Ännu en helg till historien. Men inte som en i raden av vanliga dyng-helger utan kanske den mest minnesvärda för hela detta år. Detta återstår förstås att se men nog kommer den att ligga bra till.

För en gångs skull har jag inte tillbringat den halvliggande i soffan trots OS utan faktiskt inte bara lämnat soffan och huset utan även kommunen och länet.

Storebror i Luleå fyller 60 idag (Grattis, grattis igen!) och han hade sen länge planerat att fly hemorten och resa till London via 2 av hans döttrar som bor i Stockholm. Detta fick jag och syrran veta av brorsdöttrar och svägerska liksom att de planerade en överraskningfest åt honom dagen innan födelsedagen d.v.s igår. Så jag, systern och svågern tog fredagen ledig och kajkade iväg i snöyran mot kunliga hufvudstaden för att helt utan storebrors vetskap ringa på dörren igår förmiddag och gratta på födelsedagen.

Och han BLEV verkligen förvånad att se oss, hade inte alls räknat med det. Särskilt som vi lyckades hålla tand för tunga då han var här i stan för 2 veckor sen och bjöd ut oss på resturang.

Än mer förvånad blev både han och vi när även vår faster med sina vuxna trillingdöttrar dök upp liksom vår halvsyster som är präst i Sthlm (Jag brukar skämtsamt kalla henne familjens svarta får....) med familj. Fastern och kusinerna hade jag inte sett sen min fars begravning 1989 och lillsyrran är det kanske 6-7 år sen jag träffade sist.

Vi var som mest dryga 30 pers. i en normalstor 3-rummare i Hägersten men det kändes aldrig trångt utan var trevligt hela tiden.

Och brorsdottern vars hem vi våldgästade bjöd mig på Mackmyras specialwhisky med en liten touch av hjortron som jag varit så nyfiken på så länge. Men hon jobbar ju där och har kommit över en skvätt av nåt som ännu inte finns att köpa för oss vanliga dödliga. Gott var det, t.o.m godare än i min fantasi!

Så det var med lätt hjärta och lite gladare humör vi satte oss i bilen i eftermiddags för att åka de 40 milen tillbaka till snöns rike från vattenpölar och snöslask i storstaden.

Men nu är det vardag som gäller igen. Snart läggdags för att orka starta en ny arbetsvecka imorgon bitti kl. 6.

Fast nog känner jag att sånt här borde man göra oftare. Åka bort, om så bara för en ynka helg och om så bara en liten bit. För man får liksom lite ny energi av lite omväxling. Så förhoppningsvis orkar jag gå och lägga mig nu.

Godnatt Sverige, var ni än är och vad ni än gör där!

Dagen snart slut och jag känner av den i hela kroppen. Med några få undantag värker nästan varje del av denna hög av kött, ben, hud, mjäll och fett m.m

Men så har det också varit en nästan osannolikt tuff dag,

Upp 04:45 och iväg till "gruvan" efter en snabb kopp kaffe och ett par mackor medan dagstidningen genombläddrades i all hast.

Därefter en slitsam men effektiv arbetsdag på ordinarie arbetet innan det var dags att snygga till sig lite för att vikariera som portvakt/växeltelefonist/allt-i-allo till kl. 17.

Dottern hade lovat att fixa middag till sig och lillebror och gissa om det syntes i köket när jag kom hem.

Stormen Gudrun kan slänga sig i väggen! Förödelsen i mitt kök var total - det liknade mer Jerusalems förstörelse. Men efter många suckar och stön hade jag fått undan efter de två latmaskar som bor under samma tak som jag. Dessa lågväxta individer (av arten "barn") tror antagligen att jag älskar att röja köket och resten av huset och lämnar därför välvilligt kvar det mesta av det de drar fram ur skåp och lådor.

Och eftersom jag jobbar 11 timmar även imorgon fattade jag raskt beslutt att förbereda morgondagens gastronomiska upplevelser redan idag. Köttfärssås skulle det bli, var meningen. Men... det fanns varken krossade eller passerade tomater hemma så det fick bli biffar istället av köttfärsen.
Men medan jag höll på att röra ihop smeten kom jag ihåg att även mjukt bröd var slut men att det fanns jäst hemma så jag beslutade att baka eget matbröd också.

Så jag smojsade ihop en deg som fick jäsa medan biffarna stektes. Sen vilade jag lite under jäsning nr 2 och när så brödet var gräddat oh klart var det dags för lite fysisk träning i form av snöskottning.

Sonen hjälpte till, helt oombedd, så det gick ganska lätt ändå. Men jag hann inte mer än in genom dörren och hälla upp ett glas vatten innan jag hörde det karaktäristiska ljudet av snöplog. Bara att klä på sig och gå ut igen, alltså!

Men nu är det klart och det är kanske inte så konstigt att kroppn nu känns som om den fått nog av motion för idag.

Det är ett hårt liv att vara ensamstående, heltidsarbetande förälder!

Så... skaffa aldrig jobb, hus, barn, katt eller bil, kära ordbrukare! Det blir bara en massa besvär av det! Men nu förtjänar jag att få vila, tycker jag..

Så godnatt Sverige, var ni än är och vad ni än gör där!

En uppfodrande kommentar påminner mig om att bloggen åter "legat för fäfot" ett tag. "Händer det inget i Sundsvall med omnejd..." skriver kommentatorn bl.a

Jag tackar för den! Det visar att åtminstone EN människa vill läsa vad jag skriver och det känns ju jätteroligt!

Jätteroligt var det också med charmtjejen Charlotte Kallas OS-guld ikväll på 10 km skidor. Tror att hon är på god väg att bli vårt nästa nationalhelgon. Fullt i klass med Stenmark, Magda Forsberg, Anja eller Carolina Klüft.

Nog händer det saker alltid. Ett drama i bästa Grannfejden-stil kan vara under uppsegling på gatan där jag bor...

Min granne mitt emot har författat en lapp som hon lagt i brevlådorna hos mig och några till. Där undanber hon sig att vi andra tippar snö på hennes tomt. Exakt var tomtgränsen går är dock något oklart. Jag och några till trodde att biten närmast en gångväg som går där var allmänning men tydligen anser hon att även detta är hennes mark. Rätt eller fel kan diskuteras men det känns lite som den där skämtteckningen jag såg en gång med tanten som hittat typ ½ mg ludd i torktumlarens filter i den gemensamma tvättstugan och högröd i ansiktet håller upp den framför sin granne med orden; "OCH VAD ÄR DET HÄR DÅ?"

"Trams", sa Calle Lidbom en gång inför konstitutionsutskottet och precis så känner jag inför min grannes snögnäll. Snön vi tippat ligger 5-6 meter från hennes garageuppfart på mark hon inte använder så vad kan det handla om annat än revirpissning bara för sakens egen skull?

Hon påstod att vi skapat extraarbete för henne genom detta men det är bara strunt. Där vi tippat vistas hon aldrig, varken vinter eller sommar. Och om det är smältvattnet hon är rädd för så.... Vi bor på en bergssluttning och om jag lägger all snö på min framsida så kommer den ändå att följa tyngdlagen när den smälter och rinna ner över hennes tomt. Och vad kan jag då göra åt det?

Ett par andra grannar var betydligt mer uppretade än jag så risken finns väl att de ger henne svar på tal och sen kanske dokusåpan fortsätter. Kanske det t.o.m trappas upp och övergår i regelrätta vendettor!

Vem vet, innan sommaren kanske vi har Ashberg & c:o här med skyltar och allt!

Annars, ute i världen, den STORA världen utanför vår gata har det som borde vara omöjligt inträffat igen. Ända borta i Timrå denna gång, 2 mil norrut!

Jag skrev ifjol om vänsterpartisten som blev moderat. Nu har Timrås socialdemokratiska f.d kommunalråd Kenneth Westberg meddelat att han åter ger sig in i politiken och kandiderar till fullmäktige i höst för... Ja, just det - moderaterna!

Och på andra håll har man fuskat i provval. Är det konstigt att politikerföraktet bara växer? Ideologi, vad är det? Socialist ena veckan och moderat nästa! När kommer första miljöpartisten att bli sverigedemokrat? Eller första sd:aren att gå över till vänstern???

Det övergår mitt förstånd, det där! Jag var väl nån sorts socialist en gång i tiden men idag känner jag mig inte hemma i något parti. Och framför allt skulle jag aldrig kunna skutta över till helt motsatt kant.

Måste handla om att få ägna sig åt politik till varje pris. Vem bryr sig om ideologi när det finns arvoden att plocka ut?

Så var då äntligen den förb.. januari över! Men bara för att ersättas av februari som inte är så mycket bättre. Kallt så in i ... (Ja, ni vet vad jag menar) och snö, snö, snö!

För omväxlings skull tittade jag bitvis på partiledardebatten i SVT med "de sju stora elefanterna", d.v.s ledarna för riksdagspartierna.

Efteråt läser jag på kvällspressens hemsidor att det "hettat till" i debatten. Märkligt, då måste jag väl ha suttit på muggen eller sovit när det gjorde det för jag tyckte precis tvärtom att det var en välsigt beige debatt med väldig beiga deltagare. Satt faktikt och saknade lite glöd hos politikerna! Nån som slog näven i bordet (bildligt talat, alltså) och med gester och minspel sa ifrån på skarpen att "NU JÄVLAR FÅR DET VARA NOG!" Ge mig ett brandtal och jag ska rösta på dig!

Den som förundrade mig allra mest var miljöpartiets språkrör Peter Eriksson. Hans röst gjorde nog sitt bästa för att låta engagerad men hans blick var totalt död liksom resten av hans ansikte. Totalt uttryckslöst! Och Mona Sahlin stod där och försökte vara lika lugnt och drygt landsfaderlig (eller kanske landsmoderlig..) som sin företrädare herr Persson men hon är inte alls trovärdig i den rollen.

Maud Olofsson har jag svårt för medan Björklund, Hägglund och Ohly lämnar mig fullkomligt oberörd. Debatten blev endast en tävling i retorik där möjligen Reinfeldt avgick med en knapp seger. Tyvärr (för en man med hjärtat till vänster) är han den av partiledarna som ger mest sympatiskt intryck och ännu mer tyvärr så är det ju ofta sånt som styr folks röstande och inte partiprogrammet!

Är detta verkligen det vassaste våra riksdagspartier kan skicka fram i TV? I så fall är det rent tragiskt! Undra på att partier som Sverigedemokraterna går framåt. Jag skulle gissa att kanske hälften av deras sympatisörer känner precis som jag - vad som helst är bättre än dessa sju dönickar.

Rösta kommer jag självklart att göra i höst men absolut inte på nåt främlngsfientligt parti.

För övrigt tror jag att det inte gör nån större skillnad vilken partifärg regerinen har - det är vi småfolk som får "stå för fiolerna" hur som helst. Skillnaden mellan blocken är marginell när det gäller praktisk politik. De rika och besuttna klarar sig alltid för dem vågar sig inga politiker på!

Så ligger det till, kära ordbrukare! När vällingen regnar från himlen har den fattige ingen sked.