Fy fan, på ren svenska, vad jag känner mig nöjd ikväll. När jag, för snart tre månader sedan, insåg att jag kommer att tvingas gå i pension i december var det med blandade känslor. Å ena sidan kände jag såklart att det skulle bli skönt att slippa det där dårhuset som min arbetsplats mer och mer börjat likna. Inkompetenta chefer som befodrar sina inkompetenta svågrar, kompisar, syskon, grannar, kusiner och vad ni vill hellre än att bemanna med folk som kan nånting.

De senaste åren har det kryllat av idiotiska påfund från dessa nollor som inte vet vad de håller på med. Påhitt som bara tjänar ett enda syfte - Att visa för sina överordnade att de har idéer och försöker förändra och förnya. Att de "gör någonting"!

Idéer som skapar mer och besvärligare jobb för oss på golvet. Och som undantagslöst fallit platt och skrotats när någon lyckats få dem att inse att det inte fungerar. Samt en jävla attityd mot sin personal på alla sätt som finns. 

Men på samma gång fanns det också en oro som gjorde ont i magen och i själen. En oro för ekonomin. Jag hade svårt att se hur jag skulle kunna få det att gå runt på så mycket mindre pengar i månaden. Vilket förde med sig att jag mådde ganska risigt ett tag under sommaren.

Jag har en del gamla synder som släpat med länge och för 6-7 år sedan fick jag ett s.k ihopbakslån och löste bort det gamla. Men sen dess har jag lyckats skaffa mig flera nya småskulder som totalt sett blev dyra per månad.

MEN... så igår tog jag mig i kragen och gick in på en jämförelse-site för lån för att kolla läget. Ett tjugotal banker och kreditinstitut av varierande trovärdighet erbjöd mig lån till räntesatser från 10% och uppåt.

Ett erbjudande var dock lite bättre så jag tänkte först nappa direkt på det. Men tänkte sen att det kanske kommer fler bud om jag har lite is i magen och väntar. Och det visade sig vara klokt för imorse då jag tittade efter så låg där ett erbjudande från den bank där jag redan är kund sedan många år. Och med "bara" 5,6% i ränta!

Så imorse slog jag till direkt och från och med september kommer jag att betala ungefär 2600 i månaden på det som tills nu kostat mig över sjutusen varje månad. Nästan femtusen ner, alltså och nu är jag inte längre orolig.

Nu har jag skrinlagt planerna på att söka annat jobb. Bestämt mig för att låta min arbetsgivare försörja mig till december då jag fyller 64 och därefter bli avlönad av försäkringskassan varje månad. För det är väl de som betalar ut pensionerna?

Så det föll liksom en sten från mitt bröst, ett ok från mina axlar eller en kvarnsten som lossnade från min hals när jag insåg att framtiden ser ganska trygg ut. Under hösten fram till december ska jag försöka lägga undan pengar också så mycket jag bara kan för att ha en slant på kant under första pensionsåret också. Ersättningen är lägre då än efter fyllda 65.

Och inte blir det något lyxliv varken före eller efter 65 heller men jag klarar mig och det är huvudsaken. Som tur är har jag inte så dyra vanor. Det är väl Madame Citroen som då och då gräver djupa gropar i mina konton så  jag får fundera om jag ska satsa på att byta ut henne eller fixa till henne och hoppas på det bästa. Jag har beställt nya bromsbelägg runt om för de behöver bytas. Plus olja och alla filter samt tändstift ska hon också få liksom nya vinterdäck innan snön kommer. En f.d arbetskompis har en liten verkstad och jag har pratat med honom om att få hjälp där under nästa vecka.

Så... fast det bara är måndag har jag unnat mig ett glas rött för att fira mitt kommande nya liv. Sånt lär det ju bli mycket mindre av efter årsskiftet då man ska leva av statens knappa kaka.

Knäontet från helgen kändes lite bättre idag så jag gav mig på en skogsvandring i förmiddags. Men det borde jag ha låtit bli för nu har jag nästan lika ont som innan. Så imorgon blir det nog pausdag igen.

Då ska jag också koka kalops på den fina högrev som Willys hade godheten att sälja igår för 64,90 kr/kg. Också det en källa till glädje och tillfredsställelse. 

Måste ju också nämna statsministerns aviserade avgång. Kan tänka mig att många SD-anhängare jublar för åtminstone på nätet tycks han ju vara hatobjekt nr 1 för många av dem. Kan inte precis säga att jag är förvånad. Han är ungefär jämngammal med mig och var den första sosseledaren och statsministern som faktiskt har en arbetarbakgrund. I unga år jobbade han som svetsare på Hägglunds i Örnsköldsvik och innan han blev partiledare var han ordförande för Industrifacket som jag tillhört sedan 1975. Jag har faktiskt träffat honom på nära håll en gång under tiden han var vår förbundsordförande. Men nu är det alltså över för Löfvén och jag hoppas innerligt att socialdemokraterna, som jag en gång i tiden sypatiserade mkr mer med än jag gör nu, väljer sin andra kvinnliga partiledare. Mona Sahlin gjorde väl ingen större succé men jag tror att Magdalena Andersson vore som klippt och skuren för jobbet både som paritledare och som statsminister. Sveriges första kvinnliga statsminister i så fall!

Och det är väl på tiden? Jag menar... Både Norge (Gro Harlem Bruntland), Finland (Tarja Halonen) och Island (Vigdis Finnbogadottir) har ju haft tjejer i ledningen så nu är det väl ändå Sveriges tur. Men vi var ju sist i Norden med kvinnlig rösträtt också fast vi gärna slår oss för bröstet över vår påstådda jämnställdhet. Men historien säger ju annat...

Tack för att ni finns och för att ni läser, kära ordbrukare i Teckomatorp, Månkarbo, Lidhult och Kaunisvaara. Vi ses! När andan faller på...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jaha! Så var det fredag igen då! Till glädje för alla skolbarn och vuxna med dagtidsjobb. För skiftarbetare och pensionärer spelar ju dagarnas namn inte så stor roll. Numera är det ju inget som hindrar att man åker och storhandlar på en söndag hell...

Mitt lilla barnbarn slutar inte att fascinera mig. Igår var jag hemma hos exet på middag med dotter och mågämnet samt vår yngste son. När vi hade ätit klart satt lille Luis i sin pappas famn mitt emot mig vid bordet. Då plötlsigt fick vi ögonkontak...

Har ni tänkt på att kungen har namnsdag idag igen?  Nej det är varken Carl, Gustaf, Folke eller Hubertus i almanackan. Men det är... DEN SEXTONDE!!! Jodå, jag vet att jag skrivit den förut en gång men eftersom jag kom på det så återanvänder jag d...

  Så har jag då äntligen fått träffa mitt allra första barnbarn. Min vackre dotterson Luis i sin bilbarnstol på golvet i mitt kök. De anlände i eftermiddags, de nyblivna föräldrarna med sitt lilla underverk. Och nu har jag fått hålla honom, snif...

Facebook kan vara roligt ibland och har jag inget bättre för mig kan jag ju alltid fördriva tiden med att spela Quiz Planet, frågesportspelet där man kan spela med sina nätvänner och tävla i kunskap. Eller kanske snarare en blandning av tur och kunsk...