Alla inlägg under april 2017

Av Göran - 29 april 2017 13:41

Som jag tidigare nämnt är två av mina barn adopterade. Från en annan del av världen där de flesta människor ser ut på ett annat sätt än de som bott i Sverige i århundraden bakåt i släkten.

Jag ser dem inte alls som annorlunda. För mig är de min äldsta dotter och äldste son, ingen skillnad från sina syskon som är mina biologiska barn. Jag ser fler likheter än olikheter.

Men på senare år har det blivit allt mer vanligt att de får känna av att omgivningen inte riktigt betraktar dem som fullvärdiga svenskar. Idag får de, så gott som dagligen, känna på den svenska nyrasismen. Vardagsrasismen som jag brukar kalla det fenomen att allt fler börjar använda ord som svarting, blatte och chokladtomte för att nämna några.

Detta är dock inte hela problemet, eller ens det värsta.

Häromdagen hörde jag på radion om en dokumentär som gjorts av en man med rötterna i en annan del av världen. Han själv hade kommit hit med familjen och upplevde att de som adopterats hit egentligen har en sämre sits än han själv. Någon dag senare skickade äldsta dottern en länk till den och då tittade jag.

Det handlar mycket om identiteten, att veta var man kommer ifrån. Det är svårt att växa upp och känna sig lika svensk som vem som helst men så fort man stöter på en spegel bli påmind om att man inte är det.

Det talades om psyksik sjukdom, om självmordsstatistik och ett utanförskap som glömts bort av samhället. Eller sopats under mattan.

Filmen blev så påträngande för mig att jag var tvungen att dela upp den i fyra delar för att orka se den. Jag har aldrig satt någon gloria över eget huvud för att jag har adopterat. Det finns ju fortfarande de som tror att man adopterar för att rädda barnet från svält, krig, fattigdom eller whatever.

Men, som jag sagt förut, adoptivföräldrar är precis lika egoistiska som folk som får barn på den vanligaste sättet. Man skaffar inte barn för barnets skull utan för sin egen. För att en eller två föräldrar längtar efter ett barn. Efter någon som för namnet vidare eller vad som helst. Jag tror inte att någon tänkt att de ska skaffa barn för att barnet skulle få det så bra med just en själv som förälder. Nej, egoister är vi! Så gott som allihop.

Denna dokumentär, som jag f.ö länkar ut längst ner på dagens blogginlägg, planterade en massa tvivel i mig och jag börjar åter undra om jag kanske gjort mina två äldsta den värsta otjänst som drabbat dem genom att ta hit dem utan att de själva kunnat välja.

Nej, såklart kan inte en tremånaders bebis välja varken det eller nåt annat. Men ändå!
För även om jag inte hänger någon gloria över mitt eller deras mammas huvuden så ville och vill jag dem ju väl.

Och ville så redan innan jag ens visste vilka de var. Ambitionen hos blivande föräldrar är väl alltid att barnet sak få det bra? Även om det inte är så självklart i verkligheten.

Och på ett sätt kan jag ibland känna att adoptivbarn har en fördel. Att de kanske är ännu mer efterlängtade eftersom det är en så lång och svår process att adoptera. Och dyr!

Då och då hör jag att adoptivföräldrar har "köpt" sitt barn. Inget kan vara mer fel. Såhär är det; Från och med att man blivit utvald som föräldrar till ett barn så betalar man barnets uppehälle, kostnader för själva adoptionen (domstolsavgifter, stämpelavgifter m.m) Plus kostnaden för resan hit och eskort för de som inte själva reser för att hämta. Barnen är alltså inte varor som är till salu utan man försöker säkerställa att varje barn får bästa möjliga chans till ett bra liv. Goda intentioner, alltså. Både där och här.

Så de som kommer hit och får nya föräldrar är alltså efterlängtade, vilket inte alltid är fallet med biologiska barn. Tyvärr!

Jag ville och trodde att mina barn skulle få det så bra som möjligt här hos oss. Och har väl försökt att göra vad jag kan för att det skulle bli så. Kanske har jag räddat dem från ett helvete. Eller så har jag gett dem ett! Kanske är det lite av både-och.

Efter att ha sett dokumentären känns det ibland som om jag borde be dem om förlåtelse för att ha tagit hit dem. Som om mina goda intentioner slagit helt fel.

Se dokumentären, kära ordbrukare. Och om ni, som jag, berörs av den, sprid den till bekanta och vänner.


https://www.svtplay.se/video/13246808/de-ensamma-en-film-om-adoption/de-ensamma-en-film-om-adoption-avsnitt-1

Av Göran - 26 april 2017 21:49

Tänk... det är redan onsdag kväll. Bara upploppet återstår innan det blir helg igen. De jag jobbar med annars har varit lediga sedan förra tisdagen och börjar inte jobba förrän nästa tisdag morgon. 

Själv är jag på min tredje dagtidsvecka och börjar så smått vänja mig vid tanken på att dela in tiden i veckor. Som skiftarbetare tänker man mer i "vändor". Man talar om förra skiftvändan eller nästa skiftvända och hur många som äterstår innan nästa 14-dagars ledighet. Datum, veckodagar eller veckornas nummer är liksom av underordnad betydelse för en dygnet-runt-jobbare. 

Under min lugnaste stund idag kom en gammal kär bekant in och hälsade på en stund och han skrattade och skämtade om att jag kommit upp mig minsann. Från att få sätta mig där det råkar vara ledigt när jag kommer in för att ta lite paus till eget kontor (som t.o.m är lite större än ekonmichefens tjänsterum).

Och... javisst, det är ju sant. Men inget jag hade  funderat så mycket över innan. Min gamle kollega var inte alls avundsjuk utan ville kanske muntra upp mig litegrann. Fast jag erkänner att när han hade gått så tänkte jag en stund på vad han sagt. Och kom fram till att jag är ganska lyckligt lottad just nu.

Merparten av min arbetstid spenderas vid datorn på kontoret men nästan varje dag har det varit några möten och annat som tvingat mig att skruda om till arbetskläder för att gå på nåt möte eller för att förkovra mig inför de nya arbetsuppgifterna. Dem tror jag att jag kommer att få sätta igång på allvar med under vecka 18.

Mina grannar i rummen närmast är tre ryskfödda damer som arbetar på ekonomiavdelningen, en väldigt ung svensk tjej och en kille som väl är c:a 35. Samt ekonomichefen som jag tror är i min ålder ungefär. Samtliga har varit väldigt vänliga och trevliga mot mig så jag har inte mycket att klaga på.

Imorgon går tiden efter lunch åt till att hjälpa till att guida ett besök. Det kommer 10 personer från Skogsvårdsstyrelsen (vad nu de kan ha för utbyte av att besöka ett aluminiumsmältverk...) och de behövde en extra guide. Sådant har jag gjort många gånger och tycker att det är både roligt och stimulerande att visa fabriken för folk som aldrig sett något liknande. Ibland frågar de inget alls och andra gånger blir man bombad med frågor.

Den första gången jag gjorde detta var 1984 eller -85. På den tiden var jag skiftledare och när jag blev ombedd att ta hand om besökare när vi hade "Öppet hus" satte jag mig ner och funderade över vad jag själv skulle vilja veta om jag aldrig hade sett fabriken från insidan. Därefter uppsökte jag verkschefen som för min räkning fick lov att ta reda på hur långa våra fabrikshallar är, hur höga skorstenarna var och några liknande frågor.

OCH... tror ni inte att jag fick användning för just de kunskaperna!

Numera är jag så rutinerad att jag har fattat att jag kan svara vad som helst på deras frågor bara jag låter säker på min sak. Dels kan besökarna inget alls om vår verksamhet och dels kommer de att glömma det mesta av vad jag sagt inom någon vecka. Därför brukar jag också satsa på att göra rundvandringen rolig och underhållande. Jag tror att det ger dem mer än rabblande av kalla fakta. De ska ju inte börja jobba i fabriken så det är inte så noga att allt blir så korrekt. De minns nog mer om de hade roligt under besöket, tror jag!

Men det är imorgon det.. Idag återstår väl egentligen bara att ta nallen under armen och krypa till kojs så man orkar upp när reveljen går imorgon bitti. Mina trogna ordbrukare tillönskas därmed en underbar natt tillsammans eller var för sig, gör som ni vill! Vi ses igen! När andan faller på...

Av Göran - 23 april 2017 20:42

Egentligen borde jag väl sitta här och vara toknöjd. Satt framför TV;n tidigare idag och såg GIF Sundsvall spela 0-0 borta mot Hammarby. Och jag vet inte när jag senast var så nöjd med EN poäng. GIF skapade inte en enda målchans värd namnet medan Hammarby säkert skapade 3-4 lägen där det borde varit mål.

MEN... så har vi ju den där sista utposten som kallas målvakt och idag var det just hans (Tommy Naurins) förtjänst att Giffarna fick med sig en poäng. För inte ens den mest enögda GIF-anhängar kan ärligt säga att vi förtjänade poäng.

Jag tycker alltså att GIF ska vara jävligt nöjda över denna poäng!

Annars har jag lagat gulaschgryta idag och jagden uppkattades (tror jag) av sonen och mig själv (vet jag). Jag rekommenderar varmt mina ordbrukare att googla fram recept på denna ungerska delikatess.

Imorgon är det måndag och för mig väntar ett sammanträde med skydddskommittén. Trevligt avbrott i min nya vardag att få ägna mig åt de frågor som ligger mig allra varmast om hjärtat.

Det betyder också att jag kan ta lite sovmorgon eftersom vi börjar klockan åtta och jag redan har gjort de flesta av de förberedelser jag annars brukar göra på morgonen.

Min kurdiske frisör hade åkt till Madrid för att se fotboll när jag besökte hans salong igår. Men ersättaren kunde också hantera sax, kam och hårtrimmer så nyklippt är jag ändå.

I dagens backspegel konstaterar jag att såhär dags ifjol hade jag nyss kommit hem från min Norge-tripp och överlevt flygningarna. Samt lite andra händelser som ligger längre bak i tiden.

Sköt om er, kära ordbrukare i Kumla, Prästmon, Malung och Kårböle. Så ingen annan måste göra det!

Av Göran - 22 april 2017 13:27

Kors vad tiden går fort. Nästan en vecka sen sist jag skrev nåt. Jag hade väl egentligen inget att skriva om heller. Varken då, nu eller under dagarna däremellan. Men ibland så skriver man ju ändå.

Idag blev jag liksom lite inspirerad då jag tittade i bloggens backspegel och läste om inlägget från denna dag för tre år sedan. Det är ett av de blogginlägg jag är rätt nöjd med så det var med ett igenkännandets leende jag läste hur jag tänkte då. Och jag står för det fortfarande, tycker precis likadant ännu.

I två veckor har jag nu hunnit jobba dagtid och jag tycker faktiskt att tiden går ännu fortare nu än annars. För varje dag blir jag mer och mer klar över mina arbetsuppgifter och får kanske ta tillbaka det där med att det kan bli svårt att få arbetet att räcka hela vägen till midsommarveckan. Det kommer det att göra, det är jag säker på nu.

Kanske räcker det ännu längre så att det blir en fortsättning till hösten, det får vi väl se.

Idag är det dags för match nummer fyra i SM-finalserien i hockey mellan HV71 och Brynäs. Och tvärtemot de flesta experters tips i förväg har Gävlelaget chansen att skafa sig en "matchboll" om de vinner hemma idag. De senaste två kamperna har ju Brynäs vunnit i förlängning så det står 2-1 i matcher (bäst av sju). Så vinner hemma idag så behöver de bara en seger till för att ta SM-guld.

Det är ju Timrå som annars är mitt lag men de är ju inte ens i SHL längre så då håller jag på Skellefteå i högsta serien. Men.. de är ju utslagna för i år så då blir jag Brynässupporter under finalerna.

Egentligen räknar jag väl inte Gävle till Norrland men enligt sörlänningarna så börjar ju norrland vid Dalälven. Vilket alltså gör dem till ett norrlandslag.

Norr-landslaget, som GIF Sundsvall lite kaxigt brukar kalla sig, spelar först imorgon. Det är Hammarby borta som står för motståndet och GIF får nog spela upp sig rätt ordentligt om de vill ha några poäng med sig hem.

Innan hockeyn börjar ska jag tillreda en bit slaktarbiff med ugnsrostade grönsaker. Du som läser här ofta kanske minns att jag skrev om slaktarbiff (eller njurtapp som det också kallas) ifjol sommar. Och nu är det dags igen!

Sen i måndags har jag haft noggrann koll på mina kolhydrater och hållit mig under 20 gram varje dag. Idag finns t.o.m lite marginaler så det slinker kanske med både en morot och några potatisar när jag rostar zuchini, paprika, vårlök och lite annat som tilltugg till köttet.

Innan dess behöver jag dock uppsöka ICA för att fylla på några förnödenheter så jag avslutar här med att önska mina kära ordbrukare en fortsatt härlig helg i Mörbylånga, Hästveda, Bjuråker och Tibro.

Vi ses igen! När andan faller på...

Av Göran - 17 april 2017 21:32

Påsken sjunger på sista versen. Om den nu kan sjunga men ni vet ju att det där bara är en metafor. Vad är påsk bra för egentligen, frågade mig en arbetskamrat från förr i torsdags. Jag svarade att för dig är den ju bra för du får två dagar extra ledigt utan att det kostar dig något (mannen ifråga är daggående numera) och för skiftjobbarna är den bra för att de tjänar extrapengar om de jobbar.

Den är också bra för de skiftledare som arbetar då. Om skiftlaget drabbas av manfall i form av sjukdom har de bakfickan smockfull med namn på människor som för länge sedan erbjudit sina tjänster på övertid om det behövs. Så är det minsann inte alla andra dagar på året. Organisationen är ju byggd för robotar som aldrig blir sjuka. Som inte heller har barn som kan bli sjuka eller partners som kan drabbas och därför inte kan ta hand om de gemensamma barnen.

Det finns 22 befattningar per skiftlag. En av dessa räknar man som reserv för frånvaro av olika slag. Så om en person fått kompledigt och en annan blir sjuk så är vi genast en för lite och klarar inte av alla uppgifter.

Snålt tycker jag! För de är ju heller inte särskilt snabba att ta in vikarier för att kunna utbilda människor för fler jobb. Då går det ju också åt en person som utbildar.

Så jag är rätt nöjd numera med att ha blivit bortrationaliserad som skiftledare på 90-talet, Innan den stora utrensning man gjorde då var vi tre arbetsledare per skiftlag och ansvarade för 10-12 personer vardera. Den organisationen tålde en frånvaro på i alla fall 3-4 personer. Vi hjälpte ju varandra i första hand.

Men det var i en annan tid. Innan bemanningsannorexin bredde ut sig. Idag byggs väldigt många organisationer på övertid eller korttidsanställningar. Vi är ensamma i Sverige om vår tillverkning och därför snyter man inte kompetenta vikarier ur näsan hur som helst. En nyanställd behöver minst en månad innan hen kan jobba självständigt med EN arbetsuppgift. Att bli fullvärdig operatör tar flera år om man någonsin blir det. Att klara alla arbetsuppgifter vi har och kunna lösa problem självständigt är närmast en livsuppgift. Så...Nisse från Manpower är liksom inte aktuell hos oss.

Och just nu håller jag ju på att skaffa mig en ny kompetens som inte så många har. Och de som har den har så späckade scheman att de aldrig skulle hinna med. Dock har det vaknat en vag känsla i mig att de kan ha överskattat uppgiftens storlek. Chefen antydde innan jag började att ajg nog knappast skulle hinna göra klart innan det är dags för mig att övergå till mitt "sommarjobb" i portvakt & reception. Och ännu har jag väl inte full koll på omfattningen av jobbet men känslan är att det är tveksamt om jag ens får det att räcka hela vägen.

Men jag har bestämt mig för att gå lugnt och systematiskt fram. Låta saker ta sin tid och hellre se till att det blir rätt än att det går fort. 

Så tills vidare tar jag en dag i taget. Imorgon måste jag krypa i "uniformen" en stund på förmiddagen och delta i ett möte som hålls i en del av fabriken där man inte får vistas i privata kläder om man inte är besökare. Resten av veckan tror jag dock att jag kommer att tillbringa på kontoret. Utan blåställ, hjälm och stålhättor i skorna.

Några köttbullar som jag räddade från påskbordet, ett par prinskorvar och en omelett med spenat får bli LCHF-lunch imorgon tillsammans med en liten grönsallad. På onsdag ska jag träffa min nya viktcoach så får vi se vad hon säger om mina metoder. Samt förstås vad jag säger om hennes!

Tills vidare önskar jag mina ordbrukare en fortsatt härlig vår i Tanumshede, Vittangi, Örkelljunga och Alunda.

Av Göran - 13 april 2017 14:29

Påsken är egentligen en ganska underlig tradition. Precis som jul så är ju den moderna påsken någon slags mix av kristen tradition och hedniska riter. Sen har den ju dessutom förändrats en hel del sedan min barndom. Eller kanske det var min släkt som hade konstiga traditioner...

Såvitt jag minns så var det påskafton som var dagen då vi samlade släkten och åt ett lätt reviderat julbord. Och på påskaftons kväll kom påskkärringen med presenter till barnen. En vuxen påskkärring med kvast och allt. (I skepnad av en av mina mostrar) Inte som jul eller födelsedag men någon liten leksak brukade det bli.

Påskägget, det där färgglada med godis i, fick vi först på påskdagens morgon. Det brukade ligga under eller intill kudden när man vaknade. Redan från mycket späd ålder fick vi lära oss att det var tuppen som varit där och värpt. Påsktuppen, alltså. Den där påskharen det pratas om nuförtiden stötte jag inte på förrän långt senare i sagor och filmer från USA och England.

Harar som lägger ägg! Tänka sig! Det var väl illa nog med tuppen men om någon unge invände att tuppar inte värper så fanns det alltid någon vuxen där som informerade om att påsktuppen kunde det. Inga andra tuppar, bara han.

Var kom då haren ifrån och när kom den in i bilden?

Som så mycket annat så kom väl den traditionen från USA liksom senare också Haloween gjorde. Och krämarna gnuggar förstås händerna för nu räcker det inte att köpa en färgglad chokladtupp i staniolpapper utan du måste köpa en lika stor hare av lika mycket choklad.

Traditionen att barn går runt och knackar dörr som på Haloween stötte jag på först då jag på 70-talet flyttade till Gimo i norra Uppland. Där var det gammal tradition. Och numera har den spridit sig hit också.

Så kanske jag kostar på en godispåse när jag åker och handlar sedan. Utifall det kommer nån lite sångartropp och sjunger Gullefjun eller liknande framåt kvällningen.

Matmässigt är det väl äggen som skiljer påsken från jul. Annars är det ju i stort sett samma rätter som går igen nu som vi äter i december. Nog för att jag brukar ha ägghalvor med majonnäs och räkor även på julbordet men till påsk så SKA det ju liksom vara ägg.Traditionen kanske kan förklaras med att förr när man fastade länge före påsk så behövde man få i sig rejält med både protein och fett för att få igång kroppen igen och ägg är ju näringsrika.

Well, påsk blir det vare sig vi vill eller inte. Jag önskar er en glad sådan innan jag försvinner till ICA Maxi!

Av Göran - 11 april 2017 21:28

Klasskillnad. Ett ord jag egentligen ogillar. Ett ord som är som ett rött skynke för oss som fortfarande har röda hjärtan. Men ikväll var ju hjärtat mörkblått som GIF Sundsvalls matchställ. GIF mötte Malmö på bortaplan och fast de egentligen inte gjorde en dålig match så var de chanslösa från och med MFF;s 1-0.

Det är tidigt på säsongen och inga lag har väl egentligen fått ut sin fulla potential men jag vågar ändå påstå redan nu att om någon klubb har tänkt försöka snuva Malmö på deras andra raka guld så får de vara jävligt bra.

Malmö imponerade på mig ikväll. Påminde lite om ett sånt där självspelande piano. Passningarna satt nästan hela tiden på stortån hos mottagaren som spelade bollen vidare på ett tillslag väldig ofta.

Dessutom hade man helt klart scoutat Giffarna för Erik Larsson fick inte mycket yta att spela på. Talangen Peter Wilson fick knappt röra bollen och byttes ut tidigt i andra halvlek efter att ha kommit till korta mot skåningarna backar. Fastän han sprang och sprang och sprang ock....

Och fort gick det också. Jag skulle tro att ingen GIF-tröja var torr när slutsignalen gick för MFF tvingade dem att springa och jaga boll i 90 minuter.

Siffrorna hade kunnat vara större. Mycket större! Men Norr-landslaget har ju Tommy Naurin ("Tommy Knogjärn") längst bak. I mina ögon var han GIF;s bäste denna kväll fast han fick släppa två bollar förbi sig. Med en sämre målvakt hade säkert 2-3 till ramlat in. 

Så... låt inte den här förlusten sänka er, GIF! Fler och dyrare lag än ni kommer att få stryk av Malmö detta år. Både där och på deras egna hemmaplaner. Sticker ut hakan och påstår redan nu att svenska mästarna 2017 heter Malmö FF.

Om jag minns rätt är det Häcken från Hisingen i Göteborg som står för motståndet nästa match. Då på hemmaplan här i Sundsvall. Och då tror jag knappast att Giffarna är chanslösa.

GIF kan hamna var som helst i tabellen, det är för tidigt att säga. Men det skulle förvåna mig mycket om inte Malmö snart drar ifrån i toppen och sedan aldrig släpper greppet.

Två dagar med nya jobbet och jag börjar få lite grepp om storleken på uppgiften jag fått. Som det känns nu finns inte en chans att jag är klar med det när det är dags för mig att övergå till portvakten där jag ska vara semestervikarie från och med midsommarveckan. Men det får väl visa sig...

Två dagar är också vad som återstår att jobba av denna vecka. Sedan är det påsk och fyra dagar ledigt. Med full lön för 48 timmar storhelg som mina ordinarie arbetskompisar.

Skönt ibland att få skriva ett inlägg som varken handlar om terrorattacken eller hjärtefrågorna som rör rasism och främlingsfientlighet. Skulle kunna kåsera en stund om hockey också och spekulera kring Timrå IK;s lagbygge men jag tror att vi spar det till en annan dag. 

Sov gott, kära ordbrukare, i Askersund, Hjo, Abisko och Ballingslöv. Vi ses igen!

Av Göran - 9 april 2017 20:37

Hoppas M Wiehe och resten av gamla HBB överser med att jag lånar deras låttitel till rubrik!

Det pågår en gigantisk propagandaapparat i Sverige och hela västvärlden. I USA har den redan erövrat makten. Efter "Den fruktansvärda fredagen" i Stockholm spyr ultrahögerns och nationalisternas bloggar sitt hat. Givetvis över muslimer och islam, som alla andra dagar. Men nu också än mer över vad de kallar PK-politiker och PK-Meida I mycket högre grad än innan.

"PK" står förstås för politiskt korrekt och med det menar nyrasisterna såna som inte delar SD;s åsikter och människosyn.

De som har en annan syn på världen, Sverige och mänskligheten ljuger enligt dem, Enligt dem ska man endast lita på deras nyhetssajter och tidningar. Alla andra ljuger! 

Det skulle alltså vara så att hela Sveriges journalistkår (utom deras egna) är i maskopi med "sju-klövern", som de kalllar regeringen och allianspartierna. ALLA svenska medier utom Avpixlat och några till är alltså en jättestor komplott för att vilseleda folket och få oss att vilja ta emot fler flyktingar. Enligt dem!

Hos mig ringer det alltid varningsklockor så fort någon säger sig veta den enda rätta vägen. När man säger; "Lita bara på oss och INGEN annan!". Det borde ringa varningsklockor hos hela världens befolkning då man hör sådant.

Det är ju så det brukar låta i diktaturer eller från de som vill bygga upp nya diktaturer. "Lita BARA på oss och inte på NÅGON annan!" DÅ... ska du verkligen ifrågasätta och tvivla!

Tyvärr missade jag att notera i vilket PK-medium jag ganska nyss läste om en SD-nära site där man lagt ut bilder av en kvinna i hijab, niqab eller nåt sånt obeörd passerade förbi skadade och döda människor. 

Efter kontroll hade det visat sig vara ett bildmontage. Den muslimska kvinnan hade fotograferats efter dådet i Berlin härom året. Hon hade alltså inte ens befunnit sig på platsen. Snacka om pålitliga nyhetsmedier! Snacka om sanning!

Men de där människornas syften gynnas ju av att sprida bilder där muslimer ser ut att vara oberörda när européer dödas och skadas. 

Så... vem kan man då lita på? VEM... i hela världen kan man lita på?

Nästan ingen, skulle jag vilja säga. Man ska alltid ha det kritiska ögat påkopplat och inte svälja vilka kameler som helst för det vimlar av folk som vill mata oss med både det ena och det andra.

Men jag menar inte att vi ska se terrorister i varje människa vi möter. Inte ens om de klär sig som deras egna traditioner bjuder och inte i säckiga jeans med Gällivarehäng och skitig T-shirt. Och en armanikostym eller Chaneldräkt kan vara lika farlig eller ofarlig som vad som helst. 

Var inte rädda för kläder, kära ordbrukare! En slöja har aldrig dödat någon. Och kom ihåg att människor inte automatiskt är onda för att de är födda någon annanstans än i Sverige. Lika lite som svenskar automatiskt är goda och lite bättre än andra.

Var däremot rädd, eller åtminstone jävligt vaksam, om du träffar någon som påstår att hans/hennes väg är den enda rätta och att de nyhetsmedia som han/hon förespråkar alltid talar sanning samt att alla andra är skurkar och banditer som bara ljuger.

Annars så anser jag numera att... Ondskan bara kan besegras med godhet! (Vem bryr sig längre om Trump?)

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3
4
5
6 7 8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards