Undrens tid kanske inte är helt förbi ändå. Har ni märkt att det hänt nåt positivt med bloggplatsen.se den här veckan? Först vågade jag nog inte riktigt tro att det var sant. Tänkte att det nog bara är tillfälligt men nu har det gått flera dagar sen sist den kom upp på skärmen. Ja, reklamlisten nedtill är ju kvar men den har ju legat där sen i somras nån gång så den har jag väl vant mig vid och accepterat.

Nej, jag talar om den där rutan som poppade upp mitt i bild varje eller varannan gång man bytte sida här. Den som gjorde hela resten av skärmen "blurrig" så det varken gick att läsa eller se bilder förrän man klickat på krysset så den släcktes. Men nu tycks den vara borta.

Kanske borde jag inte ens nämna det för det KAN ju hända att det är nåt litet tekniskt missöde som gjort att den inte funkar. Utan att Admin har upptäckt det ännu. I så fall finns ju risken att han/hon får ögonen på mina rader och rättar till felet så den kommer tillbaka.

Risken finns, som sagt, men jag hoppas och tror att den är väldigt liten.

Om det nu finns någon som kan kallas "Admin". Det kanske bara är pro foma. Ingen har ju sett henne/honom. Det är lite som med VH (Vår Herre). Honom har heller ingen sett eller hört av. Ändå är en stor del av jordens befolkning övertygade om dess existens. Folk skriver till Admin men jag har aldrig hört talas om att någon fått svar. Folk skriver till Gud också. Jo, det är sant! Jag vet för jag känner en aktiv och en pensionerad brevbärare och de har berättat att det händer flera gånger om året att det dyker upp brev i sorteringen adresserade till Gud i Himlen. Vad de gör med dem vet jag dock inte men med tanke på hur utarmad postgången nu blivit här på jorden så torde den väl vara obefintlig där dit ingen känner vägen.

Idag skrivs ju inte så många brev. Jag minns inte ens när jag senast fick något med posten som en levande människa skrivit och skickat till mig. Undantaget är väl julkort och nåt enstaka vykort per år. Det är bara reklam och räkningar som ramlar ner genom brevinkastet numera. Inte heller minns jag när jag själv skrev ett brev senast men det måste vara ruggigt längesen.

Mail däremot skickar jag väl åtminstone ett par gånger i veckan och mottager väl det sjudubbla eller nåt. Även där med reklamen inräknad.

Undrar förresten hur mycket mer stålar ett företag lägger på reklam idag jämfört med min barndom/ungdom. På den tiden fanns den ju förstås i dagstidningar och veckotidningar men aldrig i radio eller TV. På den tiden tyckte jag och många med mig att det var lite kul med de där reklamsnuttarna innan filmen började när man gick på bio.

Idag får vi den överallt. TV, radio (om man lyssnar på annat än SR), mobbilen och datorn samt diverse affischer ute på stan och digitala ljustavlor längs körvägar. Förutom den pappersburna som dimper ner på hallgolvet.

Min exfrus morfar tog sig för med att spara reklamen för ett helt år en gång i tiden, det bör ha varit för c:a 30-35 år sedan. Han tyckte att det kom på tok för mycket. Så han sparade det i papperskassar och fick ihop en full och en lite mindre än halv. Dem vägde han och om jag minns rätt vägde det 13 kg tillsammans.

Idag är papperskassarna större och rymmer mer men också jag samlar på mig reklam och annat papper för att köra det till återvinning när kassen är full. Och det brukar den bli på mindre än två månader. Vägt dem har jag aldrig gjort men nog väger de minst lika mycket som min f.d svärmorfars kasse från den tiden.

Det har alltså ökat fullkomligt lavinartat. Vad kostar det, kan man fråga sig. För det är ju knappast gratis att trycka upp de där färgglada bladen som de skickar ut och de som bär ut dem till os ska ju förstås också ha betalt.

Det får du och jag sedan betala för när vi köper deras varor. För ingen ska ju tro att kostnaderna tas någon annanstans ifrån än kunderna. Du får alltså hem en massa inforrmation som du inte bett om och sen får du vara med och betala för den vad än du köper. Jävla tjuvsamhälle!.

Mot den bakgrunden kanske vi inte ska glädjas för mycket åt den där rutan som försvann här på bloggplatsen utan bereda oss på att den snart är tillbaka. 

Han hade rätt, Ronny Eriksson, när han sa orden jag har som rubrik idag. Man ska int´ glädjas i onödan!

Men idag är det ju söndag och jag räknar med att de är lediga idag, alla som jobbar på bloggplatsens stora högkvarter.

Så passa på och njut idag, ni också, kära ordbrukare! Av försvunna reklamrutor, våren, vädret (i förekommande fall), mat, dryck, mjukglass eller vad ni vill själva i Ödeshög, Flurkmark, Åkers Styckebruk och Häggdånger.

Vi ses! Endera dagen/veckan/månaden...