Senaste inläggen

Av Göran - 23 augusti 2018 22:07

Ägnade en del av denna kväll till att se på ungefär halva partiledarutfrågningen av Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt. Och det kan inte hjälpas. Trots ropen om kommunistspöket så kan jag inte låt abli att tycka att han är den, i särklass, mest sympatiske av alla partiledarna för riksdagspartierna. En riktig mysfarbror, alltså!

Att jag sedan inte riktigt får ihop det där med att avskaffa kapitalismen på samma gång som man har den kvar är en annan sak.

Just där tyckte jag att han misslyckades med att vara tydlig. Men för övrigt gjorde han ett genuint sympatiskt intryck.

Hela tiden med ett leende i beredskap försökte han förklara hur hans parti tänker. Och trots att utfrågarna från SVT gjorde sitt bästa för att "sätta honom på pottkanten" gled han skickligt undan utan att bli det minsta otrevlig.

Lika lite som någon annan levande människa kunde han ge exempel på någon nation som lyckats genomföra den demokratiska socialism som Sjöstedt förespråkar. Men han sa flera gånger att några av vårt lands allra bästa sidor är exempel på att den demokratiska socialismen kan lyckas.

Det är inte helt omöjligt att han och vänstern får min röst i höst. Därför att de går steget längre än sossarna när det gäller att klämma åt överklassen och minska deras privilegier. Och därför att alla människors lika värde är en hörnsten i deras värdegrund, precis som hos mig.

Sen måste jag såklart hålla med alla de där som pekar på socialismens misslyckanden i alla de totalitära stater som skapades efter andra världskriget. Jag vill inte att Sverige ska bli något nytt Sovjet, Jugoslavien eller Östtyskland men det tror jag inte att SJöstedt vill heller.

Däremot skulle jag inte tycka särskilt synd om miljardärerna i landet om det tvingades skatta lite på sina förmögenheter. Det har de ju råd till!

Min farfar, född i röda Tornedalen vid förra sekelskiftet kallade sig kommunist i unga år men blev med tiden socialdemokrat och fackföreningskämpe. Gick bl.a i tåget i Ådalen 1931 och klarade sig med en hårsmån från att bli skjuten. Det förpliktigar, känner jag. Till att åtminstone försöka se till att inte överklassen roffar åt sig ännu mer och ökar klyftorna ytterligare. 

Så f-n vet om inte Sjöstedt får min röst den 9 september. Vem får din?

ANNONS
Av Göran - 22 augusti 2018 21:11

Fyra raka dagar med V75! Var man inte galen innan så blir man ju. Normalt sett så är det V75 på lördage, GS75 (Grand Slam-75) på söndagen, V86 på onsdagarna och annars V64 övriga dagar. Men den här veckan har visst ATG fått fnatt. Det är V75 fr.o.m onsdag t.om lördag. Lördagen är det årets häjdpunkt för travälskare i Sundsvall med omnejd eftersom det är då Sundsvall Open Trot går av stapeln.

Min svåger fyller 70 idag och tanken var att köpa ett presentkort till honom och syrran med mat och allt på lördag på Bergsåkertravet. Men det var helt utsålt så jag köpte honom en flaska Speyburn istället. En single malt som jag vet att han tycker om.

Sedan satte jag mig i Madame Citroens mjujka famn och lät henne köra mig till deras stuga vid Armsjön på gränsen mellan Medelpad och Hälsingland. Men int´ klå´en var de där då jag kom!
Ett snabbt telefonsamtal med syrran berättade att de, just då, satt på "Grekiska kolgrillen" i stan och käkade middag. Han gör alltså inte några stora åthävor med att fira sin 70-årsdag. Och det är förstås helt ok med mig.

Så jag formulerade ett sms där jag berättade att han inte fick några blommor men när presenten är tömd får han ringa mig så kommer jag med en ros att sätta i flaskan istället för orginalinnehållet. Flaskan gömdes under en handduk på en stol på deras uteplats.

Förhoppningsvis blir han glad över den.

Bara två dagar återstår nu av mina två lediga veckor och morgondagen kommer, åtminstone delvis, att förslösas i tvättstugan. Ska bädda rent i sängen och nu tror jag att det är dags att lägga i täcket i påslakanet igen. Länge har det ju varit för varmt att ha mer än påslakanet på sig om natten men nu har det vänt. Nu känns det åter som om jag vill ha lite mer på mig än under juni och juli när jag sover.

Och på lördag bär det till igen! Då ska jag börja jobba. Visserligen besökte jag "gruvan" i torsdags för att delta i Centrala skyddkommittéens möte. Men efteråt beslutade jag raskt att avgå även från det uppdraget och informerade genast mina uppdragsgivare om det.

Vår avdelningschef påstår fortfarande att det finns många som tycker att deras schemaläggning av våra jobb är jättebra men får tunghäfta när man ber honom att nämna EN enda vid namn. Jag har snackat med 125-150 människor utan att hitta en enda som tycker som chefen påstår. Men attt ljuga för sig själv kanske funkar så slipper man erkänna att man haft fel och framför allt slipper man att ändra det man gjort fel.

Nej, hoppet står till fredagens dragning i Eurojackpot och alla miljonerna som kan bli mina där. 

Annars... så har jag än en gång glatts över att C-more visar SHL-lagens träningsmatcher. Hemmamatchen mot Modo i förra veckan följdes ikväll upp av en träningsmatch borta mot Almtuna som Timrå vann klart med 5-1.

Dessemellan har laget varit i Sheffield, England, på träningsläger och spelat träningsmatcher mot vedhuggare från ö-nationen väster om oss.

Jag tycker dock att det ser bättre och bättre ut för mitt hjärtas rödvita hjältar. De hittar varandra mer och mer men framför allt så sitter försvarsspelet allt bättre för varje match. Viktigt för en nykomling!

Vad är viktigt för mina ordbrukare då? För självklart vill jag också ert bästa, mina trogna läsare. 

Just nu känns det som att det viktigaste är att jag slutar svamla här nån gång så ni får gå och lägga er. Det ska jag också, ganska snart. Så fort jag bara har kollat mitt travspel!

ATG erbjöd denna vecka ett spel per dag i fyra dagar så idag har jag ett Harry-spel värt ungefär en hundralapp, imorgon och på fredag ett system för c.a 50 spänn och sist på lördag ett system för strax under 200 kr.

Så håll tummarna att Harry Boy är på sitt bästa humör och ger mig fina vinster


ANNONS
Av Göran - 21 augusti 2018 23:26

Jag har forskat lite idag och ikväll. Apropå mina funderingar om vad jag missade genom att ge Selånger marknad på båten i år. Till min glädje kan jag konstatera att Åsbergets ostar säljs på åtminstone två ställen här i staden. Korvförsäljaren, tillika materialarkollegan från sonens hockeykarriär, har jag ännu inte uppsökt men butiken "Smakrummet" på Norra Stadsberget ska besökas imorgon eller på torsdag för att köpa en bit Vålåloffen (hårdost), en bit "Rocka Fett" som är den godaste mögelost jag ätit. Plus kanske också deras version av fetaost inlagd i rapsolja med vitlök och lite andra kryddor. Det får väl kosta några hundra då.

Ynstingsonen har en helt annan dygnsrytm än jag och man kan aldrig veta om han nyss vaknat då han går på toa vid niotiden på morgonen eller om det är "godnatt-pinkandet" som äger rum då. I förmiddags verkade han alert så jag gissade att han skulle kunna hålla sig vaken till middagstid. En gissning som visade sig felaktig...

För att glädja honom och i sanningens namn kanske också lite av bekvämlighetsskäl smojsade jag ihop en helt korrekt spagetti carbonara till middag åt oss. Eller... nja, kanske inte helt korrekt för enligt italienarna jag lyssnat på ska det göras på griskind eller möjligen rökt sidfläsk på bit. Men jag fuskade lite och använde vanligt bacon.

När rätten så var klar med äggen nedrörda tillsammans med äkta parmesan och massor av svartpeppar gick jag för att hämta honom till middagsbordet. Men han var inte ens konmtaktbar så jag la ingen större energi på det. Maten lades i en matlåda av plast så han får väl helt enkelt köra den i micron när han nu vaknar. Hästlängder från att äta det nylagat men vad ska en stackars singelfarsa göra. Han är ju fyllda 22 så jag vägrar att curla honom som en småunge utan kommer han inte så kommer han inte. Hans förlust - inte min!

Satt även en stund i telefon med Västervikskusinen för att kolla om hennes båda söner bor kvar i Stockholmstrakten. Sist vi sågs hade min äldsta dotter problem med sin dåvarande hyresvärd och Eva (kusinen) sa då att hon skulle prata med sina söner för eventuellt hade de lite kontakter som kanske skulle kunna hjälpa till.

Och nu har dottern problem igen. Hon har hyrt svart i två år (vem gör inte det i Fjollträsk nuförtiden?) och nu har visst hyresvärden kommit på dem. Fyra månader fick hon på sig att packa och flytta.

Så jag håller tummarna för att det ska lösa sig en gång till som det gjort flera gånger under de fem år hon har bott därnere. Flytta tillbaka hem vet jag att hon inte vill och än mindre flytta in här. Det rum som är ledigt just nu är inte ens tio kvadratmeter stort och så vill nog ingen bo som fyllt trettio och dessutom bott själv i 8-9 år.

Så... om någon som läser här har några bra tips så tas de tacksamt emot. Förutom de första två åren är hon ju dessvärre bortskämd med att bo väldigt centralt (nära Fridhemsplan) så det lär väl ta emot att tvingas ut i någon förort. Men nöden har ju ingen lag!

Fyra rader med fyra rätt på dagens V64 gav mig 60 kronor tillbaka på satsade 40 så jag får väl vara nöjd med det. Även om jag förstås helst sett att miljonerna rullat in så jag kunnat hjälpa mina barn med att köpa lägenheter och inte minst hjälpa mig själv med att få gå i förtida pension. Tre lediga dagar kvar men jag gruvar mig redan för lördag morgon. Var hämtar man kraften när det bara bär emot?

Imorgon fyller min svåger 70 år och jag ska åka ut till hans och syrrans stuga och uppvakta honom med en flaska av hans favoritwhisky, Speyburn. Ska passa på att intervjua min syster också om förekomsterna av svamp i skogarna häromkring. Kanske, kanske tvingar jag mig till skogs på torsdag eller fredag.

Möjligen får jag, i så fall, också med mig kameran och kan föreviga gula fält av kantareller i skogen. Lovar lägga ut bilder i såna fall. Annars får ni vara glada ändå, kära ordbrukare i Muodosolompolo, Hjo, Åkersberga och Mellanfjärden. Sov gott, kära ordbrukare!

Av Göran - 20 augusti 2018 21:33

Måndag i sista delen av ledigheten. Det blev ingen marknad i helgen trots att vädret inte gav någon ursäkt att stanna hemma. Inte har det varit samma värmebölja som under första halvan av sommaren men helt ok ändå i helgen.

Nej, det var nog mera det att jag inte hade något sällskap att ta med mig. Min tama husmekaniker jobbade natt både fredag och lördag så han gick ju bort som marknadskamrat. Yngste sonen, som bor med mig, trasslade sig inte ur lakanen tidigt nog för att jag skulle finna det intressant att gå på marknad med honom.

Nej, det blev så att snåljåpen inom mig började tala förstånd med mig i lördags förmiddag. Han sa att om jag skiter i marknaden så spar jag ju 1000-15000 kronor som jag annars hade förslösat på saker som jag iofs kanske ville ha men absolut inte behövde. Det brukar bli lite ren- och älgkorv, en rejäl vitlökssalami samt lite ostar från Åsberget. Plus de där delikatessoliverna som är så goda men sååååå dyra också. Samt kanske en burk hjortronsylt eller två att njuta till en god glass någon mörk vinterkväll.

Ostarna från Åsberget kan ersättas med ostar från Skärvångens gårdsmejeri som kan köpas på ICA Maxi. Där säljer de också renkorv och ibland även älgdito. Men igår mindes jag att den jag brukar köpa mina korvar av på marknaden är en gammal bekant som bor inom gångavstånd från min lägenhet och som jag också känner sedan första delen av 00-talet då vi delade på rollen som materialförvaltare i våra söners hockeylag. Om jag ringer honom ger jag mig fanken på att jag kan gå/åka hem till honom och få handlat både renkorv, rökt karré och den där vitlökssalamin som är så god.

Utan att behöva traska flera kilometer på marknadsområdet och trängas med tusentals andra.

Fyra dagar återstår av min 14 dagar långa ledighet. På lördag bär det till igen! Men innan dess hoppas jag ha kommit iväg till skogs för att inventera några av mina svampställen.

Under övningskörningarna med sonen har jag kunnat konstatera att ett ställe där jag skördat massor av Karl-Johan, blek taggsvamp och blodriska numera är jämnat med marken så dit behöver jag inte åka på 60-70 år eller så.

Och om jag, mot förmodan, lever då så har jag säkert glömt att jag en gång i tiden plockade svamp där.

Får slå min syster en signal så jag får sällskap i svampskogen. Om hon har tid. Hon fick nämligen sitt sjunde barnbarn igår kväll - den andra pojken bland fem tjejer utsprida på hennes dotter och två söner. Dottern var det som denna gång fick sin bebis nummer två, en lillebror till syrrans första barnbarn, Agnes.

Själv har jag inte så mycket som ett enda litet barnbarn om man inte räknar barnens katter för i så fall har jag tre stycken pälsklädda men kastrerade fyrbenta barnbarn. Den som bor här just nu, sedan dotra flyttade till pojkvännen, är en kattslyngel på dryga året. En kolsvart liten illbatting med svår ADHD emellanåt. Som jag då, i så fall, skulle vara någon sorts farfar åt.

Nej, de räknas inte, de där pälsbollarna. Utan jag fortsätter vänta på att någon av döttrarna (som är de enda som har fasta förhållanden) ska göra en ärbar morfar av mig. Med tvåbenta barnbarn, hoppas jag!

Det fina med barnbarn, till skillnad från de egna ungarna, är ju att man kan välja hur mycket och hur ofta man vill njuta av deras sällskap. "Nej, nu vill hon visst gå till mamma/pappa, tror jag", kan man säga när man känner att det är nog.

Eller..."Nej, du vet ju att jag så gärna sitter barnvakt men just den kvällen har jag ju min kurs i porslinsmålning och den vill jag inte missa!"

När barnbarnet "vill gå till mamma" avgörs oftast med näsan. Jomen, byta-blöja-delen har man ju gjort så att det räcker och blir över med de egna små liven när de var bebisar. Så den slingrar man sig ju gärna ur om man kan.

Samtidigt som man inte låtsas om att man känt att ungen luktar skit. Man är ju gammal, gu´bevars, och sinnena är ju inte lika skarpa som förr.

Men visst ser jag fram emot en hel del också när det gäller de roligare delarna av morfars- och farfarsskap. Läsa sagor för ungar kan jag göra nästan hur länge som helst och tycker bara att det är roligt.

Försök att göra det med en katt! De skiter fullständigt i hur det går för Pettson och hans katt, Findus, eller för Mumintrollet eller Alfons Åberg för den delen.

För mina egna döttrar och söner läste jag massor. I förhoppningen att de skulle bli intresserade av att själva läsa böcker. Men det är bara den äldsta dottern som gör det med någon ordning så jag vet inte hur mycket det egentligen betydde.

Och... än en gång har jag snickrat ihop ett inlägg av och om absolut ingenting. Men en sketen blogg är också en blogg och som jag sagt många gånger förr; Ingen tvingar dig att läsa! Var du så dum att du läste ända hit får du väl skylla dig själv!

För det blir inte roligare än så här, nämligen!

Trösten får väl vara att nu är det över! Jag ska inte plåga dig mer idag! Sov gott, kära ordbrukare i slott och koja i Rinkeby, Dals Långed, Korpilombolo och Utansjö.

Risken finns att jag dyker upp igen! Så passa er...

Med eller utan något vettigt att säga...

Av Göran - 15 augusti 2018 20:08

Just idag är det exakt en månad kvar! Till vad, undrar kanske ordbrukarna. Valet? Neeee..., det är ju redan den 9;e september. Och kräft- respektive surströmmingspremiär går ju av stapeln denna månad.

Jag talar självklart om SHL-premiären! Ishockeyns finrum i Sverige där Timrå IK är tillbaka efter fem tunga år på hockeyns bakgårdar i Umeå, Oskarshamn, Uppsala och Västervik för att nämna några motståndare.

Men fr.o.m 9/9 2018 heter motståndarna Förjestad, Brynäs, Skellefteå och Djurgården m.fl

Den allra första försmaken bjöd C-more på igår kväll då de hade godheten att visa Timrås allra första träningsmatch för säsongen då arvfienden Modo kom på besök i NHK arena.

Om jag tittade? Såklart att jag gjorde!
TROTS att jag redan innan visste att inget skönspel skulle serveras. TROTS att jag visste att båda lagen skulle vara lite rostiga och inte hitta rätt med varken passningar eller skott.

Precis så var det också men det känns ändå som om jag fick vara med om ett litet stycke idrottshistoria. När detta nya kapitel med Timrå IK går igång på allvar så hoppas jag att spelarna har lärt sig hitta varandra lite bättre på isen.

Det var ju dessutom så att 4-5 spelare som kommer att vara ordinarie hela den kommande vintern stod över denna drabbning av olika skäl. Ändå hittade Timrå en väg att vinna - om än på straffar.

Så jag var nöjd. Hade de mött något annat lag  hade det inte bekommit mig om de vann eller förlorade. Såhär tidigt på säsongen är inte resultaten så viktiga. Men när det gäller Modo så räknas bara segrar och därför är jag nöjd!

På ett sätt är ju detta bästa tiden på året eftersom det är både hockey och fotboll att följa fram emot slutet av oktober. När SHL drar igång på riktigt är det ju 2-3 matcher i veckan och ibland t.o.m fyra. Medan fotbollen sällan mäktar med mer än max två matcher under en sjudagarsperiod.

I bloggens backspegel hittade jag idag ett inlägg som jag var ganska nöjd med. Nämligen det om "Y-frontad snigelkott" som jag skrev denna dag förra året. Det kom ett igenkännandets leende då jag läste om det imorse.

Därmed tackar jag för visat intresse och lovar mina ordbrukare i Väckelsång, Timmernabben, Rasbo och Hjoggböle att... Förr eller senare ses vi igen! Jag kommer tillbaka. Som en gummiboll kommer jag igen. Förr eller senare!

Av Göran - 13 augusti 2018 22:27

Tycker nästan lite synd om Trelleborgs FF just nu. Det kan inte vara roligt att förlora hemma med hela 1-6. Och det mot "lappjävlarna" från Sundsvall dessutom. Linus Hallenius gjorde tre mål men var ändå ödmjuk efteråt och sa, precis som jag också tyckte, att han inte gjort någon vidare bra match. Han kom fel flera gånger och det var hans felpass som bäddade för Trelleborgs enda mål. Ändå gör karl´n hat trick. D.v.s tre må i samma match. Han hade tre chanser och satte dem allihop. Det är, i min värld, också ett bevis på kvalitet även om inte spelet stämde så bra för övrigt.

Så... vad sa ni nu då, "expertjävlar"? Alla ni så kallade förstå-sig-på´are som dömde ut detta norrlandslag innan säsongen startade och tippade oss hjälplöst sist. Efter både Trelleborg, Dalkurd och Brommapojkarna som alla är nykomlingar. Förklaringen är inte så komplicerad - jag var inne på det redan tidigare idag i mitt förra inlägg. Två spanjorer vid namn Juanjo Ciercoles och David Batanero på Giffarnas innermittfält styr och ställer mot nästan vilket motstånd som helst. Fördelar passningar på löpstarka forwards som Hallenius, Maic Sema och Peter Wilson.

Den sistnämnde har förresten suttit i mitt kök och käkat saft och bullar en gång i tiden. Han är jämnårig med min yngsting och uppvuxen i samma område där vi ännu bor. Liksom Jonathan Morsay som var inhoppare denna glada kväll.

Det vore kul att få höra de självutnämnda "experternas" förklaring hur de kunde tippa så fel. Jag menar... de två spamjorerna var här redan ifjol och visade redan då sin kapacitet. Flertalet övriga i truppen likaså så man kan ju undra hur de resonerar, de där "experterna".

GIF Sundsvall har nu 26 poäng. Tio poäng ner till kvalplatsen och en ganska trygg sjundeplats i tabellen. Åker ur gör vi INTE i år i alla fall, det vågar jag säga redan nu.

Men det brukar ju vara så det funkar. Den där s.k expertisen består ju till 99% av Stockholmare eller andra sörlänningar som inte tror att man kan spela fotboll norr om Dalälven. Men det har ju både GIF och Östersund motbevisat så det borde räcka i flera år.

Är inte säker men jag tror att detta kan vara GIF;s största bortaseger i allsvenskan. Om inte största segern över huvud taget. Vi har vunnit med 5-0 mot Assyriska för länge sedan och mot Östersund för 2-3 år sen men det var på hemmaplan, båda tillfälllena. Och kanske smäller det en aning högre att hålla nollan, jag vet inte.

Hur som helst så var det en härlig seger för alla som gillar GIF Sundsvall

Av Göran - 13 augusti 2018 12:55

Sonen var bilsugen på förmiddagen. Sugen på att övningsköra, alltså. Sagt och gjort så satte vi oss tillrätta i Madame Citroens mjuka famn och skulle precis till att rulla iväg då vi kom ihåg den gröna skylten som ska sitta på. Men... den gröna skylten (Dock icke att förväxla med systembolagets) hade tydligen fått en smäll för mycket för det hade blivit flera veck på den och magneten ville inte hålla den fäst mot bakluckan. 

SÅ vi åkte mot närmaste mack för att se om de hade skyltar så vi kunde köpa en ny. Det hade de och det gjorde vi. Eller rättare sagt jag. För när saker ska betalas så brukar det vara jag som får slanta upp.

Och tur var väl det att de hade skyltar för då vi kollade så hade den gamla fallit av någonstans mellan parkeringen här utanför och macken. Och utan den hade det inte blivit mer övninskörning idag.

Nåväl, vi kom iväg med skylt och allt och körningen gick ännu lite bättre än senast. Eftersom vi närmade oss stadens västra utkanter erbjöd jag mig att bjuda på lunch på Bite Line West. Det amerikanska pizzahaket där man även har en buffé med husmanskost som brukar vara god. Just idag hade de stuvade makaroner och falukorv samt klassikern från 70-talet - Flygande Jacob! Vilket namn på en maträtt, förresten! Fågeln i den har ju definitivt flugit färdigt. I den mån nu svenska höns och kycklingar flyger alls. Inte mer än någon meter, i alla fall, och aldrig högre upp än att de kan sätta fötterna i marken när som helst. Så eftersom jag inte mindes när jag senast smakade dennna rätt valde jag den till lunch. Stuvade makaroner gör jag godare själv om jag vill ha det så valet blev lätt. Och visst var det helt okej men medan jag åt funderade jag på om det inte brukade vara både bananbitar och jordnötter i F.J

Bananerna saknade jag kanske inte så mycket eftersom jag har lite svårt för frukt i mat men jordnötterna fattades, tyckte jag. Var det förresten inte tärnat bacon i rätten också, då när det begav sig? Har en vag känsla av det men jag kanske blandar ihop med någon annan 70-talsmat.

Det var vanligare då med frukt i maten. Minns att jag någon gång fick ungsgratinerad falukorv med äppelbitar mellan korvskivorna. Till helgdags serverades då och då en rätt med fläskfile i currysås som också innehöll bananer. Eller min styvmorsas gratinerade kassler där hon varvade kasslerskivor med ananasditon och hällde grädde med någon sorts tomat-touch över innan den kördes in i ugnen.

Den sistnämnda lagade jag själv en gång för några år sedan men den fick så svalt mottagande från arvingarna att jag avlägsnade den från menyn efter den första gången.

Fläskfilé hade jag redan tagit fram ur frysen för att ha till middag. Men den blir inte till någon currygryta med varken bananer eller annan frukt utan ska få svettas i grillpannan bara och ätas med potatissallad.

Märkligt egentligen hur mycket ocoh hur snabbt våra matvanor förändras. Bara under min livstid har det hänt massor på det området. Jag var femton år gammal innan jag smakade min första pizzeria-pizza. Hemmagjord hade jag ätit eftersom brorsan varit till Italien och testade att göra själv hemma. Jag hade säkerligen fyllt 18 innan mitt första besök på en Kinakrog och femtio med råge innan jag testade sushi.

Å andra sidan har jag inte ätit pölsa sedan jag senast låg på sjukhus. Den pölsan var vedervärdig, inte alls som den mormor serverade hemma i min barndom. Leverstuvning och stångkorv likadant. Inte sedan barndomen.

Det är väl på gott och ont, det där. Jag välkomnar influenser från andra delar av världen och försöker hela tiden lära mig göra afrikanska, asiatiska eller sydamerikanska specialiteter. Men jag står också upp för den genuina svenska husmanskosten och storkokar både ärtsoppa och kalops några gånger per år. Samt försöker få barnen att inse att isterband och pepparrotskött också är delikatesser lika väl som allt det där nya.

Ikväll är det fotboll på TV igen. GIF spelar borta mot Trelleborg och borde väl ha sn hyfsad segerchans. Särskilt som de båda spanka härförarna på mittfltet (Ciercoles och Batanero) är tillbaka efter avstängningar. TFF är nykomlingar i serien och ligger ganska långt efter GIF poängmässigt men är givetvis fullt kapabla att vinna om Giffarna inte tar dem på fullaste allvar. Ingen underskattning, tack!

Nästa hemmamatch är till helgen mot Häcken från Hisingen i Göteborg och jag har fått två friplåtar. Så om det inte är åska, hagel och drivis ser jag den matchen på plats i NP3 Arena, som gamla Idrottsparken numera heter.

Bara lite mer än en månad nu innan hockeysäsongen drar igång på allvar. I fotbollen är det ju bara en match i veckan, de flesta veckor medan hockeyn har två eller tre. Och t.o.m fyra någon enstaka vecka.

Se där, ännu ett inlägg utan större värde. Men skitsamma, jag publicerar ändå! Tänk bara på allla de där filmerna och böckerna man inte fattat ett smack av. Då får det väl finnas bloggar också även om ingen begriper varför de finns!

Ingen tvingar er ju att läsa...

Av Göran - 11 augusti 2018 12:38

Idag är det den där dagen då jag liksom aldrig riktigt blir människa utom möjligen sent på kvällen. Men då krävs det gynnsamma förutsättningar som väldigt glada vänners lag eller nåt annat riktigt roligt. Gick av sista natten imorse och det är alltid med en lättnadens suck man drar sin lilla "tag" över tidsterminalens läsplatta och väljer "UT" från displayen. Imorse var lättnadens suck ännu djupare efter två extremt stressiga nätter. P.g.a arbete som legat efter en längre tid hade min arbetsgivare till slut insett att vi knappast kommer ikapp utan att man tillsätter resurser i form av extrapersonal. Därför har man "sockrat" övertidsersättningen för alla som kan, orkar och vill under en tid.

Själv var jag en av två truckförare för dagen (natten). Normalt servar vi varsitt arbetslag och kör fram det de behöver men inatt och igår natt fick vi lov att serva tre arbetslag. Alltså 50% mer jobb än normalt! Som om inte det normala skulle räcka...

Men lojala som vi är så ställde vi självklart upp och gjorde vårt yttersta för att klara av det. Och faktiskt så fick vi lite uppskattning imorse innan vi gick hem. Både från dem vi servat och från chefen.

Tjugo minuter över fem stämplade jag ut och tjuvlånade därefter en av våra Clubcars (golfbilar) för att slippa gå den där förhatliga kilometern till den efterlängtade duschen och mina egna privata kläder.

Hemma välkomnades jag översvallande av sonens svarta kattoxe som jamande kom emot mig så fort jag stigit innanför dörren. Strax därpå hittades en överbliven burk Mariestads starköl i kylen. Denna avnjöt jag medan jag skummade genom nyhetsflödet framför datorn. Märkligt att en iskall öl aldrig smakar så gott som efter sista nattskiftet. Under mer än femtio år hade jag aldrig ens tänkt tanken på att bära mig åt på det sättet förrän en f.d arbetskompis berättade att han älskade att ta en sista-natten-pilsner då han gick på frivecka. Min första reaktion var väl att det kändes lite som alkoholistvarning att ta en starköl före klockan sju på morgonen.

Men då sa kamraten att han tyckte att det inte spelade någon roll vad klockan var. Att inte heller han skulle dricka öl eller annat alkoholhaltigt på morgonen efter att ha sovit på natten. Men att komma hem från sista nattskiftet menade han var jämförbart med fredag kväll för en dagtidare. Och vem skulle neka en dagtidare en kall pilsner efter avslutad arbetsvecka?

Nu är det ju heller inte varje frivecka som påbörjas på det sättet. Men när det sker är det en härlig njutning.

Förhoppningsvis har jag sovit av mig den nu. För jag lär väl bli tvungen att åka en sväng med bilen för att skaffa hem något att äta till middag.

Stressigt nattskift, som sagt. Men vid halvtvåtiden hade jag ändå ett par minuters lugn och ro då jag passade på att köra ut trucken ur fabriken och ner till områdets sydligaste punkt. Där satt jag en stund på ett vägräcke och njöt av stillheten från vågskvalp i havet plus en underbar sammetsblå augustinatt med stjärnor ovanför. Varmt och skönt ute fortfarande men utan att vara sådär vidrigt svettigt hett. Tärnorna som alltid har bon längs med havet och ilsket jagar alla inkräktare, (såväl folk som lastmaskiner och truckar som kommer för nära deras ungar) har lugnat ner sig nu och jag antar att de också sov precis som de flesta på campingen som ligger ett stenkast från fabriksområdets södra delar. Det lyste svagt ur fönstren på någon enstaka husvagn och campingstuga liksom ur några fönster i Ankarsvik på Alnön mitt emot.

En sådan liten paus är guld värd då man sedan återvänder till dimmorna och röken inne i verket och ska fortsätta att kuska fram och tillbaka i de 700 meter långa fabrikshallarna. Då orkar man en liten stund till!

14 dagars ledighet har alltså inletts här och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av den. Nästa helg är det Selånger marknad men min tama husmekaniker, som jag brukar sällskapa med där, jobbar natt då så jag får väl se om jag går dit ensam, skiter i det eller helt enkelt raggar upp annat sällskap.Jag är väl egentligen ingen marknadsfantast men jag måste medge att det lockar att få chansen att köpa en bit "Rocka fett" som är en fantastisk mögelost från Åsbergets gårdsmejeri i Jämtland plus lite torkat renkött och älgkorven som sonen älskar.

Med stor sannolikhet ses vi igen. Men när? 

Tja, det vet ju varken ni eller jag så vi låter det komma som en överraskning! Ha det, kära ordbrukare!

Presentation

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Blogkeen
Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se