Tänkte visa lite hur vintern ser ut idag på Sveriges midja. Samt hur fin min lilla sambo är i sin jultröja. Det ljusgula rappade huset är det jag bor i. Bakom fönstren på första våningen ligger mitt hem.

På den tredje bilden är andra igloon från vänster min Madame Citroen..

Som alla år så önskar jag inte heller den här gången "Gott Slut"! Detta eftersom det för mig känns lite som att stå vid någons dödsbädd och önska den en smärtfri hädanfärd.

På årets sista dag blickar jag tillbaka lite och konstaterar att jag mest minns alla motgångar och tråkiga saker.

Som kampen för att få den redan snåla peng som kallas pensionen att räcka till nästa utbetalning trots att staten bestal mig på mer än två och en halv tusenlapp i rena pengar varje månad. 

För några människor är 2500 ingen stor summa. Men för mig kommer det att innebära en sjujävla skillnad när utbetalningen i januari kommer. Och i februari blir det ytterligare något smäpp bättre för jag har lagt in om skattejämkning för mina ränteavdrag. Inte på hela summan men lite mer än halva.

Detta eftersom restskatt är ett väldigt fult ord i mitt tycke. Fullt i klass med raketattack, krig, rotfyllning, blötsnö, ombesiktning eller fiskbullar. Det finns hur många fula ord som helst men jag ska inte räkna upp fler nu.

Inte heller ska jag fördjupa mig så mycket mer i det negativa utan tvinga mig själv att tänka mer på de positiva saker som 2023 förde med sig.

Den första jag tänker på är ju ett år sedan om bara några få dagar. Jag tänker förstås på Theas inträde i mitt liv.

Hur många får en sån chans ens en gång i livet? Att utan kostnad få bli äldreboende åt en liten levnadsglad hund som både håller en sällskap och ser till att man kommer ut och rör åtminstone lite mer på sig?

Jag hade nog velat säga ja direkt frågan kom. Men bad att få tänka en dag eller så. För även om det lockade väldigt mycket så insåg jag ju att det också innebar kostnader. Hundmaten är iofs inte så kostsam, hon äter ju inte några enorma mängder. Men försäkring ska man ju ha och lite annat.

Men jag sa ja. Och det har jag aldrig ångrat. Att varje morgon då jag öppnar sovrumsdörren mötas av den nästan hysteriskt viftande vit liten svans och dess småskuttande ägare som är ivrig att få komma upp i famnen en stund.

Den ritualen har vi varje morgon då jag ägnar 10-15 minuter bara åt henne.

Och jag älskar den lika mycket som hon gör.

Sen så vann vi ju faktiskt kampen om den där orättvisa extraskatten och fick regeringen att krypa till korset och medge att den var just orättvis samt lova att rätta till saken.

Igår började den nya säsongen av Stjärnorna på slottet. Och jag måste säga att jag tror det här kan bli den bästa av alla. Mycket för att samtliga deltagare detta år är människor jag respekterar och gillar redan i förväg.

Mästekocken Samuelsson var första huvudpersonen och hans berättelse var både intressant och gripande. Kände igen så mycket i det han berättade från mitt eget liv som adoptivförälder till två utlandsfödda barn.

Men jag gillar ju alla de andra också och ser fram emot att få lära känna dem lite bättre

Så hade det inte varit nån gång tidigare. Det har alltid funnits minst en deltagare som jag tyckt i förväg att de verkade dryga och ottåliga. Någon har visat mig att jag hade fel medan några bara stärkte min uppfattning om dem som ena dryga jävlar. Bortskämda och egotrippade divor, helt enkelt. Och även respektlösa mot de andra.

Nämner inga namn, ett par av dem är dessutom avlidna numera.

Men i år känns alla intressanta tycker jag. Caroline af Ugglas, Mark Levengood, Pernilla Wiberg och Sanna Nielsen ska alla bli spännande att få veta lite mer om.

Spännande blir det också att få se Sverige-Finland i JVM i hockey idag. Ska vi gå obesegrade ut gruppspslet? Ska Finland bli första motståndare att göra mål på oss? Vi får se, vi får se...

Min nyårsmiddag kommer att bestå av revbensspjäll som strax ska läggas i slow cookern och stekas där. Till dessa blri det nog ett glas rött. En bortglömd vinbox som stor i ett köksskåp upphittades igår kväll och den var nästan halv.

Annars hade nyårshelgen blivit lika vit som julen, i den bemärkelsen också.

Att det är vitt ute har jag ju redan bevisat.

Min vana trogen avslutar jag min troligen sista blogg för i år med att låta Eldkvarn sjunga in det kommande året.

Som jag redan vet blir just ett hundår, fast i postitiv bemärkelse. Förutsatt att jag och Thea får leva och ha hälsan nnågorlunda till nästa nyårsafton.

Gott Nytt År, mina kära ordbrukare! Vi ses nästa år!

Svenska juniorlandslaget är klara vinnare i gruppspelet efter att ha nollat guldfavoriterna, Kanada, i kvällens tredje match. En match återstår innan slutspelet men oavsett hur det går mot ärkefienden Finland på nyårsafton så¨är de svenska juniorerna klara gruppsegrare redan nu.

Fördelen med det är förstås att man får lättare motstånd i kvartsfinalen. Nu har jag inte koll på tabellen i den andra gruppen (som ju inte heller är färdig spelaf). Men som etta i den ena gruppen möter man fyran från den andra.

Tre matcher har spelats och ännu har Sverige inte släppt in ett enda mål. Att hålla nollan mot Lettland och Tyskland är förstås inte lätt det heller men att göra det mot Kanada imponerar stort.

Imorgon spelas årets sista SHL-omgång och mitt kära Timrå tar emot Leksand i SCA Arena i Timrå. Den får jag dock inte följa på TV för som nästan alltid väljer Sportkanalen (som finns i mitt kanalpaket) att visa andra lag.

Jag är lite småsur på dem eftersom de nästan konsekvent valt bort att visa Timrå hela hösten. En match har sänts i Sportkanalen samt en lördagsmatch i TV4. 

De fyra lag som ligger längst ner i tabellen har visats 4-5 gånger vardera. Men Timrå, som är på femteplatsen just nu, vill man alltså inte gärna visa.

Men det finns nåt annat som retar mig ännu mer! Du som läser regelbundet här kanske minns mina strider mot Telia och deras samarbetspartner TechBuddy i våras och sen på sensommaren. Jag sa upp mitt dyra kanalpaket som upphörde 30/4. Därefter fick jag inte in EN enda kanal på TV;n.

Efter kontakt med Telias support där de inte lyckades lösa det på distans skickades en tekniker från TechBuddy hit. Han löste problemet på 10-15 minuter.

När jag felanmälde fick jag veta att jag måste betala för besöket om felet berodde på felhantering från min sida. Men jag hade ju inte mixtrat med digitalboxen på något sätt.

Därför blev jag förvånad då det damp ner en faktura från TechBuddy på 499 kronor.

Efter massor av tjafs och bråk med båda företagen tog jag hjälp av kommunens konsumentrådgivning och vann.

Blev faktiskt uppringd av en chef på TechBuddy som förklarade att det var Telia som klantat sig. De hade helt enkelt missat att starta upp det mindre kanalpaketet åt mig. Teknikern hade varit väldigt tydlig med det i sin rapport till Telia så den där chefen var helt överens med mig om att Telia skulle stå för kostnaden.

Och telefon/TV/Internetleverantören Telia gick till sist också med på det.

Därför blev jag, minst sagt, förvånade då det damp ner ett inkassokrav på samma jävla avgift. Och det var TechBuddy som skickat fakturan till inkasso.

Så idag ringde jag deras kundtjänst för att rätta till saken. Genast fick jag veta att jag hade plats ett i kön. Ändå dröjde det 28 minuter innan någon lyfte luren och jag fick framföra mitt ärende.

Först försökte hon, som vanligt, att skylla på Telia och tyckte att jag skulle ringa dem. Jag sa då omedelbart att det vägrar jag att göra och sa att de får ta mig till domstol om de tror att jag tänker betala. Och att jag där skulle kräva skadestånd av dem för orimlig tidsspillan i deras telefonköer och psykiskt lidande.

Till sist började hon att rota i deras datasystem och hittade ärendet. Då höll hon visst med om att skulden inte är min utan Telias. Men försökte igen att få mig att ringa dem.

Men jag stod på mig och sa att eftersom det var TechBuddy som skickat fakturan till inkasso så är det henner arbetsgivare som är ansvarig och får se till att fixa det.

Hon lovade mig dyrt och heligt att göra allt hon kunde för att rätta till saken. Samt att återkomma till mig med besked senast tisdag efter helgen. Om hon gör det återstår förstås att se...

Behöver jag säga att jag nästan kräks på både Telia och TechBuddy vid det här laget?

Så fort det bara bli möjligt ska jag byta leverantör av både TV, internet och mobilabbonnemang.

Gällande mobilen är det ett år kvar på avtaltiden. TV och bredband kan jag inte byta förrän jag har ffflyttat nånstans där de inte har monopol genom avtal med hyresvärden.

Nu stundar nyårshelg och den lär bli lika stillsam som julen. Det blir jag och Thea bara. 

Några tjuvstartade skjutandet av smällare förut ikväll men jag såg ingen reaktion alls från Theas sida. Det känns skönt om hon inte blir skrämd av det.

Men med den självkänsla och självförtroende hon verkar ha så finns det nog inte så mycket som skrämmer henne. Hon tror nog att hon är en Rotweiler eller Dobbermann, tuffast i stan!

Nåja, det visar sig väl vid tolvslaget då det brukar smattra lite mer.

Icke utan möda och besvär sopade/skottade jag fram bilen i eftermiddags för att åka och handla. Det var så tjockt med snö på den att jag bara sopade rent fram- och bakrutan så jag såg såpass att jag kunde flytta den till en plats där de inte varit och skottat med lastmaskinen ännu.

På så sätt blev det också mycket mindre snö att skotta bort från parkeringsrutan.

Snöat har det gjort i mer än ett dygn och det pågår ännu. Så imorgon bitti är det väl lika illa igen.

Men nu har jag ju både hundmat och snus hemma. Plus mat så jag överlever åtminstone 4-5 dagar om det kniper.

Klockan börjar bli mycket och jag ska snart ha en date med min kära kudde och med snarkmaskinen.

Önskar mina kära ordbrukare en god natt tillsammans eller var för sig i Påskallaavik, Stenugnssund, Oxie och Lit!

Eller var ni än är...

Ni som är i min ålder eller äldre... Har ni tänkt på att ingen längre benämner den här dagen som man gjorde i min barndom på 60-talet. Tror väl knappast att det stod nåt i almanackan om den men i folkmun så sa man faktiskt tredjedag jul om den här dagen då julhelgen liksom var över.

Man kan ju undra varför. Eller var det kanske bara i min närmaste omgivning man sa så?

Största skillnaden annars mot igår är blidvädret vi fått här på Sveriges midja. Från 11-12 minusgrader igår till nollgradigt imorse då jag tog morgonrundan med Thea.

Men då blåste det småspik istället så det kändes då absolut inte som mildare väder.

Idag var också dagen då pensionsmyndigheten lade ut utbetalningsuppfifterna för nästa års pensioner. Jag var förstås inne och kollade och det visade sig att jag räknat lite fel.

Strax under 2700 kr/mån. mer att leva av hade jag höftat det till. Men det visade sig att det blir drygt 2500 istället. Men den lilla felkalkylen kan jag leva med. Det beryder ju också att om bara politikerna håller vad de lovade om full kompensation till oss 57;or så ramlar det in strax över 30 000 på kontot i juli månad då de ska betala tillbaka våra oskäliga skatter.

Och har de aldrig så lite skam i kroppen så ska det ju vara samma ränta på dem också som på den vanliga skatteåterbäringen. Den höjdes i augusti till hela 5% så det borde ju bli ytterligare nån hundralapp.

Men fram till slutet av januari blir det att försöka hanka sig fram på den nivå som kom före jul. På nåt sätt ska det väl lösa sig, tänker jag.

Igår fick jag också en vänlig inbjudan om fribiljett till stadens nyårsrevy. Så den 6;e januari ska jag förhoppningsvis få mig några skratt. Såg den ju förra året och då var den rätt kul. Även om de inte håller riktigt samma klass som sina företrädare, Claes och Berit Grebenö med ensemble.

På den tiden var Sundsvallsrevyn omtalad i stora delar av landet och vann ofta priser för sånger och sketcher.

Förhoppningsvis kommer min lite starkare ekonomi nästa år att ge marginaler för åtminstone lite mer kultur. För det anser jag att vi alla behöver.

Förr om åren kunde det hända att vi gick på nån teaterföreställning per år men jag minns knappt när jag senast gjorde det. Ifjol blev det revyn plus biljetter jag fick i present till Ronny Erikssons show i september. 

Men inget alls utöver det. Minns knappt ens när jag senast var på bio. Det kan ha varit Avatar jag såg då eller också "Hur många lingon finns det i världen?". Båda dessa har väl bortåt femton år på nacken nu så nog var det ett tag sen!

Inför julen köpte jag hem revbensspjäll men eftersom jag inte brytt mig om att laga till dem låg de kvar i kylen ända till idag. Men då jag ätit frukost tog jag och rörde ihop en marinad där de fick ligga en bra stund innan jag, för kanske en timme sedan, lade dem i min slow-cooker.

Av skyn som blir ska jag göra en grönpepparsås och kanske lite brysselkål eller broccoli som rostas i airfryern att servera mig själv som tillbehör.

För nåt år sen lärde jag mig av en asiatisk kock på internet hur man får nästan vilket kött som helst mört och saftigt. Man blandar i lite bakpulver eller bikarbonat i marinaden så blir det nästan som pulled pork eller pulled beef.

Så gör man tydligen på asiatiska resturanger och jag måste ju säga att jag aldrig fått segt kött på såna ställen.

Nu glömde jag bort det när jag marinerade mina spjäll. Men jag litar på att slow-cookern gör dem goda ändå. Den brukar ju göra det.

Måste handla några småsaker också men jag tror att jag låter bilen stå och gör eftermiddagspromenaden med Thea lite längre och går till närbutiken COOP X-tra istället för att åka till Willys eller Lidl.

Sist jag köpte hem hennes mat hade de bara den mindre påsen så den är snart slut. Och jag kan ju inte låta min lilla sambo svälta. Inte heller vill jag dela min egen mat med henne.

Inte av snålhet men hundar har ju ett lite annat näringsbehov än vi. Och jag har lärt mig att de mår som bäst om de får det också. Visst äter de flesta jyckar gärna vilka matrester som helst men det är nyttigast för dem att få foder som är anpassat till deras behöv.

Och jag trodde väl att hon skulle ge upp sin stenhårda bevakning av mig då jag lagar mat eller äter den när jag aldrig nånsin sticker åt henne några smakbitar varken vid spisen eller vid bordet.

Får hon nåt extra så läggs det alltid i matskållen med torrfoderknoddarna. Hon har sin matplats och jag har min.

Men det är väl terrierblodet i henne, antar jag. De är ju kända för att vara väldigt envisa och målmedvetna.

Jag har dock lyckats lära henne att när jag står vid spisen så får hon inte komma emellan den och mig. Hon vill gärna gå där och sniffa annars utifall jag kanske har tappat nåt hon kan smaska i sig.

Men det området har jag markerat tydligt att det är MITT område och bara mitt. Mest för att jag inte vill att något hett ska stänka ner på hennne. Vilket annars är lätt hänt...

Nu ser jag fram emot nyårsaftonen för att se om/hur hon reagerar på smällare och raketer. Det sköts litegrann i påskas men inte mycket. Och då brydde hon sig inte alls.

Många hundar och katter blir ju vettskrämda av det där så det är skönt om hon kan ta det med ro.

Personligen fattar jag inte hur folk kan lägga såna enorma pengar på det där. Visst kan fyrverkerier vara tjusigt men nog skulle jag klara mig precis lia bra utan dem.

I år lär det väl bli nåt alldeles extra här i stan för under nästa år ska ju Sundsvall äntligen fira sitt försenade 400-årsjubileum. Det var 1621 som Gustav II Adolf grundade bl.a Göteborg, Borås och Sundsvall.

Men 2021 rasade ju pandemin som värst så det beslutades att skjuta upp firandet. Men på tolvslaget på söndag nattt lär det bli ett fyrverkeri som kanske t.o.m slår det som fyrades av när Tempo-varuhuset i staden bytte namn till Åhléns runt 1980 nån gång.

Det bevittnade jag från södra stadsberget av en ren tillfällighet och det var det maffigaste jag sett hittills.

Så kanske tar jag bilen upp på nåt av bergen och tittar på det därifrån, vi får se.

Nu ska jag titta till mina revbensspjäll och göra mig en skinkmacka som mellanmål innan jar går till affären.

Ha en fin tredjedag jul, kära ordbrukare i Hälsngtuna, Abbekås, Botkyrka och Altersbruk.

Vi ses!

En annan dag är det idag. Eller en annandag, om man så vill

Så är min sextiosjunde julhelg snart över då. Den första firades då mamma och jag rätt nyss blivit utsläppta från BB och jag fyllde två veckor just på julaftonen 1957.

Därifrån och fram till 1971 firades jul på samma sätt varje år. Hos mormor med syskon, mostrar och kusiner. Och varje år blev min morbror tvungen att gå till kiosken för att köpa Expressen. Därför missade han också varje år tomtens ankomst. Tror att jag var 5-6 år då jag lade märke till att tomten hade likadana byxor och skor som morbror Sven vilket jag berättade för Sven när han kom tillbaka.

"Jo, jag såg det, jag mötte honom på hemvägen", svarade han genast.

Redan där vaknade fröet till ett tvivel på tomtens existens. Och kanske var det året efter jag undrade varför Sven inte hade med sig någon tidning när han kom tillbaka. Men vad han svarade minns jag inte.

Med tiden blev jag själv en del av tomtebluffen. Genetmot mina yngre kusiner bedyrade jag att han fanns på riktigt för det skulle liksom småbarn tro på den tiden.

1972 gick mormor bort och det året var vi hos en av mostrarna. Sen flyttade jag till min pappa och hans andra fru.

Därefter firades tre jular hos min fars svärföräldrar utanför Örnsköldsvik. Och det sista året frågade farsan om jag kunde ställa upp som tomte.

De äldre av mina halvsyskon hade börjat misstänka att tomten och farsan var samma person och pratat massor om det veckorna innan. Men min far ville visst hålla dem kvar i illusionen ett tag till.

Vi lade upp det så att jag gick ut ur det stora köket och ner i källaren där tomteutstyrseln var framlagd. Sedan ut genom källardörren för att syskonen skulle se mig komma på gården med lyktan i handen.

Då hade vår far också lämnat köket och när jag efterfrågade snälla barn fnissade min lillasyster och sa; "Ta av dig masken, pappa!"

MEN.... Då gjorde farsan entre från hallen och frågade vad hon menade med det. Då föll hakorna i bröstet på alla tre och ingen av dem sa ett knäpp förutom tack då det fick sina paket.

Att jag saknades i köket var det ingen av dem som tänkte på utan alla tre var mäkta förundrade att de trott fel.

1977 inföll min kanske värsta julafton. Då hade exfrun och jag blivit ett par och vi besökte hennes föräldrar innan jag skulle iväg till nattskift på jobbet kl. 22.

När hennes farfar anlände gick han runt och hälsade på alla. Sen satte han sig i soffan och rosslade till innan hans huvud föll bakåt och han bara tvärdog.

En vårdkunnig släkting gav hjärtmassage och konstgjord andning ända tills ambulansen kom. Men det var för sent och han dödförklarades på sjukhuset.

När jag sedan kom till jobbet fick vi allaa veta att en av våra arbetskamrater, jämngammal med mig hade dödats i en skoterolycka. Så det blev min enda riktigt sorgliga julafton.

Sen finns det en massa små anekdoter från jularna därefter. Både roliga och inte. Men dem tar vi en annan gång.

De senaste 10-15 åren har jag haft eget ansvar för julfirandet med mat och allt annat om jag inte varit på jobbet.

Så det börjar kännas som om det vore skönt att bli hembjuden till nåt av barnen och bara få sätta sig vid dukat bord.

Kanske händer det, kanske inte!

Över är det nu i alla fall och över är också ordbrukrnas lidande för den här gången. För nu ska jag pälsa på mig och Thea för morgonpromenaden.Och sen ska vi äta frukost!

Gott slut på julen, allihop och ha en underbar annandag.

Nu är det över. Eller... det var ju aldrig nåt så egentligen kan det väl inte sägas vara över heller då.

Enligt planen satt jag och mumsade Janssons frestelse då det färskaste av våra traditionella julprogram rullade i rutan. Inspelad 1994 enligt min informatör, Google.

Jag menar förstås "Kan du vissla, Johanna" som ju visats i rätt många år nu. Men det är i alla fall nyare än både Disneytimmen och Karl-Bertil Jonsson.

Och det är nog det program jag gillar bäst av dessa tre. Mycket beroende på Per Oscarssons eminenta skådespeleri.

Kanske den allra bästa av alla roller han spelade.

Och imorgon är det 56 år sedan han klädde av sig i bara kallingarna hos Hyland i TV. Jag var nio år då men minns ännu vilken uppståndelse det blev efteråt. Och det var kanske inte det svenskarna hade förväntat sig på annandag jul på den tiden. Men de fick kaffet i vrångstrupen då han drog av ena paret kalsonger efter det andra. Och stackars Hyland såg ut att helst vilja sjunka genom studiogolvet. För han visste ju inget i förväg heller.

Tror att programpunkten hette "Godafton, vackra mask" och gick ut på att en kändis skulle komma in förklädd och Hyland skulle gissa sig fram till vem det var.

Oscarsson kom in som riddare i rustning och när han blvit avslöjad började han att klä av sig.

96 år hade han varit om han levat idag. Född samma månad och år som Olof Palme.

Han gjorde ju många andra suveräna rolltolkningar också. Bland annat en i "Mannen som vägrade frysa" som handlade om en man som var så livrädd att bli utan värme i sitt hus om vintern att han installerade alla värmesystem han kunde komma över. Det slutade med att huset började brinna mitt i vintern och mannen brändes inne.

Nästan en ödets nyck att det var precis så som han gick bort i verkligheten. Vid en eldsvåda i sitt hus på nyårsnatten för rätt många år sen nu. Både han själv och hans fru omkom i lågorna.

Med Oscarsson i rutan åt jag min ensamma middag och gladde mig redan då åt att jag hade gjort två matlådor också. Så det blir samma mat idag.

Tänkte slänga ur mig en fråga i det ämnet förresten (Janssons frestelse). Då jag, vid femton års ålder, flyttade till min pappa och hans nya familj så var just Janssons en ganska vanlig rätt året om där.

Han eller hans fru lagade det som helgfrukost då och då. Och hans fru hade lärt honom och lärde mig att det är gott med kallt hårdkokt ägg som tillbehör. Har nämnt det ett par gånger för vänner och bekanta men ingen tycks ha hört talas om det. Så jag undrar om det är nån av mina kära ordbrukare som gör likadant? Berätta i en kommentar!

Thea fick lite skinka och två prinskorvar som jag skar ner i småbitar. Plus sitt vanliga torrfoder förstås.

Och efter maten behövde jag inte tillbringa en timme med att stuva in disken i maskinen och förpacka alla matrester innan de ställdes undan i kylen. Och det var faktiskt ganska skönt.

Min ischias från förra veckan gjorde ett försök till come-back också igår morse. Men tack vare min urgamla värmedyna så skrämde jag nog bort det värsta och idag är det mycket bättre.

Och tur är väl det för skulle jag drabbas likt de värsta gångerna i mitt liv så vet jag inte riktigt hur jag skulle klara av att gå ut med hunden. Så det är bara att hålla tummarna att jag håller mig på benen.

Gör det ni också, kära ordbrukare i Väckelsång, Tomteboda, Alfta och Gånghester. Håll er på benen om ni kan!

Och som en ubåt ungefär, lär jag väl dyka upp här igen när ni som minst anar det!

Förr eller senare...

Godmorgon Sverige! Och alla andra jävla länder också förstås. Hittade en liten drönarfilm på Youtube som jag kände att jag ville visa upp för de av mina ordbrukare som kanske aldrig besökt Sundsvall.

Har ju också ett par bloggvänner som bott här tidigare men kanske inte besökt oss på länge.

För den som inte visste det så ligger staden mellan två berg. Södra och norra stadsberget, där det södra är högst. Men det är mest norra berget som syns i klippet.

I öster ligger Sundsvallsfjärden och Alnön, Sveriges 16;e största ö. I min barndom var det bilfärja som gällde för den som ville åka dit men en bro byggdes på 60-talet och därefter blev ön populär att bo på. Idag bor där c:a 8000 pers.

Plus att där också finns massor av fritidshus där Sundsvallsborna trivs på sommaren.

Så har du en kvart över och är nyfiken på staden som faktiskt fått pris som Sveriges vackraste stad mer än en gång så kan du klicka på klippet nedan...

Nå, vad tyckte ni? Kanske att det blev lite väl mycket film på Sundsvallsbron. Eller "Dubbelkrum" som arbetsnamnet var under byggtiden. Om ett år fyller den 10 år och jag häpnar än en gång över hur fort åren går. Det KÄNNS inte alls så längesen.

Nio kronor kostar en enkel resa från ena sidan till den andra och missnöjet mot det har nog dött ut nu hos de flesta. Mina fakturor från transportstyrelsen brukar hamna runt en femtiolapp i månaden ungefär.

Har jag bråttom eller om jag åker i rusningsstrafiken väljer jag bron och motorvägen men det blir alltså inte så ofta.

Sen tjänar jag ju inte heller 9 kronor på att köra runt och åka genom stan som man gjorde förr. Det blir en bit längre med mer bränslförbrukning. Så jag spar kanske 4-5 kronor bara på det.

Dan-före-dan idag! En dag som var spännande då man var barn. Man spekulerade i hur många punkter på önskelistan man skulle få bocka av när tomten kom. Och huset doftade gran, pepparkakor och hyacinter.

Levande hyacint har jag inte haft på många år. Inte sen jag fick en jättefin konstgjord i en vacker korg som är lika fin när jag lägger undan den framåt tjugondag Knut. Men doften får man förstås inte...

Ett klipp till ska ni få. Samma som jag brukar lägga ut varje år den här dagen eller på julaftons morgon.

Jag önskade er god jul redan igår och idag låter jag Jussi Björling hjälpa mig genom att sjunga det jag tycker är julsångernas julsång. Det är liksom inte riktigt jul förrän jag fått lyssna till den.

Så än en gång... God Jul, kära ordbrukare!

Nej, ännu har hon inte drabbat oss här på Sveriges midja, den där stormen som heter som en klasskamrat jag hade i några år i grundskolan. Så det är väl bara att hoppas att hon tar en annan väg eller helst dör ut.

Ingen kyla att bråka om idag heller, bara -2 ute och det kan jag absolut stå ut med.

Sopade av bilen och styrde den mot Willys vid 13-tiden i tron att värsta rusningen inte hunnit komma igång.

Och redan innan jag kom fram blev det problem p.g.a en seriekrock med tre bilar längs vägen dit. 

Plus att en ambulans hade kört i diket på vägens andra sida. Övrig räddningstjänst hade då ännu inte hunnit dit.

Så det tog mig väl cirka 20 minuter extra att komma fram.

Då visade sig att mina gissningar om rusning kom helt på skam. Tror aldrig jag har sett deras parkering så fullproppad med bilar. Och 12-15 st cirkulerade omkring i hopp om att nån skulle flytta på sig.

Så efter ett hastigt överslag i huvudet tänkte jag att jag kan åka dit imorgon bitti vid åttatiden när de nyss öppnat. 

Så jag vände hem igen och tog en extrarunda med Thea, 

Sen vid sjutiden ikväll tittade jag ut mot parkeringen och såg att bilen fortfarande var fri från is och snö.

Så jag tog väl Gud i hågen och gjorde ett nytt försök. Och då gick det bättre.

Så nu har jag laddat med potatis och lök till Janssons frestelse som blir min julaftonsmiddag. Skinkan låg ju redan i kylen och ska griljeras imorgon kväll. Där ligger också en klump med köttfärs från frysen som jag ska förvandla till köttbullar under morgondagen.

Sen får det liksom räcka med julstök och jag tror inte att jag kommer att sakna nåt utom möjligen sällskapet som brukar vara här på julafton. Men jag har ju min lilla sambo så det är inte synd om mig alls.

Monterar väl ihop min Jansson så det är lagom att ställa den i ugnen medan jag ser Kalle Anka. Så hinner jag käka i lugn och ro innan Karl-Bertil Jonsson börjar.

Jag påminner mig själv om hur skönt det är att inte behöva stå i köket hela förmiddagen på julafton för att fixa allt i ordning för julfirandet. Det blir ganska skönt att bara ha mig själv och vovven att tänka på.

Gott är också att veta att vi nu går mot ljusarer tider igen. Även om det dröjer innan det riktigt märks.

Kanske dyker jag upp imorgon eller kanske söndag förmiddag. Men skulle det inte bli så är det väl lika bra att jag redan nu öbskar mina kära ordbrukare... En riktigt God Jul! Tillsammans eller var för sig!

"Fred och lugn inatt i männskoland..."

Jag kanske inte kan påstå att klippet ovan är någon favoritlåt hos mig. Eller om vi säger så här; Texten hade gärna kunnat få lite annan melodi och arrangemang.

Nej, det är mer symboliskt som jag väljer att dela den videon. Titeln på den är ju "Upp" precis som min rubrik idag.

Och upp ska vi ju nu. Från brunnens botten. Upp mot ljuset! Upp, bort från mörkret.

Det blir alltså inte jävligare än så här vad ljuset beträffar. Fr.o.m imorgon får vi en liten aning mer dagsljus varje dag ända till midsommar ungefär.

Och det är väl ändå en liten tröst att även om vi inte märker det ännu på några veckor så VET vi ju att det är på det sättet. Klen tröst kanske. Men ändå!

Efter ett par dagar med töväder har kvicksilvret åter sjunkit en bit. Minus sju imorse här på Sveriges midja.

Men solen skiner och det är en strålande vacker vinterdag ändå.

Ett annat glädjeämne är att det här är den sista månaden jag betalar den där orättmätiga skatten på mina stackars ynka pensionskronor. Om jag räknat rätt så ska mitt netto per månad stiga med nånstans mellan 2 500 - 3 000 kr i januari och det kommer att göra livet betydligt mindre oroligt.

Den här månaden är en av årets värsta eftersom jag, förutom allt det vanliga, även ska betala fordonsskatten för Madame Citroen på 2 700 kr ungefär.

Så i januari kanske jag får vara tacksam för mina överflödskilon. Det finns ju massor av oförbränd energi på min egen kropp vilket gör att jag ju överlever rätt länge bara jag har tillgång till vatten.

Och yngstingen har fått sitt första riktiga jobb också. Visserligen bara två dagar per vecka. Fredag och lördag kväll och natt, så det blir ju OB-tillägg också. Får han sen köra extra nån strödag här och där bör han klara sig ganska bra ändå. Så skönt att han äntligen står på egna ben. Både för honom och mig.

Det nya år som kommer om en dryg vecka borde alltså bara kunna bli bättre än det som snart är slut. 

Därmed ska jag passa på att njuta lite av det ljus vi ändå har den här dagen och ta en lite tidigt eftermiddagspromenad med min fyrbenta sambo. Om ungefär två veckor firar vi ju ett år tillsammans och hon har ändå förgyllt min tillvaro under året som varit.

Det har sin tjusning att alltid veta att det finns någon som blir jätteglad när man kommer hem. Även om man kanske bara varit hemifrån i en halvtimme så är hon helt överlycklig att se mig ändå. Likaså är det mysigt att höra henne komma tassande på morgonen då hon vaknar och så fort hon ser mig från tröskeln sätter hon högsta fart och kommer för att få sin morgonritual. Den består av att jag lyfter upp henne och har henne i famnen i 10-15 minuter medan jag klappar om, kliar lite och småpratar med henne.

Hon "pratar" ju också på sitt eget lilla vis. Hon har ett läte som påminner om snarkningar. Nästan samma läte kommer när hon är missbelåten eller otålig. Men det finns en liten nyansskillnad och jag hör direkt när hon mår riktigt gott.

Så... Ses vi inte mer idag så blir det väl nån annan gång. Förr eller senare!