Alla inlägg under september 2016

Av Göran - 26 september 2016 21:30

Efter en lång dag med möte i skyddskommittéen kan jag till sist konstatera att nu jävlar, nu är jag äntligen ledig. Mer än rn ynka lördag-söndag, alltså. Visserligen ska jag till "gruvan" imorgon eller på onsdag för att skriva rent protokollet från dagens övningar men bortsett från det är jag ledig till den 17/10.

Vad ska jag då göra med all denna fritid? Tja..., "tänk på vilodagen så att du helgar den" står de tju i bibeln. Inte för att jag är religgiös det allra minsta men när orden passar en får man väl använda sig av dem, eller hur?

Jodå, jag ska försöka att tänka på mina vilodagar och helga dem så gott jag förmår.

Storasyster som numera är pensionär ska jag väl försöka få med mig till skogs för några svampexpeditioner. Likaså har jag ju sagt att jag ska komma igång med träningen på jobb-gymmet igen och tiden finns ju nu för det.

Sen ska jag försöka gå ikapp med matlagningen så att det alltid finns matlådor i reserv när jag börjar arbeta igen.

Idag blev det ingen matlagning alls p.g.a rådande möte. Lunch käkade vi på Bite line West där de idag severade den bästa slottsstek jag någonsin ätit.

Min middag åt jag på (skäms...) Burger King. Minns inte när jag senast unnade mig att njuta en burgare med strips och lökringar men idag fick det bli så eftersom jag åkte direkt från mötet till Sundsvalls shopping-Mekka, Birsta City för att handla födelsedagspresent till "lilljäntan" i förskott. Hon fyller inte förrän 19/11 men jag beslöt att hon får sin present i förskott eftersom hon behöver den. (Talar inte om vad eftersom hon kanske läser...)

Imorgon är det tvättstugedags igen. Stiger väl upp före sju för att köra igång direkt. Jag frågade min tama husmekaniker om han hade lust på en IKEA-frukost imorgon men han svarade att han haft en så hård dag idag att han ville avvakta. Så jag får väl smojsa ihop en egen frukost här hemma antar jag...

Nåja, det går väl, det också antar jag. Och vad er beträffar, kära ordbrukare, så önskar jag er en fortsatt fin måndagkväll (om de tnu finns fina måndagkvällar) och en lika underbar tisdag i mellanmjölkens och anslagstavlans förlovade land, Jag lär dyka upp igen, förr eller senare!


Av Göran - 20 september 2016 23:11

Bara halvvägs in i september ännu men redan är det så uppenbart att mörkret åter kryper på oss. Jobbade tidiga passet i portvakten idag och till skillnad mot förra veckan är det nästan becksvart ute när man kommer till jobbet vid halv fem på morgonen. Förra veckan var det gryning vid den tiden. Då jag njöt första koppen ur perkolatorn kunde jag bevittna hur solen belyste de tunna skyarna underifrån och färgade dem i vackra kulörer. En kvart över sex var det i stort sett ljust ute. Och värre blir det...

Då jag återgår till skiftgång i oktober kommer det att vara mörkt när jag åker till jobbet oavsett om jag jobbar dag eller natt. Gruvsamt känns det!
Och än mer gruvsamt är det med tanke på hur trött jag är nästan hela tiden. Trodde jag skulle bli piggare av att slippa nattskiften ett tag men det verkar nästan tvärtom. Efter tips från en vän ska jag åka till apoteket endera dagen och köpa hem lite vitamintillskott. Och zinktabletter tyckte hon också att jag skulle köpa då jag hade beskrivit mitt mående. Så jag får väl pröva med det och hjälper inte det kanske jag måste försöka få en läkarundersökning så jag inte går och bär på något som man inte vill bära på. Utöver överskottskilona, menar jag.

Det är t.o.m så att jag stängde ner TV;n för en stund sen FAST det pågår match i world cup mot Finland. Och DET skulle oroa alla som känner mig väl ganska mycket. 

Men det kändes meningslöst att sitta där i soffan och kämpa mot sömnen så jag mellanlandade här ett slag. Resultatet får jag ju veta så fort jag loggar in nästa gång men att inte ens hockey på absolut högsta nivå kan få mig att vaka till midnatt känns inte bra. Det är liksom "inte jag" på något vis...

Det är fyrtio år sedan den här turneringen spelades för första gången. Då hette det Canada cup och jag var arton år. De enda matcherna jag missade då var de som inföll under mina nattskift.

Och det är klart att åldern är en del av förklaringen men är det HELA förklaringen.

Nåja, det lär väl visa sig! Endera överlever jag eller också inte.

Imorgon har jag sovmorgon och behöver inte stiga upp förrän sju, börjar jobba halv nio och jobbar till fem. Ta sovmorgon ni också, kära ordbrukare. 

Och om chefen/arbetskamraterna eller andra häcklar er då ni väl kommer dit kan ni svara som en av mina tidigaste arbetskamrater. En man i sextioårsåldern då 1976-77 som hette Albert. Han sa...

"Era dumma jävlar! Det fattar väl vem som helst att jag inte kan stiga upp och åka till jobbet förrän jag har vaknat!"

En annan gång förklarade han det med att...; "Kärringen låg på nattskjortan min och det törs inte fan väcka henne innan hon har sovit klart!"

Nu har jag ju ingen "kärring" att skylla ifrån mig på. Men däremot har jag flextid så jag FÅR komma lite för sent om jag behöver. Godnatt Sverige, var du än är!

Av Göran - 18 september 2016 08:34

Söndag morgon mitt i september. Efter en vecka med någon sorts brittsommar börjar tingens ordning återgå till vad som väl är mer normalt för den här årstiden. Kyliga kvällar, nätter och morgnar.

En vecka återstår av min sejour som dagtidsarbetande i portvakten. Då jag stämplar ut vid 14-tiden på fredag går jag på ledighet i hela 28 dagar. Nästan som en riktig sommarsemester. Fast sommar är det ju förstås inte.

Å andra sidan... Hur många gånger har man inte upplevt att man haft semester under de månader vi kallar sommar och haft vädrets makter helt emot sig? Så... What´s the difference?

Jag hade en vag förhoppning att hästarna i gårdagens V75 skulle springa in lite semesterkassa åt mig men i tre av loppen var det helt fel hästar som vann. Och fyra rätt på V75 har hittills aldrig gjort nån människa förmögen.

Om så hade varit så skulle man ha kunnat tänka sig att sticka iväg på nån liten resa. En "sista-minuten" till Spanien, Grekland eller nån annanstans där de har vad en svensk kallar sommar.

Vi får väl se vad som blir över när räkningarna är betalda. Kanske kan jag åtminstone slanta upp för en bussresa till båtterminalen i Värtahamnen och en Ålands- eller Finlandskryssning.

Annars får jag väl försöka locka med mig min tama husmekaniker på en dagtur till nån av grannstäderna Hudiksvall eller Härnösand och ta reda på om deras McDonalds smakar som "Donken" här i stan.

Sysslolös behöver jag dock bara vara om jag väljer det. Det finns alltid att göra. Källarförrådet är en skamfläck där städning behövts sedan länge. Det finns dessutom en massa lump och skräp där som jag aldrig kommer att använda så då får man ju göra en resa även till Kretsloppsparken, som soptippen numera så vackert heter.

Jamen, håll med om att det låter betydligt finare om jag säger/skriver att jag besökt Kretsloppsparken än soptippen!

Synd bara att priset för att hyra släpvagn stigit så mycket sedan min fackförening beslutade att sälja den släpvagn vi medlemmar tidigare kunde låna för en ynka femtiolapp per dygn. 250 kr för tre timmar är det billigaste här i trakten så det är ju bara att betala och se glad ut.

Eller köra två resor. För om jag fäller baksätet i Madame Citroen bildas ett gigantiskt lastutrymme. Större än jag haft på någon tidigare bil. Kanske, kanske sväljer hon t.o.m allt mitt skräp på bara en resa.

Fönstren i min lägenhet ser också tragiska ut. De behöver rengöras och få rena gardiner.

Sen kommer jag ju att ha fullt upp med att följa både fotboll och hockeyn som ju dragit igång redan. GIF Sundsvall åkte ju till Örebro och hamnade i underläge i fredag. De hämtade dock upp och lyckades ta en poäng - den första sedan innan EM-uppehållet i juni. 

Hockeyallsvenskan är också igång nu och jag har sett mitt rödvita favoritlag Timrå IK vinna sina två första matcher. De har inte spelat jättebra men att göra det och ändå vinna är ju också en sorts styrkebesked. Och någonstans känns det som om det finns mycket mer att ta ur årets upplaga av Timrå. Det finns ju t.o.m experter som tippar oss högt i tabellen och det var ju några år sedan.

Men till SHL är det långt. Och vägen dit har ju gjorts än mer snårig än någonsin förr. Det ska kvalas i flera omgångar innan det står klart vilka lag som får de två platser man krigar om. Och där är det givetvis fördel för lagen som kommer uppifrån som har det högre tempot i ben och hjärnor.

Personligen tycker jag att minst ett lag borde åka ur SHL varje år. Som lag gör i fotboll och de flesta andra lagsporter. Kommer man sist ska man ramla ur, tycker jag. Och vinner man serien under ska man gå direkt upp.

Sen kan man väl ha kvalspel som ju är spännande och lockar stor publik kring en eller två platser också.

Nu ska jag stänga ner den här sega gamla datorn och montera upp min nyköpta som hämtades hem igår. Så nästa gång jag skriver något här lär det vara med nya grejer. Fast... inläggen blir väl knappast bättre för det...

Se där, har jag inte lyckats kräkas ur mig ett låååångt inlägg om nästan ingenting! Igen!

Men nu är det strax över så förfäras ej du lilla hop av trogna ordbrukare i Hunnebostrand, Mallbacken, Åkers Styckebruk och Strömsund. Sköt om er! Såvida ni inte har nån som gör det åt er!

Av Göran - 11 september 2016 11:43

Jag skrev att det var en bemärkelsedag i mitt förra inlägg. Det är det ju idag också men av ett mycket sorgligare slag. Det är femton år sedan några människor övertygats om att de skulle bli hjältar i den muslimska världen för evigt om de tog med sig en helvetes massa amerikaner i döden genom att flyga in i tvillingtornen i World trade center på Manhattan samt militärhögkvarteret Pentagon.

Det är väl med detta som med Palmemordet - alla som är gamla/unga nog att minnas kommer precis ihåg hur och var man fick veta det fruktansvärda som skett i USA. Ett attentat som nästan gränsar till folkmord.

Själv såg jag det på Nyhetsmorgon i TV4 efter att med möda och besvär ha fraktat mina barn till skola och dagis. 

Några dagar innan hade vi världens skyfall över Sundsvall med omnejd där gator och vägar spolades bort och gångtunnlar och viadukter vattenfylldes uppemot 1½ m djup.

Som vi bodde då skulle det ha inneburit att ungarna vore tvingade att korsa E4 för att komma till skolan och det är ju inget man släpper iväg en 9-åring och en 8-åring till. Så jag körde dem i bilen på provisoriska vägar eftersom uppfartsvägen dit var totalt bortspolad.

Ofattbart var ett ord som användes flitigt dagarna efter attacken mot WTC. Och lika ofattbart är det än idag!

Jag tror att FN måste lägga mer kraft på att se till att barn och unga i alla länder får en bra utbildning. Lär dem ifrågasätta allt vad maktens människor vill få dem att tro.

Självklart satt inte Allah och gnuggade händerna åt detta terrordåd. Självklart eftersom han inte finns. Och attacken fördömdes också av en förkrossande stor majoritet av världens troende muslimer.

Här var det en liten kärntrupp av fundamentalister som ville jävlas med västvärlden. Stenrika människor som med Koranen i handen hjärntvättat nog många människor för att få dem att tro att de gjorde världen en tjänst genom att ge sina liv för att ta med sig många, många av de "orena" västerlänningarna i döden.

Var det Karl Marx eller Lenin som sa att "Religionen är ett opium för folket"?

Det kan väl kvitta vem men det är kloka ord, det där. Jag påstår att historiskt sett så är det på det viset att de rika har använt sig av religionen för att hålla de fattiga tillbaka. Man har också tolkat skrifter som det passar ens syften och slagit ihjäl många, många fler än man räddat i religionens namn. Kristendomen är inget undantag om man läser i historieböckerna. Nästan alla krig bottnar ytterst i religion och brist på förståelse/tolerans för andra uppfattningar.

Så nog fan är religioner ett sattyg. Men med bra utbildning kan man ändra på det. Ju mer kunskap en människa har desto mer ifrågasätter man tingens ordning.

Så låt oss hoppas på det! För våra barns och barnbarns skull!

Söndag råder över världen. Vilodagen. Därför ska jag också hänvisa till religionen och bibeln om någon till äventyrs skulle försöka få mig att anstränga mig på något vis. Nej, på den sjunde dagen vilade VH (Vår Herre) så det får jag också göra. Dock ska jag sträcka mig till att masa mig till soffan vid tretiden för att se GIF Sundsvall-AIK.

Borde väl egentligen åkt in och sett matchen live men det är så grått och mulet och kallt att det blir soffan.

Och imorgon är det arbetsdag igen, håhå jaja! Trodde nästan att min återställda dygnsrytm skulle göra mig mindre trött men det verkar inte hjälpa ett dugg. Så det får nog bli att köpa sig ett fastepaket igen och rensa ut slaggprodukterna ur kroppen när jag blir ledig på riktigt. Om jag ska orka igenom hösten och vintern...

Av Göran - 5 september 2016 19:53

Jag tror nästan att jag håller på att återfalla till vad jag brukar kalla dagtidslunk. Sen den 19/8 har jag jobbat dagtid och den har förlängts en vecka i taget. I förra veckan hörde jag inget så jag utgick ifrån att jag skulle vara ledig från och med idag. Som kompensation för den 14-dagars ledighet då jag jobbade i portvakten.

Därför hade jag bokat tvättstugan hela dagen eftersom helgen redan var fulltecknad.

Vilket jag också sa till min tillfälliga chef då han efter fredag lunch informerade mig om att han vill att jag stannar i tre veckor till. Och, kan ni tänka er, han sa omedelbart att det var helt ok att jag tog måndagen ledig.

Mitt förhandlingsläge är kanske ännu bättre än jag hade trott! Kanske dags att åter försöka få ett snack med personalchefen om lönesättningen när det gäller mig.

För visst borde det väl ändå vara värt något att jag ställer upp och räddar dem gång på gång när det krisar i portvakten. Och har gjort i mer än åtta år nu!

Nåja, jag aktar mig för att trissa upp förhoppningarna. Erfanheten säger mig att "jag tror det när jag ser det".

Tvätten är i alla fall avklarad och tur är väl det. Jag hade inte en enda ren skjorta som ser hyfsad ut till imorgon. Så det hade fått bli pikétröja som väl iofs också är ok men jag trivs bäst såhär års i tunn kortärmad sommarskjorta. Gärna lite i största laget sådär...

Från och med idag har jag (för vilken gång i ordningen vet jag inte) stramat till min diet igen. Max 20 gram kolhydrater per dag är det som gäller nu och första dagen har jag i alla fall varit duktig och ätit bara 15.

Jag ska köra igång med att gå till träningslokalen på jobbet också. Kanske imorgon men åtminstone innan veckan är slut. Yngste sonen hade mailat mig och frågade om vi kunde köra igång igen och jag svarade honom attt de är precis vad jag också behöver. Han har gått på "riktigt" gym (ett som kostar pengar, alltså) sedan i vintras men nu är han utan jobb och har inte längre råd med gymkortet.

Annars står det i mitt vardagsrum ett löpband av prima kvalitet som äldsta grabben köpte på postorder i början av året. Han körde stenhårt i flera månade för att sedan bara lägga av när han kom hem från sin Greklandsresa i våras.

Och eftersom en sån där maskin väger ungefär 150-200 kg (nej, kanske inte sååå mkt men det kändes så när vi bar in det) så har det fått stå kvar fast han inte springer på det. Att bära ner det i förrådet känns jobbigare än att ta på sig skygglappar när man går förbi det.

September rullar på och imorgon är det den sjätte. Detta datum var titeln på en av min exfrus favoritlåtar. Flamingokvintetten var det som sjöng den.

... Och det var nog första och sista gången jag la ut ett klipp med ett dansband!


Men för mig är det också en bemärkelsedag. Imorgon är det 40 år sedan jag köpte min första bil. Det året inföll den sjätte en måndag och bilen var en Ford Taunus 1974 i ljusbrun metallic lack. Och 72 hästkrafter under den onödigt långa motorhuven om jag minns rätt. Motorn var liten och det var väldigt gott om plats i motorrummet vill jag minnas. Ungefär såhär såg den ut fast med svensk regskylt förstås.


 

HNF 442 stod det på min nummerplåt. Är det inte konstigt att man kan komma ihåg sånt som man absolut inte har någon nytta av att minnas medan annat som jag vill behålla bara faller bort? Jag minns klockrent reg.numret på varenda bil jag ägt. Av någon outgrundlig anledning...

Dagtidslunk skrev jag om inledningsvis men tappade visst tråden sen och började skriva om annat. Vad jag skulle komma till var att jag nu haft måndagen ledig och det känns som om jag varit ledig jättelänge. Som jag minns att det kunde kännas när jag jobbade dagtid.

Men imorgon bitti är det alltså slut på friden igen. Då ska jag ta mig ur lakanen för att vara på plats senast kl. 6 och därefter jobba till 14:36. Åtta timmar och 36 minuters lunch alltså! Onsdag och torsdag har jag stängning och börjar först 8:24 men måste vara kvar till kl. 17. Jag föredrar dock att öppna på morgonen och sedan ha mer av eftermiddagen ledig för annat men som med allt annat så får man ta det onda med det goda.

Som till exempel att... Den dag då mitt vikariat i portvakten tar slut går jag hem och är sedan ledig i 28 dagar plus att jag kommer att ha ytterligare sex timmar innestående. Att ta ut när jag och min chef kan komma överens om det. Visst kunde denna ledighet ha kommit mer lägligt än i månadskiftet september-oktober men ledigeht är ledighet och särsklit bra är det förstås när den är betald till fullo.

Så det är bara att hoppas på att det blir ett bra år för trattkantareller för i så fall infaller min ledighet mitt i högsäsongen. Storasyster har dessutom varmluftsugn numer så torka dem får jag göra hos henne.

Nåja, tre veckor återstår innan dess och jag hinner ju både bryta armar och ben samt få hjärtinfarlt eller galopperande cancer som sätter stopp för mina planer. Men jag väljer nog att se fram emot den 24;e med tillförsikt.

Sköt om er, kära ordbrukare, i Väckelsång, Gustafs, Lenhovda och Misenträsk till vi ses igen. 





Av Göran - 1 september 2016 20:23

Om man delar upp ordet som jag gjort i rubriken tycker jag nästan att det får en lite annan tyngd. Man förstår liksom vikten av att man verkligen anstränger sig för att berätta för världen eller åtminstone den man för stunden talar med vad man tycker och tänker om smått och stort.

Att blogga är förstås också ett sätt att kommunicera och får man sen kommentarer också så blir ju kommunikationen dubbelriktad. Vilket är roligare än det monologbetonade skrivandet när man liksom inte vet vem som läser och om det man skriver kan påverka ens medmänniskor på något sätt. Kommentarerna visar att man berört en annan människa.

Och att kommunicera är nyckelordet för min tillfälliga befattning som portvakt. Varje dag kommer det långtradare från andra länder där man ofta inte kan särskilt många ord på andra språk än sitt eget. De flesta av de utrikiska bilarna kommer från Polen och där undrar jag om engelska är obligatoriskt i skolorna.

Men har man inte ordet, språket, så får man använda kroppen och peka och åskådliggöra på annat sätt vad man vill förmedla. Vi har kartor över fabriksområdet där vi kan visa chaufförerna  hur de ska köra för att komma rätt och dessa är ovärderliga. Vi har också en inplastad bild innanför luckan där vi tar emot fraktsedlar och annat som visar våra klädkoder. "Must have" brukar de flesta polacker, bulgarer, ryssar och andra förstå om man pekar på jacka och byxor på bilden. Och givetvis har vi lånekläder liggande i lokalen som vi kan låna ut till folk som inte har egna kläder som täcker armar och ben.

För åtta år sedan, då jag nyss fått utbildning på portjobbet, kom en dag en utländsk chaufför som hade extremt svårt att förstå fast vi visade bilden och sa "Ok!" samt pekade på hans shorts, Foppatofflor och brottarlinne och sa "Not Ok!"

Samtidigt som vi pekade på hans klädsel

Det slutade med att min dåvarande kollega, numera pensionerad, fick gå ut och mer eller mindre klä på mannen.

Sedan lät vi honom köra in på området för att lasta sin metall. Det dröjde fem minuter innan personalen på utlastningen ringde och var halvt vansinniga över att en man i kortbyxor och linne lallade runt där och även hade lyckats förirra sig in i fabrikslokalerna. Men i just det fallet handlade det knappast om någon språkförbistring utan snarare om en man som endera inte vill fatta eller också en man som har en väldig otur när han tänker.

Dagen därpå stod jag ute i friska luften och gjorde stickprovskontroller av paketbilar och mindre lastbilar då jag hörde hur min numera pensionerade kollega försökte säga till en polsk lastbilsförare att " Your wife can´t go inside with you! She must wait here until you come back!"

Jag tittade då mot bilen och sedan gick jag fram till luckan och påkallade kollegans uppmärksamhet. Därefter berättade jag för honom att den bikiniklädda dam han såg genom vindrutan var ett stolsöverdrag på passagerarsidan.

Och polacken rev sig i håret och slog ut med armarna medan han försökte säga att han inte hade någon fru.

("My whife? No wife! Me alone!")

En av många smått lustiga incidenter som jag fått uppleva under mina vikariat och inhopp på det jobbet.

Det kan vara svårt, det där med kommunikation. Men det finns människor som är naturbegåvningar på det. En arbetskamrat jag hade för kanske 25-30 år sedan hade en otrolig social kompetens. Vi åkte en gång, bjudna av företaget, på en studieresa till dåvarande Västtyskland. Och under en båtresa på Rhen mellan Rhüdesheim och Koblenz slog sig Leif (som han hette) i slang med två nygifta japanska par och övertygade dem om att han var coach för Sveriges landslag i kickboxing och att vi andra var endera hans stjärnor eller hans medhjälpare i ledarstaben.

En lite äldre man än jag som vid den tiden kände Leif ännu bättre än jag gjorde då sa till mig att honom skulle de kunna släppa ner med fallskärm var som helst på jorden så skulle han ha skaffat sig kompisar inom tio minuter.

Jag lärde känna Leif mycket mer efter den där resan och kan intyga att det stämmer.

En dag återstår av detta mitt vikariat som portvakt/telefonist/receptionist såvitt jag vet. På söndag morgon ska mina kamrater på ordinarie jobb börja jobba efter sin långa ledighet (2 veckor) och det enda jag egentligen vet är att det ska inte jag. Behövs jag inte mer i portvakten så får jag nu tillbaka den 14-dagars ledighet jag missat.

Eller också blir det några dagar till. Om chefen vill och om vi kommer överens om villkoren. Men just nu hoppas jag att Tanja, som jag vikarierat för, är tillbaka på måndag.

Annars lär jag få mer träning i den svåra konsten i att kom-mun-i-cera!

Sköt om er, kära ordbrukare i Gudmundstjärn, Örsundsbro, Blomstermåla och Karlholmsbruk. Och förstår i alla andra städer, metropoler och bondhålor också!

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards