Aldrig får man vara riktigt nöjd! Lika glad som jag var för några dagar sen för att den där högst irriterande reklamrutan mitt på skärmen tycktes ha försvunnit, lika besviken och irriterad blev jag då jag nyss såg att den är tillbaka, Det räcker ju  så bra med reklam ändå!

Istället får jag väl försöka vara glad över att jag begår ännu en världspremiär idag. På mina dryga tretton år som bloggare här har jag aldrig tidigare skrivit något den 13 maj. Det är tomt i backspegeln!

Jag avgav ju det nyårslöftet att innan året är över ska det finnas minst ett inlägg per dag att blicka tillbaka på för de kommande åren. Vad det blir för snits på det här återstår ju förstås att se.

Vaknade för egen maskin och kände mig pigg och utvilad fast klockan bara var sex på morgonen. Och nu, en dusch och en kaffekopp senare känner jag mig t.o.m ännu piggare. Jag har ju liksom varit lite "down" det senaste året men nu tror jag att livsandarna börjar vakna till igen. Om det är våren, ljuset som gör det, eller nåt annat, vet jag inte. Så jag väljer att bara åka med och vara glad och tacksam över det lilla lyftet.

Inte ens det faktum att jag kanske har bilbekymmer under uppsegling får mig att deppa så värst. Det var igår förmiddag jag hade lovat att köra exfrun till tåget. Hon skulle till Stockholm och Arlanda för vidare transport till Mallorca på en veckas solsemester. När jag lämnat motorvägen dog motorn på avfarten. Laddningslampan plus de andra som tänds när man slår på tändningen för att starta den tändes. Jag lyckades använda farten jag hade och rulla in på en parkering alldeles efter avfarten. Där satt jag nån sekund och blev orolig.

Sen vred jag på nyckeln.Och då startade den igen. Lite osäker om jag skulle våga fortsätta eller ringa och säga åt exfrun att beställa taxi väntade jag lite innan jag tog Gud i hågen och fortsatte. Då funkade inte hastighetsmätaren.

Inga larm kom på färddatorns skärm och inga varningslampor heller. Men oron gnagde lite ändå.

Då jag kom fram stängde jag av motorn för att ta en titt under huven. Tänkte att det KAN ju hända att jag upptäcker något. För det har hänt tidigare. Men vad jag kunde se var det inga konstigheter.

Så jag startade igen när min f.d satt sig i bilen. Och DÅ.... funkade även hastighetsmätaren!

Därefter fraktades hon till järnsvägsstationen, eller resecentrum som det numera så vackert heter. Inga nya missöden. Hem tog jag mig också utan dramtik.

Sen lät jag bilen stå resten av gårdagen. Ringde min tama husmekaniker för att bolla lite med honom som är betydligt mer tekniskt lagd och kunnig än jag. Men han var lika oförstående.

Idag ska jag ringa vidare och forska lite. Kanske måste in på en verkstad och koppla upp deras dator mot bilens och kanske få nån sorts besked. Det mest logiska är att det nånstans i elsystemet finns nån glapp kontakt som halkade på plats igen. Men, som sagt, det får mer kunnig expertis försöka utröna.

Så hon får stå på sin P-ruta idag, Madame Citroen. Tar inga risker förrän jag har pratat med en eller två som kan mer än jag själv.

Sist får jag väl gratulera Färjestads BK från Karlstad som igår kväll åter blev svenska mästare i ishockey igår. Jag hade ju hoppats på Luleå (håller alltid på Norrland mot södra Sverige) men som matchen utvecklades igår var det ett rättvist resultat. Glädjeämnet är väl att det var vad jag tippade på i höstas innan SHL startade. Men dessvärre satte jag inga pengar på det som generar mig vinst nu.

Fredag den trettonde är det. Men jag kan inte säga att jag är mer orolig än annars. Skrock tror jag väldigt lite på.

Så förutom fortsatt försiktighet med att köra min bil lever jag som vanligt oavsett datum.

Gör det ni med, kära ordbrukare i landets alla vinklar och vrår. Eller i resten av världen.

Vi ses! Om inte förr så nästa gång jag kommer till en obloggad dag!