Alla inlägg den 3 september 2022

Av Göran - 3 september 2022 18:09

Sen jag började med detta mitt lilla "projekt" har det ju förstås blivit att jag går och funderar över låtar som passar in under temat. Och bara idag har jag kommit att tänka på så många att jag skulle kunna fortsätta i veckor eller månader framöver.Det vill jag dock inte göra så jag ska begränsa mig till ännu några dagar. Senast nästa torsdag kommer jag att sätta punkt för följetången om snyftare.

Men det finns ju så himla många. Bara inom countrymusken finns hur många tårdrypande sångtexter som helst.

Elvis t.ex med Don´t cry Daddy eller Dolly Partons Coat of many colours eller Me and little Andy.

Men jag ska hålla mig till de som på något vis berört mig. Förr eller på senare år. Därför har jag också beslutat att lägga ut två till redan idag. Men jag vill börja med historen bakom den första.

Nånstans runt 1980 arbetade jag som traversförare. Ett ganska självständigt arbete där jag kunde lägga upp det hur jag ville bara jag gjorde klart och gjorde rätt. Det var nattskift framåt morgonkulan och jag var precis färdig med betinget för dagen. Återstod endast att parkera treversen samt städa till förarhytten inför nästa skifts ankomst.

Då började radion att spela upp en sång med Llll Lindfors som jag aldrig hört förr och jag blev så gripen av texten att jag satt kvar på förarstolen ända tills den var slut. Jag fick nästan gåshud och blev nog kanskelite fuktig i ögonen också. Men det gjorde väl detsamma för ingen såg mig ju. Och städningen kunde ju vänta.

Låten heter "Tillsammans är ett sätt att finnas till" och är fortfarande en av de mest gripande svenska texter jag har hört. Jag tog reda på att den hade en amerikansk förlaga som hette A better place to be.

Det skulle komma att dröja ungefär två decennier innan jag lyckades få höra originalet. Men den hade sannerligen varit värd att vänta på för den var faktiskt ännu mer gripande än den svenska text som Lill sjöng. Den skrevs förresten av en man vid namn Björn Barlach tillsammans med ingen mindre än min favoritkåsör Åke Cato.

Men eftersom båda versionerna är ganska långa så väljer jag att bjuda er på Harry Chapins amerikanska original i en textad version så det blir enkelt för alla som kan lite engelska att hänga med.

Varsågoda och njut. Här kommer ett stycke amerikansk vardagsrealism med en enkel nattvakt på nån sorts lager, en dam han träffar och förlorar lika fort samt en mycket varmhjärtad servitris på det lokala matstället.

 Harry Chapins "A better place to be"

Vad säger ni, kära ordbrukare?  Harry Chapin som skrev och sjöng den var en amerikansk s.k singer/songwriter som dessvärre omkom i en bilolycka bara några år senare. Den här sången är en av hans mest kända men det finns några till som även sjungits in av andra. Cat´s in the cradle t.ex

Nåja, den här slutar ju i alla fall någorlunda lyckligt. Både för huvudpersonen och för servitrisen kan man tycka. Vill du lyssna på den svenska versionen så hittar du den enkelt både på Youtube och Spotify.

Sen tänkte jag även bjuda på ett lite mer sentida klipp. Från Så mycket bättre kommer den och jag hade hört den med Olle Ljungström själv (han som skrev den) utan att reagera nämnvärt. Men i Magnus Ugglas ombearbetning av texten fick låten ett helt nytt liv och låg väl nästan rekordlänge på svensktoppen sen också om jag minns rätt.

Och det var ganska otippat att just han skulle göra den sortens text och sjunga den med så mycket hjärta.

Säkert har du redan räknat ut att det handlar om Jag och min far. En bloggkollega tipsade om den i en kommentar och jag insåg ganska fort att den kan jag inte hoppa över.

Magnus ändrade i texten och jag minns att när han sjöng den i TV kändes det faktist som om den handlade om hans egen pappa. Och till skillnad mot mycket annat han skrivit genom åren tröttnar jag inte på den efter 3-4 ggr.

Imorgon kommer det minst ett inlägg till på samma tema så häng näsdukarna till tork nu över natten om du kanske behöver dem igen imorgon. Då tänkte jag att det ska få handla lite om hur det kan vara att vara barn.

Ha en fortsatt härlig lördagkväll och natt. Jag tänker unna mig att lägga lite frysta hallon i ett ganska stort glas och slå på torrt vitt vin som får svalkas ner samt ta lite smak från bären. Det njuter jag sen vid nån av dumburkarna (TV eller dator, alltså). Njut ni med, kära ordbrukare! Ta vad du själv vill ha och tycker om! Eller ta vad du har!



Av Göran - 3 september 2022 05:25

När man tar sig an ett sånt här projekt, att påminna mina ordbrukare om vad vi grät över, kommer man liksom inte förbi de s.k skillingtrycken från hundra år sedan eller mer. Där finns det ju en sjö av tragik att ösa ur. Lasarettsvisan, Axel och Ester eller Kors på Idas grav för att nämna några.

Men jag har valt en annan som jag hörde en av mormors väninnor sjunga till eget ackompanjmang på cittra när jag var barn. Några år senare gav Söråkersbördiga Maritza Horn ut en platta med just såna sånger och från den har jag hämtat denna tårdrypande historia. Troligen ägnad att huta åt kvinnor att inte lämna hemmet i onödan för hon i visan förlorar ju sin lille son. Minns också att jag som späd gosse frågade tanten som sjöng den ibland om den lilla pojken hade överlevt om inte hans mamma gått på den där balen. Vad hon eventuellt svarade minns jag dock inte.

Så fram med näsdukarna nu och låt tårarna skvala. Jag ger er Maritza Horn och "Efter balen"

Såja, torka era kinder nu! För eftersom det är lördag så slänger jag in en liten snutt av betydligt senare datum. Den oefterhärmelige (vilket underbart ord!) Bengt Sändh hamnade en gång för dryga femtio år sedan i ett samtal om den här sortens sorgliga små sånger och satte sig därefter i sinnet att skriva en visa som var värre och sorgligare än någon människa hört. På det sättet kom följande visa till som en liten klackspark och drift med sorgesångerna från 1800- och det tidga 1900-talet. Jag har sett och hört honom framföra den från scen en gång på sjuttiotalet och när han presenterade den för oss sa han att  enda anledningen att han kunde spela den för oss var att salongen lutade så att våra tårar skulle rinna ner mot scenen. Att på ett annat ställe han sjungit den hade publiken behövt gummistövlar då de lämnade lokalen efteråt. Här kommer alltså Bengt Sändh och den övertragiska "Maria lidande"

Nå, vad säger ni? Kan det bli så mycket jävligare än Bengt skrivit och sjungit enligt ovan? Vid tillfället som jag berättade om innan klippet minns jag att han pausade sången innan sista versen och bad att alla damer skulle bilda en "Ooooa-kör" för att skapa en illusion av änglar som o-ade till melodin med sina väna, ljusa röster. Det blev väldigt effektfullt även om en och annan av tjejerna brast ut i fnitter också. Men det gick bra ändå.

Några sånger till kommer jag att lägga ut framöver. Kanske någon mer redan under dagen idag.

Med det önskar jag att detta blir den enda sorg som drabbar er idag, kära ordbrukare i Harmånger, Vattholma, Skebokvarn och Flyinge. Vi ses!

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
<<< September 2022 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards