Så hr vi då kommit fram till "the bitter end".Det bittra slutet på serienom historiens värsta/bästa snyftlåtar. Och min avslutning kommer inte att handla om en, inte två men hela TRE låtar. Den första sa jag en gång till yngsta dottern att jag skulle tycka om ifall den spelades på min begravning. Den låten var den här...

Men när jag hunnit tänka efter lite så insåg jag såklart att ens egen begravning ska inte JAG styra upp utan den är ju till för de som eventuellt saknar mig. Själv  är jag ju inte där annat än som liggande i en kista. Min begravning ska väl vara den sorts minnesstund som mina efterlevande önskar. Inte min, alltså!

Vem har egentligen rätten att regissera sin egen minnesstund när man tagit ner skylten. Tackat för kaffet eller helt enkelt flyttat till en etta med jordvärme men utan utsikt.

Nej, gör det ni själva tycker kånns rätt och bra den dag jag avslutat min jordavandring!

Men OM jag ändå skulle få önska nåt så skulle jag tycka o ifall Peter Lemarcs "Starkare än ord" spelades. Men de får göra som de vill, jag är ju ändå inte där,,, Jag väljer dock att ge er den också...

Tänkte försöka knyta ihop såcken nu med mitt lilla projekt. Och vi ska åter tillbaka till 1970-talet.

Runt -72-73 upptäckte jag det amerikanska bandet Dr Hook and the medicine show, sedermera bara Dr Hook.

De var ett band från den amerikanska södern som blandade humoristiska texter med jätteromantiska. De första åren samarbetade de väldig tight med låtskrivaren Shel Silverstein som försåg dem med hit efter hit.

Den första av deras låtar som verkligen slog an hos mig var den väldigt sorgliga "Sylvia´s mother".

Som handlar om mannen som växt upp ihop med denna Sylvia och haft en förälskelse till henne troligen från väldigt tidiga år. Men när han ringer och söker henne svarar hennes mamma att hon inte kan komma till telefonen för hon är precis på väg att åka iväg för att gifta sig med en helt annan man.

Den hade kunnat få utgöra slutpunkten i min lilla serie. Men jag upptåckte med tiden att Dr Hook spelat in en annan sång som får alla våra egna gamla skilligtryck att verka blaha-blaha.

Klippet som följer här nedan måste vara det mest tårdrypande som någonsin skrivits och sjungits i på skiva.

Så på med vadarstövlarna och försök att låta bli att gråta till Ray Sawyers snyftande sång om "Daddy´s little girl

Sorgliigare än så blir det inte! Att Ray sen sjunger så att det låter som om han har gråten i halsen gör ju inte det hela sämre. Därmed avslutas härmed serien "Snyftare".

Slut för idag - Tack för idag!

 

wiolettan

7 september 2022 16:46

Det var verkligen en avslutning som heter duga. Du kan du. Jag brukar ha lätt för att gråta, men nu verkar det som om mina tårar har tagit slut.
Du har så rätt om det du skriver om begravning, men nu är det ju så inne att tala om hur man vill ha det den dagen, men jag håller med dig. Ja, inte om att flytta till "en etta med jordvärme utan utsikt" bara, det är bara kroppen det, själen lever vidare, det är min tro.
Ha det fint.

http://wiolettan.bloggplatsen.se

Göran

7 september 2022 21:13

Då tror vi lite lika. Fast olika också. Jag kan tänka mig att vi går över till andra sidan för en tid (hur länge kan jag inte säga) för att komma tillbaka som en ny person och lära oss mer. Eller också kanske det bara är slut. Jag har dock upplevt så pass många saker som tyder på det att jag inte kan avfärda tanken. Jag tror alltså varken på himmel eller helvete. Men för den skull behöver ju inte allt bara ta slut. Och det är ju tur att det finns olika tro och tankar. Olika berikar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mitt lilla barnbarn slutar inte att fascinera mig. Igår var jag hemma hos exet på middag med dotter och mågämnet samt vår yngste son. När vi hade ätit klart satt lille Luis i sin pappas famn mitt emot mig vid bordet. Då plötlsigt fick vi ögonkontak...

Har ni tänkt på att kungen har namnsdag idag igen?  Nej det är varken Carl, Gustaf, Folke eller Hubertus i almanackan. Men det är... DEN SEXTONDE!!! Jodå, jag vet att jag skrivit den förut en gång men eftersom jag kom på det så återanvänder jag d...

  Så har jag då äntligen fått träffa mitt allra första barnbarn. Min vackre dotterson Luis i sin bilbarnstol på golvet i mitt kök. De anlände i eftermiddags, de nyblivna föräldrarna med sitt lilla underverk. Och nu har jag fått hålla honom, snif...

Facebook kan vara roligt ibland och har jag inget bättre för mig kan jag ju alltid fördriva tiden med att spela Quiz Planet, frågesportspelet där man kan spela med sina nätvänner och tävla i kunskap. Eller kanske snarare en blandning av tur och kunsk...

Det här blir mitt  sista inlägg som tar upp religioner. För den här gången, åtminstone! Möjligen återkommer jag till ämnet nån gång i framtiden, det får vi se. Jag vill vara tydlig med att jag inte missunnar någon deras tro. Eller att jag tycker ...