Dagnes rubrik får bli samma som titeln på denna vackra sång av och med den alltför tidigt bortgångne Ola Magnell. Både melodi och text är så vackra, tycker jag. Och passar dessutom så fint ihop.

Och hösten är ju här nu. Tänkte på det igår då jag såg att några lönnar redan börjat rodna och gulna. En vacker tid ligger framför oss innan novembermörkret tar över med kala träd och buskar.

Valet är över och det tycks i alla fall inte bli som jag befarade. Att statsminsistern skulle heta Åkesson då nästa regering tillträder. Jag trodde att det var största partiet på den vinnande sidan automatiskt fick erbjudandet att bilda regering. Men jag trodde fel.

Det är så att talmannen utser den partiledare som kan antas ha bäst chans att få sin regering godkänd av riksdagens majoritet som erbjudes rollen som statsminister och regeringschef. Och eftersom Jimmie har fler motståndare än vänner i riksdagen så går budet till moderaterna istället.

Vad det sen blir av det får andra spekulera i. Jag väljer att vänta och se. För vilka partier som än ingår så blir det vi, det s.k fotfolket, som kommer att få stå för fiolerna medan de rikaste berikas ytterligare och klyftorna ökar.

Får SD ens vara med i regeringen? Får Liberalerna? Och VILL de? Det enda som känns säkert är att Kristersson och Busch kommer att sitta med i alla fall. I en minoritetsregering där man är helt beroende av SD för att kunna driva sin politik. Så räkna med att Jimmie kommer att ställa tydliga krav på genomförande av deras hjärtefrågor för att acceptera att bara vara stödparti åt M.

Fast vad Sverige kanske egentligen skulle behöva vore ju att de "gamla" partierna går samman i en ohellig koalition. Lägger käbblet åt sidan och samarbetar i fyra år för Sveriges bästa. Jag tänker att vi har krig i Europa, ekonomisk nedgång med finanskrsis lurande runt hörnet. Vi har också en skenande inflation, galopperande priser på energi av alla slag samt ökande våld i vårt eget samhälle. I det läget borde S gå samman med M, C och L och därmed bilda den starka regering landet skulle må bäst av i dessa tider. Det har gjorts förr och kan göras igen.

Nåja, den som lever får se, heter det väl. Därför önskar jag liv och hälsa åt mina kära ordbrukare i Västerhaninge, Österfärnebo. Norrfällsviken och Söderhamn. 

Vi ses! Hoppas jag...