Vet att jag verkat negativ i flera av mina senaste inlägg men det kan inte hjälpas. För en vecka sen skrev jag om domen mot föräldrarna som tvingat sitt lilla barn att dricka ättika som förstörde hennes magsäck så den måste opereras bort.

Åtta års fängelse fick de.

Och det är egentligen ganska oviktigt hur länge de får sitta inne.

Det enda viktiga och dsen stora skyldigheten som samhället har är mot flickan själv.

Det borde finnas lagar där man kan upphäva föräldraskap, känner jag. Man borde kunna förbjuda såna människor att ens komma närmare än 5 mil från barnet de skadat.

För att garantera barnets säkerhet och samtidigt ge budkskapet till barnet att nu behöver du aldrig vara rädd för dem igen. Vi skyddar dig så länge de lever!

Igår dök det upp ett nytt, liknande och lika vedervärdigt fall i mitt eget hemlän, Västernorrland.

Då berättade lokalradion att en mamma nånstans i Ångermanland försökt förgifta sin lilla dotter. Dels hade hon injicerat insullin i barnet och dels odlade bakterier. Utredning pågår med brottsrubriceringen mordförsök.

Flickan är förstås omhändertagen och mamman sitter häktad.

Det är en ondska som verkligen gör mig helt förtvivlad inombords.

Jag förstår den inte! Hur KAN man???

Naturligtvis måste det handla om vuxna som lider av någon sorts störning när man gör såna här saker mot små försvarslösa barn. Som man egentligen borde skydda med näbbar och klor mot både ondska och faror av annat slag.

Men det värsta är att nästan samma grad av grymhet finns ju även hos vissa människor som är satta till att fatt beslut över våra huvuden. Hörde också på radion om en annan flicka som är fosterhemsplacerad i Sverige och har det bra hos fosterfamiljen. Hon trivs och mår bra och familjen vill för allt i världen ha henne kvar.

Men nu ska hon utvisas till Albanien.

TROTS att hon inte har några anhöriga kvar där.

Och TROTS att hon är så pass liten att hon inte har börjat i skolan ännu!!!

Där har ni dagens Sverige!

Världssamvetet!

Det demokratiska mönsterlandet på jorden!

Landet som sätter mänskliga fri- och rättigheter i högsätet!

Jag skäms! Fy, FAAAAAN, vad jag skäms över att mitt land bär sig åt på det sättet!!!

Men jag fattar ju.... Det ska ju minskas allt som går - antalet utlandsfödda alltså.

Så att skicka en liten ensam unge till en framtid på ett barnhem i Albanien där hon inte ens kan språket tar ju bort en invandrare ur statistiken. 

Och tar bort risken att hon KANSKE växer upp och blir gängkriminell och startar uupplopp eller säljer knark.

FÖRJÄVLIGT är det enda ord som ens är i närheten att beskriva vad jag tycker.

Har de inga hjärtan i kroppan alls på migrationsverket? Eller opererades de bort när nuvarande regering tillträdde?

Jomen visst gör det ju det! Börjar dra ihop sig som rubriken lyder idag. Kollar på kvällens Farmen och som jag trodde valde Pehr Tim till förstekämpe. 

Det var också min första tanke då vi fick veta att han skulle göra ett kämpeval idag.Då fick han också veta att i och med att valet är gjort är han inte längre storbonde utan valbar som andrekämpe precis som alla de andra.

Och jag undrar om det inte kanske var just därför han valde Tim. 

Nog för att alla herrarna nog är starka i styrkegrenarna och Pehr är säkerligen medveten om att Tim kommer att ta honom som motståndare. Tuppkammen på Tim har ju inte precis krympt utan han är nog fortfarande säker på att han lätt slår ut "gamla gubben". Men där kanske han biter sig i svansen...

För om Pehr lyckas dra "kilen" ur krukan med kamper så har han ju genast ett psykologiskt övertag eftersom han redan briljerat i den grenen. Tim är nog stark , kanske starkare än Pehr, men kilen handlar nog mer om teknik och framför allt uthållighet. Och där tror jag Pehr är vassare.

Annars kan han ju välja kunskap och där tror jag Tim är lite svagare än Pehr.

Men vi får väl se imorgon. Kanske gör Tim ett helt annat val. Men om jag såg rätt i den lilla trailern som visades i slutet av gårdagens avsnitt så satt Tim på läktaren när finalen gick.

Så vem han nu än väljer så tror jag att Tim åker ut imorgon kväll.

Bloggens backspegel påminde mig idag om att det är på dagen 14 år sedan jag blev inlagd på sjukhus mer brutna skenben och vadben på högerskånkan. Det KÄNNS inte som SÅ länge sedan.

Då var det också nio år sedan jag senast var inlagd och jag minns hur stor skillnaden var. Den föregående gången minns jag hur jag led med personalen för jag såg hur de slet för att klara sina uppgifter. Ändå orkade de nästan alltid ge oss patienter ett leende och ett vänligt ord.

Så var det även för 14 år sen men då slet de nästan dubbelt så hårt. Hur det kan tänkas vara idag törs jag knappt ens tänka på. För det har ju kommit ett och annat nytt sparpaket sen dess. Nya rationaliseringar.

Och allt detta för att hålla de stackars miljonärerna under armarna med generösa skattesänkningar och frikostiga avdragsregler så att de kan hyra in tjänstehjon som städar, renoverar och läser läxor med deras barn.

För arbetarna på nedersta trappstegen i vår sociala trappa är ju utbytbara. När de går sönder anställer man nya bara. Tills också de är utslitna och nästa generation tar över.

Värre vore det om miljonärerna blev missnöjda och kanske flyttar utomlands och tar sina miljoner eller miljarder med sig dit.

Du som läser här regelbundet har säkert fattat att jag är grymt besviken på det land som jag en gång var så stolt och tacksam över att vara född i. Det blir liksom bara värre och värre, känner jag.

Ingenting är liksom heligt längre. Saker som var så självklara under mina första 25-30 levnadsår har blvit privatiserade och har därmed vinstkrav på sig.

Det har fört med sig att de privatägda vårdföretagen väger kronikerblöjor för att se om de kan återanvändas, att gamla och sjuka som får mat levererat av hemtjänsten inte ens får en syltklick till sina pannkakor. Att skolbarn på vissa håll inte längre får mjölk till maten på skollunchen. Och så vidare och så vidare....

På samma gång finns det en massa politiker som snor åt sig pengar som de egentligen inte har rätt till. De kanske bor i centrala Sthlm men när de kommer in i riksdagen skriver de sig hos sin gamla moster i södra Skåne eller norra Lappland för att få traktementen och övernattningslägenheter i innerstan i huvudstaden.

Och ingen reagerar. Alla blundar och låter dem hållas.

Och det gäller hela den politiska skalan. Sossar äe inte ärligare än moderater och kristdamokrater.

Så... är det konstigt att det finns politikerförakt?

Inte ett dugg! Det är fullt naturligt!
Fullt naturligt när de visar sitt tydliga förakt mot medborgarna så blir de föraktade tillbaka!

De får helt enkelt skylla sig själva, enligt min mening.

De senaste 1½-2 åren har jag lärt och förstått så mycket mer än innan om hur jävla korrumperat det här landet är och vad jag ska rösta på nästa gång det är val känns inte som om det spelar nån roll.

Den debatt som media visar oss är ju bara ett evigt käbbel och ingen av de ledande har en aning om hur livet ser ut för en ensamförälder med småbarn, en arbetslös eller en fattigpensionär.

Och de bryr sig inte heller. Så längde de själva har frikostiga arvoden och får gå på premiärer och invigningar med gratis mat och dryck så skiter de väl i hur folket har det ute i stugorna. Deras brandtal när det stundar till riksdagsval är bara spel för gallerierna, de har inte en susning om vad de snackar om när de talar om "de sämst ställda"!

Så illa har det alltså blivit.

Men jag ska sluta nu innan jag blir riktigt förbannad.

Sov gott, Sverige! Och alla andra jävla länder också förresten!

Det är år 2024 i år. Kan ni tänka er att det redan är trettio år sedan Sverige tog VM-brons i fotbolls-VM i USA?

Och, förstås lika länge sedan vi sjöng och jublade till GES hitlåt, "När vi gräver gukd i USA"

Eller att det är femtio år sedan ABBA vann Eurovision Song Contest för första gången åt Sverige med "Waterloo"?

Det är också 40 år sedan Ulf Lundell gav ut albumet "Kär och galen" som innehöll, bland en hel del annat, sången "Öppna landskap". Som många ville göra till Sveriges nationalsång!

Det är också året då det är sextio år sedan Lyndon B Johnson valdes till president i USA efter att ha efterträtt John F Kennedy efter att denne mördats i Dallas, Texas.

LBJ räknas kanske inte in bland USA;s ner betydande presidenter men han fick ändå förtroendet att fortsätta att leda det stora landet i väster året efter att hans företrädare mördats p åöppen gata i Dallas.

Efter honom kom Richard Millhouse Nixon, alias Richard M Nixon.

Och det är också, detta år, femtio år sedan han tvingades avgå efter Watergateskandalen.

Sen är det dessutom trettio år sedan den folkomröstning som förde Sverige in i den europeiska gemenskapen, EU.

Vad händer då i år som kan matcha dessa händelsr?
Tja, vi har blivit officiella medlemmar av Nato. 

Efter att ha varit INOFFICIELLA medlemmar sedan Nato bildades.

Nog om mina hågkomster, låt oss återvända till nuet.

Som då först handlar om "Farmen".

Denna dokusåpa som jag egentligen borde strunta i men inte kan låta bli att följa.

Ikväll blev ett sånt där avsnitt då jag faktiskt fick en liten annan bild även av de jag inte gillat så värst.

Det kom in besök av anhöriga i kvällens avsnitt och jag måste ju säga att nu fick jag en lite annorlunda bild av både Tim. Fredrik och Cornelia.

Man fick liksom klart för sig att de också är människor av kött och blod som har anhöriga som älskar dem och unnar dem allt gott. Synen av Frerik och hans sambo, Tim och hans mormor, Per och hans dotter gör liksom attt det inte längre spelar sså stor roll vem som vinner den där halva miljonen.

Jag medger dock gärna att min personliga favorit till slutseger, av de som är kvar, är Per!

Tycker att han har spelat spelet så ärligt som man kan och varit så juste som man kan vara under tävlingens lopp.

Men samtidigt VET jag ju att det inte har så stor betydelse så jag avstår från att gissa slutsegrare.

Än en gång funkade pirat-sajten där jag får se Timrå IK helt gratis klockrent ikväll.

Tyvärr var inte deras spel lika klockrent så hur det går i slutspelet vågar jag inte ha några förhoppningar om.

TIK förlorade med uddamåley (1-2) i Leksand ikväll och ska nu spela "Play-In" mot Rögle om jag har fattat rätt.

Nåja, det får väl bli som det kan, för att citera mästerverket "Hedebyborna".

Nu ska jag tala närmare med kudden i mn säng som ropar förföriskt att jag ska komma och lägga mig i den.

Sov gott ni med,  kära ordbrukare i Stöde, Hovmantorp, Akalla och Örbyhus.

Vi ses!

Det går inte alltid som man hoppas och vill. I gårdagens ting i Farmen gick allt precis åt motsatt håll mot vad jag hade önskat. Till att börja med tyckte jag att Ronja borde ha valt Fredrik att tampas mot. Men när det blev den gren som det blev kanske det var hugget som stucket. Att klyva en träbit i så lika delar som möjligt är ju till viss del skicklighet men lite turbetonat också.

Ikväll får vi veta vem av torpartjejerna som går till final. Jag har dock redan listat ut att det blir Cornelia. Men vilken Cornelia det blir vet jag inte. Hur vet jag då det?

Jo, i slutet av sändningen igår kväll visades en kort teaser från finalen och då såg jag en tatuerad kropp skymta förbi på läktaren. Jag kände igen den från Maxine så alltså går inte hon vidare.

Så nu hoppas jag bara att den Cornelia som deltar för första gången är den som får följa med grabbarna till finalen.

Den andra Cornelian hoppas jag att vi har sett för sista gången i det programmet. Tre chanser är minst två för mycket anser jag. Men prodduktionen ville väl ha in nån mer som skulle skapa irritation och konflikter, kanske...

Ska de låta nån få en ny chans så skulle jag hellre se nån som fallit med flaggan i topp liksom.

Som t.ex "Jens Norrland" som han kallades. Han som för 3-4 år sen dominerade Farmen tills han skadade handen och åkte ut i kannan mot en oskadad kille. Han, om någon, vore i mina ögon värd en ny chans!

Tyckte mig förresten också se kax-pellen Tim skymta på läktaren under de där korta sekunderna då man flashcade finalen. Men det är jag inte helt säker på.

Säker känner jag mig dock på att om den Cornelia som var Ronjas kompis går vidare så kommer Ronja och Magnus att sätta henne som storbonde. Annars får säkert Pehr en vecka till. Det får vi veta ikväll!

Men innan dess ska jag ta med mig Thea på en lite längre promenad i solskenet vi har här på Sveriges midja idag.

Det är en riktigt fin vårvinterdag så då måste man väl se till att få lite sol och frisk luft på sig och i sig.

Ha en fantsatisk måndag, kära ordbrukare i Hedesunda, Altersbruk, Byxelkrok och Valdemarsvik!

Vi ses!

Igår kväll, då jag satte mig att författa ett blogginlägg var tanken från början att jag skulle tipsa mina kära ordbrukare om en amerikansk stå-upp-komiker jag hittat på Youtube.

Men när jag hade börjat så bar det snart iväg åt ett helt annat håll och när jag mindes mina intentioner hade det redan blivit ett lååångt inlägg som det så ofta blir.

Så jag gör det idag istället. 

George Carlin heter han. Eller kanske snarare "hette". Han avled nämligen för ganska längesen, i juni 2008.

Det känns konstigt att jag aldrig hört talas om en så begåvad komiker. Det finns massor att se ochg lyssna på för den som är någorlunda hyfsad på att förstå engelska. Klippet nedan är ett av de jag tycker är inte bara roligt utan även rätt tänkvärt. Jag kan tänka mig att han var avskydd i konservaativa kretsae i USA när han ifrågasätter inte bara hela nationens grunder och deras tro på makt, patriotism och religion. 

Berätta gärna i en kommentar om du håller med. I så fall kan du ju botanisera själv efter fler klipp. Ännu har jag bara sett några få men kommer att plöja igenom resten också.

Så... om jag slrev långt igår så fattar jag mig kort idag. Nu är det strax slut.

Nu är det SLUT!

En stillsam lördag har övergått i stillsam lördagkväll. Som rätt snart kommer att övergå i stillsam lördagnatt.

Igår var det hela åtta år sedan jag berättade om en annan lördagnatt som var allt annat än stillsam.

Den som följer mina tankar och betraktelser här sen länge kanske minns hur jag väcktes av en telefonsignal lite efter midnatt och en rätt ung dam frågade om jag kände någon XXX (hon sa förnamnet på min exfru).

Jo, det gör jag väl, svarade jag lätt förvirrat.

Då säger rösten i telefonen att hon hittat XXX asberusad på stan, oförmögen att ta hand om sig själv. Hon hade dessutom förlorat både jackan och mobilen.

Spontant fick jag inte ihop det alls. Mitt ex brukar aldrig dricka så hon tappar kontrollen utan säga stopp i god tid.

Men eftersom jag visste att hon kunde mitt nummer i huvudet så kände jag att jag får nog ställa upp ändå.

Så jag klädde på mig och tog bilen in till stadens centrum för att köra hem exfrun, som jag trodde.

Där möttes jag av hon som ringt samt en asberusad dam jag aldrig sett i hela mitt liv.

Uppringerskan ursäktade sig nästan genast med att hon måste passa sin buss hem och jag stod där ensam med fyllot.

Hon tyckte att jag skulle skjutsa henne till Matfors, c:a 2,5 mil åt helt fel håll för mig.

Det sa jag ifrån. Sa att jag snart måste upp för jag hade dagskift dagen efter. Då bad hon istället om skjuts till sin killkompis, Göran, som bodde lite närmare. Om än fortfarande åt fel håll för min del...

Hon satte sig i bilen och skulle precis tända en cigarett men då sa jag ifrån. Att skulle hon röka så fick hon gå ut. 

Efter många om och men kom vi så iväg och hon skulle försöka guida mig till huset där hon räknade med att få övernatta. Mitt ute i ingenstans, kändes det som.

Och som hon pratade längs vägen dit. På 25 minuters bilfärd hann hon berätta om flera olika jobb som hon hade, bl.a polis i Stockholm och sjuksköterska m.m

Vi hittade till sist fram till Görans hus och hon klev ur bilen och vinglade bort till dörren där hon både ringde på och bultade på dörren utan resultat. Då ropade jag att hon skulle komma tillbaka till bilen så fick jag väl lov att köra henne hem då, trots allt. Kände att jag inte kunde lämna henne ensam där mitt ute i skogen.

Men hon tvärvägrade och eftersom jag skulle upp och jobba blev jag till slut tvungen att åka därifrån. Det var sju plusgrader ute så jag tänkte efteråt att frös gjorde hon säkert men knappast ihjäl.

Kollade lite oroligt lokaltidningens websida flera gånger under dagen om de hade skrivit nåt om det men de gjorde de inte. Så jag antog att det hade ordnat sig för henne ändå.

På vägen hem började jag grubbla över hur i herrans namn de fått fram mitt nummer och hemma igen googlade jag mitt namn och Sundsvall efter det.

Och tror ni inte att på den adress där jag släppte av henne bodde en man med samma för- och efternamn som jag.

Då fattade jag att hon sagt namnet till  tjejen som ringde mig. Min gatuadress och hans går faktiskt att ta fel på.

Särskilt om man är så berusad som hon var.

Senare fick jag veta av folk som kände den där damen att hon knappast har riktigt alla koppar i skåpet, om man säger så. Och det brukade visst bli extra tydligt när hon druckit alkohol. Ordet mytoman nämndes mer än en gång...

Där hade väl historien varit över men...

På sommaren samma år ringde telefonen än en gång mitt i natten och den gången en man som frågade om jag kände en XXX. Då fattade jag genast vad det handlade om och sa till honom vilken adress "hennes" Göran bodde på.

Och nu sitter jag här och minns med både fasa och lite skratt denna egendomliga händelse.

Melodifestivalen pågår väl som bäst och jag har ingen aning om hur sångerna låter eller vem som vinner. Och lika glad är jag ändå. Det är många år sen jag slutade titta på det där.

Men "rätt låt" viinner ju alltid. D.v.s den som får flest röster!

Annars... så har jag ju svurit över TV4 och deras Sportkanalen för att de varit så snåla med att visa Timrås matcher för oss som inte har de stora och dyra kanalpaketen. Under hela grundserien, 52 omgångar, har jag bara fått se fyra ynka matcher. Medan visa andra lag har synts stup i kvarten. Har mailat och klagat på dem flera gånger men inte hjälper det. De kör sitt race ändå.

Men igår fick jag tips om en sån där piratkanal där man kan se matcherna helt gratis via datorn. Så den testade jag idag och det funkade helt klockrent.

Resultatet i matchen var förstås inte det jag velat men på tisdag ska jag bänka mig igen för sista grundseriematchen.

Innan dess ska vi först genomlida en söndag och en måndag. Men det får väl gå, det med...

Därmed tackar jag för visat intresse och även i förskott för alla trevliga kommentarer jag hoppas få.

Sov gott, kära ordbrukare i Nykroppa, Malgomaj, Undersåker och Skebokvarn.

Vi ses! Kanske förr, kanske senare...

Den åttonde mars. Internationella kvinnodagen! Och som flera tidigare år stämmer jag in i hyllningskören. Rosor och kramar till mina älskade döttrar. Till mina systrar, mamma, mormor, farmor, mostrar och faster som gått till andra sidan för olika många år sedan. Rosor, kramar och hjärtan till er!

Men även till alla andra mammor, systrar, mor- och farmödrar, tanter och surkärringar världen över.

Tack för att ni finns, tjejer, kvinnor, damer eller vad ni vill kalla er! Sträck på er och var stolta över att er blotta existens gör världen till en lite bättre plats att leva i.

Som jag skrivit nån gång tidigare är det egentligen förjävligt att en sån dag fortfarande behövs.

Tänk om istället VARJE dag kunde vara internationella människodagen. I en fantasivärld där vi alla är lika mycket värda och har samma rättigheter och möjligheter.

Men tyvärr är jag rädd att girigheten är en för stark drikraft för att vi ska kunna komma dit. Den girige samlar på sig förmögenhet som ger makt. Makt att sätta reglerna för hur vi andra ska leva, vilka rättigheter vi ska få.

Sorgligt men sant! Så vi fortsätter väl att fira den här dagen tills den inte längre behövs.

Farmen går mot upploppsrakan och jag fick ju halvt rätt i min förhoppning att Pehr skulle sätta Ronja på att försöka slå ut nån av paktepojkarna. Sen valde han Levin som nästa förstekämpe och han förväntas väl då att utmana den somblir kvar av den lata duon. Men det återstår förstås att se.

Nu ska jag gå och ägna mig åt den enda av honkön som är daglig del av min vardag, nämligen min lilla Thea. Hon förtjänar ju också att uppvaktas lite så jag tänkte ge henne en liten frissning av päls och borstning efteråt.

Sen blir det blöning i form av en skiva kokt skinka eller två. Så hon också får känna sig lte extra uppskattad!

Madame Citroen är ju inte levande så hon räknas liksom inte.

En underbar dag önskar jag därmed alla mina kära ordbrukare med lite extra välmening till den kvinnliga delen.

Vi lär ses igen. Tänker jag....

Hur grymma kan vi människor bli? Hörde idag om domen mot föräldrarna som torterade sin lilla dotter så hon kunde ha dött och kan för mitt liv inte förstå hur en människa (eller t.o.m TVÅ) kan utföra såna grymheter mot sitt eget försvarslösa lilla barn. Jag talar förstås om de där som tvingade i sin lilla flicka ättika så hennes magsäck måste opereras bort. En ondska som är bortom min fattningsförmåga.

Åtta års fängelse vardera fick föräldrarna! ÅTTA år???

Deras dotter har ju de själva dömt till ett liv utan magsäck. Vem straffas hårdast???

Normalt sett är jag ingen straffivrare. Tror inte att nån blir en bättre människa av hårdare straff. Men i just det här fallet håller jag med åklagaren som krävde minst tio års fängelse.

Om några förtjänar att dömas till livstid så är det väl detta föräldrapar. Jag har inte ens ord  för att beskriva hur jag föraktar deras handlingar mot ett litet barn. Vilkets trygghet och säkerhet det var deras uppgift att säkerställa.

Man blir liksom ledsen ända in i själen när man får höra talas om såna här saker.

För flickans skull hoppas jag att hon blir väl omhändertagen och helst adopterad av sin fosterfamilj. För de biologiska föräldarna har ju, anser jag, själva avsagt sig rätten till vidare umgänge eller kontakter med sin dotter. Genom sina fruktansvärda handlingar har de förbrukat rätten att ens kalla sig föräldrar.

Och nu ska det alltså vara klart att Sverige efter dryga 70 år som hemlig medlem nu även officiellt blir medlemmar av Nato. De senaste åren har fått mig att förstå att vi ju i praktiken varit med ända från första stund.

När jag insåg det börjaade jag undra över varför inte regeringen då gick med fullt ut direkt.

Men med de kunskaper jag skaffat mig är jag nästan helt övertygad om att det var de mäktigaste i Nato (Läs USA) som ville, och kanske t.o.m krävde att vi skulle stanna utanför officiellt.

Att vi skulle fortsätta låtsas vara neutrala och hålla så goda relationer med Sovjet som möjligt. För att, på så sätt, lättare kunna skaffa fram information om deras planer och tankar och förmedla vidare till USA.

Som motprestation garanterade Nato/USA oss snabb hjälp vid ett eventuellt anfall från öst. 

Just detta täta och superhemliga samarbete ledde också fram till bildandet av Stay Behind som övade statskupp, under Natos ledning, i Stockholm en februarikväll för 38 år sen. 

Där det plötsligt dök upp en sydafrikansk yrkesmördare och sköt vår stasminister mitt framför ögonen på Nato, svensk polis och militär och Säpo.

Hade vår nära relation och långtgående hemliga avtal med Nato kommit fram i ljuset då hade vi tappat allt anseende i världen. "Neutrala Sverige" som mäklade fred med ena handen och sålde krigsmateriel till krigförande länder med den andra.

Vi hade blvit ertappade med brallorna vid anklarna, kan man säga och svensk exportindustri hade lidit enorma skador. För USA hade garanterat tagit sin skyddande hand ifrån oss och östblocket hade inte blvit imponerade av Sveriges och kanske framför allt Palmes dubbelspel.

Däför blev det också tydligt för maktens människor väldigt fort att här fanns inget annat val än att mörklägga alltihop och låta mördaren löpa. 

Så om man tror på neutralitetsbluffen så är man totalt grundlurad, har jag insett på senaste åren.

För att tala om nåt lte mer oskyldigt och spännande fast på ett annat sätt så... så ska det bli spännande att se vilka som blir de båda förstekämparna i Farmen ikväll.

Min förhoppning är, som jag skrev häromdagen, att Pehr kommer överens med Ronja att hon blir förstekämpe och väljer Fredrik. Hur lite hon än har pluggat så har hon garanterat pluggat mer än han och bör vinna i kunskap.

Sen lät det igår på Pehr som om han tänker välja Levin men jag tycker att nästa förstekämpe borde bli Tim.

Som säkert väljer Levin eller Magnus och då är det ju upp till den som väljs att välja gren. Samma där, jag tror båda slår Tim ganska lätt i kunskap.

Men vad tjänar det till att spekulera? Inget alls, så vi får vänta och se. Kanske Pehr har nån smart plan som han ännu inte har delat med sig av.

Yngste sonen var här för en stund sen och käkade middag. Vi pratade i telefon igår kväll och han gav små vinkar om att han kunde tänka sig att komma hit och äta. Så jag frågade om det var nåt särskilt han längtade efter. Nåt jag brukar göra som han gillar men kanske inte lagar själv.

Då ville han ha köttfärssås och pasta så det fick det bli. Det kan han göra själv lika bra men ville han nu ha det så skulle han få det också.

Han har ju tillsvidareanställning nu men tror inte att han blir kvar så länge som sophämtare. Han har varit på flera intervjuer hos åkerier med kontrakt på långa körningar med tungt släp. Och det är ju det han helst vill jobba med.

Jag har dock försökt att peppa honom i nuvarande yrkesroll ändå. Talat om hur viktigt jobbet är som han utför.

För hur snabbt skulle det inte bli en sanitär olägenhet om de alla gick i strejk?

Det hände ju för X antal år sedan i Rom eller om det var i Paris. Och där dröjde det väl inte ens en vecka innan trottoarerna svämmade över av stinkande sopor och medföljande råttinvasion.

Igår kväll när jag gjorde kvällsrundan med Thea såg jag nåt gult på framrutan på Madame Citroen. När jag gick fram för att kolla vad det var så hade jag fått parkeringsböter för att jag "stod på en förhyrd parkerinsplats".

Det är väl klart att jag gör, tänkte jag. Det är ju MIN plats. Sen hela tretton år dessutom.

Så jagringde parkeringsbolagets kundtjänst och undrade vad de höll på med.

Sen i förmiddags åkte jag in till hyresvärdens expedition och bad dem om hjälp.

Då visade det sig att när jag under förra året sade upp den P-ruta jag hyrde för sonens bil medan han bodde hemma så hade de registrerat att jag behöll den platsen och sade upp den jag haft sen jag flyttade in.

Hur som helst så tog de hand om den gula remsan och lovade att nollställa den. Annars hade jag åkt på att betala 800 kronor för att parkera på den ruta jag ansåg vara min.

Så från och med idag står jag på rutan intill där sonens Volvo brukade stå. Spelar förstås ingen roll men jag måste tänka mig för varje gång jag kommer hem så inte vanor och rutiner får mig att svänga in på min vanliga plats.

Därmed får det räcka för den här gången. Ha en skön torsdagskväll och natt kära ordbrukare på jorden och andra ställen. Vi hörs väl igen, tänker jag...