säkert sonens kolsvarta kattoxe som endera bitit eller anfallit slangen med utspärrade klor. Så med ny slang och ny mask för näsan kommer jag från och med imorgon att se till att han inte gör om det i alla fall. Lossar och lägger undan den över dagen och när jag går till sängs är inte han med. Då stänger jag om mig både för sonens och min egen skull.

Lagade bondomelett när jag kom hem. Ni vet när man steker lite skinka och korv och potatis och häller ägsmet över innan man skjutsar in det i ugnen. Jag spetsade till anrättningen med purolök och lite överbliven riven parmesan. Och det blev riktigt bra faktiskt. SKinklåda eller korvlåda är andra namn som en del använder för denna rätt men idag när jag stod och vispade ihop ägg med ost mindes jag vad mormor brukade kalla det. "Skåprengöring" var hennes namn på det där och en gång under min barndom hörde en kompis som var hemma hos oss just då och han såg helt förfärad ut då han frågade; "Måste du äta regöringsmedel? Är ni SÅÅÅ fattiga?"

Vem som helst som ser mig idag oroar sig inte ett ögonblick för att jag skulle vara undernärd- Tvärtom kanske några skulle utpeka mig som medskyldig till svälten som finns i världen...

Om en timme ska jag, än en gång, bnka mig vid TV;n och försöka stötta GIF Sundsvall andligen under deras bormatch mot Norrby från Borås. Det börjar bli dags att plocka poäng nu om de inte ska bli helt avhängda...

Så ha en underbar kväll och natt, kära ordbrukare. Själv lägger jag mig ikväll med hjärtat fullt av förväntan att de justeringar som gjorts på min "sepapp" ska uträtta underverk.

Vi ses! När andan faller på....