Då och då sviker jag mitt eget löfte att sluta lägga ut mina förslag till lösning på V75-gåtan för dagen på lördagarna. Idag är det en sån dag. För jag har nästan aldrig haft en så stark tro på min rad som jag har idag. Så bara för att jag säger det så har jag väl noll rätt då, bara för att universum ska få knäppa mig på näsan.

Jamen, då får det väl bli så då! Raden är redan inlämnad så för mig finns ingen återvändo. Och här nedan kan du se hur jag tror att det går och den som vill får fritt kopiera mina siffror. UPA givetvis! Inga garantier lämnas. Men så är det ju med allt spel och dobbel. Håll till godo!

            Ordinarie hästar                  Reserver

Avd. 1   4, 7, 9                                 8, 1

       2    7, 8, 10                               9, 1

       3.   4, 6, 7                                 1, 9

       4.   12, 15                                 5, 3

       5.   5 Bandit Frontline               4, 3   

       6.   2, 3, 6, 11                            7, 10

       7.   4 Sweetman                         2, 1 

Om den går in så blir man väl kanske inte miljonär såvida inte de vildaste av mina tänkta skrällhästar tar sig först över mållinjen. Men en liten slant är också en slant. Och minst insatsen tillbaka (120 kr) vågar jag nog lova iaf.

LYYYYCKA TILL!!!

"Tretton år av hopp och löften

Speglar, masker, skott från höften

En gång var jag utklädd till mig själv

Men jag kom hit för livets skull¨Nu har jag betalt min tull

Och det är ännu långt till kväll

Allt är lämnat till mig som ett dyrbart lån

Ännu en vandring in i förvandling

Går du åt samma håll, Evangeline..."

Dessa rader ur Lundells undebart vackra "Evangeline" kommer till mig när jag ser eller hör orden "tretton år".

Och det är ju vad den här bloggen uppnått just idag. För tretton år sedan präntade jag ner mina allra första rader med bokstäver som blev till ord under mina fingrars dans på det tangentbord jag ägde då.

Därför tänkte jag att det kunde passa bra att dela det här klippet med er, mina kära ordbrukare!

Tänk att det gått så många år sedan jag började skriva strunt blandat med klokskaper här. Kanske med en viss övervikt åt struntet. Det är ofta roligare att skriva och kanske även roligare för den som eventuellt läser det.

Men syftet med mitt skrivande är je egentligen varken eller. Jag har ingen målsättning att vara lustigkurren som ständigt lockar fram leenden hos läsaren. Inte heller har jag någon ambition att leka folkbildare eller ens opinionsbildare. Folk får tycka vad folk vill tycka"

Nej, min bevekelsgrund för att skriva har varit densamma hela vägen. Att skapa en väg åt mig själv till minnenas allé genom att berätta om dagens/vackans/stundens tankar och funderingar. Djupaste allvar blandat med lite mer skruvade små krönikor om mitt liv och mina tankar.

Och ju längre tiden går desto mer ökar bloggens backspegel i värde. För det är ju den som är viktigast för mig. För varje år som går blir dagarna färre som jag INTE har bloggat och ett litet mål jag satt upp är att nästa gång vi kastar ut det gamla året ska jag ha fyllt ut de dagar som ännu står tomma under punkten "Tidigare år".

Där flörsöker jag hinna titta in varje dag och får ofta ett igenkännandets leende då jag ser vad jag hade för mig eller vad jag gladdes åt eller retade mig på just det datumet för 3, 7 eller 11 år sedan.

En av mina stora sophögar som jag ofta skällt på här är vårt största telefonbolag (skriver inte ut namnet så de slipper läsa de här raderna). Deras usla kundservice med timslånga telefonköer med mera.

Varje gång jag nämnt dem vid namn har jag fått svar i kommentarsfältet där de ber om ursäkt och försäkrar mig att de gör allt de kan för att korta ner köerna.

Och jag fnyser åt det varenda gång. För OM man VERKLIGEN gör "ALLT man kan i mer än tio års tid och inte lyckas en enda ynka millimeter så kanske det är dags att inse att man inte gjort rätt saker. Eller ärligt säga som det är att man skiter totalt i om folk får sitta med luren i handen i 45-90 minuter eller mer! För det är ju precis så det är. Så länge ett företag tjänar bra med pengar så är det inte intressant att tillmötsgå kundernas önskemål.

Nyrasismen och främlingsfientligheten har också varit återkommande ämnen. Några gånger har jag då fått kommentarer från rassar som berättar för mig vad de ska göra med landsförrädare som jag när de tagit makten.

Stundtals rejält grova hot har också förekommit. Anonymt, givetvis, för det här handlar ju inte om folk som törs stå för sina åsikter och värderingar.

Därför har jag också valt att godkänna alla kommentarer innan de publiceras. Hotelser har jag aldrig släppt fram för vem som helst att läsa. Jag är också ytterst restriktiv med att visa anonyma kommentarer. Såvida jag inte tycker att kommentaren tillför något av värde för mig själv andra.

Några har också kommenterat för att promota sin egen blogg och dem nobbar jag också, skoningslöst. Såna brukar få ett litet meddelande från mig att det här är min blogg och här bestämmer jag, och bara jag, vad som publiceras!

Framåt då? Vad ska vi tro om bloggens framtid? Blir det som i sångtexten ovan" "Ännu en vandring in i förvandling..."

Tja, den som lever får se..

Min läsarstatistik har ju iaf ökat ganska mycket de senaste åren även om jag sällan uppnår 100 läsare per dag. Det tyder endera på att Bloggplatsen förlroat många bloggare så att det finns färre bloggar att slumpas in på. Eller också på att fler läst och gillat och därför återkommer.

Därför kommer det säkerligen att fortsätta ramla ut inlägg här i en ojämn ström. Till glädje kanske för någon och kanske till förtret för någon annan.

Därmed tackar jag er, mina kära ordbrukare, för de första tretton åren av min bloggargärning. Jag älskar feedbacken ni ger i era kommentarer och den inspirerar mig ofta att fortsätta. Lyssna nu på Youtube-klippet däruppe om du inte redan gjort det.

En mycket vacker text till en mycket vacker melodi och oerhört vackert komp med stråkar och allt! 

Ha det gott till nästa gång vi råkas!