Senaste inläggen

Av Göran - Onsdag 19 sept 21:28

Ibland känner man sig lurad. Nu är det ingen annan som lurat mig utan bara min egen okunskap som ställde till det angående anmärkningarna från bilprovningen gällande Madame Citroen. Hon har ju ett extra bromsljus upptill i bakrutan precis som de flesta någorlunda moderna combibilar. Ett bromsljus som inte funkade då jag besökte bilprovningen för ett tag sedan. 

Jag tänkte då att det var en världslig sak, som Karlsson på taket brukade säga i Astrid Lindgrens böcker från 60- och 70-talen. Trodde förstås att det bara var att byta en glödlampa för 20-40 kronor eller så.

Men det bromsljuset består av en s.k LED-ljus-ramp som betingar ett pris på dryga 1 400 kronor.

Ah, men... SKA DET VARA SÅ??? Ska en hederlig bilägare behöva slanta upp nästan 1½ tusenlapp för ett sketet bromsljus? Jag menar... ifjol hade en lampa i ljusorgeln bredvid bakluckan slocknat och den kunde enkelt bytas mot en ny från Biltema för typ 39 spänn eller så. Varför måste man då sätta såna där dioder i bromsljuset längst upp?

Jag har sett att på nya bilar har de sådana dioder ävern i strålkastarna som slocknar då de använder blinkers och sedan tänds igen då de blinkat klart. Vad ska inte dessa dioder kosta?

Nej, det där med teknisk utveckling är verkligen på gott och ont. Ont när kostnader förändras från ett par ynka tjugor till över tusen spänn.

Men... går gör hon ju som en klocka igen efter service och byte av tändspole. Den sistnämnda byttes också på min begäran eftersom den gamla levererat felkoder till färddatorn  utan att jag märkt annat än att det kan rycka lite om jag kör väldigt sakta på tomgång och ettans växel. Dock vet jag ju att förr eller senare kommer denna tändspole att haverera ordentligt och endast GF själv (Gud Fader) vet väl när DET inträffar.

Dryga femtusen fick jag slanta upp för att släcka tvåor samt bya den där förb... tändspolen.

Men nu ska hon väl, förhoppningsvis, funka klockrent i åtminstone ett år till.

Och har man, som jag, felmonterade händer som inte är gjorda för att skruva med bilar så är det ju bara att betala och se glad ut. Jag har i alla fall besökt Willys idag och inhandlat en rejäl bit rimmad fläsklägg som ska kokas imorgon bitti och ätas med rotmos innan morgondagen är över. DET kan jag, i alla fall!

Dagen därpå tror jag att det får bli kålpudding. Det var längesen och dessutom är det ju säsong!

Nu ska jag bara kolla travet så blir det sängen sedan. Godnatt, kära ordbrukare, i Vittangi, Strömnäsbruk, Öregrund och Limhamn. May God ride with you all!

ANNONS
Av Göran - Tisdag 18 sept 11:48

Orden i rubriken lär ha yttrats av min pappas gammelfarmor som vid fyllda 95 inte hittade sina glasögon en dag. Det lilla barnbarnsbarnet (min far, då 7-8 år) påpekade då för henne att hon hade dem på sig. Då skrattade hon och sa att: "Hä va ju tur så jag sir å söke etter dôm!" Därefter fällde hon kommentaren som fick bli rubrik idag.

Nu är jag ännu inte fullt så gammal som den tanten ännu men nog känner jag av åldern allt mer. Gick av sista nattskiftet imorse med en lättnadens suck. De är kämpiga, de där tolvtimmars nätterna.

Svårt vore det att byta jobb också eftersom de enda dagtidsarbeten som finns hos min arbetsgivare kräver utbildning inom el eller mekanik. Och skulle jag söka jobb hos något annat företag skulle man väl få ett flatskratt i ansiktet. Det finns nog inga arbetsköpare idag som skulle anställa en sliten farbror som snart fyller 61.

Lite märkligt kan jag tycka då jag tänker efter. Vore jag själv arbetsgivare skulle jag eftersträva en personalstyrka som var blandad både vad gäller ålder, kön och varifrån i världen man kommer från början. I min värld finns det fördelar med farbröder i min ålder också.

Vi har t.ex vuxit ifrån den där ibland bristande disciplinen som får folk att sjukskriva sig på måndag morgon emellanåt för att helgen varit lite för rolig. De flesta av oss har heller inga småbarn som vi måste "vabba" med titt som tätt. Att vi sedan, ovanpå dessa meriter, även har skaffat oss en större livserfarenhet och kunskaper om ditt och datt som arbetsgivaren får nytta av får väl ses som en ren bonus.

Men det finns inte många arbetsgivare idag som håller med om eller ens förstår det resonemanget. De tänker bara att; "Om 4-7 år går han ju i pension och då måste jag anställa någon ny igen!"

Jamen, det är väl inget bekymmer! Hur många 25-30-åringar stannar längre än så på en arbetsplats? Och... Det är väl bara bra att veta att då får man ta in nytt blod i arbetsstyrkan vilket också är bra.

Nej, man vill ha de där som orkar springa lite fortare, klarar att lägga i en högre växel fast de trodde att de redan gett allt. För äldre människor kommer ju ibland med invändningar mot företagets idéer i kraft av sin livserfarenhet. Och det vill inte dagens arbetsgivare ha. De vill ha lydiga och lättstyrda unga nickedockor som gör vad de blir tillsagda och låter cheferna sköta tänkandet.

Så... Jag lär väl bli kvar där jag är. Så länge jag nu orkar. Orkeslösheten blev väldigt tydlig imorse då jag kört Madame Citroen till Magnus bilverkstad för att fixa tvåorna från besiktningen. Därifrån är det kanske 200-250 meter att gå hem till mig. Uppförsbacke visserligen men ändå! Vet inte om 250 meters fotvandring någonsin tagit emot som det gjorde då.

Men nu är jag ju i alla fall ledig i sex dagar och nästa gång jag går av sista nattskiftet är det åter dags för 14 dagars ledighet. Ska försöka att se till att få mycket frisk luft så kanske jag piggnar till. Syrran hade hittat massor av sandsopp och Karl-Johan igår så jag blev riktigt sugen på skogstur. Idag är det dock gråmulet och lite ruggigt ute så jag hoppas på bättre väder till imorgon.

Dessutom är jag ju tills vidare utan bil. Vilket dock säkert kommer att avhjälpas under eftermiddagen och nu blir det ju nedförsbacke så nog ska jag fixa att få hem min ögonsten.

Till middag ska jag laga ugnstekt korv med potatismos. Lidl har något de kallar tjock grillkorv med kötthalt på c:a 70%. Såna brukar jag snitta på längden och bre ett tunt lager dijonsenap i skåran. Därefter hackad rödlök, vitlök och lite tacosås innan allt toppas med riven ost och åker in i ugnen.

Inom de närmsta dagarna ska här också lagas rotmos igen. Willys säljer rimmad fläsklägg med ben för 29:90/kg så det måste man ju passa på att köpa hem. Dit ska jag åka så fort jag fått tillbaka bilen.

I väntan på det får jag nog brygga en kanna kaffe igen och försöka piggna till. Gör det ni också, kära ordbrukare i Mörbylånga, Ödeshög, Karlholmsbruk och Gäddede. Vi ses!

ANNONS
Av Göran - Fredag 14 sept 19:25

Jo, jag vet att det blivit mycket sport på sistone och att några av mina ordbrukare inte är så glada åt det. Men det kan liksom inte hjälpas, en dag som denna.

Henrik Zetterberg, det största Medelpad har fått fram inom hockeyn tillsammans med Lennart "Lillstrimma" Svedberg, har bestämt sig för att pensionera sig från hockeyn. En kille jag följt genom hans karriär ända från J18-spel till A-laget i Timrå för 17-20 år sedan och genom en lång NHL-karriär där han skaffar sig respekt i hela  hockeyvärlden genom sin unika skicklighet.

Bara 18 år gammal var han nyckelspelare i det Timrå IK som tog steget upp i dåvarande elitserien efter 18 är på hockeyns bakgårdar i division 1 norra och senare allsvenskan. Och det var också mycket tack vare honom som TIK inte bara hängde kvar utan etablerade sig på nytt i högsta serien.

Jag ska inte alls påstå att jag känner honom personligen för det gör jag inte. Men jag har träffat honom ett par gånger. Första gången var han nog inte mer än 8-9 år då han var lekkamrat åt den yngre av mina två systersöner på somrarna.

Hans släkt hade stuga där också jag och min familj brukade tillbringa somrarna. I mina späda år var det hans farfarsfar med fru som ägde den och senare Henriks farfar. Hans pappa, som heter likadant som jag i förnamn, var kompis med min storebror på somrarna.

Att han var en unik talang är det ingen som säger emot. Men det speciella med "Zäta" var ändå att han , trots alla framgångar, ändå förblev samma enkla kille. Inga divalater där inte!

När man nu summerar hans karriär så är det en summering av en av de allra största inom ishockeyns värld. Han har vunnit VM, OS och Stanley Cup samt utsetts till mest värdefulle spelare (MVP) i NHl. Han är respekterad och omtyckt överallt. Därför tycker jag att det är dags att Timrå IK tackar och hedrar honom med att för alltid pensionera tröja nr 20 och hissa upp den i taket i ishallen. Där hänger redan några men bara Lillstrimmas nummer fem som har fått äran att ingen mer ska bära det numret i TIK.

Så... nu hoppas jag att han så småningom kommer hem till Sundsvallstrakten och får någon sorts roll som ledare inom Timrås organisation.

Igår skrev jag om en tur runt Alnön och bland mycket annat vi passerade fanns även hans sommarställe nära Tranviken. Vi pratade faktiskt om det när vi åkte förbi.Han köpte, för rätt många år sedan, en nedlagd sommakollonistuga och sägs ha renoverat upp den till oigenkännlighet. Så det och det faktum att han har sina föräldrar och släkten kvar här hoppas jag får honom att vända tillbaka hit så fort som möjligt. Bara att hans namn kan nämnas i samband med Timrå IK kommer att påverka sponsorer och finansiärer på ett positivt sätt.

Så... Tack för allt, Henrik, och hjärtligt välkommen hem!

Av Göran - Torsdag 13 sept 22:10

Egentligen borde jag ligga i min säng nu och försöka få mesta möjliga sömn innan 04:30 då larmet går imorgon bitti. Men jag är ju så gammal och förståndig(?) att jag vet att det inte är någon mening att försöka förrän jag har gäspat åtminstone 3-4 gånger. Sista lediga dagen har väl inte innehållit något särskilt spännande att berätta om men jag tänkte att jag låter fiingrarna dansa runt på tangentbordet en stund i alla fall. Så får vi väl se om jag refuserar mig själv och låter ord och meningar försvinna ut i cyberspace för att aldrig mer komma tillbaka.

Eller också väljer jag att publicera, det händer ju det också även om inlägget inte gör en enda människa gladare.

Tänk om man ändå kunde det! Tänk om varje litet inlägg man skrev här togs emot med jubel från tusentals följare som sedan ivrigt väntade på nästa klokhet från sin guru.

Nejdå, jag är så nöjd med de läsare jag har. Det är ändå för mig själv bloggen har störst värde. Resten av världen skiter väl i om jag ätit pannkaka, köpt nya skor eller gått kurs i porslinsmålning. Däremot kan jag själv ibland tycka att det är jättekul att läsa vad jag själv skrev för 1, 2 eller fler år sedan.

Just idag fanns ett tre år gammalt inlägg i bloggens backspegel där jag kunde konstatera att... Jo, jag står för min ord från 2015 även idag.

Sen kan jag också berätta, fast ingen vill veta, att jag har övningskört med yngstingen ikväll. En tur på flera mil där jag flera gånger tänkte tanken att man inte riktigt uppskattar allt det vackra och fina som finns mitt under näsan på en hela tiden. Här drömmer man om att resa till alla möjliga världsdelar fast man har så mycket att se i sitt eget närområde.

I vattnet utanför Sundsvall ligger Alnön. En ganska stor ö som jag alltför sällan besöker. Mest beroende på att jag inte har någon anknytning dit. Varken släkt eller vänner och inte heller mina barn har eller har haft kompisar där som jag har skjusat till. Men idag förlade vi vår körlektion dit och jag fick återse det vackra fiskeläget i Spikarna på den sydöstra delen av ön. Strax i närheten ligger den numera stängda badplatsen Tranviken där jag tillbringade en och annan sommardag som barn efter att ha bussats dit med någon kompis.

Annars tjänstgör ön som både året-runt-boplats och sommarnöje för massor av människor. Det finns alltså både flerfamiljshus (kring centrum), villabebyggelse likväl som jordbruksbygder och sommarstugeområden.

I min tidigaste barndom måste man åka färja för att ta sig dit men bron stod väl klar när jag var i tioårsåldern ungefär. Och det var väl då som Alnöns popularitet sköt i höjden som boplats.

Så har du vägarna förbi Sundsvall kan jag rekommendera ett besök!

Nåja, om inte dagens bloggande gör någon annan nytta så har det i alla fall skyndat på John Blunds ankomst och nu är snart gäsparkvoten fylld. Därmed säger jag godnatt och tackar de ordbrukare som läste ända hit! Vi ses!

Av Göran - Tisdag 11 sept 21:42

Inom teatervärlden har man mycket skrock för sig. Som t.ex att man inte får säga "Lycka till!" till någon som strax ska in på scenen. Istället säger man motsatsen, typ... "Hoppas att du bryter ett ben!"

Också inom idrotten är det mycket skrock och idéer om hur man bäst förbereder sig för match. En speciell plats i omklädningsrummet vill nästan alla ha. Många "måste" ta på vänster sko/skridsko före/efter den andra. 

Och varför inte om man blir tryggare och säkrare av det. Det skadar ju ingen.

Från teaterns värld kommer uttrycket jag kommer att tänka på efter att ha sett Timrå spela sista träningsmatchen inför SHL-starten. Dåligt genrep = Bra premiär!

Nu vet jag väl inte om det var så dåligt heller. Det är väl egentligen resultatet jag är mest missnöjd med. Brynäs vann med två mål mot ett.

Men de vann utan att imponera. Inte ens den mest inbitne Brynässupporter kan påstå att de spelade ut Timrå. Matchen var jämn och det märktes förstås att det inte var en tävlingsmatch. Inte mycket till närkampsspel och då blir det ju inte heller inte så mycket till hockey. För ishockey är en kampsport. Tacklingarna är en del av spelet.

Kanske hade tränarna kommit överens innan om att hålla igen i närkamperna för att minimera risken för skador inför seriestarten. Lite tamt såg det ut i alla fall.

Men tempomässigt är jag nöjd. Vi blev inte frånåkta mer än kanske ett par gånger men det hände också att Timråspelare åkte ifrån Brynäsare vid flera tillfällen.

Tråkigt nog missar jag seriepremiären eftersom jag jobbar dagskift på lördag. Kan iofs se den i efterskott via digitalboxen men jag misstänker att det blir svårt att hålla sig ifrån att få veta resultatet. Linköping på bortaplan låter som en tuff nöt att knäcka för en nykomling. Men å andra sidan ska vi ju möta alla lagen två gånger borta och lika många hemma i NHK Arena som ishallen i Timrå numera heter. Och lätta matcher finns inte i SHL!

Samma dagskift blåser mig även på GIF Sundsvalls bortamatch mot Örebro. Men även den kan jag ju plocka fram ur boxen och se då jag slutat jobba på lördag kväll.

Annars... har jag väl inte gjort så mycket idag. Gjorde kalops på förmiddagen och avnjöt den sedan till middag. Flera små frysformar blev det också att festa på när jag börjar jobba igen.

Imorgon bitti är det uppstignng klockan fem eftersom dotra jobbar förmiddagsskift och inte har någon skjuts. Så då får pappsen rycka in och frakta henne till jobbet i Timrå. 2½ mil enkel resa.

Jag kan ju för all del lägga mig igen när jag kommer hem men vi får se hur jag känner mig då.

Nu väntar jag bara på att frågan om regeringsbildningen ska börja stötas och blötas då röstsedlarna räknats klart. Chansen/risken är stor att partiledarna kommer att tvingas bekänna färg nu på riktigt. Ansvar för Sverige eller regeringsmakt till varje pris?

Den som lever får se...

Och lever hoppas jag att både ni och jag gör länge till, kära ordbrukare i Moheda, Valsjöbyn, Klagshamn och Dalsjöfors. Vi ses! När andan faller på...

Av Göran - Måndag 10 sept 09:28

Så var det över då! Fast ändå inte. För avgjort blir det inte förrän varenda röst är räknad och förmodligen omräknad x antal gånger. Läste en krönika av Åsa Linderborg i Aftonbladet och kände att precis så är det ju!

2006 och 2010 vann moderaterna på att låtsas vara de nya socialdemokraterna. D.v.s föra en politik som gamla sossar kände igen sig i. Förra valet och detta går SD starkt framåt genom att låtsas vara "de nya socialdemokraterna". Man talade om 50- och 60-talen som sin idealvärld och vilka var det som regerade då?  Jo, Erlander och Sträng m.fl som årligen genomförde reformer som stegvis hela tiden gjorde Sverige till ett ännu bättre land att leva i.

Min egen politiska övertygelse kommer också från samma håll. Men jag har i ett par decennier känt att S av idag inte är det parti jag vill. 

Vänsterpartiet har också lagt fram en politik som påminner mycket om gamla sossarna och de gör i år sitt bästa val på många år. Medan orginalet, SAP. gör sitt sämsta val sedan allmän rösträtt infördes.

Kanske Löfvén & C:o skulle ha konsulterat historieböckerna innan man lade fast körschemat för valrörelsen. Lockat med reformer som folk vill ha. Typ den om att låta tandvård omfattas av högkostnadsskyddet istället för den där extra veckan föräldraledigt till barnfamiljerna. Som ingen människa frågat efter.

Det Sverige som jag innerligt älskar byggdes med sociala reformer och man hade regeringsmakten som i en liten ask i val efter val. Politiken syftade till att göra livet lättare för de breda massorna och massorna belönade dem med sina röster år efter år.

Nu har moderaterna knyckt en hel del från den gamla tidens socialdemokrati och dessutom pressat ner skatterna även för vanlikgt folk. Ungefär samma politik har SD predikat. Med tillägget om invandringen förstås.

Som Åsa skriver tycker också jag att KD är ungefär samma sak som SD fast utan den historiska belastningen.

Nej, mitt tips till Löfvén blir att han ska gå tillbaka till sina egna rötter. Åk upp till Ö-vik och hälsa på dina efterträdare på Hägglunds verkstadsgolv. Fråga dem vad de tycker är viktigast och jag lovar att plånboksfrågorna kommer att toppa deras agenda. Det är förnyelsen av partiet som har drivit deras väljare i armarna på Kristersson och Åkesson.

Hur någon ska kunna regera Sverige övergår mitt förstånd. Men kanske visar det sig att löftena att aldrig regera med SD bara var fagra ord. Kanske makten lockar mer än hedern. Som för miljöpartiet som lagt sig platt för S i fyra år och knappt fått gehör för något av det man gick till val på 2014. Men så blev de hårt straffade av sina väljare också!

Det är ju faktiskt så att de inte kan känna sig säkra på att klara spärren på 4 % förrän rösterna är färdigräknade.

Nej, det känns inte alls bra med det resultat vi fick. För även om jag fortfarande hellre ser en rödgrön regering än alliansen så vet jag ju att skillnaderna blir marginella.

En blå-röd-grön röra skrev jag i rubriken. Och alla som någon gång har blandat alla färgerna i en ask vattenfärger vet ju att då blir det... Just det, BEIGE-BRUNT! Och vem vill ha det?

Idag startar käbblet igen. Alliansen kräver Löfvéns avgång och vi får väl se hur det går. Men jag tror att den enda som gladeligen skulle försöka bilda regering just nu är JImmy Åkesson. Men tack och lov vet(?) jag också att det aldrig skulle kunna lyckas.

Eller kan det det...?

Klicka på hyperlänken i början av bloggen och läs själv Åsa Linderborgs utmärkta krönika!

Av Göran - Lördag 8 sept 22:34

Idag kanske är sista dagen av Sverige som vi blivit vana att se det. Ingen vet vad som händer efter att vallokalerna stängt imorgon kväll. Samma känsla hade jag inför förra valet. Då slutade det med en ohelig borgfred mellan S/Mp och allianspartierna i och med decemberöverenskommelsen. Den borgerliga sidan ångrar den idag men tack vare den har Sverige kunnat styras och regeras i fyra år.

Och jag måste ju tyvärr säga att jag inte har märkt så stor skillnad mot de tidigare åtta åren av moderat styre. Sossarna av idag är någon sorts moderater-light och moderaterna å sin sida är närmare S än någonsin.

Det sägs att våra politiska sympatier formas i barn- och ungdomsåren. Kanske är det därför jag känner mig lite ambivalent inför den nutida politiska kartan där moderaterna inte längre är högerpartiet i riksdagen.

Min egen uppväxt kan man säga var lite splittrad. Fram till femton års ålder växta jag upp i en släkt med borgerliga värderingar och jag minns att jag började intressera mig för politik från 12-13 års ålder ungefär.

Då hade centern fått en ny ledare (Torbjörn Fälldin) som talade om decentralisering och miljöfrågor. Jag gillade deras tänk om att inte allting måste vara centraliserat till Stockholmstrakten.

Strax efter femtonårsdagen flyttade jag till min pappa och hans nya fru och tre halvsyskon. Pappa var gråsosse i ordets rätta bemärkelse, röstade säkert aldrig på något annat än socialdemokraterna. Han kunde tala i timmar om hur de byggt om fattig-Sverige till en modern demokrati med västvärldens kanske högsta levnadsstandard för nästan alla människor.

Jag lyssnade också gärna på hans far, min farfar, när han berättade om slitet, striderna, strejkerna och hungerkravallerna i Ådalen där han gick i främsta ledet den fjortonde maj 1931. Han kallade sig kommunist i yngre år men så dags i livet hade han anslutit sig till Per-Albin och socielademokratin samt diverse fackliga uppdrag.

De två som gick till höger om honom i främsta ledet samt den som gick på hans vänstra sida föll alla offer för militärens kulor i Lunde den där majmorgonen.

Men farfar klarade sig. Tack vare att han just den morgonen blivit far för tredje gången. Min faster föddes natten mot just den dagen och då tåget nådde Frånö och sjukstugan där farmor låg klev han ur för att hälsa på sin fru och nyfödda lilla dotter. Det skulle hållas tal och annat när de kom fram till Lunde (där skotten föll) och farfar fick låna en cykel av en bekant han träffade vid sjukstugan. För att hinna ifatt de andra.

Men han kom aldrig fram!

För strax norr om Lunde mötte han panikslagna människor som sprang därifrån medan de ropade; "De skjuter! De skjuter!"

Det är alltså "bara" åttiosju år sedan denna händelse men många talar idag om den som om det aldrig skulle kunna hända igen. Andra världskriget slutade för sjuttiotre år sedan och jag hävdar väldigt bestämt att det absolut kan hända igen. Om vi inte passar oss!

Efter 1945 byggdes Sverige och Europa upp igen och jag tror att det är viktigt att komma ihåg att det inte precis var högerkrafterna som stod för denna upp- och ombyggnad. Jag växte upp i ett ultratryggt sextiotal och sjuttiotal då ingen fruktade varken krig eller terrorister. Ett Sörgården-Sverige där det inte fanns något att vara rädd för.

På den tiden pekar nu ett högerextremt parti och vill få oss att tro att de kan ta oss tillbaka dit bara genom att slänga ut allt osvenskt ur vårt land. Bort med muslimer, judar och andra misshagliga folk.

Deras paritledare stod härom kvällen i natinell TV och berättade för oss att anledningen att invandrare har svårare att få jobb är att "De passar inte in! De är inte svenskar!"

"Jag är inte rasist men..." säger de hela tiden. Men om Jimmie Åkessons ord inte är ett praktexempel på just rasistisk tänkande så vet inte jag vad som är det. Han drog alltså ner brallorna på sig själv inför hela svenska folket, som jag ser det. Ändå tror jag inte att hans trogna gör annat än jublar. Och dessutom fick de ju ta på sig offerkoftan igen och vägrar nu att delta i SVT;s valvakor imorgon kväll.

Innerst inne är jag övertygad om att om kanske 5-8 år är det där partiet ute ur riksdagen och lika förpassat till demokratins bakgårdar som Bert Karlssons "Ny demokrati". Folk kommer att titta generat bort då man frågar hur i helvete de kunde rösta på dem.

Men dagens verklighet är en annan. Jag ska gå till valurnan som vanligt imorgon och lägga en röst som absolut inte ger SD någon mer makt. Inte heller kommer jag att hjälpa alliansen att ta tillbaka regeringsmakten (även om jag inte alls tycker att Löfvén & C:o har gjort det så jävla bra.

Gör det ni också, kära ordbrukare i Sandslån, Örkelljunga, Karlholmsbruk och Vittangi. Utnyttja er medborgerliga plikt/rättighet att rösta fram de du tror är bäst för Sverige. Men tänk dig noga för och släpp inte fram vad som helst!

Nej, det blir en röst till vänster. Som alltid! Har aldrig röstat borgerligt och gör det inte imorgon heller.

Och aldrig, aldrig, aldrig skulle jag stödja ett parti med rötterna i nazism och fascism.

Sån är jag! Och jag står för det!

Av Göran - Måndag 3 sept 21:50

I många, många år har min tama husmekaniker försett mig med råvaran för mitt missbruk, nämligen snus. Han har en moster söderöver som ett par gånger i månaden året om åkt på buss/båtresa till Åland och handlat taxfree. Där betingar en stock General (10 dosor) 350 kronor. Som ska jämföras med butiker, mackar och kiosker som brukar vilja ha närmare 60 kronor och ibland mer för en ynka dosa.

Men... nu har hans mosters sambo gått och trillat av pinn och eftersom det nog var hennes gubbe som var mest begiven på de där Ålandsresorna så tycks leveranserna ha upphört. Återstår att se om det är för gott eller tillfälligtvis.

Jag fick tag i honom på telefon ikväll då jag upptäckte att jag bara hade två dosor kvar men han hade inget restlager.

Så det blir väl till att hitta någon annanstans att inhandla sina njutningsmedel. Och eftersom jag vet att det finns en stor specialbutik i Birsta som säljer bara tobaksvaror (cigaretter, cigarrer, piptobak och snus) och dessutpm är lite billigare än mataffärerna så styrde jag kosan dit för att handla mig en stock. Visst, man kan köpa en dosa i taget men jag är så van vid att alltid ha den där rullen på kylskåpsdörren så jag tyckte att det var lika så bra att köpa en 10-pack.

Men döm om min förvåning då jag stegade in i deras rymliga lokaler och fick veta att de inte hade en enda dosa vanlig lös-snus. Enstaka rester av portionssnus hade de men annars gapade kylskåpen tomma.

Enligt expediten hade de haft invasion av älgjägare på väg norrut under förra veckan och helgen som nyss gick och dessa hade tömt deras lager totalt.

Så det var bara att slokörad lomma tillbaka till bilen och åka hem. Nu måste jag ändra mina vanor och det känns inte alls bra. 

Lyxproblem? Javisst är det så!

Än mer intressant är... är det verkligen nåt att blogga om? 

Nej, absolut inte! Det kan inte intressera någon mer än mig själv. Ändå lägger jag ut texten om det här.

För att jag kan! Och för att jag hade lust. Svårare blir det för dig att motivera för dig själv varför i herrans namn du läste ända hit.

Nåja,  en halvtaskig blogg är också en blogg och ingen tvingar ju någon att läsa. Men jag lovar att försöka vara lite mer intressant nästa gång. 

Som blir då andan faller på...

Presentation

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Blogkeen
Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se