Alla inlägg under december 2014

Av Göran - 29 december 2014 12:11

Tänk om... Tänk om man kunde ordna en gigantisk julmiddag för hela området där man bor (förutsatt att man bor så till att det blir mer än 3-4 personer) på julafton. Alla skulle få äta sig mätta och sen kunde alla gå hem till sitt och fira vidare med sina nära och kära medan traktens hemlösa släpptes in och fick äta upp det som var kvar.

Då slapp man köpa hem alldeles för mycket mat (för det får ju inte se snålt ut på faten på julafton) som sedan åker in och ut ur kylskåpet tills man är så trött på den att man kastar den-

Jag har varit tapper när det gäller skinkan och ätit duktigt av den. Gravlaxen också men där är jag ensam om att äta så till och med den börjar så smått att hamna i onåd för mina ögon som nu är trötta på att se julmat.

Som tur är så är jag mindre prestigefylld än många andra när det gäller sånt där. Men mitt kylskåp är ändå fortfarande ganska fullt av saker som jag nästan är säker på aldrig kommer att passera någons läppar och svalg.

Funderar faktiskt på att röja ut redan idag. Jag börjar ju jobba imorgon bitti och går av sista natten först på lördag morgon och matresterna blir ju definitivt inte fräschare innan dess. Inte heller är det sannolikt att sonen äter dem när jag jobbar, det brukar bli makaroner och nåt tillbehör han hittar i frysen (kyckling, korv, köttbullar eller bacon)

Så varför låta det ligga kvar? Varför skjuta upp det oundvikliga?

Tänk så praktiskt det vore att gå nånstans på julafton och äta den där maten man är så trött på när julen är över och sedan säga tack och hej till den.

Därför gjorde jag tacos igår vilket uppskattades av sonen samt dottern med pojkvän. Det brukar vara så att när själva helgen är över längtar man intensivt efter nåt som är långt från julmat. Som tacos, tixempel!

Dotra har ju äntligen fått jobb nu, börjar idag. Men över nyår ska hon åka till fjälls med pojkvännen så henne ser vi nog inte förrän tidigast lördag. Antar att hon, som sist då hon kom hem och vände, känner sitt ansvar för att hålla tvättunnan full och tung så inte hennes stackars far får för lite att göra på sin nästa tvättsejour.

Idag har och ska jag dock bara ta det lugnt. En snabb proviantering ska göras ganska snart men utöver det blir det nog mest dator och TV. Minus sjutton utanför fönstren så vädret inbjuder inte till några utomhusaktiviteter.

Året 2014 går mot sin undergång och på onsdag natt börjar ett nytt. Bättre eller sämre, det får vi väl se. 

Men jag känner på mig att risken är stor att det blir som i den där låten av Eldkvarn; "Pojkar, pojkar, pojkar, här kommer ett hundår till"

Så, kära ordbrukare, ni må vara pojkar, tanter, flickor, gubbar eller nåt annat så... Bered er på ett hundår till!

Givetvis ska dock denna blogg göra sitt bästa för att förgylla det för er så gott den kan, om jag bara får leva och ha hälsan och datorn i behåll. Om vi inte ses mer förrän efter årsskiftet... GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA!

Av Göran - 27 december 2014 22:10

Jag har överlevt ännu en jul. Min femtioåttonde. Och om man får tro envisa rykten också den sista med TV-klassikern "Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul".

Men... vi kanske överlever det också. Fast vad ska vi medelålders och äldre män istället göra klockan tre på julaftons eftermiddag, kan man ju undra. Jo, för jag har hört att den typiske tittaren för detta program är man och 45 år eller äldre.

De som är unga idag skiter väl i Snövit, Lady & Lufsen, Robin Hood, Askungen eller att se när Kalle Anka tvättar rumpan i en finurligt ritad husvagn. De kan ju se tecknat dygnet runt året om ifall de skulle vilja det.

Men min generation hade inte så mycket av den varan i den enda och svartvita TV-kanalen som fanns i min spädaste barndom. Det var väl barnprogram en liten stund per dag men nästan aldrig tecknad film. Istället visades ofta ryska, östtyska och polska dockfilmer som åtminstone jag inte tyckte var speciellt intressanta. Därför såg man fram emot den där timmen på julafton mellan tre och fyra. Man hade ju ändå inget att göra då mer än att vänta på att maten skulle serveras så mannen i huset kunde gå och köpa Expressen nån gång.

När mannen sedan kom tillbaka var det undantagslöst UTAN kvällstidning. Däremot hade han ALLTID träffat tomten på vägen hem.

Men... vem brydde sig om det! Så dags hade man väl fullt upp att slita papper och snören av paketen för att se om åtminstone något innehöll den där bandspelaren som jag önskade mig från sju års ålder men aldrig fick förrän jag sparat ihop till den själv strax efter konfirmationen.

Ett år (jag var kanske åtta, nio eller möjligen tio) var jag grymt besviken att jag inte det året heller hade fått någon bandspelare. Min ena moster sa då att hon hade en "band-upptagare" som jag kunde få...

Jag blev förstås jättelycklig! För i mitt barnsliga, naiva oförstånd trodde jag att det bara var ett annat ord för bandspelare. Vuxna sa ju hela tiden andra ord för saker än de jag och jämnåriga använde. Lemonad om läsk t.ex

Och min mormor sa ibland att hon skulle titta på radio när hon menade TV.

Mostern bodde i huset bredvid och knallade hem till sig för att lite senare återvända med en skokartong i händerna. Inget konstigt med det eftersom hennes man hade skoaffär och man fick ofta sina presenter i skokartonger.

Men...

Inuti kartongen hade hon lagt ett antal små stumpar av tygband, antagligen kantband av något slag. Samt en klädnypa. Denna klädnypa var själva "band-upptagaren" för man kunde ta upp banden ur kartongen med den.

Detta är ett av många barndomstrauman som fortfarande svider litegrann i mig, om jag ska vara ärlig. Jag har förlåtit min moster för länge sen och hon är dessutom död och begraven sen länge. Men jag tycker ändå att det är ganska grymt att göra ett litet barn (som redan är jättebesviken) först full av hopp och förväntan och sedan ännu mer besviken än han var innan. Och det på självaste julafton dessutom!

Så, kära ordbrukare, tänk er för innan ni skämtar med barn så ni inte sårar dem för livet så de måste beklaga sig nästan femtio år senare i nån blogg på internet.

Annars gläds jag idag åt uppgörelsen mellan regeringen och alliansen.

Jag kan tänka mig att det på SD;s partikansl gråts det floder över att extravalet är inställt. De hoppades nog på att öka lika mycket eller mer än de gjorde i september.

Men nu har alltså regeringen och alliansen tagit sitt ansvar för Sverige (kom ihåg, alla ni som INTE sympatiserar med SD att använda orden: Sverige, svensk och svenskar ofta så att de inte blir slagord som nynassarna har ensamrätt på) och sett till att landet kan regeras även med minoritetsstyre. Och UTAN Sverigedemokraterna. Heder åt samtliga inblandade partier och deras företrädare.

Jag visste att Stefan Löfvén är en skicklig förhandlare men kanske är han ännu mer slipad än jag trodde!

Och jag tror att uppgörelsen är bra för Sverige. Vi väljare vet ju att alliansen och regeringen inte för samma politik men det känns ju tryggt att även veta att den sida som är i opposition lägger ner rösterna istället för att rösta emot som SD kommer att fortsätta att göra. Och på det sättet kanske man kan marginalisera SD innan 2018 då vi åter ska gå till valurnorna.

Därmed ska jag ta en liten kontrollrunda i lägenheten och kolla så inga glödloppor hoppat ut ur öppna spisen och att alla värmeljus slocknat innan jag kryper i säng. Sov gott i slott och koja i Karesuando, Åkers Styckebruk, Flen och Helenelund. I´ll be back! Some day...

Av Göran - 22 december 2014 07:31

Strålande tider...? Jamen, åtminstone ljusare från och med idag. Inatt, strax efter midnatt inträffade den tidpunkt då nordpolen är som längst bort från solen. Alltså det vi vanliga dödliga brukar kalla vintersolståndet.

Det betyder att från och med idag så blir dagarna åter längre och nätterna (mörkret) kortare.

Inte för att jag brukar märka skillnaden så värst mycket förrän framåt mitten av februari men det känns ändå skönt att veta att det går åt rätt håll nu. Att vi lämnat botten och är på väg uppåt igen.

Idag är dagen mellan dag- och nattskift, ska alltså jobba ikväll, och med julen så nära förestående gäller det att planera väl så man hinner både göra lite nytta och även sova en stund. Jag har tvätt i maskinen men den är klar om en liten stund bara och då den är hängd ska jag fixa lite frukost. Sen tänkte jag hinna en sväng till min kurdiske frisör och få bort lite av hårsvallet som känns alldeles för långt nu.

Därefter blir det Willys eller Maxi för att proviantera inför julfirandet, kanske en sväng till systemet och köpa en liten flaska OP Andersson att avnjuta till sill och Janssons frestelse på onsdag.

Men bara en snaps eller två. Inte mer än så! Mina barn är visserligen stora nu men jag har alltid hållit hårt på att julen är för barnen och då de var riktigt små avstod jag helt från snapsar och annat eftersom jag vet att ungar märker förändringen hos vuxna som alkoholen skapar långt innan den vuxne själv känner något.

Många, många barn har och kommer att få uppleva snorfulla vuxna på jul. Fulla vuxna som endera bråkar, gråter över sin uselhet eller bara är flamsiga och pinsamma i barnens ögon. Och, tyvärr, även en hel del vuxna som blir våldsamma av alkoholen. Därför uppmanar jag alla med barn under 10-12 år att hoppa över snapsar, groggar, starköl och glögg med alkohol. Låt barnen få ha fina julminnen från barndomen när de själva blir stora! Då är också chansen mycket större att de, i sin tur, ger sina barn samma sak.

Kanske skriver jag nåt mer innan jul, kanske inte. Önskat er en god jul har jag ju iofs redan gjort men här är det minsanna inget knussel utan jag kan göra det igen. God Jul, mina kära ordbrukare!

Av Göran - 19 december 2014 09:55

Sista lediga dagen! Den fjortonde av mina lediga dagar för denna gång. Äntligen har vi fått lite snö. Bara såpass att det är vitt på marken. Men grågrön "skäggstubb" sticker upp från gräsmattorna under det vita.

Men det räcker för mig, jag har inget egentligt behov av snö mer än för att göra vintermörkret lite mindre kompakt.

Dagen ska ägnas åt att inhandla den lax som ska gravas inför julen samt att framåt kvällen blanda salt, socker, vitpeppar och dill och starta själva gravandet. 

Det har blivit mycket politik i bloggen den sista tiden och galla har spytts över rasism och fråmlingshat. En god vän frågade mig igår om jag följer SVT-serien "Blå ögon" vilket jag inte gjort. Men han pratade sig varm om den så jag satte mig för att plocka fram den ur digitalboxens programarkiv. Men där fanns den inte, konstigt nog.

Men på SVT Play hittade jag den och hann igår se de två första avsnitten. Och har du inte sett den så gå in där och gör det. Den är ganska skrämmande och obehaglig och min känsla är att det antagligen blir ännu värre ju längre tiden går. 

Men jag rekommenderar den ändå. Detta för att den är viktig att se! För att på allvar fatta vartåt det här landet är på väg. Det är ju inte precis svårt att lista ut vilka grupper som stått modell för de fiktiva politiska partierna och vad som kan hända om vi inte snart vaknar upp och inser vart det bär. Parallellerna med dages verkligehet är slående och jag häpnar över att inte t.ex SD har gått ut i media och beklagat sig för att de blir påhoppade.

Jag ska försöka hinna se del 3 idag och därefter följa den direkt avsnitten sänds på TV.

Om jag sett något sånt för typ 30 år sen hade jag säkert fortfarande tyckt att den var välgjord och verklighetstrogen men ändå aldrig tagit den på fullt allvar. Men idag känns inget av det jag sett hittills det minsta otroligt utan det känns fullt möjligt att allt kunde vara på riktigt. Så... se den om du inte redan följer den!

För övrigt tillönskar jag mina kära ordbrukare en fräck fredag, en lustig lördag och en skön söndag. För då lär det inte bli så mycket bloggat eftersom jag jobbar.

Och skulle jag inte få lust/tid/ork/inspiration att  skriva på ännu fler dagar så önskar jag er även en God Jul, Happy Christmas, Feliz Navidad, Bon Noel och Hyvvä Joulua i Svenstavik, Los Angeles, Barcelona Marseille och Jyväskylä!

Av Göran - 18 december 2014 13:56

Börjar det nu? Eller är det jag som överreagerar? Läste nyss om KD-ledaren Hägglunds utspel om att sänka ersättningsnivåerna för nyanlända flyktingar samt att "migrationspolitiken har misslyckats".

Frågan är nu - är det ett närmande till SD som vi bevittnar? Ett sätt att låta dem komma lite närmare alliansen? Eller är det panik inför extravalet eftersom KD sniffar på fyraprocentsspärren?

Jag har länge undrat vad som skulle ske med allianspartierna i den situation som valet i höstas gav oss. Reinfeldt har ju avgått också annars hade jag nog varit ganska säker på att moderaterna skulle hålla fast vid sin ståndpunkt. Idag är jag inte lika säker eftersom jag inte känner till så mycket om deras nya partiledare. Jag vet dock att det finns ganska många "gammel-moderater" som inte alls är främmande för ett samarbete med SD.

Men det var ju, å andra sidan, det där med "nya" moderaterna som gjorde dem attraktiva för så många nya väljade när Reinfeldt tillträdde som ledare. Nu har man tappat många av de "nya" till S och andra medan vissa mer konservativa har gått till Kristdemokraterna eller t.o.m SD.

Min hemstad har skämt ut sig igen också. Den nya bron som ska bära E4-trafiken förbi staden istället för igenom ska invigas av kungen i eftermiddag. Då var det någon sinnessvag politiker eller tjänsteman som kom på att man ju genast måste flytta den ansamling med husvagnar som är bostad åt ett gäng rumänska tiggare eftersom den syns från bron. Och det trodde man då att kungen kanske skulle må dåligt av.

Men hovet reagerade precis tvärtemot och sa ifrån att HM (Hans Majestät) absolut inte ville att något tiggarläger skulle flyttas. Det tycker jag faktiskt hedrar hovet.

Så mitt i natten kom kontraordern att lägret inte behövde flyttas. Jag skäms över såna ledare.

Vad tiggarna själva beträffar tycker jag ruskigt synd om dem. Nästan dagligen hör jag folk ondgöra sig över dem och säga att de borde kastas ut. Men kanske är det tvärtom nyttigt för oss bortskämda svenskar att få se att det finns en sån misär som det ju faktiskt gör i det Europa vi är en del av. Och genom EU-medlemskapet har godkänt fri in- och utvandring inom.

En del verkar till och med tro att de tigger för att det är bekvämare än att jobba. Då frågar jag: Skulle du själv välja att sitta på marken utanför en affär i tio minusgrader hellre än att städa trappor, sortera post eller hjäpa gamlingar på ett äldreboende. Inte en enda skulle sätta sig där om de hade ett val, det lovar jag.

Det här handlar om människor som är desperata och inte kan försörja sig på annat vis. Jag vill också få bort tiggarna men inte genom förbud eller deportering utan genom att ge dem andra möjligheter än att sitta och be.

Bara häromdagen läste jag om människor i Stockholm som skrattande hade urinerat på sovande tiggare/uteliggare.

Jamen, vad är det med det här landet egentligen? Har vi tappat all vett och sans? Säkert var de där männen rejält berusade men det är ingen ursäkt. Det sägs ju att det är i fyllan som det rätta jaget kommer fram. När man släpper sina spärrar och hämningar.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; Om Sveriges väljare gör SD ännu större i extravalet vete väl fan om jag ens vill kallas svensk. Inte för att jag tror att de heller försvarar såna svinerier men de underblåser de åsikter som i någras ögon gör det okej att pissa på en annan människa. Och gränserna för vad som är okej flyttas hela tiden. Det bevisas, inte minst, av Göran Hägglunds uttalande idag!

Frågan är... Hur långt ska det få gå innan hederligt folk sätter ner foten och säger nej? Eller håller vi på att tappa ryggraden helt och hållet i Sverige?

Av Göran - 15 december 2014 10:51

Ja, sen några dagar har jag då och då hört ett väldigt försynt litet ringande. Ingen telefonsignal eller dörrklocka utan det låter som on någon ringer väldigt, väldigt försiktigt på en cykelringklocka. Det tog mig några dagar att utreda varifrån det kom. Var det kanske bara i min egen skalle som ljudet fanns? Eller var det min överintelligenta gamla mobiltelefon som skojade med mig?

Nej, ljudet kommer från datorn, det är jag 100 % säker på nu. Men vad det betyder, om  det nu betyder nåt alls, har jag ingen aning om. Har måhända nån av ordbrukarna knskaperna jag saknar så får ni gärna berätta det för mig.

Jag använder just nu dotterns avlagda laptop och är lika lite expert på den som på vilken dator som helst och den kan ringa till utan att jag för stunden gör något lika väl som medan jag surfar eller bara lägger patiens. Inget syns på skärmen som kan ge nån ledtråd om varför. Bara den där försynta lilla ringsignalen. Och det händer inte hela tiden utan kanske en eller max två gånger per dag.

Kom, för ett ögonblick, att tänka på Tage Danielssons "Sagan om den stora ordransoneringen" som jag nog har omnämnt här någon gång förut. Den finns i boken "Sagor för barn över arton år" (som rekommenderas varmt).

Där tilldelas människorna, eller i alla fall männen, av vår herre ett antal miljoner eller miljarder ord som ska räcka under deras hela livstid. Dock finns en liten varningsklocka som ringer i deras huvuden då de bara har tio ord kvar att säga.

Men hade det varit en sån klocka så hade jag ju aldrig kunnat skriva varken detta eller mina föregående inlägg.

Så jag får väl strunta i den bara tills vidare eftersom jag inte vet vad det är.

Ser fram emot att få höra mer om SD;s partisekreterare Björn Söders funderingar om vem som är svensk och inte. Judar, samer och nu även tornedalingar uteslöt han ju tydligen från resonemanget om vilka som ska kallas svenskar. Undrar hur långt man är beredd att gå i den typen av resonemang för släktforskar vi bara ett par hundra år så är det nog inte så många av oss som kan stoltsera med pursvensk bakgrund utan inblandning från vallonsmeder, sjömän från andra länder, finnar eller norrmän. Men å andra sidan så var ju både Norge och Finland svenskt så sent som för bara lite mer än hundra år sen så då borde de väl vara åtminstone nästan lika bra som svenskar. Eller ska de också kastas ut?

SD vill förvandla Sverige till en jättelik byhåla där man föraktar alla som är födda någon mil bort. Vad behövs det för att de där 13 procenten som röstade på dem ska fatta? Hur många SD-politiker måste fotograferas med hakkorsbindel eller utförande Hitlerhälsning för att människor ska förstå vad de är? Hur många rasistiska uttalanden är deras väljare beredda att överse med? Eller är verkligen så många rasister...

Huga, huga! Dubbel huga!

Av Göran - 14 december 2014 19:47

Så har då min namne Persson, f.d sosseledare och statsminister insett och även offentligt sagt detsamma som jag också sagt. Fast jag sa det redan före förra valet. Alltså att Löfvén inte ska söka samarbete med C och FP eftersom dessa idag är mera högerpartier än moderaterna. 

En gång i tiden var politiken enkel. Det var vänsterpartiet och sossarna till vänster och moderaterna till höger. Centern och folkpartiet kallades mittenpartier och Göran Persson, Ingvar Carlsson och även Palme gjorde uppgörelser med dem för att få bredare riksdagsmajoritet för sin politik.

Men det var då och nu är nu...

Sen den tiden har KD gjort entré i riksdagen och är, enligt mitt synsätt, det verkliga högerpartiet inom alliansen. Folkpartiet och centern har gått åt höger medan moderaterna framför allt under Reinfeldt-åren gått mot mitten. Det är på det sättet som de blivit största borgerliga parti. Så jag anser att M av idag är det parti som ligger närmast S av allianspartierna. Idag är det inget konstigt för en fabriksarbetare att rösta på dem vilket icke var fallet på 70- eller 80-talet. Ett samarbete mellan Olof Palme och Gösta Bohman på den tiden det begav sig hade varit fullständigt otänkbart.

På den tiden var moderaterna ett parti för blåblodiga, för företagare och rika i största allmänhet medan arbetare och lägre tjänstemän röstade på socialdemokraterna. Idag börjar gränserna mellan arbetare och tjänstemän allt mer att suddas ut så det är inte längre lika självklart att rösta efter gammaldags klasstillhörigheter.

Världen liksom Sverige och dess politiska karta har ritats om rätt ordentligt sen dess. Och jag ser betydligt hellre denna oheliga allians än att någon av sidorna släpper in rasisterna. Jag tror nämligen inte att nyvalet kommer att ändra så mycket på riksdagsmajoriterna. Och om svenska folket än en gång säger samma sak i ett val så är det ju de etablerade partiernas förbannade skyldighet att finna nya sätt att styra Sverige. Då går det inte längre att gömma sig bakom historien och den gamla blockpolitiken.

Det är dock fortfarande väldigt osäkert vad som händer efter extravalet i mars. Jag tror t.ex inte att varken Hägglund eller Björklund är så glada över det eftersom båda ligger farligt nära spärren på fyra procent. Jag tror också, tyvärr, att om något händer med SD så kommer de i så fall att växa ännu mer. 

Det kan ju också bli så att M och C blir de enda av allianspartierna som stannar kvar i riksdagen medan kanske Fi kommer in istället. Men utan att bli tillräckligt stora för att ge S majoritet ens tillsammans med V och MP. Hur blir det då?

I våra grannländer Norge och Danmark har de borgerliga partierna valt att samarbeta med deras motsvarighet till Sverigedemokraterna, jag hoppas innerligt att så inte sker hos oss.

Därför tycker jag att det är klokt av Löfvén att säga att de går till val själva utan att ange miljöpartiet som självklar regeringspartner om de vinner. Håll dörrarna öppna åt alla håll utom mot SD!

Annars så... närmar sig julen med stormsteg. Vissa längtar efter den men dit hör inte jag. Inte nu längre. Jag längtar i så fall mer tills den är över och saker och ting blir som vanligt igen. För varje år som går amerikaniseras julen mer och mer av krämare och reklammakare. Folk köper rosa plastgranar och hänger dem så proppfulla med ljus och tingel-tangel att det knappt ens syns att granen inte har rätt färg. Och i reklamfilmer sätts utvändig julbelysning upp på fina villor så att det liknar en villaförort i USA.

Hemma hos mig står två elektriska adventsstakar i köksfönstret och en stjärna hänger och lyser i ett av vardagsrummets fönster. En vanlig adventsstake med stearinljus har jag också stående på bordet men sen är det bra för min del. Som det ser ut nu kommer mina två yngsta att fira jul här och i så fall plockar jag väl fram några tomtar, juldukar och lite annat strax före julafton, annars får det duga som det är. Jag slipper jobba på jul i år, om man inte räknar natten mot julafton. Och skulle mina barn välja att vara nån annanstans då så är det ingen big deal för min del. I så fall är det mycket möjligt att jag avnjuter kvällen som vilken kväll som helst. I soffan framför TV;n. NÅN av alla kanalerna borde väl sända nån bra film, tycker man. Och det stör mig inte det minsta.

Kanske kommer den där förväntansfulla glädjekänslan tillbaka nån gång, vi får se. Om eller när jag begåvas med barnbarn kanske det blir roligt igen med julfirande. Men just nu känner jag mer att.... fuck julen!

Det enda positiva med den är väl just det där med alla extra ljuspunkter i alla fönster, på husfasader (om det inte blir för mycket) samt de där ljusgirlangerna som hänger över centrala stadens alla gator.

För mörkt är det ju nu så att det räcker...

Men jag vet ju att det finns de i Sverige som har det ännu värre. Norr om polcirkeln i t.ex Kiruna, Gällivare eller Pajala där min bror bodde i rätt många år ser de väl inte solen alls förrän i början av februari nån gång. Där blir det som bäst lite gryning/skymning nån timme mitt på dagen medan vi ju ändå har några timmars dagsljus.

Men det vänder ju snart nu! Snart går vi mot ljusare tider igen. Härda ut till dess, kära ordbrukare i Veberöd, Alsike, Storuman och Skokloster. Det kommer en vår även om det dröjer. Och en sommar. Så härda ut!

Av Göran - 8 december 2014 10:59

"Vad är livet, herr Larsson? Kan herr Larsson säga vad livet är?"

Citatet är hämtat från gamla fina "Guben i låddan" med Hasse Alfredsson och Martin Ljung. Den ene av herrarna Larsson (Ljung) får för sig att fördjupa deras samtal från den ytliga nivå där det börjar. Utan nån direkt framgång dock...

Men frågan är ju intressant...

Vad är alltså "livet"? Och vad är det egentligen som gör det värt att fortsätta leva? Pengar? Status? Karriär?

Nej, även om kanske ett väldigt intressant arbete som får en att växa som människa kan vara en av de saker som är viktigt för en del så tror jag att det handlar om helt andra saker.

Fundera ett tag över vad som verkligen gör dig glad, alltså skapar lyckokänsla i dig, så är jag rätt säker på att det är helt andra saker du tänker på. För någon kan det vara att se vårens första blåsippa, en ekorre utanför fönstren.

Barn, barnbarn och övriga nära och kära är förstås också en faktor som kan ge lyckokänsla. Men där tror jag att många av oss har en förmåga att fokusera på fel saker. De människor som står en närmast har ju också en förmåga att skapa problem för en. Just på grund av att man bryr sig om dem så mår man dåligt när de gör det, bekymrar sig över deras bekymmer, får dåligt samvete när man inte kan hjälpa så mycket som man skulle vilja. Eller så mycket som de behöver. Detta gäller särskilt ens arvingar. Fel ord egentligen när det gäller mina för inte finns det mycket att ärva efter mig om inte nåt mirakel sker innan vår herre bockar för mitt namn i svarta boken.

"Tänk dig lycklig! Det går, din jävel...." sjunger Lundell i sin låt "Gå ut och var glad" och f-n vet väl om det inte är precis det man måste göra. Om ingen annan gör dig lycklig måste du göra det själv!

Vet inte hur mycket det har skinit igenom här i bloggen men jag har varit ganska down under ganska många år och jag börjar tröttna på det nu. Känner att det kanske är dags att göra något radikalt åt det.

I övermorgon fyller jag 57 och kan väl säga att jag varken ser fram emot det eller gruvar mig. Men åtminstone rent statistiskt sett har jag förbrukat drygt halva livet.

Och vad blev det av det då? Inte nåt märkvärdigt eller spännande i de flestas ögon i alla fall. Jag blev varken kung, statsminister eller världsmästare i nån idrott.

MEN... jag blev en viktig person för en handfull andra människor och det är väl egentligen inte ankskit det heller?

Så vad har jag då kvar att se fram emot av det som återstår?

Svaret jag kom fram till är att det bara beror på mig själv och ingen annan vad jag gör av den tid som återstår. Hur lång den blir vet jag ju inte heller så varför vänta med att sätta igång.

Karriärmässigt är det nog kört så det bästa jag kan göra där är väl att vara glad att jag har ett jobb som ger mig tak över huvudet och mat på bordet varje dag. Det ger mig dessutom ett gäng arbetskamrater där jag tycker rätt bra om de allra flesta (den sociala biten med ett jobb är underskattad).

Det lilla fåtal som jag inte har den rätta personkemin med kan jag ändå fördra och väljer att inte låta dem sänka mig. Jag fokuserar på de andra.

När man mognat lite med åren inser man att vissa människor ger en energi medan andra dränerar en på den. Det gäller alltså att lära sig vilka energotjuvarna är och välja bort dem ur sin vardag, så långt det nu är möjligt.

För mig personligen är energitjuvarna de där människorna som inte bara är helt fokuserade på sig själva och sina egna liv men dessutom lägger hela sin kraft på att tala om hur eländigt de har det. Hur jävla jobbigt och tungt allting är och hur synd det är om dem. Och hur omöjligt det är för dem att göra nåt åt det.

Jag har varit där själv om än under en ganska begränsad tid. Men så insåg jag att jag visst kunde göra nåt och dessa problem minskar hela tiden nu även om det kanske tar längre tid än jag skulle ha önskat.

Jag håller på att lära mig att säga nej till energitjuvarna. Och har väl kommit en bra bit på vägen även om jag inte är helt i mål.

Det är faktiskt i ganska stor utsträckning så att.... Man väljer själv hur man vill må!

Jag vet att det provocerar många när jag säger så. Och visst har några människor hinder som inte går att övervinna men de flesta av oss bygger själva våra murar och hinder. Men det går att sluta!

När man är klar över vad som får en att må bra så är det "bara" att se till att få mycket av de sakerna. En sak som jag själv kom på under min egen navelskådning var musik. Det finns ganska mycket musik som gör mig glad.

Så... häromdagen satte jag mig och totade ihop en spellista i Spotify som jag kallar "Gladmusik". Gissa om den har rullat flitigt de senaste dagarna!

Och det funkar faktiskt! Om jag känner mig lite down och slår på den så dröjer det inte länge förrän det känns åtminstone lite bättre till mods efter att ha lyssnat på Bobby Jean med Springsteen, Turistens klagan med Cornelis eller Gå ut och var glad med Ulf Lundell. Om du inte har hört den sistnämnda rekommenderar jag dig att leta upp den på Spotify eller Youtube och lyssna noga på texten så fattar du vad jag menar.

Jag tror att vi alla behöver en spellista med Gladmusik. Och en lista på kylskåpet eller i huvudet eller datorn som påminner oss att höra av oss oftare till de nära och kära som gör oss glada och fyller på våra batterier. 

Och istället för att gräma oss över att bilen är gammal och rostig vara glad att man faktiskt ändå HAR en bil som fungerar till det den är avsedd för. Låta bli att sörja över att man har ett skitjobb, många vore jätteglada om de alls hade ett arbete att gå till. Sluta deppa för att några vi tyckte om inte längre finns kvar och istället vårda de glada och vackra minnen de gett oss. Glädjas att de funnits och att just vi fick vara en del av deras liv.

Så... "Gå ut och var glad din jävel" i Arboga, Kortedala, Sorsele och Vagnhärad eller var du nu har turen att leva!


"Var glad att du lever, var glad att nå´n annan är där 

Som kan höra dig, se dig

Var glad att du andas ännu, var glad att du finns..."

(citat: Ulf Lundell)

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards