"The name of this month starts with a No. And there are many good reasons for that!"

Ja, nu är alltså november över oss och den har redan hunnit uppröra och irritera. Precis som den brukar.

Först två dagar med rejält snöfall. Sen under natten till igår slog temperaturen om och det satte i att regna istället.

Och det pågår ännu i ganska riklig mängd.

Med påföljd att minst hälften av snön som kom redan är borta men slaskigt på vägar och trottoarer.

Så det var paraply och stövlar som gällde för morgonpromenaden med Thea idag. Hon började grymta redan innan hon klev ut genom porten och såg vad det var för väder. Och hon tystnade inte förrän vi var inne igen och jag hade frotterat henne med hennes egna badlakan.

Precis som med bebisar lär man sig som hundägare att känna igen djurets läten och veta vad de betyder.

För en utomstående skulle nog säga att hon lät likadant då som hon gör när jag lyfter upp henne i famnen och gullar med henne en stund. Och det är väldigt likt men jag hör på en gång om det är njutning eller missnöje som får henne att låta som hon gör. Men skillnaden är hårfin.

Och som vanligt blev promenaden väldigt kort. Jag hade ju paraply så mig gick det väl ingen större nöd på. Men Thea ruskade på sig säkert tio gånger under den korta rundan och grymtningarna lät allt mer ilskna.

Nu är det dock annat ljud i skällan, Nu snaarkar hon gott som hon brukar efter morgonrunda och frukost.

Det där jag skrev om igår, det där med åsiktspåverkan från maktens människor är visserligen lite skrämmande. Men intressant också. Du som har ett Facebook-konto har säkert sett de där små rutorna med sedelärande små berättelser som dyker upp så gott som dagligen. 

Dessa kommer nästan undantagslöst från USA och är en del i just det där jag skrev igår att man vill lugna massorna och försäkra dem att "Mamma Amerika" tar hand om de sina. D.v.s så länge de står med mössan i handen och böjer sig för makten och överheten, arbetar hårt utan att klaga och är goda patriot.

Och detta går igen överallt om man bara öppnar ögonen och sinnena.

Hur är det t.ex med amerikanska filmer. Nästan alltid är det en kamp mellan det goda och det onda. De onda profileras ofta som ryssar, kubaner eller kineser. Medan de goda givetvis är amerikaner.

Och så gott som alltid är det just "de goda" som segrar!

Till och med i tecknade barnfilmer går det där igen väldigt tydligt.

Och i alla de där så kallade sitcoms, TV-serier så handlar det oftast om folk från överklass eller åtminstone övre medelklassen. De är läkare, advokater, journalister etc. När såg du senast en amerikansk TV-såpa om livet för en servitris, fabriksarbetare eller lokalvårdare. Eller om en ensamförälder som kämpar för livet genom att ha flera jobb. Men ändå inte får det att gå ihop.

Nej, de människorna talas de inte om. Inte heller om de som flippar burgare på McDonalds och liknande för en lön som bara går att leva på om man bor gratis eller ihop med nån som har en vettig inkomst. Än idag tjänar de bara en tredjedel av vad motsvarande jobb betalas här i Skandinavien. Och då ska man veta att det inte är något höglönejobb här heller.

Nu finns det dock ämerikaner som har sett att det finns en annan väg att gå. Och på Youtube finns också en hel del filmer som jämför dem med oss. Och berättar för dem om sjukpenning, sjukvård som är för alla, fri utbildning, pensioner, subventionerade mediciner m.m

Så kanske kan de skapa opinion med tiden om folket i USA börjar bli medvetna om hur det funkar i Europa.

Men tyvärr är de flesta fortfarande så indoktrinerade med att de lever i paradisat på jorden där friheten är störst av alla nationer. Och tycker kanske därför att det inte finns nån anledning att ta reda på hur det verkligen förhåller sig.

Det är tragiskt tycker jag! Tragiskt att världens rikaste nation någonsin ändå har miljoner människor som lever på svältgränsen. I vad vi skulle kalla extrem fattigdom.

Men klagar de så säger maktens människor bara åt dem att de måste jobba mer och hårdare så kommer de att  lyckas till slut. Och bli rika och lyckliga... 

Försökte att lägga ut ett sånt där flash-klipp från Youtube men det funkade inte. Så jag ska återge det i ord istället.

En liten pojke sitter på trottoaren med en hatt framför fötterna och tigger. En man och en kvinna kommer förbi och vkinann är precis på väg att lägga ner en slant åt honom då mannen hejdar henne.

Paret försvinner men kommer snart tillbaka med en stor påse äpplen som de ställer framför pojken. Därefter tar de fram varsin sedel och ger honom innan de tar varsitt äpple och går.

Sedan kommer fler och köper äpplen och när de är slut springer pojken till butiken intill och kommer sen ut med än ännu större påse med äpplen.

Ung företagsamhet! Som ett tips till fattiga människor, inte minst fattiga barn... Jag är mållös!

I Sverige är medellivslängden för män 81 år och 85 för kvinnor. I USA sjönk medellivslängden under Donalds Trumps år som president från 80 till 76 år. En ganska anmärkningsvärd försämring.

Under pandemin dog fler människor per capita i USA än i något annat I-land.

Var det "frihet" de kallade det...?

Jag har kommit till insikten att det pågår något vädigt märkligt och oroväckande här. Inte bara i Sverige utan troligen i hela världen. Mäktiga och rika människor har hittat ett nytt sätt att påverka opinionen till sin fördel.

Det är naturligftvis inget nytt för en sunt tänkande människa men det blir mer och mer tydligt hur man vill påverka oss att byta åsikt.

Och naturligtvis kommer det från början från USA där man gjort detta i decennier. Man hamrar in i de sämst ställda att de ska vara glada och tacksamma att de får bo i världens bästa och friaste land. Världens rikaste och mäktigaste land!

För de är inte bara världens rikaste nation utan världens rikaste nation NÅGONSIN!

Sammantaget alltså! 

Men... det handlar om undefär 1% av deras befolkning som äger och styr över 60% av landets samlade tillgångar.

Mer än 60% av dess innevånare har inte tillgång till sjukvård om de inte har turen att ha en arbetsgivare som erbjder såna förmåner. Men även då blir det kostsamt för försäkringen täcker bara en viss del. Och själva har de inte råd med de dyra premierna. Som ändå intetäcker deras behov.

Över en miljon amerikaner går varje år i personlig konkurs på grund av att det blivit sjuka och behövt sjukhusvård. De får gå ifrån hus och hem för att kunna betala sina sjukhusräkningar.

På Yoytube har jag sett flera reportage om saken. Där amerikaner boende i Europa skrikit rakt ut när någon ring efter ambulans då de skadat sig. Jodå, det kostar också sksjortan i världens rikaste land någonsin.

Liksom tandvård, barnomsorg, utbildning över det som motsvarar vår grundskola. Och de allmänna kommunala skolorna kan inte konkurrera med de privata om de duktigaste lärarna så därför är kvaliteten på deras utbildning avsevärt sämre.

Att föda barn utan sjukförsäkring i USA kostar motsvarande 75 till 100 svenska tusenlappar. Följaktligen är deras barnadödlighet också mycket högre än i Sverige eftrersom de fattigaste får ta hjälp av familj, grannar, vänner för att klara förlossningen.

Och gapet mellan rikast och fattigast bara ökar hela tiden.

Där har ni deras "frihet" i ett nötskal.

Kollektivtrafik finns heller inte överallt utan funkar egentligen bara i de större städerna. Hela idén med Amerikas förenta stater är att alla ska köra bil. Varsin bil, förstås. Vilket även gör dem till en av de värsta syndarna mot vår miljö och klimatet på jorden.

Och det allra värsta är att det nu även här i Sverige finns politiker som vill styra oss mot nåt som mer och mer ska likna USA. Häromdagen läste jag förslagen om att invandrar ska kunna utvisas om de tjänar mindre än 27 000 kr/mån. Vem ska sedan städa skolor, sjukhus, kontor? Vem ska sköta sophämtningen?

Vem ska torka gamlingar i rumpan på äldreboendena? Vem ska köra skolbussen? Eller sköta skolbespisninigen?

Vem ska... Ja, listan kan göras hur lång som helst.

Man vill kunna sätta trettonåringar i fängelse med parollen; "Är de stora nog att begå brott så är de stora nog att ta konsekvenserna av det också!"

"Tidö-laget" lär också ha förslag på väg om att på arbetsplatserna är det arbetsgivaren som ska utse skyddombud. Det är föstås en fråga som upprör mig storligen efter min bakgrudn som just skyddsombud och även huvudskyddsombud.

Skyddsombudets uppgift är ju att granska arbetsgivaren och hålla koll på att lagar och avtal efterlevs. Och nu vill de alltså att arbetsgivarna själva ska få bestämma vem som får granska dem och inte.

Hur många tror att det gagnar personalen på EN enda arbetsplats? Hand upp!

Och på Youtube finns hur många kanaler som helst som bedriver lobbyism för Sverigedemokraterna. Swebb-TV, Fria tider och allt vad de heter. Ännu har jag inte hittat en enda YT-kanal som tydligt visar att man backar upp ett visst parti. Däremot massor som drar alla muslimer över en kam och gör dem till islamister och därmed livsfarliga.

Och från den andra kanten är det dödstyst!

Eller har ni andra hört några protester från Magdalena, Nooshi eller de andra?

Ännu sjukare är det faktum att de flesta svenskar slutat att tänka själva. Slutat att ifrågasätta.

På 70- och 80-talen var det gott om politiska och ideologiska debatter i fikarum och matsalar på våra arbetsplatser men nu pratas det mer om det eller det dataspelet eller vem som blir Idol-vinnare.

Det pågår samma fördumning av svenska folket som USA;s makthavare har ägnat sig åt i evigheter. Makten styr ju även medierna och de där som använder ordet "fri" på något sätt i sina namn är nästan alltid knutna till extremhögern.

Den som vill veta lite mer om hur det faktiskt ser ut när man jämför "världens bästa och friaste nation" med några europeiska länder rekommenderar jag varmt att ta de knappa tretton minuterna det tar att se videon nedan.

Den är textad, men inte på svenska. tyvärr. Men för den som har skolengelskan någorlunda i behåll blir det ganska enkelt att hänga med tack vare undertexterna.

Får man i sig informationen med två sinnen samtidigt blir det lättare. Håll till godo!

Kommentarer uppmuntras vänligt men bestämt!

Ibland blir det inte riktigt som man tänkte sig innan. Jag lämnade in en långhårig lurvtuss för klippning/trimning vid klockan 13  idag på eftermiddagen. Då såg hon ut ungefär såhär...

Två timmar senare fick jag hämta hem en nästan snaggad Thea. Öronen var rensade också och det enda ställe där de lämnat kvar lite  mer päls var runt munnen. Schnauzers ska ju liksom ha lite "skägg".

Jag hade backat upp bilen till porten och öppnat bakluckan eftersom jag skulle iväg och uträtta några ärenden.Tänkte att jag skulle bära henne så hon inte blev full med snö eftersom det inte var snöröjt framför deras port. Vilket jag också gjorde och det kändes så konstigt att ha henne i famnen utan allt lurvet.

Jag hade aldrig trott att de skulle klippa henne så kort men det är ju inget att göra åt såhär i efterhand. Och det växer ju ut igen ganska fort. Som tur var fick jag en lite tröja till henne från förra ägarna. Den har jag ännu inte använt men ikvälll måste jag nog ta på henne den.

För nu är det minsann vinter! De 10-20cm som SMHI lovade oss under den här dagen och imorgon har redan landat. Så fortsätter det att snöa lika mycket till så har vi snart en halvmeter. 

Det tog mig 25 minuter att sopa av bilen samt skotta omkring den och snön var packad av blåsten så det var tungt också. Två gånger måste jag pausa och vila lite. Men nu är det klart.

För den här gången, vill säga. Det flyger lite snö i luften fortfarande men inte som det måste ha gjort under natten till idag.

Imorgon får jag besök av mågämnet (dottersns kille, alltså) som hade ärende hit över dagen. Han ska åka hem med nattåget imorgon kväll så jag sa att han kunde komma och käka middag här så kör jag honom till tåget sen.

Han är ju dessutom Theas förra husse så vi får se om hon känner igen honom. Det är mer än tre månader sen de sågs senast men hundar brukar ju känna igen folk även efter lång tid.

Själv får jag försöka vänja mig vid hennes nya look och hur det känns att ha henne i famnen. För dit vill hon fortfarande minst 2-3 gånger om dagen. Särskilt på morgonen är det väldigt vikitgt för henne.

Och som den goda husse jag försöker vara så ger jag förstås det hon vill ha så mycket jag orkar.

Nu ska jag gå och snygga till i köket efter middagsbestyren. Spis och bänkytor ska rengöras så det ser snyggt ut nästa gång jag ska använda dem. 

Därmed tackar jag för visat intresse och önskar er alla en trevlig lill-lördagskväll. Jag kostade på mig ett litet travspel på V86 ikväll eftersom Bergsåker här i stan är en av två värdar för det.

Så hål tummarna för mig, kära ordbrukare i Myckelgensjö, Skogstibble. Abbekås och på Ölands södra udde!

Vi ses! Eller också inte...

"Hä vôrte´nt nå utåv!" Eller på renare svenska; Det blev inget av. Med Theas frissning, alltså.

Jodå, det SKA bli av men först imorgon. Jag trodde ju att jag hade bokat tiden till idag men då jag kollade på bokniingen såg jag att jag råkar boka fel tisdag. D.v.s nästa vecka...

Och igår kväll då Thea och jag tog kvällspromenaden stötte jag ihop med en flyktig bekant som vi möter ibland och låter hundarna sniffa en stund på varann. När hon hörde att jag bokat tid på Arken Zoo i Birsta tittade hon häpet på mig och frågade varför jag gjort det. Sen pekade hon på det grå huset som ligger mindre än 100 meter från huset jag bor i. Där ligger ett hund-dagis där jag tidigare fått hjälp med kloklippning.

Varför bokade du inte hos dem, frågade hon förvånat. De visade sig att jag dels slipper åka de 2 milen tur och retur till Birsta men dessutom sparar jag flera hundra kronor för mina grannar är betydligt billigare.

Och på samma gång gynnar jag ju ett företag i närområdet istället för en riksomspännande kedja med butiker över hela landet.

Sen gör jag ju även miljön en tjänst genom att jag kan gå dit och hem utan att ens blii svettig istället för att köra bil vars dubbdäck sliter på asfalten samtidigt som den spyr ur sig gaser som man kanske borde skämmas över.

Så imorgon tar vi väl en promenad en halvtimme innan så hon fått springa av sig lite energi och därmed blir lite lugnare.

Inte för att det brukar vara några problem med det. Hon är van sen förra ägarna att bli hanterad mycket och det märks när man borstar eller klipper klor eller tovor.

Idag gjorde jag också äntligen slag i saken och kånkade upp mina dubbdäck från källarrförrådet och for iväg för att få dem monterade för bara 250 kr. Nästan alla tar mer än så men firman jag brukar anlita gör det för så lite.

Och då ser jag ingen anledning att själv kräla runt på knäna med domkraft, fälgkors och fölängare. Med ålderns rätt överlåter jag det till de som är yngre och raskare än jag.

Det enda som återstår av den proceduren är att bära ner sommardäcken till vintervila. Det orkades inte med idag.

Jag hade ju tvättdag också med efterföljande mangling och strykning samt bärande ner och uppför trapporna.

Jo minsann, det är ett tufft liv att vara pensionär. Det ligger på, som man säger...

Så nu får väl snön komma om den vill. Jag är ju rustad nu. Och det har väderoraklen också hotat med. Hörde på radion på väg hem från däckfirman att vi kan vänta oss ungefär två decimeter snö imorgon och på torsdag.

Bara det inte  blir så hiskeliga mängder så gör det mig egentligen inte så mycket. Jag tycker faktiskt att det är en fördel för det blir lite ljusare ute.

Sonen hade lämnat sin bil till min liberianske vän med bilverkstad för att spänna åt handbromswiren och jag körde honom dit när han slutat för dagen. Då var det skymning och jag hade inga större problem. Men sen när jag skulle åka hem föll mörkret snabbt och jag fick svära över mina ögon som ser så mycket sämre i mörker än i yngre dagar.

Jag undrar ibland om det är bara det som spökar eller om det faktiskt är så att många fler har bländande halvljus på sina bilar. Inte så att de är felställda men nyare bilar har så kritvitt och starkt ljus att det stör mitt seende när jag kör i mörker. Därför försöker jag undvika det i möjligaste mån.

Samma är det med vintertiden. Det blir svårare för varje år att ställa om kroppen till gammal hederlig svensk tid. Den som rådde året om i miin barn- och ungdom. Jag vaknat tidigare, blir hungrig en timme innan jag brukar äta. Och så vidare...

Än svårare verkar det vara för Thea. Hennes inre klocka är van vid kvällspromenad vid halv åtta ungefär. Därför kommer hon upp på baktassarna och krafsar mig på benen redan vid 18-tiden eftersom hennes kropp inte förstår det där med vinter- och sommartid. Just nu sover hon dock sin skönhetssömn och ljudet påminner mig om en sak som nåt av mina barn sa en gång till sin mamma då hon nickade till i TV-soffan medan barnet såg på TV...

"Måste du sova så högt, mamma? Jag hör knappt TV;n!"

Så högt snarkar inte Thea, det stör absolut inte. Tvärtom så ttalar det om för mig att jag inte är ensam

Därmed tror jag att jag nöjer mig för idag och önskar mina kära ordbrukare sn fin kväll och natt.

Tillsammans eller var för sig i Gottröra, Ulricehamn, Brattfors och Överkalix.

Vi ses! Hoppas jag...

Så var det dags igen. Och som alla år så tittade jag. Och som de flesta år så fanns flera artister med som jag inte ens hört namnet på. Bosse Parneviks sondotter kände jag ju till från dokusåpan från hennes föräldrahem plus att AB och Expressem gärna skriver om henne och familjen. Men hört henne sjunga hade jag inte.

Som alla säkert förstår så talar jag om "Så mycket bättre" i TV4.

Och som nästan alla år var jag inte sådär jätteimponerad av artistvalen i förväg. Men måste ju säga att ingen av de för mig okända gjorde mig besviken. De är ju verkligen proffs ut i fingerspetsarna.

De jag ser mest fram emot att få se och höra är väl annars Marit Bergman, (som inte kommit dit ännu) Lasse Holm som dök upp mot slutet och Eagle-Eye Cherry.

Och att det programmet börjar sändas är ju också ett säkert tecken på att vintern är i antågande. Precis som man vet att det är januari när Farmen drar igång.

Vintern, ja... Snön som yrde för nån vecka sen är borta men i skogen finns det små fläckar kvar här och där på skuggiga ställen. Idag var första morgonen med minusgrad ute. Ja, jag använder singularisformen eftersom det ju var just -1.

Varma jackan har jag ännu inte hämtat upp från förrådet men det ska jag se till att göra idag.

Min fyrbenta sambo har visat upp ett intresse jag inte visste att hon hade. Häromdagen då vi var till skogs fick hon springa lös och rätt som det var hade hon sprungit utom synhåll för mig.

Så jag ropade. Och väntade. Ropade igen och då gläfste hon till för att tala om att hon var på väg.

Ett par minuter senare kom hon sättande i full galopp. Men den lilla vita hund som sprungit ifrån mig var då inte vit på så många strån av pälsen längre.

Hon hade tydligen hittat nån lerpöl och rullat sig ordentligt i den.Mer brun, grå och svart än vit, alltså.

Så det var ju bara att ställa henne i badkaret och schamponera henne hel och hållen från nos till svanstipp.

Jag har fått rådet att alltid gnugga in schampot två gånger och sen skölja i minst en minut till då jag tror att allt lödder är borta. Men den här gången fick jag göra tre omgångar av proceduren innan hon började likna sig själv igen.

Dagarna som gått sen dess har jag fått ägna en bra stund per dag åt att klippa bort de tovor hon skaffade sig och som borsten inte rår på.

Långhårig var hon redan innan också så det gjorde ju inte saken bättre.

Så jag tvingades att boka in mig på Arken Zoo för klippning/trimning. 1400 spänn ska de ha för det men det är ju bara att bita i det sura äpplet och slanta upp. För jag kan ju inte låta henne se ut som om hon bodde hos en luffare.

Nej, någon ordning får det väl vara.

Så på tisdag blir hon frissad av en yrkeskunnig dam. Jag måste försöka komma ihåg att ta före- och efter-bilder också ifall jag får lust att visa upp henne här igen.

Söndag råder och jag måste ställa om klockradion, köksklockan och den digitala klockan i bilen. På min förra plåtkompis ställde den om sig själv med hjälp RDS-funtionen i radion.

Men nån sån lyx brydde sig inte fransoserna om att installera då Madame Citroen byggdes ihop.

Måste också iväg till Biltema och köpa en halvljuslampa. Tack och lov så är det den vänstra som lagt av. På den sidan är det ganska besvärligt att byta lampan men den högra är nästan omöjligt. I alla fall för en som fötts med tummen i armvecket och inte alls är duktig på såna saker.

Så det blir att lyfta ur batterier för att komma åt. Sedan är det inte så svårt och då måste jag ändå ställa om klockan för något batteriminne har den inte heller.

Vännen Hans, som jag ibland kallar min tama husmekaniker, har åkt på Covid 19 igen. Han hade det för 1½ år sen ungefär TROTS att han tagit sprutorna. Och nu har han alltså fått det igen. Man blir alltså inte garanterat immun om man haft det en gång.

Ska ringa honom strax och fråga hur han mår samt om han behöver få handlat någonting.

Därmed tackar jag för visat intresse och önskar mina kära ordbrukare en trevlig söndag i Skattungbyn, Matfors, Öregrund och Simrishamn.

Kommentarer uppmuntras vänligt men bestämt!

Ha det! Innan någon annan har det...

Den 23;e oktober. En minnesdag i mitt liv! En av de största, faktiskt!

Den här dagen för 36 år sedan, d.v.s 1987, vaknade jag inte i min egen säng utan i ett hotellrum på Scandic hotell, Järva Krog strax norr om Stockholm. Där åt jag och exfrun frukost innan vi packade in oss i vår vita SAAB för att åka till Arlanda och ta emot vår dotter som kom med eskort från Sydkorea.

Vi hade rätt länge försökt att bli gravida men naturen ställde inte upp. Trots att läkarvetenskapen inte hittade några fefl på någon av oss.

Så under 1986 hade vi påbörjat resan mot att få bli föräldrar på ett annat sätt.

I februari -87 var våra adoptionshandlingar klara att skickas till givarlandet, Sydkorea. Och i början av september fick vi besked att vi utsetts till föräldrar till en liten flicka född den 15/7 samma år.

Orosmolnet för oss var att jag var kallad till militär repövning i tre veckor med inryckning i mitten av september. Och då jag ryckte in enligt order fick vi  veta att det handlade om en fullskalig mobiliseringsövning.

Vilket betydde att vi började "leka krig" redan första dagen och kriget skulle pågå tills det återstod två dagar.

Min krigsuppgift var att köra den terrängbil som skjutsade runt kompanichefen till de andra enheterna på kompaniet och jag berättade för honom att jag skulle bli pappa men visste inte när.

Nån ledighet för det kunde han dock inte lova så inom mig tänkte jag att händer det innan jag muckar så sticker jag ändå. Så får de väl åtala mig sen då, tänkte jag.

Men jag hann hem med ett par veckors marginal innan det var dags att äntligen få hämta hem vårt efterläängtade första barn.

Än idag minns jag hur tydligt som helst hur vi sattt där i Adoptionscentrums "lejonbur" (Så kallade den lilla plats där man satt upp skärmar som isolerade bort utomstående när svenska föräldra skulle möta sin nya familjemedlem för första gången)

Planet från Anchorage i Alaska via Köpenhamn var lite försenat och några byggjobbare i närheten hade en radio som stod på och som ett tecken från ovan eller nåt så spelades under den tiden Ulf Lundells låt "Snart kommer änglarna att landa". Och det var inte bara jag som reagerade på det utan alla de andra familjerna tyckte också att det passa sällsynt bra.

Till sist landade också våra "änglar" efter dryg väntan. Vi hade fått 7-8 foton på henne tagna när hon var kanske nån vecka gammal. En liten mager, tanig unge med burrigt svart hår och mandelformade ögon.

Därför häpnade vi då vi fick syn på henne i babyliften för första gången. Där låg 6 kg prima unge, en liten spärrbalong, en liten knubbis med ett tandlöst leende och nyfiken blick.

Vi fick en stund på oss att bekanta oss och vi märkte genaast hur trygg hon var och helt orädd. Vi var ju beredda på att hon kunde ha gallskrikit också.

Och visst skrek hon väl några gånger under hemresan på 40 mil men det gjorde mig inget alls. Det var bara trevlig att lyssna till. Och hon tystnade ganska fort också och somnade om.

I somras fyllde alltså den lilla "spärrbalongen" 36 år och numera bor hon sen tio år ungefär i huvudstaden.

Fem år senare kom hennes lillebror. Född i samma stad. Men med den skillnaden att när dottern bott i familjehem under väntetiden innan hon fick åka till Sverige så hade han bott i en spjälsäng med fem andra småttingar i ett barnhem mitt i centrala Seoul. Så med honom tog det tid innan han fick den där tryggheten i sig som dottern hade redan från dag ett. 

Också han är förstås vuxen nu och bor, tack och lov, kvar här i staden med sin sambo.

Som för så många andra adoptivföräldrar så fick ju sen plötsligt naturen för sig att fungera så det damp ju ner två till innan det var färdigt. Och andra ser förstås skillnaderna och olikheterna mellan dem.

Men för mig är det inte alls så. Jag ser bara likheterna mellan dem.

Och idag händer det att jag funerar över om vi gjorde rätt mot dem (de två adopterade barnen, alltså) genom att ta hit dem till Sverige.

Anledningen att jag får de där funderingarna om rätt eller fel beror förstås på den där så förhatliga smygrasismen som bara blir mer och mer accepterad. Den drabbar den hela tiden även om båda är duktiga på att ignorera det.

För kanske 8-10 år sen fanns det folk i SD;s ledning som tyckte att även de som adopterats hit från andrra delar av världen skulle skickas hem.

Så nu väntar jag bara på att nån därifrån ska ta upp även den frågan igen. För jag upplever det som om de hela tiden flyttar fram sina positioner mot ett hårdare samhälle. Och inte bara när det gäller invandring utan på alla sätt.

Bara häromdagen läste jag att Jimmy Åkesson vill  sänka straffmyndighetsåldern till 13 år. Han vill alltså att vi ska kunna sätta barn under femton år i fängelse. Som man gör i t.ex England och USA.

Nu återstår förstås att se om valmanskåren i Sverige applåderar även det och SD fortsätter att växa...

Jag hade nog kunnat fortsätta en bra stund till men verkligheten kallar nu. Dagens verklghet, alltså!

I form av 8 kg glad dvärgschnauzer som krafsar på mitt ben och vill gå ut.

Ha en underbar måndag, kära ordbrukare i Teckomatorp, Valbo, Gånghester och Furusund!

Vi ses! Om inte idag eller imorgon så blir det väl nån annan dag...

Igår var det Sibylla. Idag är det Marika och Marita som grattas på namnsdagen. Känner ingen med något av dessa namn dock även om jag har träffat på några Marikor och Maritor genom livet. Den enda levande med namnet Sibylla jag träffat var en lite cockerspanielvalp som en skolkamrat fick på sin tioårsdag för 55 år sedan. Men tack vare att han hade två små tvillingsystrar som inte ännu behärskade språket kallades hon "Billa" under resten av sitt liv.

Annars har jag precis avslutat ett timslångt program på youtube som var oerhört intressant.

De som tillhör mina trognaste ordbrukarna kanske minns att jag i somras skrev en serie om sju avsnitt om Palmemordet och mörkläggningen efter det. Samt förklarade orsakerna till mörkläggningen.

Det var under juli månad jag skrev "Den talande tystnaden" del 1-7. Där hänvisade jag till den Youtube-kanal som jag använde som källa för mina påståenden. Postum Humanitas".

Sen dess har den kanalen producerat många nya avsnitt. 50 st totalt plus fem som har undertiteln "Uppfölljningen".

Och jag är idag ännu mer övertygad om att detta nog är den bittra sanningen.

Sen får väl andra fortsätta att lansera polis-spåret, PKK, KGB, CIA eller teatermordsteorin bäst de vill. Flera av dessa är säkerligen dessuom till för att just förvilla ännu mer. SKapa fokusförflyttning så ingen ska börja gräva där det verklligen finns maskar att gräva upp.

Idag kom ett nytt avsnitt kallat "Avrundningen" där man redovisar fakta som jag själv aldrig hört förr men som är väl underbyggda som alltid. Fakta som gör att de små tvivel jag ibland känt inför anledningen till mörkläggningen nu raderas totalt. Det är en dryg timme långt men om nån av ordbrukarna läste min serie i somras och vill ha mer kött på benen tycker jag att ni ska ta den tiden som behövs för att lyssna igenom länken nedan

Här beskrivs en händelse året innan mordet samt händelser som ägde rum i början av 1986. Dessa fick mig att inse varför det blev så avgörande att besluta om att mörklägga alltihop. Det var alltså inte själva mordet som var hemligheten men det blev oundvikligt för att inte röja den operation som pågick samma kväll.

Övningen med Säpo, militären, Nato och Stay Behind-rörelsen fick på inga villkor komma ut.

Jag vet att skaparen av YT-kanalen arbetar för att väcka intresse från utlandet och på så sätt tvinga upp sanningen i ljuset. Att andra stater sätter press på Sverige. För mörkläggningen är oerhört välorganisrad.

Se gärna filmen och om du vill läsa eller läsa om mina texter så finns de i historiken från juli månad detta år.

Kyligt här på Sveriges midja idag så det blir nog att  hämta upp den varmare jackan från förrådet innan jag går ut med Thea nästa gång.

Snön som kom häromdagen är nästan borta. Jag fixade montering av sonens vinterdäck igår och ska sätta på mina egna imorgon då verkstaden är öppen igen. Gator och vägar är fria från is och snö så jag behöver inte jäkta med det.

Därmed önskar jag mina kära ordbrukare en fortsatt skön söndag i Tibro. Siljansnäs, Ramvik och Visby.

Vi ses! Nån gång...