Igår kväll, då jag satte mig att författa ett blogginlägg var tanken från början att jag skulle tipsa mina kära ordbrukare om en amerikansk stå-upp-komiker jag hittat på Youtube.

Men när jag hade börjat så bar det snart iväg åt ett helt annat håll och när jag mindes mina intentioner hade det redan blivit ett lååångt inlägg som det så ofta blir.

Så jag gör det idag istället. 

George Carlin heter han. Eller kanske snarare "hette". Han avled nämligen för ganska längesen, i juni 2008.

Det känns konstigt att jag aldrig hört talas om en så begåvad komiker. Det finns massor att se ochg lyssna på för den som är någorlunda hyfsad på att förstå engelska. Klippet nedan är ett av de jag tycker är inte bara roligt utan även rätt tänkvärt. Jag kan tänka mig att han var avskydd i konservaativa kretsae i USA när han ifrågasätter inte bara hela nationens grunder och deras tro på makt, patriotism och religion. 

Berätta gärna i en kommentar om du håller med. I så fall kan du ju botanisera själv efter fler klipp. Ännu har jag bara sett några få men kommer att plöja igenom resten också.

Så... om jag slrev långt igår så fattar jag mig kort idag. Nu är det strax slut.

Nu är det SLUT!

En stillsam lördag har övergått i stillsam lördagkväll. Som rätt snart kommer att övergå i stillsam lördagnatt.

Igår var det hela åtta år sedan jag berättade om en annan lördagnatt som var allt annat än stillsam.

Den som följer mina tankar och betraktelser här sen länge kanske minns hur jag väcktes av en telefonsignal lite efter midnatt och en rätt ung dam frågade om jag kände någon XXX (hon sa förnamnet på min exfru).

Jo, det gör jag väl, svarade jag lätt förvirrat.

Då säger rösten i telefonen att hon hittat XXX asberusad på stan, oförmögen att ta hand om sig själv. Hon hade dessutom förlorat både jackan och mobilen.

Spontant fick jag inte ihop det alls. Mitt ex brukar aldrig dricka så hon tappar kontrollen utan säga stopp i god tid.

Men eftersom jag visste att hon kunde mitt nummer i huvudet så kände jag att jag får nog ställa upp ändå.

Så jag klädde på mig och tog bilen in till stadens centrum för att köra hem exfrun, som jag trodde.

Där möttes jag av hon som ringt samt en asberusad dam jag aldrig sett i hela mitt liv.

Uppringerskan ursäktade sig nästan genast med att hon måste passa sin buss hem och jag stod där ensam med fyllot.

Hon tyckte att jag skulle skjutsa henne till Matfors, c:a 2,5 mil åt helt fel håll för mig.

Det sa jag ifrån. Sa att jag snart måste upp för jag hade dagskift dagen efter. Då bad hon istället om skjuts till sin killkompis, Göran, som bodde lite närmare. Om än fortfarande åt fel håll för min del...

Hon satte sig i bilen och skulle precis tända en cigarett men då sa jag ifrån. Att skulle hon röka så fick hon gå ut. 

Efter många om och men kom vi så iväg och hon skulle försöka guida mig till huset där hon räknade med att få övernatta. Mitt ute i ingenstans, kändes det som.

Och som hon pratade längs vägen dit. På 25 minuters bilfärd hann hon berätta om flera olika jobb som hon hade, bl.a polis i Stockholm och sjuksköterska m.m

Vi hittade till sist fram till Görans hus och hon klev ur bilen och vinglade bort till dörren där hon både ringde på och bultade på dörren utan resultat. Då ropade jag att hon skulle komma tillbaka till bilen så fick jag väl lov att köra henne hem då, trots allt. Kände att jag inte kunde lämna henne ensam där mitt ute i skogen.

Men hon tvärvägrade och eftersom jag skulle upp och jobba blev jag till slut tvungen att åka därifrån. Det var sju plusgrader ute så jag tänkte efteråt att frös gjorde hon säkert men knappast ihjäl.

Kollade lite oroligt lokaltidningens websida flera gånger under dagen om de hade skrivit nåt om det men de gjorde de inte. Så jag antog att det hade ordnat sig för henne ändå.

På vägen hem började jag grubbla över hur i herrans namn de fått fram mitt nummer och hemma igen googlade jag mitt namn och Sundsvall efter det.

Och tror ni inte att på den adress där jag släppte av henne bodde en man med samma för- och efternamn som jag.

Då fattade jag att hon sagt namnet till  tjejen som ringde mig. Min gatuadress och hans går faktiskt att ta fel på.

Särskilt om man är så berusad som hon var.

Senare fick jag veta av folk som kände den där damen att hon knappast har riktigt alla koppar i skåpet, om man säger så. Och det brukade visst bli extra tydligt när hon druckit alkohol. Ordet mytoman nämndes mer än en gång...

Där hade väl historien varit över men...

På sommaren samma år ringde telefonen än en gång mitt i natten och den gången en man som frågade om jag kände en XXX. Då fattade jag genast vad det handlade om och sa till honom vilken adress "hennes" Göran bodde på.

Och nu sitter jag här och minns med både fasa och lite skratt denna egendomliga händelse.

Melodifestivalen pågår väl som bäst och jag har ingen aning om hur sångerna låter eller vem som vinner. Och lika glad är jag ändå. Det är många år sen jag slutade titta på det där.

Men "rätt låt" viinner ju alltid. D.v.s den som får flest röster!

Annars... så har jag ju svurit över TV4 och deras Sportkanalen för att de varit så snåla med att visa Timrås matcher för oss som inte har de stora och dyra kanalpaketen. Under hela grundserien, 52 omgångar, har jag bara fått se fyra ynka matcher. Medan visa andra lag har synts stup i kvarten. Har mailat och klagat på dem flera gånger men inte hjälper det. De kör sitt race ändå.

Men igår fick jag tips om en sån där piratkanal där man kan se matcherna helt gratis via datorn. Så den testade jag idag och det funkade helt klockrent.

Resultatet i matchen var förstås inte det jag velat men på tisdag ska jag bänka mig igen för sista grundseriematchen.

Innan dess ska vi först genomlida en söndag och en måndag. Men det får väl gå, det med...

Därmed tackar jag för visat intresse och även i förskott för alla trevliga kommentarer jag hoppas få.

Sov gott, kära ordbrukare i Nykroppa, Malgomaj, Undersåker och Skebokvarn.

Vi ses! Kanske förr, kanske senare...

Den åttonde mars. Internationella kvinnodagen! Och som flera tidigare år stämmer jag in i hyllningskören. Rosor och kramar till mina älskade döttrar. Till mina systrar, mamma, mormor, farmor, mostrar och faster som gått till andra sidan för olika många år sedan. Rosor, kramar och hjärtan till er!

Men även till alla andra mammor, systrar, mor- och farmödrar, tanter och surkärringar världen över.

Tack för att ni finns, tjejer, kvinnor, damer eller vad ni vill kalla er! Sträck på er och var stolta över att er blotta existens gör världen till en lite bättre plats att leva i.

Som jag skrivit nån gång tidigare är det egentligen förjävligt att en sån dag fortfarande behövs.

Tänk om istället VARJE dag kunde vara internationella människodagen. I en fantasivärld där vi alla är lika mycket värda och har samma rättigheter och möjligheter.

Men tyvärr är jag rädd att girigheten är en för stark drikraft för att vi ska kunna komma dit. Den girige samlar på sig förmögenhet som ger makt. Makt att sätta reglerna för hur vi andra ska leva, vilka rättigheter vi ska få.

Sorgligt men sant! Så vi fortsätter väl att fira den här dagen tills den inte längre behövs.

Farmen går mot upploppsrakan och jag fick ju halvt rätt i min förhoppning att Pehr skulle sätta Ronja på att försöka slå ut nån av paktepojkarna. Sen valde han Levin som nästa förstekämpe och han förväntas väl då att utmana den somblir kvar av den lata duon. Men det återstår förstås att se.

Nu ska jag gå och ägna mig åt den enda av honkön som är daglig del av min vardag, nämligen min lilla Thea. Hon förtjänar ju också att uppvaktas lite så jag tänkte ge henne en liten frissning av päls och borstning efteråt.

Sen blir det blöning i form av en skiva kokt skinka eller två. Så hon också får känna sig lte extra uppskattad!

Madame Citroen är ju inte levande så hon räknas liksom inte.

En underbar dag önskar jag därmed alla mina kära ordbrukare med lite extra välmening till den kvinnliga delen.

Vi lär ses igen. Tänker jag....

Hur grymma kan vi människor bli? Hörde idag om domen mot föräldrarna som torterade sin lilla dotter så hon kunde ha dött och kan för mitt liv inte förstå hur en människa (eller t.o.m TVÅ) kan utföra såna grymheter mot sitt eget försvarslösa lilla barn. Jag talar förstås om de där som tvingade i sin lilla flicka ättika så hennes magsäck måste opereras bort. En ondska som är bortom min fattningsförmåga.

Åtta års fängelse vardera fick föräldrarna! ÅTTA år???

Deras dotter har ju de själva dömt till ett liv utan magsäck. Vem straffas hårdast???

Normalt sett är jag ingen straffivrare. Tror inte att nån blir en bättre människa av hårdare straff. Men i just det här fallet håller jag med åklagaren som krävde minst tio års fängelse.

Om några förtjänar att dömas till livstid så är det väl detta föräldrapar. Jag har inte ens ord  för att beskriva hur jag föraktar deras handlingar mot ett litet barn. Vilkets trygghet och säkerhet det var deras uppgift att säkerställa.

Man blir liksom ledsen ända in i själen när man får höra talas om såna här saker.

För flickans skull hoppas jag att hon blir väl omhändertagen och helst adopterad av sin fosterfamilj. För de biologiska föräldarna har ju, anser jag, själva avsagt sig rätten till vidare umgänge eller kontakter med sin dotter. Genom sina fruktansvärda handlingar har de förbrukat rätten att ens kalla sig föräldrar.

Och nu ska det alltså vara klart att Sverige efter dryga 70 år som hemlig medlem nu även officiellt blir medlemmar av Nato. De senaste åren har fått mig att förstå att vi ju i praktiken varit med ända från första stund.

När jag insåg det börjaade jag undra över varför inte regeringen då gick med fullt ut direkt.

Men med de kunskaper jag skaffat mig är jag nästan helt övertygad om att det var de mäktigaste i Nato (Läs USA) som ville, och kanske t.o.m krävde att vi skulle stanna utanför officiellt.

Att vi skulle fortsätta låtsas vara neutrala och hålla så goda relationer med Sovjet som möjligt. För att, på så sätt, lättare kunna skaffa fram information om deras planer och tankar och förmedla vidare till USA.

Som motprestation garanterade Nato/USA oss snabb hjälp vid ett eventuellt anfall från öst. 

Just detta täta och superhemliga samarbete ledde också fram till bildandet av Stay Behind som övade statskupp, under Natos ledning, i Stockholm en februarikväll för 38 år sen. 

Där det plötsligt dök upp en sydafrikansk yrkesmördare och sköt vår stasminister mitt framför ögonen på Nato, svensk polis och militär och Säpo.

Hade vår nära relation och långtgående hemliga avtal med Nato kommit fram i ljuset då hade vi tappat allt anseende i världen. "Neutrala Sverige" som mäklade fred med ena handen och sålde krigsmateriel till krigförande länder med den andra.

Vi hade blvit ertappade med brallorna vid anklarna, kan man säga och svensk exportindustri hade lidit enorma skador. För USA hade garanterat tagit sin skyddande hand ifrån oss och östblocket hade inte blvit imponerade av Sveriges och kanske framför allt Palmes dubbelspel.

Däför blev det också tydligt för maktens människor väldigt fort att här fanns inget annat val än att mörklägga alltihop och låta mördaren löpa. 

Så om man tror på neutralitetsbluffen så är man totalt grundlurad, har jag insett på senaste åren.

För att tala om nåt lte mer oskyldigt och spännande fast på ett annat sätt så... så ska det bli spännande att se vilka som blir de båda förstekämparna i Farmen ikväll.

Min förhoppning är, som jag skrev häromdagen, att Pehr kommer överens med Ronja att hon blir förstekämpe och väljer Fredrik. Hur lite hon än har pluggat så har hon garanterat pluggat mer än han och bör vinna i kunskap.

Sen lät det igår på Pehr som om han tänker välja Levin men jag tycker att nästa förstekämpe borde bli Tim.

Som säkert väljer Levin eller Magnus och då är det ju upp till den som väljs att välja gren. Samma där, jag tror båda slår Tim ganska lätt i kunskap.

Men vad tjänar det till att spekulera? Inget alls, så vi får vänta och se. Kanske Pehr har nån smart plan som han ännu inte har delat med sig av.

Yngste sonen var här för en stund sen och käkade middag. Vi pratade i telefon igår kväll och han gav små vinkar om att han kunde tänka sig att komma hit och äta. Så jag frågade om det var nåt särskilt han längtade efter. Nåt jag brukar göra som han gillar men kanske inte lagar själv.

Då ville han ha köttfärssås och pasta så det fick det bli. Det kan han göra själv lika bra men ville han nu ha det så skulle han få det också.

Han har ju tillsvidareanställning nu men tror inte att han blir kvar så länge som sophämtare. Han har varit på flera intervjuer hos åkerier med kontrakt på långa körningar med tungt släp. Och det är ju det han helst vill jobba med.

Jag har dock försökt att peppa honom i nuvarande yrkesroll ändå. Talat om hur viktigt jobbet är som han utför.

För hur snabbt skulle det inte bli en sanitär olägenhet om de alla gick i strejk?

Det hände ju för X antal år sedan i Rom eller om det var i Paris. Och där dröjde det väl inte ens en vecka innan trottoarerna svämmade över av stinkande sopor och medföljande råttinvasion.

Igår kväll när jag gjorde kvällsrundan med Thea såg jag nåt gult på framrutan på Madame Citroen. När jag gick fram för att kolla vad det var så hade jag fått parkeringsböter för att jag "stod på en förhyrd parkerinsplats".

Det är väl klart att jag gör, tänkte jag. Det är ju MIN plats. Sen hela tretton år dessutom.

Så jagringde parkeringsbolagets kundtjänst och undrade vad de höll på med.

Sen i förmiddags åkte jag in till hyresvärdens expedition och bad dem om hjälp.

Då visade det sig att när jag under förra året sade upp den P-ruta jag hyrde för sonens bil medan han bodde hemma så hade de registrerat att jag behöll den platsen och sade upp den jag haft sen jag flyttade in.

Hur som helst så tog de hand om den gula remsan och lovade att nollställa den. Annars hade jag åkt på att betala 800 kronor för att parkera på den ruta jag ansåg vara min.

Så från och med idag står jag på rutan intill där sonens Volvo brukade stå. Spelar förstås ingen roll men jag måste tänka mig för varje gång jag kommer hem så inte vanor och rutiner får mig att svänga in på min vanliga plats.

Därmed får det räcka för den här gången. Ha en skön torsdagskväll och natt kära ordbrukare på jorden och andra ställen. Vi hörs väl igen, tänker jag...

Äntligen fick vi solen tillbaka efter 5-6 dagar med mulen himmel och dimma. Några minusgrader också så vi slapp snöslask vid morgonpromenaden,

Ärtsoppan igår blev väldigt god och nu står det hela sju protionsförpackningar i frysen. Detta trots att jag delade med mig varsin rejäl portion till syster och svåger.

Svängde förbi dem i förmiddags när jag ändå hade lite ärenden som skulle uträttas. Och fick då återknyta bekantskapen med nåt jag inte sett på närmare 60 år. En liten stol som någon gav mig i present på min andra eller kanske tredje födelsedag.

Jag hade helt glömt den, inte ägnat den en tanke på alla år. Men då jag såg den så mindes jag hur jag brukade bära in den i vardagsrummet då det blev dags för Humle och Dumle, Familjen Flinta, Småstad eller Villervalle i Söderhavet i den svartvita, enkanaliga TV;n. Då satt jag i den och hade nära till golvet.

Antagligen växte jag väl ur den vid 6-7 års ålder eller så och den hamnade väl på vinden.

Då arvsskiftet efter mamma gjordes var mina två syskon vuxna medan jag var i tonåren och bodde hos pappa i Gimo. Därför var jag inte själv närvarande men syrran tog reda på stolen och sen dess har den väl stått på deras vind.

Bortglömd och aldrig saknad. Ändå blev jag glad åt den och tänkte att när mina två väntade barnbarn kommer och hälsar på om nåt år då de kommit på benen får de sitta i den. Gammal och lite sliten men rätt fin ändå.

Tittar man noga ser man att det finns två små målade figurer. troligen kaniner, på ryggstödet. Dessa mindes jag inte men när jag såg dem beslöt jag genast att inte försöka renovera eller måla om den. Utan den får vara som den är.

Tog en lite närmare bild på ryggstödet också...

Så nu står den här och bara väntar på barnbarnen. Det första kan komma vilken dag som helst nu...

Ärtsoppa igår alltså och idag blir det nog ugnsstekt falukorv med blomkålsmos. Köpte två hela ringar från Nyhléns chark i Långsele förra veckan på reapris så jag måste ju äta lite av dem också. En av de absolut godaste i marknaden om jag får säga vad jag tycker.

Och det får jag ju! Det här är ju MIN blogg och där bestämmer ju jag!

Det är också jag som bestämmer att det får räcka så för den här gången.

Trevlig pig-lördag på er, kära ordbrukare i Vattlång, Hedmora, Björknäset och Sibbhult.

Återkommer när tid och lust finnes!

Visste ni att det är räknestickans dag idag? De av er som vet vad en räknesticka är, förstås!

Men jag tror att merparten av mina trogna läsare är gamla nog att veta och om nån yngre människa läser och inte vet så får ni väl göra som folk gör nuförtiden när vi vill veta nåt - Googla!

Det är i år 450 år sen den brittiske matematikern, tillika prästen, William Oughtred (fråga mig inte hur det uttalas!) uppfann denna sinnrika mojäng som brukades i våra skolor innan miniräknaren blev var mans egendom.

Om jag minns rätt så var det på mellanstadiet vi tilldelades räknestickor samt kunskaperna som behövdes för att använda dem. Minns ännu att jag ofta tänkte att den som hittade på den här måste ha varit en smart person.

Tyckte att den var ett suveränt hjälpmedel för multiplikation och division framför allt.

Senare i livet blev jag, genom arbetet, tvungen att lära mig räkna snabbr i huvudet vilket nog var väldigt nyttigt. Och idag är väl räknestickan helt utdaterad. Tillverkas de ens längre?

Jag tillåter mig att tvivla på det. För vem skulle behöva en sån idag? Vad kan den som inte din mobil eller en hederlig miniräknare kan? Fast de sistnämnda är väl förresten också passé numera. Det har man ju i telefonen nu.

Som så sanslöst mycket annat...

Jag hade brev i Kivra från Skatteverket, fick jag veta då jag startade upp Kinatelefonen imorse. Så då tittade jag in där och konstaterar att det blir en ganska skaplig slant tillbaka redan i april.

Och som om inte det vore nog så kommer ju återbetalningen på skatteorättvisan som politikerna till sist erkände ifjol sommar. Och då blir det verkligen ett tillskott i kassan för det bör bli runt 30 tusenlappar som jag betalat för mycket under förra året.

Men det är ju då det. Än får man vända på slantarna ett tag till och försöka äta så billigt man kan.

Av den anledningen puttrar just nu ett långkok på spisen...

Just det! Min patenterade ärtsoppa som alla jag bjudit på den säger att den är en av de godaste de smakat. Ja, jag kanske skryter en aning och det anses ju lite osvenskt. Men jag skäms inte för det eftersom det är sant!

Så dagens middag är tryggad liksom ganska många middagr till framöver. Det blir väl en 6-7 portionsformar i frysen när jag har käkat middag samt levererat varsin portion till storasyster med make som jag lovat.

Farmen rullar vidare och som jag anade blev det en liten twist för sista veckan. Två förstekämpar ska utses och jag tänkte först att Pehr borde välja först Fredrik och sedan Tim. Nu lät det som om han tänkte välja Levin men jag hoppas han tänker om.

Tänkte om gjorde jag själv en stund senare. Då kom idéen att det kanske vore klokt att fråga Ronja om hon tror sig kunna slå nån av de där herrarna i kunskap så kunde de få bli andrakämpe istället. Ingen av dem har ju pluggat nästan alls och de erkände de ju inför kamerorna igår.

Fortfarande är båda säkra på att de ska mötas i finalen men jag tror att de misstar sig.

Utmålandet av Magnus som "orm" som slingrat sig mellan grupperingaren och att det skulle vara nåt negativt kan jag inte alls förstå.

Jag tycker han har spelat på det smartaste sätter. Att inte försöka smita undan, undvika konflikter så långt det går, vara så juste man kan mot så många man kan och jobba hårt för att på så sätt bli viktig när det kommer till att klara uppdragen.

De där två självutnämnda kungarna har ju faktiskt inte precis förtagit sig när det gäller arbete.

Därför unnar jag heller ingen av dem att ens komma till finalen.

Mitt drömscenario är att Pehr kommer överens med Ronja att välja henne till första förstakämpe. Där väljer hon sen Fredrik som hon bör slå ganska lätt i kunskap. Nästa förstekämpe skulle sen bli Tim som då får välja melllan Levin och Magnus. Han lär dock ta Levin i så fall tror jag. Men oavsett vem av dem han väljer så är det ju andrekämpen som väljer grenen. Och båda vinner nog rätt enkelt mot Tim i kunskap.

Men... det är ju inget jag kan påverka, det har ju redan hänt. Så det blir att vänta och se bara.

Därmed ska jag gå och kolla till mitt soppkok och provsmaka om ärtorna har mjuknat som jag vill.

Önskar trevlig tisdag till alla mina kära ordbrukare i Skattungbyn. Kåbdalis, Örkelljunga och Simrishamn.

Nog tänker jag att vi ses igen! "Ôm Gud vill å ôm pjäxer´n håll´!"

Femte raka dagen med töväder här på Sveriges midja. Men dimman som lëgat tät i tre dagar har i alla fall lättat även om det fortfarande är ganska mulet. Snön far ju så illa av det här vädret. De snödhögar som för en vecka sen var mer än dubbelt så höga som jag för en vecka sen är nu betydlgt lägre över marken än mitt huvud.

Gator och trottoarer är, i stort sett, snö- och isfria så jag behöver inga dubbar när jag vallar min lilla sambo.

På henne syns det tydligt att det har varit slaskväder ett tag. Hon är liksom inte vit längre utan mer grå/beige.

Men det får vara så tills det torkat upp lite mer. Badar jag henne så är hon ju lika smutsig igen efter första rundan ute efteråt.

Och än utropar jag ju inte vårens ankomst på riktigt. Erfarenheten säger mig ju att än kan det komma flera rejäla bakslag. Både nu i mars och första halvan av april.

Skönt dock att slippa skrapa rutorna på Madame Citroen varje gång jag vill ut och åka. En liten kort shoppingrunda blir det om en stund men den tar vi till fots till närbutiken, Coop X-tra, på samma gång som Theas nästa kissrunda. Allt jag egentligen behöver är ägg och handtvål. Sista ägget åt jag till frukost och flaskan med pumptvål i badrummet hostade lite sist jag tvättade händerna så den är också snart slut.

Den gångna helgens två stora event gick mig helt förbi, i det närmaste. Mellon o lördags såg jag inte alls, precis som tidigare tillfällen i år. Och vad gäller Vasaloppet tittade jag lite av och till bara. 

De såg ut att ha ungefär samma väder i Dalarna som vi hade och har här. Som om det inte räckte med att de ska åka nio mil så måste de denna gång göra det i tyngsta möjliga skidföre,

Nej, skidåkning är väl trevligt bara jag slipper att utföra det själv. Sidåkning avnjuts bäst från en skön soffa med en kaffekopp bredvid sig och kanske en liten  kelsjuk hund över knäna.

Igår bloggade jag inte alls TROTS att jag hade tvättstugan. Jag har ju, genom åren, ofta haft en förmåga att skriva nåt här de dagar jag tvättar kläder och annat.

Lat som jag ibland är så beslöt jag att skjuta upp strykningen av mina skjortor till idag. Men nu är också det klart.

Det gjorde jag medan en rimmad fläsklägg puttrade på spisen för ett tag sen.

Av den ska det bli ärtsoppa imorgon. Lidl hade erbjudande på rimmad lägg i helgen så jag köpte en. Ärtor och alla andra ingredisenser fanns redan hemma.

Dessa har jag redan lagt i blöt för att vara så säker det går på att alla verkligen hinner bli så mjuka som jag vill ha dem när jag lagar själva soppan imorgon. Brukar göra det på kvällskvisten annars.

Gällande Farmen var jag både nöjd och missnöjd med utfallet på Tinget igår. Lite synd att Tessan måste lämna. Jag hade hellre sett henne stanna än Levin. Nöjd blev jag däremot att två av de damer jag funnit mindre sympatiska skickades till Torpet tillsammans med den av Corneliorna som jag gillar.

Hon (den treviga Cornelia) lär inte få en alltför rolig tid på Torpet med de andra två som verkar vara väldigt tajta.

Men minst en av dem kommer ju att åka hem eftersom bara en kommer att få återvända.

Nu lär det säkert bli en och annan oväntad twist den här veckan eftersom även antalet farmare ska minskas med tre.

Jag är glad att Pehr sitter säker i alla fall. Det kommer nästan garanterat att innebära att han sätter endera Tim eller Fredrik som förstekämpe. Tror att han väljer Fredrik eftersom Tim har så många amuletter att han nästan också är klar för final.

Men förutsättningar har ju ändrats förr under åren så det kan säkert komma nån ny "knorr" som ställer allt man trott och gissat i en helt ny dager. Det blir en spännande vecka, hur som helst.

Därmed tillönskas mina kära ordbrukare en härlig marsmåndag i Hjo, Svappavaara, Lindesberg och Föllinge.

Vi ses! Nån gång...

Jamen, Mars månad började ju bra, i alla fall! Jag fick mig ju ett "haleluja-moment" igår. Jag besökte Carspect bilbesiktning igår eftermiddag och läs och häpna: För första gången på de åtta år Madame Citroen och jag har varit ett par så gick hon igenom besiktningen utan återbesök!

Så det är nog minst 10-12 år sen jag sluppit åka tillbaka efter att ha åtgärdat anmärkningar. För min förra plåtkompis, en SAAB 95, hade också förmågan att drabbas av brister och fel även när jag trodde att allt var ok.

Så nu hoppas jag bara att månaden fortsätter på den inslagna vägen och ger mig fler glädjeämnen.

Vädermässigt är det dock långt ifrån gårdagens soliga marsväder. 

I dimma och duggregn begicks morgonpromenaden för några timmar sen. Och inte ser det mycket bättre ut nu heller när jag tittar ut.

Så jag är glad och tacksam att jag ännu har tak och väggar omkring mig, varma element, mat i kyl och frys, en kärvänlig liten hund som älskar mig högt och rent och dessutom en bil som är godkänd för trafik i ett år till.

Absolut skulle jag kunna hitta på massor att beklaga mig och gnälla över också för det finns ju gränslöst mycket sånt också. Men inte idag. Idag väljer jag att vara glad istället.

Och det är ju faktiskt så att man, i väldigt hög grad, själv avgör och väljer hur man mår. Javisst, jag VET att ingen väljer att drabbas av sjukdom eller andras ondska, krig och så vidare.

Men vi andra, vanliga mellanmjölks/anslagstavlans/radhus/-Svenssons som inte är drabbade av yttre faktorer. vi väljer ju faktiskt vad vi fokuserar på och vad vi lägger energi på.

Minns en skämtteckning jag såg en gång där en fin dam möter en luffare/slusk och pekar på honom och utbrister: "Men arme man, ni har ju tappat en sko!". Varvid slusken skiner som en sol och svarar: "Tvärtom, go´a frun! Jag har HITTAT en!

Det kallar jag förmåga att glädjas åt det lilla!

Annars... så hittade jag följande lilla ruta hos en FB-kompis igår, snodde och delade den på min egen sida. Kan väl dela den här också...

Har så ofta undrat vilken av dem som är orginalet och vem som är kopian. Mars-godiset kommer väl från USA om jag inte minns fel. Men Japp är väl svenskt? Den har i alla fall funnit så länge jag kan minnas och jag har alltid tyckt att den är jättegod. Första gången jag smakade Mars tyckte jag att den var ganska lik Japp men att Japp var godare.

Nån som vet? Berätta för mig i en kommentar i så fall!

Nu ska jag ägna en stund åt att tota ihop ett litet V75-system till dagens tävlingar i Halmstad. Kanske, kanske håller turen i sig och jag får nåt nytt att glädjas åt. Inte är nu sannolikheten så stor men eftersom jag nu råkar ha eh hundring på ATG-kontot så kan jag ju kosta på mig att spela för ungefär så mycket.

Så håll tummarna för mig, kära ordbrukare i Mörbylånga, Holmögadd, Vissefjärda och Hälsingtuna.

Vi ses!