Torsdag i Sverige. Kalasväder ute och inga ryska bombplan i luften ännu i alla fall. Fast... jag måste medge att jag mer än en gång funderat över om jag, i såna fall, kanske till sist får nytta av att bo så nära min f.d arbetsplats. Fabriken är ju inte någon av koncernens största men nog finns det ändå ganska betydande värden där som tillhär bl.a en av Putins nära vänner. Oleg Deripaska heter han och är visserligen inte huvudägare längre. Han sålde ju av delar av företaget när Trump krävde det för att lätta på sanktionerna. Men jag tror att han har samma makt ändå. Kanske äger han genom bulvaner eller så har han sålt till personer han litar fullt ut på. Oavsett så blir han ju knappast glad på Putin om de skulle skicka en raketattack mot hans fabrik i Sundsvalll.

Nej, vi får verkligen hoppas att Putin inte är fullt så galen som många ger honom cred för. Först hade vi ju den där stollen i USA som också kunde ha orsakat ett större krig i världen. Sen kom den där j-a Covid 19 och därefter den där tomten i Moskva. Som i och för sig har varit del av makten där rätt länge men det är ju först på senaste åren han börjat tuffa till sig och bli mer hotfull.

Tidigare idag körde jag på den potatisåker som de förvandlat gamla E4;an till mellan mitt hem och staden. Åkte en sväng till Lidl för att proviantera lite. Och då hände samma sak igen som hände i förra veckan. Madame Citroen bara lade av helt plötsligt och utan förvarning. Så jag styrde till vägkanten och började leta knappen för varningsblinkers. Och precis på samma gång som jag vred av tändnyckeln såg jag att det kommit upp ett larm på färddatorns lilla skärm. Dessvärre han inte hjärnan skicka ny signal till högerhanden att låta tändningen vara på så jag vet bara att larmet började med bokstäverna "Es...". 

Och precis som förra gången startade hon hur snällt som helst sen och jag kom både till Lidl och hem igen utan fler missöden. Så nu får hon stå tills min f.d arbetskompis har tid att koppla in sin verkstadsdator och kanske hitta reda på felkoden. Förhoppningsvis imorgon.

Det blev kycklingfiléer till middag idag och jag prövade en bekants tips om hur han brukar laga till dem. Annars brukar jag endera bara stoppa dem i ugnen eller också ge dem lite stekyta i grillpannan först. Men hans variant var att krydda med lite cayennepeppar, vitlökspulver och salt. Därefter lades de i en het stekpanna och fick färg på båda sidorna innan jag stängde plattan och lät dem bli färdiga av eftervärmen. Cirka 20 minuter fick de ligga och jag tror aldrig jag har yckats få frysta bröstfiléer så saftiga och goda. På vännens inrådan öste jag dem då och då med fettet jag använt för stekningen samt vände dem med jämna mellanrum.

Under den tiden fick en hög Steakhouse fries från Lidl ligga i min airfryer och bli härligt krispiga. Den varianten av pommes frites har snabbt blivit en favborit här hemma. Det är alltså långa platta räfflade remsor av potatis med någon sorts grillkrydda på. Godare än de klassiska stripsen eller pommes frites av standardtyp.

Det plus vädret och hockey-VM får väl tjänstgöra som glädjeämnen i denna märkliga tid vi lever i.

Passa på att roa er och göra det ni tycker om, kära ordbrukare i Glommersträsk, Ukricehamn, Löddeköpinge och Aspås! För ingen vet ju när det tar slut. När det är tack för kaffet för gott, dags att flytta till en etta med jordvärme. Lev som om varje dag vore den sista men håll hoppet vid liv att det ändå kommer minst en dag till!