Senaste inläggen

Av Göran - Lördag 6 feb 20:51

Flera gånger under åren som jag bloggat har jag lagt ut en länk till den här låten. Och nu känner jag att det är dags för årets upplaga av Östen Warnerbrings gamla fina dänga "Snart blir det sommar igen". För att liksom hjälpa oss att stå ut med kylan, mörkret, hopplösheten, tvivlen och gråten. Det är sant som han sjunger; Snart blir det sommar igen!

Och precis som alla år ler jag en extra gång när rösten spricker för någon liten flicka eller pojke i barnkören och man hör Östen skratta. Rykten säger att han fick kriga för att skivbolaget skulle ge ut den versionen fast den inte blev perfekt. Barnet är förmodligen i 60-årsåldern idag om hon/han lever.

Herr Warnerbring tillhörde aldrig min skara av faavoritartister men just den här sången tycker jag om, kanske delvis för just det där att någons röst inte riktigt klarar av det. Perfektion är tråkigt - misstag är mänskligt!

Kom ihåg det, kära ordbrukare i Lennhovda, Klagstorp, Göinge och Hemavan! Vi ses!

Av Göran - Torsdag 4 feb 20:32

Kroppen som jag bor i känner sig gammal ikväll. Sliten och trött efter ännu en arbetsdag i ett tempo som jag är tvungen att lära mig leva med. Mycket tuffare än innan jag lämnade mitt ordinarie arbete för mer än två år sedan.

Tempot har skruvats upp ganska rejält sedan dess och marginalerna för fel på utrustning, maskiner och fordon i stort sett obefintliga idag. Arbetsgivare är ett märkligt släkte, de tycks hela tiden utgå ifrån att deras anställda är lata odågor som maskar allt de kan för att slippa jobba. Därför utför de gärna tidsstudier som de sedan sitter på sina luftkonditionerade kontor och räknar på för att hitta vägar att ytterligare dra åt tumskruvarna på oss.

Det skojfriska och mestadels glada gäng som var mitt skiftlag under större delen av 10-talet har förvandlats till en samling uppgivna robotar som biter ihop och knyter näven i fickan för att dölja sin ilska och frustration.

De nya som tillkommit under min bortovaro är alla under 30, eller åtminstone under 35 år och män med egon som de inte riktigt vuxit in i. De är odödliga, orkar jobba hur mycket som helst, kan allt, vet allt och gör aldrig misstag.

Såna har jag förstås träffat massor av genom åren och min erfarenhet är ju att det är just de där självutnämnda hjältarna som så gärna tävlar med varandra om vem som åstadkommer mest som först får förslitnngsskador.

De har gått på arbetsgivarnas lögner om att det lönar sig att slita hårt. Inte fan lönar det sig!

Det enda som är lönsamt i längden på min och säkert på de flesta arbetsplatser är inställsamhet och ögontjäneri. Brunaste tungan får flest och störst löneförhöjningar! 

Det beror på att de allra flesta av cheferna i organisationen är just oduglingar själva. Nollor som rövslickat och fjäskat sig till sina befattningar utan någon som helst verklig kompetens. Och eftersom de flesta av deras föregångare också var just nollor så gick det enkelt att lura dem. På samma sätt som de själva sedan låter sig luras av nästa generation ögontjänare. Tack och lov att jag inte har så många år kvar att jobba där!

Kylan har bitit oss hela veckan också. Runt -15 varenda dag. Jodå, jag vet att det varit mycket kallare än så på många ställen men här vid kusten biter kölden så mycket värre så länge inte havet är fruset. Fortfarande öppet vatten utom intill land så luftfuktigheten gör att det känns som tio grader kallare än vad det är.

Så jag får vara glad att min hyresvärd inte är så snål med värmen i lägenheterna som en del andras som jag får höra om på jobbet. En arbetskamrat hade haft tolv grader i köket när han vaknade imorse.

Här hos mig är det fortfarande varmt och skönt inomhus åtminstone. Det är bara elstolparna på parkeringen som är snålt inställda. Startklockor i all ära, jag fattar att det är slöseri att motor- och kupévärmare står på hela tiden, men när jag betalar för parkeringsplats med eluttag så tycker jag att rutorna borde vara isfria åtminstone.

När jag framförde den kritiken till områdeschefen sa han att några såna garantier kunde de inte ge. Han menade att elstolpen var tänkt för att värma motorn för att undvika kallstarter som skadar miljön.

Kyss mig i arslet, tänkte jag då. Inte fan bryr de sig om varken miljön eller hyresgästernas huttrande i kalla bilar utan det handlar bara om att tjäna mesta möjliga pengar.

Jag ser det såhär....

För dryga tio år sedan flyttade jag in och valde då att köpa den tjänsten av dem. Då stod det gamla elstolpar här där strömmen var på hela tiden. Sedan dess har de både försämrat tjänsten och höjt priset med c:a 40 % på samma gång som de sänkt elförbrukningen på stolparna med minst 75 %. Rövare och gangsters är de allihop, både arbetsgivare och hyresvärdar! Liksom banker, förskringsbolag, privatskolor, butiker och de allra flesta företag.

Men... det är inte ens ett halvår kvar till midsommar!


Förresten... Är det inte underligt att minuter, timmar och dagar kan gå så långsamt när åren går så fort?

Sug på den en stund, kära ordbrukare i Flen, Hisings Kärra, Lagfors och Teckomatorp! Vi ses!

Av Göran - Tisdag 2 feb 20:18

Slut på friveckan. Och jag inser mer och mer hur bortskämd jag är när det gäller ledigheter. Innan min tid på rehab-plats för dryga två år sedan jobbade vi fyra skift och hade sex lediga dagar. Var fjärde ledighet var två veckor lång men ingen semesterrätt varken på sommaren eller annars. Nu har jag snart jobbat mig runt hela cykeln i det nya schemat. Där jag hittills haft "bara" fem lediga dagar i stöten. Och skillnaden är så tydlig!

Jag förstår att för vanliga sju-till-fyra-människor med femdagarsvecka låter redan fem lediga dagar som en önskedröm och skillnaden mellan sex eller fem dagar borde vara försumbar. Men ledigheterna har verkligen känts mycket kortare än jag minns från gamla skiftschemat. 

Nu ska jag börja jobba imorgon bitti och har denna gången tre dagskift. Och när jag slutar på fredag kväll väntar den enda friveckan som har sex dagar. Så det blir intressant att se om skillnaden känns lika tydligt åt andra hållet. För inte nog med att vi blir lediga i sex dagar, vi slutar inte med ett nattskift som gör att det taf 1-2 dagar innan man känner sig som en människa igen.

Morgondagen blir förresten lite rumphuggen också för kl. 15 har jag tid för efterkontroll på besiktningen av anmärkningarna de hade på Madame Citroen. Det kostade drygt tvåtusen mer än jag räknat med men nu står hon här utanför igen. Hemma. Där hon ska vara.

För själva besiktningen har jag, enligt avtalet, rätt till betald ledighet i en eller två timmar, minns inte säkert. Och efteråt kommer jag att nyttja flex eller kompledighet och åka hem.

Innan dess ska jag också gå på rehabmöte med min chef och personalavdelningens representant. Den sistnämnda damen förlorade jag all eventuell respekt jag kunnat ha för under senaste mötet vi hade. Jag var då lite osäker på hur jag skulle orka med nattskiften men hon ansåg att det inte skulle bli något problem. Då vaknade fackets representant och frågade henne vilka medicinska kunskaper hon grundade sin uppfattning på. Menade att hon inte hade kompetensen att avgöra vad som var bäst för mig. 

Då säger människan att hon minsann har jobbat i tolv år som sekreterare på läkarförbundet. Jag höll på att brista ut i gapskratt men min fackliga företrädare gick fullständigt i taket och reste sig och gick. Hon bad mig om ursäkt först för att hon inte klarade av att vara kvar men jag förstod hennes reaktion helt och fullt.

Som om ett sekreterarjobb på läkarförbundet ger någon medicinsk kompetens.

Mot bakgrund av det och en massa andra saker så har jag nu fullt fokus på att försöka se till att rehab-processen kan avslutas så fort som möjligt. Så jag slipper ha mer med den där damen att göra!

Tycker själv att jag har visat att jag klarar detsamma som jag klarade innan min deportering till andra avdelningar så jag får försöka hålla så låg profil jag kan på mötet och säga att allt är toppen, att allt går jättebra. Att jag sover som ett barn om nätterna eller dagarna och att jag mår toppen på alla vis som finns. Då kanske de släpper klorna de har haft i mig i mer än två år. För vardagen i jobbet kan jag leva med bara jag slipper ha med de allra värsta dödskallarna att göra. (Läs: Personalavdelningens chef och medarbetaren till honom jag beskrev ovan!)

Farmen och Torpet rullar på och nu väntar alla på vem från Farmen som ska bli gårdskämpe. Den som lever får se!

Säger därmed godnatt till er, kära ordbrukare, världen över! Håll ut! Det kommer en vår, jag lovar!


Av Göran - Söndag 31 jan 13:39

Första försiktigt positiva orden i den här bloggen på ett tag. Jamen, det är ju faktiskt på det sättet att ljustes återkomst börjar märkas så smått. Om ännu ett par veckor kommer det att bli än mer tydligt.

Och det ger ju förstås ett litet hopp och en spirande tro att även helvetet tar slut någonstans. Sommaren tror jag på och våren också även om båda ännu är en bit bort. Men de kommer, det vet vi ju alla! Så det är "bara" att bita ihop och härda ut. Mina värsta hatmånader tar ju slut ikväll då januari tar ner skylten definitivt på min mormors 123-årsdag.

Som alltid skickar jag henne några tacksamma tankar den här dagen och minns hur hon, varje år, såg fram emot den och hoppades på solsken. Jo, för det var första dagen på länge som solen kom högt nog för att lysa in i hennes kök en stund mitt på dagen. Några minuter bara, visserligen, men det var stort för henne.

Det är ting på Farmen ikväll och Philippe ska tampas mot någon av de andra farmarna. Kan tänka mig att en och annan därinne är lite skrajsen för att gå upp i styrka eller teknik mot detta muskelpaket. Men jag tror inte alls att han är helt borta när det gäller kunskap heller om andrakämpen skulle välja det. Han antydde ju faktiskt redan i torsdags att han mörkat den sidan lite för att låta folk tro att han kan mindre än han gör. Oavsett vem han väljer kommer jag nog att heja lite extra på Philippe som jag tycker verkar vara en glädjespridare.

På vardagar kan man se programmet några timmar innan det sänds på TV men ikväll får jag vackert vänta tills klockan slagit åtta. Väljer nog ändå att se det via datorn så jag slipper reklamen.

I bloggens backspegel har jag skrivit om Farmen flera gånger under tidigare år och när jag läser och minns kan jag tycka att det är en lite mer slätstruken samling människor i år. Inga som riktigt sticker ut som det nästan alltid funnits. Ingen extrem latmask, inga "elakingar" som konspirerar och skapar konflikter. Men det kan ju också ändra sig längs vägen och gör det inte det så lär väl TV4 skicka in lite alkohol åt dem så fler släpper loss och visar sitt rätta jag.

Utan bil är jag fortfarande och lär förbli till på tisdag. Jag måste nämligen skaffa ett nytt kopparrör som handbromswiren ska löpa genom från spaken till vänster bromsok. Biltema har det inte alls och på Mekonomen var de slut i lager men det skulle ta hem det till tisdag morgon. Vilket gör att jag måste boka om tiden för ombesiktning. Att göra det via nätet var dessvärre inte möjligt eftersom jag har betalat. Det tycker inte jag borde spela någon roll för det kostar ju samma pengar om jag kommer senare på dagen eller dagen därpå. Men det är ju bara att kasta sig på telefonen när de öppnar imorgon bitti så kanske det går att lösa utan att de återbetalar min avgift och jag måste betala den igen.

Två lediga dagar återstår innan jag börjar jobba igen. Kommande vända är det tre dagskift som gäller och därefter har jag jobbat mig igenom hela cykeln i det skiftschema som gäller numera och sex dagar senare börjar den om med tre nattskift. Men... Det får la gå, det får la gå!

Därmed känner jag att det är hög tid att avsluta svamlet och ta sig en kopp eftermiddagskaffe och en eller ett par små italienska mandelskorpor från Lidl. Cantuchini tror jag det hette och jag vill varmt rekommendera dem!

Så sköt om er, kära ordbrukare, i slott och koja i vårt avlånga land! Vi ses!

Av Göran - Lördag 30 jan 11:00

När jag tittar ut genom mitt sovrumsfönster är det något som saknas idag. Hon står inte på sin parkeringsplats, min kära Madame Citroen. Nej, hon står på en billyft i ett avsides garage på andra sidan stan. 

En händig arbetskamrat åtog sig ju att reparera de fel som bilprovningen anmärkte på och glad i hågen åkte jag dit vid 13-tiden igår. Fick vänta utanför i en halvtimme eftersom han blivit försenad men sedan satte han igång.

Höger styrled byttes i en grisblink. Fort och geschwinnt fick han loss den gamla och än fortare var den nya monterad. Då var det vänster spindelled som var på tur och nu satte "makterna" in sina hinder. Det tog nästan 2½ timme bara att få loss den gamla trots både slägga och varmluftspistol och det var heller inte helt smärtfritt att få den nya spindelledan på plats.

Sen... visade det sig att den där handbromswiren som besiktaren påstått borde räcka att smörja upp lite  istället var helt körd så det var ju tur att jag räknade med det och hade köpt en ny wire. Men det var inte nog med det utan P-bromsfunktionen i själva bromsoket hade också gett upp varför ett nytt sådant måste inhandlas för dryga 1500 kr.

Sen.... skulle den gamla "vajern" dras ut från sitt skyddande kopparhölje och det låter ju busenkelt men se det var det inte alls. Den satt som hälleberget och vid det laget var klockan nästan sju på kvällen och jag hade redan missat ungefär halva matchen jag tänkt se på TV mellan Timrå och Tingsyd. Fem timmar hade jag då spenderat i kamratens verkstad utan varken mat eller ens kaffe så jag beslöt att ge upp för dagen och ringa min tama husmekaniker som just slutat sitt dagskift på fabriken. Och givetvis ställde denne fantastiske man upp och kom och hämtade mig.

Och inte nog med det, han lät mig även springa in och proviantera lite på Willys i Birsta och även på Systemet.

Barskåpet har varit tomt sedan nyår och jag kände att jag kunde behöva ett glas vin eller två vilket jag ju också fick efter många om och men.

Så nu väntar jag bara på beskedet att jag måste skaffa en wire till samt kopparrören de ska löpa genom för att få min älskling körbar igen. UNgefär en tusenlapp till i så fall.

När jag så äntligen kom hem igår kväll efter tre timmarsr sömn efter sista nattskiftet följt av 5-6 timmars väntan i en småkall bilverkstad var det skönt att få slå ner ändan på datastolen och se highlights från hockeymatchen som jag missat. Det är den andra på hela säsongen jag inte kunnat se så det är väl inget att gnälla om.

Därefter tittade jag ifatt på först Farmen och sedan även Torpet medan jag smuttade på mitt glas med rödtjut och åt en brödbit med god ost på. Halv ett på natten vaknade jag sittande på datastolen och steg förstås genast upp och borstade tänder och allt det där andra man gör innan man kryper i säng. Vaknade väl till strax före sju men lyckades faktiskt att somna om så jag steg inte ur sängen förrän vid halv tio itdag. Ovanligt för att vara jag!

Så nu får vi se när jag får tillbaka mitt hjärtas gråa dam. Har lovat min son att göra tacos till middag och tror jag fick med mig allt vi behöver och inte redan hade hemma när jag handlade igår kväll.

Matchen missade jag men det kommer ju en ny på onsdag kväll. Förhoppningsvis börjar den först kl. 19 för då hinner jag garanterat hem från jobbet. Jobbar nattfri skiftcykel då, "bara" tre dagskift och därefter sex dagar ledigt innan det åter är dags för tre nätter. Tycker fortfarande att den nya skiftgången är lite konstig och gillar den inget vidare. Men jag är inte ensam så kanhända vi kan få den förändrad med tiden. Sexskiftet med 14-dagars ledighet var 34;e dag lär vi inte få tillbaka i brådrasket för även om företaget skulle räkna fram att de tjänar på det i längden så är det ju liksom lite prestige  i det hela också. Det var de som krävde att vi skulle byta skiftgång så de kan ju inte komma och begära återgång redan ett år efteråt...

Därmed önskar jag fortsatt trevlig helg till mina kära ordbrukare i Simlångsdalen, Klimpfjäll, Mörbylånga och Åmål. Samt givetvis i alla andra metropoler, bondhålor och avkrokar i världen. Vi ses!

Av Göran - Tisdag 26 jan 20:37

Hemma igen efter en slitsam men rolig arbetsdag. Kanske inte den hårdaste sen min återkomst till skiftarbetet men definitivt den roligaste. För första gången parades jag ihop med två andra lätt grånade herrar som jag känner väl och sedan många år. Visserligen 10 resp. 15 år yngre än jag men betydligt mer vuxna än de valpar jag fått jobba med fram tills nu. Visst hade vi lite motgångar men de löstes snabbt och vi blev klara i god tid med vårt beting.

Och eftersom vi känner varann sen många år så vet vi alla hur de andra funkar. När vi ska låta varandra klara oss själva och när vi ska gå in och stötta varandra. Sånt är mer värt än man tror.

Lite som ett hockey- eller fotbollslag som är samspelta och kan slå en passning utan att vända på skallen för att se efter om kompisen är där. Vi vet var vi har varandra utan att kolla.

Sen dess har jag hunnit titta på både Farmen och Torpet och fövånas över hur fel jag gissat nästan hela tiden. Att årets förste storbonde skulle bli förstekämpe och förlora i tinget hade jag på känn redan under vecka 1 och där fick jag ju rätt. Men... När Lilly (eller hette hon LIli?) förpassades till Torpet i samma ting trodde jag att det skulle skära sig direkt med den där värmländska tjejen som tävlat förut och kommit tvåa i Farmen. Men det gjorde det inte alls.

I kampen de hade ikväll på Torpet trode jag att värmländskan skulle ta hem det lätt men det blev Lilly som får chansen att komma tillbaka till Farmen. Hur det går där avstår jag från att gissa. I varje fall tills jag vet vem hon får möta och vad slags tävling det blir. Kanske har jag underskattat henne. Kanske är det hennes taktik att vara lite slö, lat och ointresserad för att på så sätt hålla sig under radarn och inte ses som något hot tills det verkliga allvaret startar. Då kanske hon tar fram oanade talanger, vem vet?

Sen.... är jag rädd att jag har lite bilproblem under uppsegling. Jag har ju kört SAAB i så många år innan jag köpte nuvarande bil så vanan att lägga i backen när man parkerar sitter i än idag. Det måste man på många SAAB;ar för att ens kunna ta ur startnyckeln. Och det hade jag gjort då jag kom hem från jobbet igår.

Men när jag skulle åka till jobbet imorse var det som om någon låst fast växelspaken i backläge för jag kunde först inte rubba den. Att backa gick bra. Inga missljud och inga andra symtom heller. Men att lägga ur backen tycktes hart när omöjligt.

Så jag backade typ en meter och lät sedan Madame Citroen rulla tillbaka (min P-plats har lite nedförsbacke) ett par gånger och så tog jag i för kung och fosterland i växelspaken och plötsligt släppte järngrepppet och när jag rört lite på spaken kändes allt som vanligt igen. Så jag tog Gud i hågen och körde till jobbet med hjärtat i halsgropen.

Där såg jag till att lägga i friläge innan jag drog åt handbromsen och satte i motorvärmarkabeln.

När jag sedan skulle åka hem så kärvade spaken rätt mycket i början men det släppte fortare än på morgonen. Möjligen beroende på att där är strömmen på hela tiden så motorn var varm liksom kupén. Så kanske kylan kan ha haft med saken att göra. Men bara för en vecka sedan var det ju -20 ute och då hade jag inga såna problem.

Kanske är det för lite olja i växellådan... Men vart ska den i så fall ha tagit vägen för det finns inga spår efter läckage där bilen stått. Mystiskt men det lär väl visa sig med tiden. Man blir ju livrädd för växellådsras är inget jag har råd med nu. Och förresten är det väl ytterst tveksamt om man kostar på det på en snart 17-årig Citroen C5.

Begagnat från nån skrotfirma kostar de från en tusenlapp och uppåt men den ska ju monteras också och det lär väl knappast vara särskilt enkelt... Eller billigt, för den delen.

Annars... så är det idag hundra år sedan kvinnlig rösträtt av samma styrka som männens infördes i det här landet. Jag kan tycka att det är lite skämmigt att Sverige var sista landet i Skandinavien med det. Här går många svenskar omkring och känner sig stolta och tror att vi är lite av ett föregångsland när det kommer till jämställdhet och så var vi sämre än både Norge, Finland och Danmark.

Ett annat jubileum detta år är att min hemstad fyller 400 år i år. Jämngammal med Göteborg så han hade full huggning det året, Gustav II Adolf. Men jag har för mig att man redan under 2020 beslutade att skjuta upp firandet ett år. På grund av...? Ja, just det!!! Den där förbannade pandemin!

Ska inte orda mer om den mer än att jag bjuder på en ny Jacke Sjödinare...

Äh, vad f-n, ni får en till! Jacke Sjödin gånger elva i nästa klipp..


Hoppas att dessa två alster livar upp tillvaron åt er en aning, kära ordbrukare i Åhus, Bastuträsk, Öregrund och på Tjörn. Med tanke på mörker, kyla, snö, pandemi och Januari. Det mest positiva med denna månad får väl anses vara Donald Trumps avgång. Men det räcker liksom inte...

Vi ses! När andan faller på...

Av Göran - Söndag 24 jan 15:17

Morsning på er, kära ordbrukare i världens alla hörn och skrymslen! Har ni haft en skön helg? Det har väl egentligen jag också. Inte har jag så mycket att klaga på. Jag har tak över huvudet, väggar som hålle fibulvintern ute och mat så jag klarar mig i kyl och frys. Just idag hittade jag en plastform i frysen innehållande Boeuf Bourgignon som jag smojsade ihop för några månades sedan. Den står på upptining nu och jag behöver bara koka ris och värma den franska kalopsen som vissa lite vanvördigt kallar denna burgundiska köttgryta. Sen får det väl visa sig om den är lika god när den varit djupfryst i ett par månader.

Igår unnade jag oss hämtmat i lättjans tecken. Sonen valde förstås pizza men jag beställde en kebabtallrik. Fast utan pommes frites som ju är standardtillbehör på de flesta pizzahak. Men en del av dem ger oss möjligheten att välja som den vi anlitade igår. Jag åt alltså kebabkött med ris istället som ju är lite magrare än pommes.

Började med att ösa på några skedar tacosås på köttstrimlorna och sedan njuta detta med en helt fantastsisk vitlökssås och lite tomat, gurka och rödlök.

Tanken var att det skulle bli rotmos idag men då jag besökte närbutiken i förmiddags hade de inga kålrötter. Så den njutningen är skjuten på framtiden. En rimmad fläsklägg inhandlades dock eftersom idag var sista dagen man får dem för 29:95 kr/kg. Den är ju, som sagt, rimmad så jag räknar med att den håller sig i kylen till fredag då jag lagar mat på riktigt nästa gång. Jag börjar ju jobba imorgon och när jag gör det får arvingen klara sin egen mathållning eftersom jag företrädesvis äter på jobbet de dagar och nätter när jag arbetar.

Så innan fredag eftermiddag ska jag väl ha lyckats skaffa hem en kålrot, tycker man.

Polarkylan har gett med sig och de senaste dagarna har vi istället fått först snö, sedan hällregn och nu snö igen. Gator och vägar i närområdet är i miserabelt skick så man ger sig inte gärna ut annat än det man måste. Var in till centrum en sväng i förrgår och lyckades ta mig helskinnad i ishalkan från bilen till Optikern och tillbaka. Så nu är nya glasögon beställda. Min arbetsgivare pröjsar ju för synundersökning och skyddsglasögon till jobbet så då passar man på att göra nya privata på samma gång.

I bloggens historiebok ser jag att idag för två år sedan mötte Timrå Mora på bortaplan. Enda skillnade är väl att då spelade bägge lagen i SHL men idag möts de igen i hockeyallsvenskan. För två år sedan slutade det med seger 5-0 för Timrå och så stor vinst vågar jag kanske inte hoppas på. Det räcker att vi vinner för min del!

Ljuset kommer sakta men säkert tillbaka och ju mer det kommer desto mer ökar hoppet om en vår och en sommar. Men ännu ett tag får vi bita ihop och stå ut. Har jag gjort det 63 gånger förut så ska jag väl klara av en gång till också, tycker jag! Ha det gott, kära ordbrukare tills jag drabbar er igen!

Av Göran - Torsdag 21 jan 11:20

Nu är han borta! Den där blonda farbrorn som regerat i Amerika i fyra år och ställt till med oreda inte bara där utan runt om i världen på andra håll också. Inte minst för mig personligen då min arbetsgivare drabbades av hans sanktioner mot den ryske oligark som äger företaget. Indirekt drabbade ju sanktionerna mig och resten av personalen eftersom de medförde att en massa aktörer på den s.k marknaden inte fick göra affärer med oss. Inte sälja till oss och inte köpa av oss heller. Men som alltid, hur djupa och svårare kriserna än är, så överlevde vi.

Det där företaget är lite som Särimner, galten i nordisk mytologi som vikingarna slaktade och åt med stor aptit varenda dag och nästa morgon stod han ändå där i sin  stia och mumsade ur sin matho.

Det är visst kramens dag idag. Ingen dum idé alls, tycker jag. Men samtdigt är det väl lite synd att den behövs. Nog borde vi väl kunna klara av att krama oom varanra ändå? Utan att det är speviell dag utsedd till det.

Här på mina breddgrader är det snöskottningens dag. Han däruppe har visst överskott på snö och har kastast ner den över Sveiges midja så till den milda grad att man gått ut i lokalradion och uppmanat folk att hålla sig hemma. Jag hade itd hos Specsavers på förmiddagen men de ringde och bokade om för optikern som skulle serva mig kunde inte ta sig ut med bilen och skulle därför bli sen om hon kom dit alls. Vaktmästarna var här med traktor och skottade infart och parkering för några timmar sedan men det syns knappt längre så de måste väl komma tillbaka.

Det är också tvättstugans dag och jag ska strax ner och hänga lakan på tork. Andra lediga dagen fastt gårdagen räknas egentligen inte eftersom man sover bort en stor del av dagen när man sliutar klckan sex på morgonen.

Nästa gång jag börjar jobba är måndag morgon och jag gruvar mig redan. Jag har varit inne på det en gång förut men det bli bara mer och mer tydligt att det skiftlag jag trivdes så bra med för ett par år sen är helt förändrat. Delvis kanske det beror på att de delat upp oss i fler lokaler så vi sitter i mindre grupper då vi äter, fikar eller vilar. Men mest beror det nog på att de flesta av de människor som försvunnit var såna som jag trivdes med och gillade. Medan ett par stycken av de nya är såna som jag nästan kan lova att det kommer att skära sig ordentligt med förr eller senare. Den ena av de unga bessserwissrarna jag skrev om för ett tag sen ställde sig på sista natten och ville förklara några väldigt grundläggande frågor för mig under vår sista natt. Jag lyssnade tålmodigt innan jag tackade honom med lätt ironisk ton och sa att eftersom jag "bara" jobbat där i 45 år var jag väldigt tacksam att han förklarade sakernas tillstånd för mig. Flera av de andra veteranerna skrattade men på besserwiern själv förstod jag genast att ironin var helt bortkastad. Han fattade inte alls att han trampat i klaveret utan fortsatte att mala på tills en annan av oss lite äldre helt enkelt tröttnade och bad honom hålla käften.

Jag har ännu inte beklagat mig inför chefen men om mannen ifråga fortsätter på samma sättt blir jag nästan tvungen att be henne undvika att para ihop mig med honom eller med hans polare.

Nåja, jag har ju varit med så länge att jag vet att sånt där öser sig med tiden. Grupptrycket tar hand om det mesta när det gäller såna där avarter. Gruppen formar till slut även de envisaste "Bror-Duktig-typerna" och tvingar dem att rätta in sig i ledet eller åtminstone tona ner sig en aning.

Nu ska här hängas lakan så jag slutar här. Hade ju egentligen inget att skriva om men som så ofta förr så skrev jag ändå. Skyll dig själv om du läste hela vägen!

Ha en fortsatt fin torsdag i Väckelsång, Lenhovda, Sangis och Skags Udde! Vi ses!

Presentation

Fråga mig

8 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se