Tja, då har jag alltså ätit riktiga Wallenbergare då! Inte var det väl så himla märkvärdigt men gott och vällagat och dessutom trevlig upplagt. Man äter ju med ögonen också. Och det är ju allt ni får göra, kära ordbrukare, för att dela med mig av maten via cyberspace går ju inte. Och särskilt inte när den numera är uppäten och säkert inte alls ser sådär aaptitlig ut där den nu befinner sig. Trevliga lokaler också med trevlig personal som dessutom serverade till bordet. Då brukar det vara dyrare än de ordinära lunchbufféer som så många resturanger serverar men priset för "Dagens" var bara 110 kronor. Så det finns 80 kr kvar på det där presentkortet jag fick. Skall användas som delbetalning nästa gång jag äter där. För så nöjd blev jag att jag gärna kommer tillbaka dit.

Om du som läser bor i trakterna runt Sundsvall kan jag berätta att resturangen vi besökte var E Street på Esplanaden. Det som förr kallades "Espan" och Brittas bakficka. Mitt emot teatern, lätt att hitta till.

Så... stället rekommenderas varmt för lunchsugna! De är även välkända för sina kötträtter som jag också provat några gånger och varit väldigt belåten. Men då får man förstås slanta upp lite mer....

Godmorgon Sverige! (Och alla andra länder också) Fyra plusgrader och halvklart till mulet här på Sveriges midja. Jag som inte alls hör till de som fryser lätt sitter här och småhuttrar. Kände på elementet nyss och det var iskallt. Då erinrade jag mig att det ju brukar vara så i början av maj. Att hyresvärden stryper värmen från nåt visst datum och inte beroende på utetemperatur. Så jag får väl leta fram mina raggsockar och ta på en tröja kanske.

Smått kyligt, alltså, men jag tröstar mig med att det kanske gör någon liten mikroskopisk nytta mot övervikten. När man fryser så förbränner man ju mer. Så jag kanske försöker stå ut.

Ut måste jag under dagen och handla lite förnödenheter. Då slipper jag också det oljud som vi har i huset sen igår. Det går någon avloppsledning under källargolvet och den har visst nåt läckage. Därför ska man bila upp en ränna i betongen för att komma åt att laga det. Det görs med en kompressordriven vibrerande mejsel och för ett j-a liv under nästan hela dagen. Och jag upptäckte igår att det där ljudet gör en ganska trött i skallen efter några timmar.

Igår ringde lilla dottern vid lunchtid och frågade om jag kunde hämta henne på jobbet och köra henne hem. Och eftersom hon är utan bil just nu så ställde jag upp. Och kände redan efter att jag hade satt Madame Citroen i rullning hur skönt det var att slippa höra det där oväsendet från källaren. 

Får väl försöka att stå ut ändå till framåt elvatiden då min tama husmekaniker kommer och plockar upp mig för vår lunchdate. Dessa möten brukar ju oftast innebära raggmunk med stekt fläsk. Men så blir det inte idag.

För en tid sedan fick jag ett presentkort till en av stadens bättre resturanger och idag serverar de Wallenbergare. Trots att jag vandrat på jorden i mer än 64 år har jag aldrig ätit det. Däremot har jag sett Mannerström och nån annan stjärnkock laga det i TV eller på Youtube och vill gärna pröva det. Så idag ska jag bjuda min gode vän på lunch och har ni tur/otur (välj själva) så kanske jag återkommer med både bilder och recension senare.

Det får vi se och till dess önskar jag mina kära ordbrukare en angenäm tisdag i slott och koja i vårt avlånga land.

Vi ses!