Söndagen lider mot sitt slut men för de som jobbar dagtid gör det inget den här gången eftersom de ju är lediga imorgon också. Det är emellertid inte jag. Skiftschemat säger dagskift så det är bara att pallra sig dit och byta om samt promenera den knappa kilmetern till stämpeluret. Och registrera sig senast 06,00.

Sen slita som en hund i 12 timmar innan man gör om promenaden åt andra hållet, duschar av sig svett och damm och åker hem. Kände mig lite risig ett tag imorse och tryckte i mig en överdos vitlök och C-vitaminer för säkerhets skull. Och endera var jag bara pjålig eller så hjälpte dunderkuren som så många gånger tidigare i livet. För nu känns allt som vanligt ungefär igen.

Tog dock det säkre före det osäkra och ställde in besöket hos äldste sonen som fyller år imorgon utifall att jag kanske riskerade att dela med mig av något som ingen vill ha. Han får sitt paket någon dag senare istället. Stärkt av dotterns hyllningar till air-fryern jag gav henne då hon fyllde år köpte jag en sån till sonen också. Han gillar ju att laga mat och han gillar friterat så kanske jag hjälper honom att äta lite nyttigare. Den behöver ju nästan aldrig något tillsatt fett.

Min egen har jag inte använt idag men däremot min slow-cooker. Hittade en bit kalvstek i frysen igår och lät den tina i kylen över natten för att sedan kryddas och läggas i slow-cookern med en klyftad gul lök och några morötter över dagen idag. Köttet föll nästan i strimlor av sig själv när jag skulle skiva upp det innan servering. Och stekskyn som bildades blev fantastisk bas för den sås jag vispade ihop. Matlåda räckte det också till så jag får åtminstone bra käk på jobbet imorgon.

Lite ångest blev det en stund på förmiddagen då min "aj-fån" plötsligt gick i strejk. Touch-skärmen fungerade så tillvida att jag kunde öppna och stänga appar. Men inne i själva apparna kände den inte av mitt finger. Inte heller gick det att stänga ner den helt. Så eftersom det är den enda telefon jag har så fick jag sätta mig vid datorn och hoppas att sonen skulle logga in på Facebook. Han kan det mesta om datorer och mobiler så jag tänkte att han nog skulle kunna hjälpa mig. Ringa till honom gick ju inte. Jag fick upp telefonlistan med kontakter men det spelade ingen roll vems namn jag försökte välja så låtsades telefonjäveln som om det regnade.

Efter kanske en halvtimmes väntan såg jag i ögonvrån hur det liksom blippade till på skärmen och skärmsläckaren mörklade den. Men då jag lyfte upp den för att se om den kunde läsa mitt ansikte (den startas genom att jag håller den framför mig och låter den se mitt ansikte) så funkade den plötsligt klockrent igen och har gjort sedan dess.

Påskaftonskvällen tillbringades i soffan framför TV;n och första matchen i semifinalen av det allsvenska slutspelet mellan Timrå och Västervik. Det började inte alls bra. Västervikarna såg ut att ha druckit raketbränsle för de drog upp ett rasande tempå från första nedsläpp. Timrå verkade liksom lite "tagna på sängen" och tycktes mest stå och titta på. Tack vare en storspelande målvakt i hemmalaget stod det 0-0 i första paus. Men i andra perioden gjorde så gästerna 0-1. Men några minuter senare hade Timrå kvitterade och då gick luften ur smålänningarna som såg ut att ha fått slut på batterier. Segern skrevs till 3-1 för Timrå. Returmatch imorgon kväll och lita på att jag ska se till att skynda mig hem för att hinna vara med från start.

Därmed har jag väl snart svamlat färdigt och önskar mina ordbrukare en fortsatt trevig helg i rikets alla hörn och vrår. Sköt om er! Så ingen annan måste göra det. Vi ses!