Alla inlägg under december 2015

Av Göran - 30 december 2015 20:21

Äntligen färdigjobbat för i år. Min ordinarie portvaktskollega blev sjuk igår och måste åka hem så imorse åkte jag dit med starka farhågor att tvingas jobba ända till klockan fem. Men min temporäre chef lyckades få fatt i deras andra vikarie som dök upp strax före kl. 14 och löste av mig. 

Så då kunde jag åka hem och köra igång nästa plikt - tvättstugan. Tvättunnan påminde om en dräktig elefanthona, så svullen och fet såg den ut. Tre fulla maskiner men som tur är har jag en god son som både hängde omgång nr ett och sen både tvättade och hängde laddning nummer två. 

Under tiden uppfyllde jag mitt löfte till hans lillebror att skjutsa honom till elektronikjätten i Birsta där han beställt och betalt en ny, stor men platt TV. När jag väl kommit hem och hängt maskin nummer tre började whiskyflaskan i skåpet att ropa förföriskt. Den sa att jag hade förtjänat en liten stänkare. En dragnagel. En styrketår.

Men jag motstod frestelsen och beslöt att möjligen då all tvätt är upphämtade och tvättstugan städad kan det bli tal om någon styrketår. Annar brukar jag ofta predika tesen att det bästa sättet att bli av med en frestelse är att falla för den! Men inte denna gång, alltså!

Min bloggvän från de djupa skogarna i grannlandskapet Jämtland kommenterade mitt förra inlägg och funderade över varför det vissa dagar inte gick att kommentera min blogg. Och det vet jag förstås lika lite om som hon.

Men man kan ju undra vart alla ord och bokstäver som ibland försvinner ut i cyberrymden tar vägen. Nån gång har jag hört sägas att allt förändras hela tiden. Människor, djur och växter föds, lever och dör. Sen förmultnar vi och blir ny jord för andra växter att växa i, för nya människor att odla och äta från. För nya kossor, älgar och andra att beta av.

MEN... den totala mängden materia i universum lär vara konstant. Det finns alltså en viss mängd av alla grundämnena och den förändras egentligen inte, bara byter skepnad. Från vatten till is eller ånga, från människa till matjord, från berg till grus etc. Men vart tar orden vägen? Kan de verkligen bara försvinna och bli till ingenting?

Och alla gamla trötta år som tar slut, vart tar de vägen? Om lite mer än ett dygn står vi ju beredda att ge 2015 nådastöten så att det ramlar in i evigheten. Men vart? Vart tar de vägen sen?

Nej, jag blev visst lite för filosofisk. Det känns lite som om jag håller på att måla in mig i ett hörn som kan bli svårt att ta sig ur. Därför gör jag som politikerna ofta gör när de blir pressade eller märker att de gör sig löjliga - jag byter helt enkelt ämne!

Så vad tror ni om framtiden? Är ni för eller emot?

Det enda som är säkert med den är ju att den kommer. Och ju äldre man blir desto mindre framtid har man. Men hur mycket vet ju, som tur är, nästan ingen av oss. Så kanske man borde avge som nyårslöfte att leva varje dag som om det vore ens sista. Det blir förstås svårt eftersom gångna tider lärt oss att man inte är i form för det varje dag.

Nej, vi släpper det där med nyårslöften också. Jag kommer att avge samma som jag gjort i bortåt trettio år - att jag ska försöka snusa ett år till samt att inte heller nästa år gå med i nykerthetsrörelsen.

Inget ont sagt om IOGT-NTO annars men mina erfarenheter av dem är inte så roliga. Jag är ju uppvuxen i en släkt av organiserade nykerister och längtar inte efter att umgås med den typ av folk som fanns representerade i den lokalavdelning mina nära var med i.

Så... det blir väl som vanligt som i Eldkvarns låt... "Pojkar, pojkar, pojkar, här kommer ett hundår till"

Nejdå, kära ordbrukare, jag skojar. Givetvis blir det vad vi själva gör det till! Så låt oss lägga 2015 till handlingarna nu och istället för att festa ut det gamla året festar vi IN det nya.

Gott nytt 2016 på er, grevar, baroner, rörmokare, advokater, parkeringsvakter, läkare och trappstäderskor i hela världen! Låt 2016 bli året då krigen tar slut så ingen behöver fly för sitt liv. Året då vi rika delar med oss till de fattigaste så ingen behöver svälta. Samt året då Timrå IK, mot alla odds, tar sig tillbaka till SHL för att stanna!

Amen!

ANNONS
Av Göran - 27 december 2015 23:23

TV har jag skrivit om många gånger och nu kommer det mer! Mitt tittande brukar oftast bli som det blir, jag planerar sällan vad jag ska se. Ikväll var dock ett undantag då SVT sände en drygt två timmar lång hyllningskonsert för och med Bruce Springsteen. Min musikaliske husgud nummer ett.

Men tror ni inte att det hann gå nästan 20 minuter innan jag kom ihåg att det skulle sändas ikväll. Det var SVT24 som visade detta "Så-mycket-bättre" i kolossalformat. En maratonsändning där tjogvis av världsstjärnor som Sting, Neil Young, John Legend, Emylou Harris och Elton John (för att nämna några) gjorde sina egna tolkningar av Springsteens låtar. John Legends avskalade version av "Dancing in the dark" var magisk men kvällens allra största ögonblick var när några musiker som jag tyvärr glömt namnen på gjorde om den stillsamma "The goast of Tom Joad" till en riktigt tung rocklåt. Riktigt, riktigt bra var det!
Så du som, liksom jag, gillar Springsteen, kolla om SVTPlay har showen eller om du kan se den via programbiblioteket i digitalboxen för dig som har en sån. Örongodis för oss "tramps" som de amerikanska fansen kallar sig. 

Det drar ihop sig till läggdags men eftersom jag inte känner mig trött så satte jag mig här istället. SKulle kolla och godkänna en kommentar egentligen bara men... Ja, ni vet säkert hur det kan bli ibland.

Lägger ut ett youtubeklipp jag använt förut bara för att ni ska få ett litet smakprov på hur det kan låta..


SÅÅÅ ska det låta! Om Singelfarsan själv får välja...

ANNONS
Av Göran - 27 december 2015 12:21

Julen går obönhörligen mot sitt slut. Och det är inget som stör eller bekymrar mig det bittersta. Tvärtom så känns det, som alltid på senare tid, bara skönt att det är över. Ändå har jag inte drabbats av någon nämnvärd julhysteri. Andras julhysteri, menar jag, för hos mig finns inget sånt. Nuförtiden finns det absolut ingenting som jag tycker att jag "måste" som har med jul att göra. Vore jag barnlös skulle julen gå mig helt spårlöst förbi. 

Vi, jag och mina avkommor, var bjudna till deras morföräldrar igår och det blev ett alldeles lagom avslut av en julhelg där jag inte ansträngt mig nästan alls för att skapa julstämning. Det var, som alltid, roligt att träffa dem.

Jag är tacksam för att jag fått behålla kontakten med dem trots att jag inte längre lever med deras dotter. De har ju varit en del av mitt liv sedan sjuttiotalet så därför känns det fint att fortfarande få känna sig välkommen hos dem och även kunna välkomna dem i mitt hem då och då.

Imorgon och på tisdag och onsdag ska jag åter jobba i portvakten på mina lediga dagar. Men jag har ju jobbat mellandagarna där ett par gånger tidigare och vet ju att dessa dagar brukar vara de lugnaste på året. Jag har stängning de två första dagarna. Jobbar till klockan fem då men har i gengäld sovmorgon till halv nio. På onsdag ska jag öppna på morgonen klockan sex men slutar då vid halv tre ungefär.

Och när januari når fram till sin tjugofemte dag kommer jag att sätta stort värde på det tillskott de här dagarna ger på kontot för årets första månad brukar alltid vara tuff ekonomiskt. Så några kronor extra sitter inte i vägen då!

Nyårsafton vet jag ännu inte vad den kommer att innehålla men möjligen tillbringar jag den hos syster och svåger. Eller så ser jag "Grevinnan och betjänten" i egen soffa med två kattherrar som sällskap. De brukar turas om att ställa sig i mitt knä för klapp- och kliarstund när de får lust med det. Men mestadels så sover de ju så det är inte något stort besvär att vara kattvakt. Båda är kastrerade så det råder ingen rivalitet mellan dem. Tvärtom tycks de vara bästa polare för de låtsasbrottas en stund varje dag och avslutar matchen med att tvätta varandra innan de återgår till favoritsysslan (att ligga och sova).

Kanske man ska hoppas på att födas som katt i nästa liv. Visst far många katter illa på grund av idiotiska människors tro att sommarkatten klarar sig själv då de dumpar den efter sommarsemestern. Men de som hamnar i ett någorlunda bra hem har väl ganska behagliga liv ändå. Åtminstone de två kattoxar som bebor mitt hem.

Ko i Indien vore inte heller så tokigt. Det lär visst vara förbjudet att jäkta på dem med tutan om de får för sig att stå mitt i körbanan på gator och vägar. Man skulle alltså vara skyddad från all stress.

Nåja, det dröjer förhoppningsvis innan jag får veta hur det går med det där. Det KAN ju faktiskt också vara så att det bara tar slut och sen har man haft sin tid i rampljuset. Eller som en kompis från 80-talet brukade uttrycka saken; "Man ska passa på att njuta av livet medan det pågår för tänk bara hur länge man ska vara död sen!"

Och död är jag ju inte ännu - jag bloggar ju! Och orkar till och med tillönska mina ordbrukare en god fortsättning på helgerna och ett gott nytt 2016 utifall att det inte blir mer bloggat på den här sidan nyår.

Av Göran - 23 december 2015 22:28

Ho, ho, ho... För att citera den amerikanska varianten av jultomten. Så säger ju annars inga RIKTIGA tomtar! Nej, riktiga tomtar frågar bara om det finns några snälla barn. Och det finns det ju alltid. Överallt.

Säkert finns det också fler än jag som i den spädaste barndomen oroligt undrat om tomten vet om alla hyss och rackartyg man ju faktiskt hade hittat på under det gångna året. Men jag hade tur varje år.

Lite längre fram fattade jag förstås också sambandet mellan att min morbror reste sig för att gå och köpa Expressen och tomtens ankomst. Men lydig och väluppfostrad som jag var höll jag förstås god min för att mina yngre kusiner skulle få leva ett år till i villfarelsen att tomten finns.

Annars mår jag ganska gott just nu. Mina arbetskamrater på skiftlaget är i detta nu på fabriken och jobbar nattskift och räknar in storhelgstillägg för en 12-timmars natt. Medan jag sitter här och redan har gjort mitt nattskift fast på dagen och bara i åtta timmar. Jag sitter alltså hemma vid datorn med ett glas god whisky och tjänar pengar. Sämre kan man väl ha det, eller hur?
Produktiv har jag varit också sedan jag kom hem. Har rullat och stekt drygt 100 köttbullar samt griljerat och provsmakat min julskinka med hemlagad senap efter mormors gamla recept. Spellistan med julmusik på Spotify skvalar ur högtalarna på lagom volym (Just nu: "En julsaga" med Peter Jöback och Cookie´s´n´ Beans). Har lyssnat på både Happy X.mas med John Lennon och Jussi Björlings fenomenala O helga natt för att komma i rätt stämning.

Så därför önskar jag härmed er alla en alldeles underbar jul med lagom mycket mat och dryck. Ägna gärna också en stund åt att vara tacksam över hur lyckligt lottade vi faktiskt är som får ha det så här bra. För gudarna ska veta att det inte är alla förunnat.

Imorgon är det arbetsdag eller rättare sagt arbetsnatt. Vid 17-tiden åker jag till "gruvan" för att jobba min sista natt innan 14 dagars ledighet. En ledighet då jag visserligen ska jobba en del extra men jag hinner nog vila ändå.

Var rädda om varandra i slott och koja och sänd en tanke till alla de som har det sämre! GOD JUL!

Av Göran - 21 december 2015 21:48

Tänk vad det finns mycket här i världen som man inte förstår sig på! Har jobbat min första dag på en sejour i portvakt, reception och telefonväxel idag och imorse fick jag veta att företaget sedan en tid är drabbat av telefonterror från länder långt bort. Tjejerna som jobbar där ordinarie hade antecknat en massa nummer varifrån det rings stup i ett och inspelade röster pratar på nåt språk jag inte fattar ett ord av. Det verkar alltså vara datorgenererat, det där.

Någon/några har alltså programmerat datorer att ringa upp företag i Sundsvallsområdet (och säkerligen på fler orter och i fler länder än Sverige) till synes till ingen som helst nytta. Det är alltså inte bara min arbetsgivare som råkat ut för detta utan flera större företag i trakten.

För det blev ju min första undran - varför gör man det? Och det enda rimliga svaret är ju att man hoppas tjäna pengar på det. Sånt gör väl ingen om man inte tror att man ska kunna göra sig en hacka.

Och då dyker genast nästa fråga upp - hur kan de tjäna pengar på det?

Svaret på det vet inte jag men om jag får gissa så skulle jag kanske tro att de hoppas att man ska ringa tillbaka och DÅ kanske någon automatik i programmet gör att man via sin teleräkning får betala nån avgift som upphovsmänniskorna sedan lägger beslag på.

Teleoperatören har spårat de nummer som antecknats och de flesta kommer från Indien och Nigeria. Så om man frågar en Sverigedemokrat så misstänker jag att de genast skyller på islam. Och visst finns det gott om muslimer i Indien men är det inte hinduismen som är den stora religionen där? Eller...?

Nigeria är det förstås annat med även om en rätt stor del av deras befolkning är kristna.

Nu tror ju inte jag att fenomenet har något som helst med religion att göra utan är någon modern variant av gammalt bondfångeri.

För mig innebar det i alla fall att en arbetsdag som annars skulle ha förflutit i en behagligt maklig takt gick åt till att svara i telefon c:a 50-75 fler gånger än annars. Det räcker, i och för sig, att klicka på "svara-knappen" så ser jag ju uppringarens nummer på en dataskärm och då dessa nummer kom upp klickade jag bara bort dem. Det som är irriterande är att man aldrig får en lugn stund utan det ringer hela tiden.

Hoppas företagets teleoperatör får bukt med otyget snart annars blir inte mina övertidsdagar mellan jul och nyår så lugna som jag hade räknat med.

Värmebölja råder på mina breddgrader för att vara december. Åtta plusgrader mitt på dagen och nu då klockan passerat 22 är det fortfarande plus två ute. Den lilla snö vi hade är förångad liksom isen som täckte mindre vägar och gångstråk för någon dag sedan. Det ser ut att bli en o-vit jul...

Men det, kära ordbrukare, kan varken jag eller ni göra något åt. Det är bara att "gilla läget"!

Och det får jag förstås göra på mitt tillfälliga jobb också imorgon och på onsdag. Fortsätta att svara i telefonen HELT i onödan en helvetes massa gånger per dag!

Lönedag imorgon och efter jobbet blir det nog inhandling av de livsmedel som jag och mina två parasiterande barn vill ha och behöver. Ha en skön måndagsnatt i slott och koja från Treriksröset till Smygehuk!

Av Göran - 20 december 2015 21:24

Sista avsnittet har nu sänts, nu är det över. Jag talar om "Solsidan" i TV, programmet som vann tittarnas hjärtan så till den milda grad att det i gårdagens jubileumsgala utsågs till TV4;s bästa program genom tiderna.

Man har sagt att nu blir det inte mer.

Och tänk, jag tycker att de gör alldeles rätt!

Bättre att sluta innan publiken tröttnar. Bättre att sluta innan idéerna blir färre och sämre. Bättre att lägga av medan man fortfarande bär flaggan högt. Jag har sett så otroligt många serier som pågått alldeles för länge, både svenska och utländska, och fastnat i invanda mönster och ren slentrian.

"Hill street blues" till exempel (Spanarna på Hill Street på svenska) var en stor favorit hos mig de första säsongerna men jag slutade titta när det blev så förutsägbart att det inte längre var intressant. Jag är glad att det inte blir så med Solsidan. För jag tycker att de höll klassen in i det sista.

Söndagen (före "Solsidan", alltså) har tillbringats i träningslokalen, köket, tvättstugan och nån stund då och då här vid databurken. Kalopsen blev, som vanligt, underbar. Tänk vilken skillnad det gör bara att man bryner köttet i riktigt smör så att man får den där lite nötaktiga smaken. Jag kanske inte har åstadkommit något stort i världen under mitt liv men jag har i alla fall försökt att föra gamla svenska mattraditioner vidare till mina barn.

Imorgon blir det arbete men inte förrän 8:24 istället för klockan sex som resten av skiftlaget. Så planen är att stiga upp vid halv sju och åka när jag fått i mig en kaffeskvätt så jag hinner träna ett pass innan jobbet. Det tar tid att bygga upp kondition men jag känner att det håller på att lossna nu och mina pass blir hela tiden en aning tuffare.

Måndag är det också imorgon och därmed ny vecka så det ska bli intressant att se vad vågen säger. Allt som inte är ökning kommer jag att vara nöjd med eftersom förra vägningen gjordes dagen efter jag brutit fastan.

Julen närmar sig och efter överläggning med mina två hemmaboende barn har vi bestämt att hoppa över det traditionella julbordet hemma i år. Ingen av dem är så värst intresserade av annat än ett fåtal saker från julbordet så vi beslöt helt enkelt att nöja oss med dem. Ska köpa en skinka, men inte så stor. göra köttbullar och köpa rödbetssallad för det vill sonen ha. Senapssill och skärgårdssill vill dotra ha så det ska också inhandlas.

Sen får det väl bli en begränsad julbuffé nån dag när varken jag eller dottern jobbar. 

Vi är dessutom bjudna till barnens morföräldrar på lördag och jag misstänker att det blir julmat även där. Så nog får man så man klarar sig.

För den som äter enligt LCHF är ju julen en bra helg för det finns massor av proteiner och animaliskt fett på ett julbord. Skinka, köttbullar, prinskorv (nåja..) är ju helt ok. Sill kanske jag unnar mig någon liten bit av med en liten potatis till eftersom det är jul men jag gör ingen Janssons frestelse eftersom ingen av avkommorna ville ha det.

Det är annars bland det godaste jag vet men jag vet också att det är en rätt som kryllar av kolhydrater.

Glögg och pepparkakor är också favoriter hos mig så jag funderar så smått på att unna mig åtminstone en mugg med glögg, russin och mandlar och några pepparkakor.

Hur var det han sa, Martin Ljung, i den där gamla sketchen om hypokondriske "Viking"...? (Han räknade upp en massa mediciner och vad de skulle hjälpa mot men utöver dem hade han också vanliga sockerpiller.) "Jag ska ju leva också!"

Det hoppas även jag få fortsätta att göra ett tag till. Och detsamma önskar jag förstås för mina trogna ordbrukare världen över. Sköt om er till nästa gång!



Av Göran - 19 december 2015 22:13

Lördagen är nästan över och jag har nog haft en ganska produktiv dag. Jag har varit till min optiker och provat ut nya glasögon, Som tur är betalar min arbetsgivare för både skyddsglaögon och ett par vanliga. Det senare är ju tack vare att jag då och då rycker in i portvakten och måste kunna se både att läsa på nära håll samt kunna läsa registreringsskyltar 10-12 meter bort för att registrera entreprenörer och lastbilar från Polen, Finland och andra länder som kommer för att hämta företagets produkter.

Jag har märkt på senaste tiden att jag både har svårt att se på avstånd och att läsa en tidning trots att brillorna sitter på näsan och under mina senaste nattskift blev det tydligt att jag har nåt fel på avståndsbecömningen. Mycket riktigt hade brytningsfelet försämrats. Inte så mycket men tillräckligt för att göra mig mindre lämplig till jobb där precissionen är viktig. 

Så jag gav mig iväg strax före nio i morse med planen att först åka och träna ett pass på jobbet och därefter åka till min kurdiske frisör och skala av lite överflödshår innan synkontrollen. Träningen drog dock ut lite på tiden så jag blev senare än tio prick som jag tänkt till frisören. Så då satt där redan fyra andra gubbar och väntade på sin tur.

Frisören tar inte kort som betalning så jag hade tagit ut några hundra på bankomaten några hundra meter bort innan och då såg jag att där fanns en annan frisersalong som annonserade klippning av herrar för bara 150 kr. Så jag åkte dit och där var ingen kö alls utan jag hann både åka och handla på Willys och hem med varorna samt äta lite innan det var dags för ögonkollen. 

Willys hade specialpris för premiumkunder på blandfärs (29;90 kr/kg) så det fick bli pannbiff med lök till middag idag. Därmed svarade jag upp mot kroppens "cravings" efter fastan. Den här gången var det nämligen denna klassiska husmansrätt som jag längtade efter i slutet av min fasta. Och det går faktiskt alldeles utmärkt att byta ut potatisen mot broccoli!

Så nu när jag sitter här och summerar min dag ser jag att jag, med mina mått, varit ganska produktiv idag. En ledig söndag återstår innan jag börjar min ytterst förmånnliga arbetsvecka. Skulle jobbat 12-timmars dagskift som vanligt måndag och tisdag och natt på onsdag men kommer istället att göra åtta timmar dagtid dessa dagar eftersom jag är utlånad till portvakt/reception och telefonväxel. Givetvis med samma lön som om jag jobbat skift.

Så det är bara på själva julafton som jag får lov att masa mig iväg för nattskift och sen är det 14-dagarsledigt igen.

Men den ledigheten blir ju också lite sönderhackad eftersom jag har lovat att ställa upp i porten även i mellandagarna samt två dagar efter nyår.

Nåja, det betyder extra slantar på både januari- och februarilönen och det är inte ansträngande arbete så jag får nog den vila jag behöver ändå. Dessutom har jag räknat ut att de dagar jag börjar halv nio på morgonen hinner jag köra ett träningspass före jobbet om jag åker hemifrån strax efter klockan sju.

Imorgon bitti är det tvättstugedags igen så jag får väl se till att komma i säng någorlunda snart så jag orkar upp till sju. Utöver det ska jag göra en gryta kalops igen som får bli söndagmiddag och flera pytsar med denna delikatess i frysen som får bli matlådor framöver.

För en gångs skull är jag alldeles ensam hemma. Dotra jobbar och sonen är på bio med en kompis. Efter nyår börjar även han jobba, har fått en provanställning som programmerare så då börjar också han att tjäna egna pengar.

Därmed får jag lite mer kvar att lägga på mina intressen och det är ju inte alls fel efter att i åratal ha satt mig själv åt sidan för deras skull. Nästan så jag kan tycka att det är deras tur att försörja mig!

Och inte bara försörja!

Kanske det är deras tur att ta hand om mig också i sådär 20-25 år. Se till att jag får mat, rena kläder och andra behov tillgodosedda.

Nej, föresten, det är bättre att de sparar ihop pengar så de kan flytta ut permanent istället. Jag har då och då lekt med tanken att den dag de gör det ska jag skaffa mig en pytteliten etta med kokvrå så att de inte KAN flytta hem igen. Båda har ju lämnat och kommit tillbaka. Och tack vare mina fyra rum och kök har det ju funkat men bodde jag så smått man bara kan så måste de ju lösa vilka problem som än må uppstå på annat vis.

Barnfri har jag ju inte varit sen i oktober 1987 och det är 28 år sen nu, lite drygt. Så det känns som om det börjar bli dags! Jag får börja att knuffa på så smått. Lite försiktigt först och sen mer aggressivt...

Nåja, vi får väl se hur det går! Både med det och med allting annat. Egentligen skulle jag bara logga in för att kolla och godkänna en kommentar till mitt förra inlägg och så hasplar jag ur mig ett alldeles nytt. Om än inget av mina mer spirituella alster...

Sköt om er, kära ordbrukare, i Karesuando, Smygehuk, Löddeköpinge och Valdermarsvik. Vi ses!

Av Göran - 16 december 2015 15:14

Fastan är över. Började avbryta så smått i förrgår för att igår återgå till fast föda helt och hållet. Det gick bra hela vägen och även om jag inte är lika euforiskt energisk som första gången jag fastade så känner jag mig mycket piggare.

Det märktes särskilt under mitt träningspass tidigare idag, allt gick liksom lättare.

Och när på året behövs lite extra power om inte just i dessa årets mörkaste dagar. Det är väl ungefär en vecka kvar av utförsbacken nu innan vi når botten och det vänder tillbaka mot ljuset igen.

Och eftersom gympasset var veckans första innehöll dagen även en uppstigning på vågen som berättade för mig att det nu finns åtta kilo mindre av mig än vid invägningen till tävlingen för en månad sedan. 8 kg på en månad är 2 kg i veckan vilket är ett helt ok resultat. Nu tar jag väl dagens notering med en liten nypa salt eftersom jag precis har avslutat fastan och då tappar man så mycket vätska att det kan se mycket ut på vågen. Nästa vägning är mer intressant.

Hur som helst så känns det bra inombords varje gång jag tvingat mig att träna och idag belönade jag mig själv med att ta en rejäl stund i bastun också efteråt. Dessvärre satt jag kanske lite i längsta laget för då jag klädde på mig efteråt såg jag att jag var rödögd som en mört (brukar bli det om jag bastar för länge, fråga mig inte varför).

Då jag kom hem hade dotra börjat förbereda sin älsklingsrätt till middag, stuvade makaroner med stekt rimmat fläsk, så då gjorde jag ostgratinerad blomkåls- och broccoligratäng åt mig själv eftersom jag inte äter pasta just nu. Och inte var jag ett enda dugg avundsjuk på deras mat, tyckte faktiskt att de borde varit avundsjuka på min. Den gratängen med stekt fläsk eller bacon till skulle man nog kunna bjuda kungen på, så mumsigt är det.

Och mätt blir jag på bara hälften så mycket som jag satte i mig innan fastan så det är nästan bara positivt just nu.

Ja, förutom det där förb... mörkret då, förstås!

I nämnda mörker ska jag om en stund ta en promenad till närbutiken och köpa frimärken till och posta mina julkort. Ifjol blev inga kort skickade men däremot fick jag själv ett oväntat kort som jag där och då lovade mig själv att återgälda i år. Min yngsta halvsyster, som jag inte har eller haft så mycket kontakt med genom åren, hade skrivit ett kort till mig och jag blev så glad över det att jag ringde henne och pratade en stund. Så i år ska både hon och mina andra två halvsyskon få julkort från mig.

Därmed tillönskas mina kära ordbrukare en angenäm onsdagkväll och natt tillsammans eller var för sig, ni väljer själva! Ha det gott i Hyllie, Skarpnäck, Torekov och Korpilombolo!

Presentation

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Blogkeen
Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se