Tja, det gick för Tre Kronor som det gjorde för den första Fälldin-regeringen på 1970-talet. De "nådde inte ända fram"!
Han sa ju så, n´Torbjörn, när hans regering sprack för första gången.

Orden i sig blev bevingade och har brukats/missbrukats av alla möjliga människor i alla möjliga sammanhang framför allt de närmaste åren efterår.

Vid ett tillfälle då jag var nybliven arbetledare kom en av lokalvårdarna in och frågade om Torbjörn Fälldin jobbade på mitt skiftlag. Vilket jag bestämt och sanningsenligt förnekade.

"Nähä, jag trodde han gjorde det när jag städade toaletterna", sa hon. "För på en av dem var det en pöl på golvet framför stolen. Så någon nådde inte ända fram!"

Därefter rådde hon mig att säga till mina manliga medarbetare att inspektera sina könsorgan så de inte skulle tro att "apparaten" var lika stor som hemma med frugan i sängen. Vilket jag också gjorde. Om än i lite andra ordalag...

Känner mig snäll och medmänsklig idag efter att ganska nyss ha utfört en god gärning mot en, för mig fullkomligt obekant, medmänniska.

Medmänniskan var en grånad herre som ringde på min dörr för en stund sedan. En ännu äldre gubbe än jag själv. Nästan 90 år skulle det visa sig.

Han presenterade sig och jag bara väntade på att han skulle fråga om jag hade mött Jesus eller nåt sånt. Men hans undran var en helt annan. Han frågade om jag visste ifall han bor i det här huset.

Vilket jag förstås visste att han inte gjorde.

Han hade gått ut på promenad men förvillat sig en bra bit hemifrån och visste inte alls hur han skulle gå för att komma hem. Inte heller mindes han sin hemadress. Men tack och lov kom han ihåg vad han hette.

Hans namn var ganska ovanligt, norskt klingande, vilket han också bekräftade. Så jag slog helt enkelt in det på datorn hos hitta.se och fick veta att han bor rätt nära min syster och svåger. Dit är det kanske en kilometer fågelvägen men lite längre till fots eller per bil. Dessutom en ganska krävande uppförsbacke.

Och eftersom jag anade att han redan gått en bra bit längre än han hade kondition till och dessutom inte visste hur han skulle gå så sa jag genast att jag skulle skjutsa hem honom.

Det gjorde jag och när han såg sitt hus kände han genast igen det. Och eftersom han också sagt att hans fru väntade på honom därhemma så väntade jag bara tills han stängt dörren om sig innan jag åkte hem.

Man ska försöka hjälpa om man kan, fick jag lära mig redan som mycket liten.

På den tiden bestod väl mina insatser främst av att plocka upp de daggmaskar som hamnat på asfalten efter något skyfall, lägga dem på flaket bak på min trehjuling och sedan tippa av dem på gräsmattan eller i någon blomrabatt.

Och det var ju inte heller nån större hjälteinsats att köra hem en dement farbror som inte kom ihåg varken sin adresss eller vägen tillbaka dit. Men säkert värdefull för både honom själv och kanske hans fru. Jag vet ju inget om hur länge han kan tänkas ha irrat omkring eller hur långt han gått innan han dök upp vid min dörr. Så det kan ju tänkas att hon gick omkring som på nålar därhemma och var orolig för gubben sin.

Han nådde alltså inte heller ända fram förrän han fick min hjälp.

Tre Kronor nådde ju inte heller ända fram i VM.

De har skämt bort svenska folket under hela gruppspelet med idel vinster och få insläppta mål. Nu får de spela bronsmatch mot Kanada istyället för final mot Gökurnakarna från Schweiz. Det får tjeckerna göra.

Men det är väl egentligen vackert så, kan jag känna.

Att det här lilla landet med bara drygt tio miljoner invånare ändå kan vara en av världens fyra bästa nationer i ishockey. Det ska vi vara stolta över och inte skämmas för att vi förlorade mot tjeckerna på deras hemmaplan.

Sen har jag en god gärning till att göra idag. Exfrun är ju i Alcudia på Mallorca och klemar sig med sol och värme och jag lovade därför att vattna hennes odlingar på balkongen och i lägenheten. 

Det är tomat och gurka som trängs med chiliplantor och diverse annat i hennes pensionärskuvös (så kallar en del inglasade balkonger). Om en dryg månad flyttar yngstingen till huset brevid det hon bor i så åker hon iväg fler gånger får han väl sköta vattningen då. Han som har nära till.

Men eftersom hon ställde upp som hundvakt i förra månadsskiftet då jag var nere i Sörland på syskonträff så bjuder jag igen på det sättet. Tjänster och gentjänster!

Skulle vi egentligen inte behöva mer sånt i Sverige och världen idag? Fler som hjälpte gamla dementa människor som kommer vilse, fler som sköter om blommor och husdjur åt varandra eller räddar daggmaskar från torkdöden!

Fokusera på att göra så mycket gott som vi kan och orkar utan att kräva pengar eller annan ersättning för det. Många tror ju på Karma. Att när du gör en god gärning så kommer nån att göra en för dig också.

Det kanske inte blir samma person som du hjälpte men både gott och ont studsar liksom tillbaka till en ändå på något sätt tror de människorna. En ganska trevlig variant av troende, tycker jag.

Och har man ingen att hjälpa så kan man ju alltid ta en promenad bland folk och dela med sig av sitt bästa leende till alla man möter. Kostar ingenting och ger nästan garanterat ett antal leenden tillbaka.

Därmed börjar det bli dags för fröken Thea att få komma ut och röra på hundfläsket en stund.

Så jag önskar fortsatt trevlig söndag till alla mina underbara ordbrukare i slott och koja, i stad eller bondhåla, ljus eller mörk, fattig eller rik, lång eller kort, smal eller inte lika smal.

Om vår herre och ni och jag vill så ses vi säkert igen!

Nån dag...

 

Brimikshallon

Måndag 27 maj 10:19

Vilken fin berättelse.. Jag mådde bra hela dan efter jag läst den..

Apropå göra gott.. För många år sen bestämde jag mej för att, om och när jag tänkte nåt positivt om nån jag träffade på, skulle jag s ä j a det.. På den vägen är det.. Dom flesta blir glada och överraskade.. Nån ynka blir generad, men d e t sker sällan..
Klappa lilla vovven från mej..

Göran

Måndag 27 maj 20:50

Ett utmärkt initiativ! Det är dessutom så att vi är mycket mer benägna att hälsa på varandra när vi möts i en skog eller på nåt promenadstråk. Har man dessutom 8 kg glad dvärgschnauzer i ett koppel blir andra än mer motiverade att både hälsa och gulla med den vita pälsbollen som är kopplad till min hand. Möter vi samma person på en trottoar i stan så ser vi inte ens varandra. Vad den där farbrorn beträffar så kunde jag ju liksom inte skicka honom på porten när han inte ens mindes sin hemadress. Och när jag släppt av honom och sett honom gå in i sitt hus kändes det bra att ha hjälpt honom att hitta hem.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Glad midsommar på er, mina kära ordbrukare! Bokstavsskötaren (jag) och tangentbordet har inte spenderat så mycket tid ihop som vi brukar den senaste tiden. Därför har inga nya klokskaper eller tokerier författats på ett par dagar. Men nu är den all...

Det är en underlig och i sanning föränderlig värld vi lever i. Under min barndom/ungdom hörde jag ofta vuxna säga saker som att nu har väl ändå utvecklingen nått så långt den kan. Nu kan de väl inte uppfinna så värst mycket mer. Och nu vid dryga 66...

Det märks att det är sommar. Både utomhus och inomhus. Vi fick lite regn för ett par dagar sen men solen kom tillbaka även om det inte precis är nån värmebölja. Men nån sån behöver jag inte heller, det räcker så bra med rådande 17-20 grader oc...

God eftermiddag på er, kära ordbrukare! Idag har jag både vaknat svintidigt och haft sovmorgon. Går det ens? Jodå, för en lagom finurlig människa är det mesta möjligt. Det började med att jag vaknade en kvart över fyra imorse. Efter 101-15 minute...

"Det är klart att jag ser det i spegeln Att åren har rasslat förbi Och vågar jag titta tillbaka Så ser jag det som har blivit mitt liv Andra får klaga och sörja Och önska sin ungdom tillbaks Jag ser det nog mest som en början Och tänker på det...