Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Göran - Lördag 20 juli 14:18

Lördag. Ett vackert ord. Åtminstone för den som är ledig på lördagar, vilket jag ju tills vidare är. Gårdagen och torsdagen blev det lite omväxling i vardagslunken eftersom jag blev kommenderad att vikariera i portvakten. Bra för mig men mindre bra för min kollega på förrådet som lämnades helt ensam med jobb som normalt kräver 4 pers.

Men han har rätt attityd och inser att det är omöjligt att hinna allt då så han tar en sak i sänder och stressar inte. Säger han åtminstone.

Igår efter jobbet tog jag en sväng till Willys för att hitta middagsmat och jag fann kassler till suveränt pris och köpte hem en rejäl bit. Med potatissallad som tillbehör blev det till lättsam sommarmat som inte krävde tillagning.

Men kassler och vissa andra varor är inte som förr. Då jag skar i den kändes den alldeles porös och inte sådär fast som kassler brukar. Så jag inspekterade snittytan och såg att den var full av små, små hål. Ungefär som maskäten svamp. Men någon ohyra var det inte tal om, det var inget fel alls på den på det sättet.

Därefter smakade jag på den och när jag bet i första skivan rann det vatten på min haka. Då föddes misstanken att charkfabriken kanske borrat in injektionsnålar i den för att pumpa in vatten. Det var även väldigt mycket vatten i förpackningen.

Jag har märkt detta även när jag köpt fryst kyckling och insett att matproducenterna numera trycker in vatten i alla möjliga varor för att öka deras vikt och på så vis ta betalt för vatten. Nog är det väl själva f-n att de gör sitt bästa för att blåsa en hela tiden. Kommer undan med det gör de också!

Det finns mer som blivit sämre de senaste åren. För 2-3 år sedan undvek jag att köpa bacon av lågprismärken eftersom den var så tunt skivad att man nästan inte kunde få isär skivorna. Nu har både Scan och Tulip, som tidigare var bättre än flera andra, också börjat skära sådär lövtunt. Måste man skaffa en skärmaskin och köpa bacon på bit för att få den som man vill ha den? Ja, det lutar nästan åt det.

Annars så ska jag ge mig i kast med just bacon idag. Har lovat sonen pasta carbonara och i brist på gianciale (rökt griskind) eller pancietta som det egentligen ska vara i den rätten får det duga med bacon. Precis som Grana Padano får ersätta äkta parmesan som inte heller finns hemma just nu.

Till detta kan det hända att det slinker ner ett glas rött bulgariskt vin av märket "Leva". Finns på bag-in-box både rött och vitt för under 200 kronor och är mycket prisvärt.

Ikväll är det åter dags för ångestladdad match för giffarna. De åker till Göteborg och Hisingen för att spela borta mot Häcken. Och jag ska ärligt säga att jag blir glatt överraskad för allt annat än förlust.

De har visserligen fått in ett nyförvärv från Spanien så man kanske kan hoppas på att han kommer som en frälsare och gör succé direkt. Pol Roigé heter han och namnet klingar kanske mer franskt än spanskt. Men är han bra på fotboll så spelar ju inte det någon roll. Jag håller alla tummar jag har!

Vi har passserat mitten av sommaren och ännu har det inte varit särsklit många riktigt varma dagar. Kanske kommer värmen nu när jag äntligen får lite mer sammanhängande ledighet. Inte förrän den 31/7 behöver jag släpa mig till "gruvan" igen för en arbetsdag. Såvida inte hon som blev sjuk i portvakten fortfarande är sjuk måndag morgon.

Då lär de ringa och be mig komma ut på övertid och eftersom det är så lättförtjänta pengar så säger jag nog ja till att jobba en dag eller max två.

Men det får vi se då. Nu är mitt  kaffe färdigt och jag ska hämta en efterlängtad kopp Arvid Nordqvists Svea. Ha en fortsatt underbar helg, kära ordbrukare i slott och koja världen över. Vi ses igen! Nå´n gång...


ANNONS
Av Göran - Måndag 15 juli 21:08

Det börjar se halvmörkt ut för klubben som gärna kallar sig "Norr-landslaget". Än en gång fick vi se giffarna förlora. På hemmaplan dessutom inför årets största publik. Dryga femtusen människor hade satt sig på läktarna för att se GIF spela mot Hammarby. Men det gick som det gjort alltför ofta detta år och lite extra surt känns det eftersom GIF var det bättre laget i andra halvlek men släppte in ett mål på tilläggstid som gav 3-2 till Hammarby.

Om Sundsvall var det bättre laget på plan, sett till spelfördelning och antal målchanser så vann "Bajen" läktarmatchen med hästlängder. Det måste vara fantastiskt roligt att spela i en klubb där supportrarna går in och dominerar ljudbilden fullständigt på en bortamatch en måndag kväll i semestertider. Då man kanske kan tro att folk har annat för sig än att åka buss i 40 mil för att se sitt favoritlag spela bortamatch i Norrland. Heder åt sådana fans!

De skötte sig dessutom, exemplariskt. Stöttade sitt lag utan att skrika hatramsor om lappar eller bönder och sjöng hela matchen igenom. Hemmaklacken var inte ens hälften så stor som Hammarbys och hördes i stort sett inte alls.

Nu vill det till att GIF;s klubbledning hitar på någonting väldigt bra väldigt fort för laget parkerar på kvalplats och avståndet nedåt är mindre än avståndet uppåt. Så nu gäller det att hitta ett sätt att vinna matcher igen!

På jobbet var det en ovanligt lugn dag för att vara en måndag. Jag fick visserligen den digraste plockorderlista jag sett under min tid som förrådsarbetare Plockorder betyder alltså en lista över förnödenheter som producerande avdelningar behöver. Allt från handskar, svetstråd, skyddsglasögon, kaffe och skrivarpapper till verktyg, batterier, diskmedel och hudsalva.

De skickar ner en jättestor plastlåda med listan i och idag var den lådan fylld till brädden när jag var klar. Men annars var det, som sagt, ovanligt lugnt. Så nu ska jag bara stå ut i fyra dagar till innan jag får tio dagar ledigt.

På något vis ska det väl gå! Värre är det för kollegan Keijo som kom tillbaka idag efter tre veckors semester. Han är den enda av oss tre som jobbar just nu som kan hela jobbet. D.v.s datorhanteringen som jag tyvärr inte fått utbildning på. Det gör att han får dra ett tungt lass och jag kan bara försöka avlasta honom genom att göra det jag fått lära mig samt ta hand om enklare löpande uppgifter som att slakta kartonger några gånger varje dag och bära dem till återvinningscontainern, sköta om den städning som ligger på oss själva och se till att kaffet är klart klockan nio och halv två då vi har fikaraster.

Lite själsdödande känns det att inte få chansen att bidra så mycket som jag själv hade velat. Men eftersom cheferna valt att inte lära upp mig på mer än så får de ju skylla sig själva.  Jag vet ju att med lite mer utbildning kunde de ha haft så mycket mer nytta av mig.

Detta medför att vissa dagar har jag alldeles för mycket "dö-tid". Även om jag sysselsätter mig själv så mycket jag kan så räcker det ändå inte till och då blir dagarna långa. Och det är ju också då jag blir sådär trött att jag får svårt att hålla mig vaken. Men nu har jag resignerat inför detta faktum och när jag känner att jag blir så trött går jag undan i 15-20 minuter och tar en liten powernap. Sätter mig någonstans där jag har bra chans att få vara ifred, ställer larm på telefonen och lutar mig bekvämt. Då brukar det ta ungefär tre sekunder att somna och när jag väcks av larmet stiger jag upp direkt och är sedan pigg i några timmar igen.

Jag går alltså, just nu, på en rehab-plats, som det heter. Men vad är det för rehabilitering att ha ett själsdödande arbete där man vet att man egentligen inte behövs? Iofs försöker jag göra mig... om inte oumbärlig så åtminstone värdefull genom att göra mitt bästa för att avlasta ordinarie personal så bra jag kan. Men det går väl "sådär"!

Att sedan varken personalchefen, som är ansvarig för all rehab, eller min ordinarie närmaste chef tycks bry sig ett smack om hur det går, hur jag mår eller nåt annat gör ju inte saken bättre.

Min ordinarie närmaste chef har varit inne på förrådet flera gånger senaste månaderna utan att ens verka se att jag är där. Pratar med de ordinarie men ser inte ens mig. Så i förra veckan då hon dök upp beslöt jag att först avvakta och se om det blev likadant då.

Och det blev det! Så när hon var på väg ut genom dörren ropade jag hennes namn och hon vände sig om och tittade åt mitt håll. Då sa jag att jag bara ville säga hej.

Jag har varit skiftledare själv i mer än tio år och kan ärligt säga att om någon av mina underställda hade befunnit sig på annan avdelning p.g.a rehab så hade jag tittat in och pratat några ord på regelbunden basis. Om inte annat så för att han/hon skulle känna sig sedd och veta att jag brydde mig om honom/henne.

Min chef, som är trettio år yngre än jag, sa visserligen hej då¨jag stoppade henne. Men så fort hon sagt det fortsatte hon ut genom dörren och tillbaka till sitt.

Så.... jag har mer och mer fått känslan att hon hoppas bli av med skiftlagets "gamling". Eller så har hon fått order uppifrån att sätta åt mig så mycket hon kan. Som straff för alla käppar jag satte i deras hjul under åren som huvudskyddsombud. Fortfarande, mer än ett år efter min avgång, har man inte lyckats hitta någon som är villig att ta över mitt uppdrag som huvudskyddsombud för min ordinarie avdelning.

Nej, jag önskar jag vore ett par år äldre eller lite mer sliten i kroppen än jag är. Då kanske jag hade kunnat förhandla till mig samma deal som ganska många redan gjort. Att få gå hem med full lön sista året utan arbetsplikt och därefter pensionera mig. Om inte annat så för lång och trogen tjänst - 43 år anställninig är ju mer än ett halvt liv!

Nåja, vi får se hur det går. Fyra dagar till, som sagt. Sen ska jag njuta lite sommarledigt.

Gör det, ni också, kära ordbrukare i Bromölla, Vappersta, Killingskär och Vessigebro!

Vi ses! När andan faller på...

ANNONS
Av Göran - Fredag 12 juli 19:55

Tänk så lite det egentligen behövs för att få en halvgammal surgubbe att börja stretcha smilbanden igen och känna att livet kanske inte är så tokigt ändå. Senast jag betalade mina räkningar blev jag avbruten och fick lägga ner det för stunden för att återuppta det samma kväll. Med påföljd att jag klantade till det...

För att ta det från någon slags början så kom jag hem från jobbet igår och möttes av ett halvkilo reklam på hallmattan tillsammans med ett par räkningar och två sådan där små brev som är perforerade och man ska försöka riva längs perforeringen för att komma åt innehållet. 

De flesta gånger förut då jag sprättat sådana försändelser har de innehållit en påminnelse om obetald räkning. Så icke igår dock!

Nej, tack vare avbrottet under min svåra stund efter senaste löningen hade jag lyckats betala inte en utan TVÅ räkningar till Telia två gånger. Därför ville man, i hederlighetens namn, ge tillbaka överskjutande belopp. Tillsammans drygt tvåtusen kronor. Och vem blir inte glad om det ramlar in två långsjalar som man inte trodde att man hade?

En gång förut har jag gjort samma misstag och fått återbetalning. Den gången handlade det om sextio kronor, bara.

Och på utbetalningskortet stod det namn på ett gäng företag som gärna löste in summan som betalning eller betalade ut den i kontanter. Så jag bestämde då att jag skulle köpa en travandel på Willys för den. Andelen kostade just sextio kronor och jag räckte fram papperet till kassörskan.

-Då blir det fyrtio kronor, tack, sa nämnda kassörska genast.

-Jamen..., det står ju sextio kronor där, protesterade jag och pekade på mitt utbetalningskort.

-Ja, men vi tar 40 i avgift för att lösa in såna här, sa hon då.

Snopet fick jag lov att slanta upp mellanskillnaden när jag insåg att mina sextio kronor hade krympt till tjugo. Som väl gick rakt ner i fickan på Antonia Ax:son-Johnsson. Det är väl hon som äger Axfood som i sin tur äger bl.a Willys?

Tyst inom mig nynnade jag kanske på den här gamla fina sången...


"Sådan är kapitalismen...." Jamen, det är väl klart att jag tyckte att det var orättvist att Antonia skulle blåsa mig på två tredjedelar av mina egna surt förvärvade slantar.

Därför såg jag också till att hinna in på banken innan de stängde klockan 16 idag. Där är det fortfarande gratis att lösa in den sortens betalningar om man sätter in dem på eget konto. 

För kontanter hanterar de ju inte längre!

Är det inte lite sjukt att banker inte hanterar pengar? Jag menar.... Lek med tanken att jag hade X antal hundratusen på banken och beslöt att ta ut 380 000 i reda slantar för att köpa mig en ny bil till exempel. Försök ta ut sådana summor ur bankomaten! Hur gör man då?

Kan man förbeställa uttaget så att banken tar hem kontanterna? Om man prompt vill betala med sedlar ur en hand till en annan hand.

Och hur länge dröjer det innan även bankerna börjar ta ut samma avgifter som handeln gör? 

Är jag förvånad? Nej, inte ett smack! Jag har ju själv  sedan länge undrat när banker och försäkringsbolag börjar ta inträde om man vill besöka deras kontor. Och tyvärr tror jag fortfarande att det bara är en tidsfråga.

Nåja, inget av detta har ju ännu inträffat så jag tillåter mig att vara glad och nöjd över min återbetalning. Antagligen är det också bara en tidsfråga innan större företag börjar behålla det överskjutande beloppet för att reglera saldot månaden därpå. Det ska bara göras lagligt först. Men det finns det säkert politiker som gladeligen hjälper till med.

Och i nästa steg kanske de tycker att man får skylla sig själv. Att företagen kan behålla eventuellt överskjutande belopp som straff för den som är så klantig att man betalar för mycket.

Målar jag fan på väggen???

Nja, jag vet inte det. Om jag hade lust skulle jag kunna räkna upp ett antal saker där den politiska makten hjälpt kapitalet att pungslå småfolket mer och mer. 

Men jag ska inte tråka ut er med det. Det är fredag och det förlåter ganska mycket. Efter en slitsam arbetsdag sitter jag och avnjuter en kall pilsner och känner med varje klunk att jag har förtjänat den. Arbetskamraten Anna, gjorde sin sista dag innan semestern idag medan arbetskamraten Keijo hade sin sista semesterdag. Honom träffar jag på måndag morgon och under resten av min sista arbetsvecka i juli. Då jag går hem nästa fredag har jag tio lediga dagar framför mig. Om man sedan kallar det semester eller nåt annat kan göra detsamma, tycker jag!

Så låt oss hoppas att vi fr.o.m imorgon får lite mer sommar än hittills. Att solen får vräka ner över ett fruset folk och att fåglarnas kvitter ska skänka lite glädje i mina ordbrukares trötta själar.

Jag ska försöka vara glad hela helgen över mina oväntade pengar! Hitta något att vara glada över ni också, kära ordbrukare i Marstrand, Ragvaldsnäs, Hyltebruk och Ramsele. Vi ses!

Av Göran - Söndag 7 juli 14:34

Ett av skador decimerat GIF Sundsvall var i Göteborg igår och fick stryk. Visserligen "bara" med 1-2 men en förlust är ändå alltid en förlust även när media väljer att kalla den hedersam. Det finns inga hedersamma förluster, anser jag.

För det är ju resultatet som avgör var poängen hamnar och där kammade GIF noll igår.

Deras andra halvlek krockade ju med tjejernas bronsmatch mot England i andra halvlek på matchen i Göteborg. Jag blippade lite emellan men sanningen att säga så hade jag mer eller mindre gett upp hoppet om giffarna då. Lade därmed mest fokus på tjejerna. Och det förtjänade de verkligen för de hade ju gjort precis vad jag hoppades innan. Knutit nävarna i fickan och bestämt sig för att vinna ett brons istället för att tänka att de förlorat en finalplats. 

Så de gjorde vad grabbarna inte klarade av i förra årets VM för herrar - nämligen att slå ut England.

Denna fina placering innebär också att Sverige är klart för OS-turneringen nästa år i Tokyo.

Helgen har varit lugn och sansad, har mest bara stannat hemma förutom lite övningskörning och inhandlande av diverse basvaror. Återstår att åka iväg och köpa hem en stock snus innan de stänger. Men idag bryr jag mig nog inte om att åka till firman som specialiserat sig på tobaksvaror samt hemmabryggning av vin och öl. Där tar det ju slut på lagret efter bara någon dag. Deras konkurenter är egentligen en godisaffär (av gigantiska mått dessutom) men de säljer även snus till rabbatterat pris när man köper stock eller halv stock. En sådan bör då räcka till nästa månadsskifte ungefär för en dosa räcker i 2,½ - 3 dagar för mig. Lite beroende på vad jag gör men ungefär där ligger det. Jodå, jag vet att jag borde sluta. Att det inte är bra för kroppen och allt det där.

Men det räcker liksom inte för att motivera mig och jag vet att utan den rätta viljan, som måste komma inifrån en själv, så kan ingen människa sluta med varken rökning, snusning eller andra missbruksom vi ägnar oss åt.

Ingen utomstående kan någonsin tvinag någon annan att sluta utan man måste själv ha viljan. Har man inte det är det lika bra att snusa vidare för det är vad som ändå kommer att hända om man säger att man ska försöka.

Man försöker inte sluta med varken rökning, snus eller sprit. Säger man att man ska försöka har man ju egentligen redan bestämt sig för att inte klara av det. Man har ställt en bakdörr på glänt eftersom man vet att man kommer att använda den.

"Jag kan inte sluta fast jag vill", säger en del och det är också bullshit. Alla kan! ALLA!!! Men alltså bara om man har den inre viljan. Att "försöka" är bara dumt för även om man vet att man kommer att återfalla så är det ju ändå en motgång och såna ska man väl inte skapa åt sig själv.

Därför brukar jag ge samma svar till de som frågar mig om jag inte ska sluta snusa...

"Det kanske jag ska! Någon gång! Men inte inom överskådlig tid. För jag har inte den rätta viljan och motivationen!"

Jag kommer alltså aldrig att "försöka" sluta! Om det händer så är det därför att viljan kommit till mig...

Viljan att pränta ner oviktigheter här och skicka ut mina ord i cyberspace kommer dock säkerligen att komma till mig även framledes i en ojämn ström. De flesta helt i onödan men någon gång kanske jag får till ett riktigt guldkorn. Som någon läser och erbjuder mig att skriva med lön för mödan. En riktigt fet och glassig lön förstås så jag kan gå in till chefen på jobbet och snyta mig i gardinen. Och därefter slänga en tusenlapp eller två på chefens bord och säga; "Här har du till nya gardiner! Eller så gör du dig en glad afton för pengarna!"

Sannolikheten för detta scenario är väl ungefär lika stor som chansen att kamma hem Eurojackpoten. Jag har en stående rad sen ett par år men inte är det många kronor den gett tilbaka.

På travet har det också varit magert ett tag nu. Dock med undantag för en Harry-påse i förra veckan där Harry Boy prickat in Dagens Dubbel vilket gav mig nästan 1200 kronor på satsade 150. 

Jag har spelat idag också. Fast bara på V75 och bara för en hundralapp. Inför V75;an igår bestämde jag mig för att gå grundligt tillväga och satte mig därför att lyssna till Sundsvalls Tidnings travexpert när han filosoferade om varför den eller den hästen/kusken var så mycket bättre/sämre än motståndet.

Han heter Bosse Eklöf och är gammal travtränare och kusk men numera är verksam som lärare inom travsporten. Vi tippade lika bra/dåligt - hade båda fyra rätt vilket ju inte ger några pengar.

Så håll tummarna för mig, kära ordbrukare, vid dagens extra V75 i norska Jarlsberg. Undrar om det är därifrån osten med samma namn kommer... Jag hade fått för mig att den är dansk men nu är jag osäker. Hade jag fel eller finns det kanske ett Jarlsberg även i Danmark?


Av Göran - Torsdag 4 juli 21:36

Sorry tjejer, ni nådde inte ända fram! Precis som Torbjörn Fälldin sa en gång i tiden då den första borgerliga regeringen på typ 40 år brakade samman för första gången. "VI nådde inte ända fram", sa han då i en interrvju och orden har citerats av många före mig genom åren. Jag har intresserat följt våra svenska damers framfart i fotbolls-VM i Frankrike och gjorde så även igår kväll. Men tyvärr bara till ordinarie matchtid var över. Då var klockan 22 och jag konstaterade att jag måste krypa i säng för att orka upp vid halv sex imorse.

Då kunde jag, via datorn, konstatera att svenskorna fått bita i gräset till sist. Holland avgjorde med matchens enda mål i förlängningen. Surt, förstås, men samtidigt ska vi komma ihåg att nederländskorna är regerande europamästare och har väldigt många väldigt bra spelare. Jag tyckte dock att vi höll jämna steg med dem i nittio minuter så jag förstår givetvis den svenska besvikelsen. Och visst ska man vara besviken också när man förlorat.

Men bara en liten stund! Sedan ska man ta sig samman som Sverige gjorde i herrarnas VM 1994 i USA. Då Tomas Brolin, om jag minns rätt, höll ett brandtal till sina lagkamrater och påminde dem om att de ju faktiskt fortfarande hade chansen att komma hem med medaljer. Så laget tog sig samman och gick ut och spelade hem det numera klassiska bronset. Precis så tycker jag att vår VM-lag ska göra nu.

Redan nu har ni gjort en bedrift, en bragd, tycker jag. Lilla Sverige med knappa tio miljoner innevånare kan spela jämnt och vinna mot nationer som är så många fler och har fler spelare att välja på. Som Tyskland till exempel.

Nej, gå ut på planen på lördag eftermiddag med huvudet fullt av kamplust och benen fulla med spring som Astrid Lindgren brukade uttrycka det. Och skulle det inte gå vägen så är vi ändå en av jordens fyra bästa länder på fotboll på damsidan. Det är förbanne mig inte dåligt av en liten avkrok i norra Europa där stora delar av landet är täckt med snö och is under halva året och därmed hindrar oss att spela på fina gräsmattor året om som vissa andra kan.

Så vad resultatet än blir så gratulerar jag det svenska damlandslaget och tycker att ni har gjort en bra turnering.

Själv har jag haft en slitsam dag på jobbet. Idag var en sådan där dag då det liksom kör ihop sig hela tiden. Så fort vi började snegla mot stolarna för några minuters vila dök det endera upp leveranser av handskar, fläktmotorer, diverse reservdelar till all möjlig industriell utrustning. Eller också kom det folk för att hämta allt mellan himmel och jord. Imorgon är det fredag och förhoppningsvis blir det lite lugnare som det brukar på veckans sista arbetsdag.

Hemkommen efter arbetet svängde jag ihop en snabbmiddag av stekt potatis, falukorv och ägg innan jag skulle iväg och träffa storebror med fru som är på genomresa och bor hos syrran några dagar. Vi gjorde så att jag kom till dem istället för tvärtom eftersom svägerskan är allergisk mot katter och annars fått sitta ensam medan jag och brorsan pratade gamla minnen och annat i ett par timmar. Vi ses ju bara några gånger per år så det är roligt när de kommer.

I mina tankar och planer ska jag försöka åka upp och hälsa på hos dem också. Där de bor nu har jag aldrig varit fast det säkert är 7-8 år sedan de flyttade dit. 

Men det är långt till Luleå, typ 50-55 mil så det kräver både att jag har tid och råd att åka. Men jag måste ju inte köra bil, det finns ju både tåg, flyg och bussar som går dit. På plats behöver jag ju knappast bil eftersom de bor nästan mitt i stan om jag fattat rätt.

En arbetsdag återstår innan jag får lite andhämtning inför nästa vecka. Som säkert blir minst lika tuff som denna. På grund av semestertider är vi ju färre än normalt så alla får liksom lov att hugga i lite extra.

Därför säger jag godnatt nu, kära ordbrukare i slott och koja i Vuollerim, Morkarla, Kävlinge och Strömsund.

Vi ses! Förr eller senare...

Av Göran - Måndag 1 juli 21:27

SVT sände en timme dokumentär om min bardoms idol Sven Hedlund ikväll. Ni vet, han som sjöng i Hepstars. Eller... det gör han ju fortfarande även om det bara är han själv som är kvar av det ursprungliga bandet. Benny Andersson lever ju fortfarande men har ju sin egen karrtär på annat håll. Trummisen Christer Pettersson och gitarristen Janne Frisk gick båda bort i cancer om jag inte minns fel. Basisten Lennart "Lelle" Hegland är, såvitt jag vet, vid liv men bor på någon sorts inrättning p.g.a svåra hjärnskador efter ett bråk där han ska ha blivit rätt brutalt nedslagen.

Min allra första idol, och då pratar vi 5-6-årsåldern var annars Sven-Erik Magnusson i Sven-Ingvars men honom kastade jag på sophögen då jag hörde Svenne och Hepstars.

Runt 9-10 år gammal har jag faktiskt träffat honom och resten av bandet. I Bergeforsens Folkets park. En kusin till mig var fritidsmusiker på den tiden och lyckades komma över ett antal fribiljetter så jag och min syster samt hans syster fick hänga med på den spelningen. Utanför stod tre ambulanser beredda att köra avsvimmade tonårstjejer till sjukhus och de kom till användning, alla tre. Ytterligare en handfull unga flickor svimmade men kunde återupplivas på plats.

Jag minns att jag, på något sätt, råkade hitta en dörr som ledde in bakom scenen och då grabbarna gick av scenen följde jag förstås efter in i deras loge. Snälla och vänliga var de, alla utom en, (som jag inte namnger) och jag fick autografer och små idolbilder att ta med mig hem. Särskilt Svenne var väldigt snäll och tog mig i försvar då den "onämnde" tyckte att de skulle "köra ut ungjäveln".

Efteråt då vi satt i bilen på väg hem berättade jag att jag träffat killarna bakom scenen men varken syrran eller någon av kusinerna trodde mig. Så det var en stor triumf för mig att kunna ta fram bilderna och autograferna jag fått av alla. Ja, utom en då...

Men jag har förlåtit Benny Andersson (Hoppsan! Där slank det ur mig ändå!) för många, många år sedan. För jag har insett att han nog bara hade en dålig dag och att det egentligen inte var mig han var irriterad på. Om inte annat så för att han var och är en sällsynt begåvad musiker. Men också därför att han alltid sedan gjort ett så sympatiskt intryck varje gång jag sett honom i intervjuer i TV och sånt.

Så jag hade förväntningar då jag bänkade mig för att se "En man och hans Cadillac" som de valt att kalla programmet. Men såhär efteråt känns det ändå som om det var lite beigeaktigt. Man borde ha kunnat göra mer av en nästan sextio år lång artistgärning.

Om mig kommer ingen människa någonsin komma på tanken att göra en TV-dokumentär. Vem skulle vilja se den?

Nej, man har det nog bäst här i anonymitetens skugga. Plitar några meningslösa rader då och då på en blogg som en handfull människor läser. Det duger bra.

När jag gör det härnäst återstår att se. Men det betyder ju bara att mina kära ordbrukare har något att längta till.

Och DET är bra att ha, det har jag läst på en handbroderad bonad en gång...; 

"Lycka är att ha något att längta till!"

Sug på den en stund!

Av Göran - Söndag 30 juni 21:40

Min älsklingsmånad juni har strax flugit förbi för den här gången och ersätts imorgon av juli. Den månad då flest människor i Sverige är lediga. Detta eftersom det ska vara den ultimata sommarmånaden. Kan tänka mig att gamla tiders fackföreningspampar fick slita hårdare än folk idag kan förstå för att driva igenom först två, sedan tre och slutligen fyra veckors semester under sommarpeioden. Och än idag finns det många industrier som stänger för semester i juli. Det gäller dock inte min arbetsgivare. Den verksamhet vi bedriver kan liksom inte sättas på paus på det viset.

Ska man få ekonomi i det hela så måste det rulla på dygnet runt, året runt.

Unga människor idag tror kanske att det där med semester är någonting som arbetsgivarna gett oss frivilligt eftersom de förstår att folk behöver ägna tid åt annat än arbete under en del av sommaren. Men jag kan lova att våra fackföreningar har fått kriga hårt för rätten till semester och en hel massa andra förmåner vi har som inte är lika självklara i andra länder. Och varje seger har kostat oss på ett eller annat sätt också. Vi har fått det vi har i utbyte mot något annat som arbetsgivarna tyckte var viktigt.

Idag har partisympatierna mer och mer vägt över till partier som vill ändra på det. Partier som vill ge arbetsköparna mer makt och mindre inflytande till deras anställda. Och då och då har dessa partier mage att kalla sig arbetareparti.

Det kommer man kanske undan med därför att skiljelinjerna mellan arbetare och tjänstemän på många håll är på väg att suddas ut. Man kanske inte ska prata så mycket om arbetare längre utan byta ut begreppet till avlönade.

För arbetsgivarna gör ingen skillnad på en svetsare och en lönekontorist t.ex Båda hänger löst när företagen ska sänka lönekostnaderna. Löntagare är ett annat begrepp men jag gillar inte riktigt det ordet. Visserligen täcker det ett större spektrum men ordet självt låter ju som om man tar något som man inte har rätt till.

Min egen arbetsgivare har satt sin häxjakt på paus ett tag nu. Man gick ju ut i vintras med att man skulle göra om vår skiftgång och minska antalet anställda. Idag har alla avdelningar personalbrist och massor av kamrater på olika nivåer och avdelningar har sagt upp sig eller redan slutat. Kompetensen väller ut genom grindarna just nu och ledningen bara tittar på och kan inte ens tänka sig att kompetenstappet beror på den oro de själva skapade med sina utspel i vintras. Men det är bara rätt åt dem!

Imorgon bitti är min långhelg (fredag-söndag) över och nu stundar tre arbetsveckor på de 40 timmar som är normalt för vilken dagtidare som helst. Efter dessa veckor får jag dock tio dagar ledigt. Så det är väl det man får se fram emot nu när man ska vika sig ur lakanen imorgon bitti.

Två av mina barn fyller år också i juli. Lillpojken blir 23 och storasyster i familjen fyller 32. Förhoppningsvis kommer hon upp från huvudstaden och hälsar på några dagar i nästa vecka.

GIF Sundsvalls nattmatch blev visst inte någon stor succé. Femtusen på läktarna var knappast vad man hoppats på. Succé gör däremot vårt stolta svenska damlandslag i VM i Frankrike. Tjejerna är framme i semifinal och redan det tycker jag är en bragd. På onsdag kväll möter vi Holland och vinner vi då blir det VM-final mot USA eller England.


Av Göran - Fredag 28 juni 21:44

Fredag igen och det har på flera sätt varit en bra dag. Mest kanske för att jag varit ledig från jobbet. Hade ju tredagarsvecka så jag har väl egentligen inte så mycket att klaga över när jag bara jobbat tisdag till torsdag och de två senaste dagarna dessutom som portvakt/växeltelefonist/receptionist/kundmottagare/allt-i-allo.

Men det blev lugna dagar i portvakten och jag slutade ju strax efter halv tre både onsdag och torsdag. Det mest uppseendeväckande är väl besöket jag tog emot igår förmiddag. Det bestod av en allsvensk fotbollstränare, en allsvensk mittback samt klubbens ordförande och "starke man".

Tränaren var förstås GIF Sundsvalls head coach, Joel Cedergren, mittbacken Carlos Moros Gracia och så ordföranden Hans Selling. De har ju ekonomisk kris, som vanligt, i Giffarna men det mest akuta hotet är nu undanröjt tack vare sponsorer som bildat ett riskkapitalbolag. D.v.s går det åt h-e för fotbollslaget kan de se sig i månen efter sina pengar men går det bra ska en viss avkastning gå tillbaka till sponsorerna.

Nu var de, om jag fattat rätt, på tiggarstråt för att skaffa fler sponsorer och hade för den ändan stämt möte med vår spanske Vd. Hur det gick har jag ingen aning om men det är många år sedan min arbetsgivare delade ut pengar till idrott eller kultur. På den tiden då Selånger SK var en klubb att räkna med i bandy var man nog t.o.m huvudsponsor för deras A-lag. Så även med konkursade och nedlagda Sundsvall Dragons basketlag.

Men efter den stora Krisen (med stort K) 2008 tror jag inte att en enda krona har betalats till sådant. Selling, Cedergren och Gracia såg ungefär lika glada/ledsna ut då de gick som när de kom så min gissning blir att de kammade noll hos oss.

Fast kanske vår Vd lät sig bevekas av att klubben har hela fyra spanjorer i laguppställningen. David Haro Iniesta har visserligen lämnat men Batanero, Juanjo, Gracia och Moreno är kvar.

SÅ nu sitter jag bara och väntar på Euro-jackpoten ska ticka in på mitt konto så ska GIF få minst det dubbla av vad min arbetsgivare gav dem. Och fick de, som jag tror, ingenting,så kan jag ju fråga dem hur mycket de hade hoppats på och sedan ge dem det dubbla.

Dagen har annars innehållit ett verkstadsbesök och lite övningskörning med yngstingen. Madame Citroen hade ju problem med kupéfläkten vilket visade sig bero på ett brunnet fläktmotstånd och en lika brunnen kabelhärva.

Men för dryga 3 900 friska kronor har märkesverkstaden fixat så jag åter har både AC och värme på vintern.

Lämnade ju in henne i tisdags och diagnosen kom ganska snabbt. Dessvärre hade de inte allt hemma för att fixa det utan måste vänta på leverans. Den kom i morse så de ringde vid niotiden och berättade att allt nu fanns hemma och att de hade tid att fixa den idag. Alternativet var att vänta 10-14 dagar för nästa vecka var de fulltecknade.

Naturligtvis inte inressant utan jag körde henne dit omgående och tog mig sedan hem med kollektivtrafiken.

Dottern låg och sov efter nattskift och min tama husmekaniker jobbade dagskift så det fanns ingen som kunde frakta hem mig.

Vid tretiden fick jag så tillbaka min ögonsten. Nu med fullt fungerande luftkonditionering och fläkt. Jag skulle förstås kunna gnälla över hur dyrt det blev men vad tjänar det till? Verkstadsägaren ska betala lön till sina mekaniker och vill också ha en liten hacka åt sig själv så då måste det väl få kosta litegrann. Och då man inte kan fixa det själv är det ju bara att slanta upp. Att gnälla hjälper ju inte ett dugg.

Imorgon är det stor fotbollsdag. Först ska Sveriges damlandslag försöka slå ut Tyskland ur dam-VM och då det mörknar en aning ska GIF Sundsvall spela nattmatch mot AFC Eskilstuna. 

Någon kreativ människa har kläckt idén att ordna ett allsvenskt möte en sen lördagkväll och det ska bli intressant att se om de lyckas fylla arenan med folk. Själv tror jag inte att jag åker dit. Satsar kanske på att sova en stund efter matchen i dam-VM så jag orkar hänga med framför TV;n då det blir dags för Giffarna.

Sen, mina vänner, är det söndag och på den följer en arbetsvecka på 40 timmar som för vilken dagtidare som helst.

När jag jobbat den och två likadana får jag tio dagar ledigt.

Därmed önskar jag mina kära ordbrukare en angenäm natt i varandras sällskap eller var för sig. Ni väljer själva!

Förr eller senare kommer jag, som en bumerang, tillbaka. Jag kommer ALLTID tillbaka...

Presentation

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Blogkeen
Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se