Alla inlägg under augusti 2019

Av Göran - 31 augusti 2019 14:39

Tidigare idag beslöt jag att åka till Kvissleby, 1,5 mil söder om sta´n, för att handla lite på Kvantum där. I bilen på väg dit lyssnade jag på EKO-nyheterna i radion. De berättade om att försvaret skulle få en miljard extra under en period och att detta skulle finansieras med en bankskatt. I samma stund undrade jag hur många som drog en lättnadens suck att det skulle drabba bankerna och inte oss löneslavar.

Men varje gång du tror att du kommer undan att betala din del av stat och kommuns utgifter så... tror du fel!

Ni tror väl inte att bankernas ägare slantar upp den där miljarden på bekostnad av sina vinster? Nej, jag kan garantera dig att de tar ut dem från sina kunder på olika sätt. Höjda utlåningsräntor och andra avgifter kommer att se till att det är du och jag som står för fiolerna i slutänden. I vanlig ordning!

Moderutternas ekonomiska talesdam (som jag glömt namnet på) tyckte att det var upprörande att regeringen betalar försvarets höjda anslad med höjd skatt. Undrar just om hon någon gång bett om lägre lön för att få mer kvar i plånboken... För sänkta skatter är ju deras lösning på alla problem som finns i samhället.

En egendomlig matematik, om du frågar mig...

Dessa skattesänkningar, som ju nästan alla etablerade partier idag förespråkar har gett oss ett samhälle som jag inte riktigt känner igen mig i.

Jag inser mer och mer att jag tillhör den bortskämda generationen. De som fick alla läroböcker i skolan spritt nya och inte behövde lämna dem tillbaka. Där det var självklart att varje skolbarn fick äta sig mätt på bra mat med riktig mjölk i glaset och äkta smör på knäckebrödet.

Tand- och sjukvård var också gratis och där har man inte nedrustat lika mycket som på andra områden men det är väl bara en tidsfråga, tänker jag.

Nästan dagligen läser man i tidningarna om äldreboenden där brukarna är undernärda och allmänt vanvårdade på olika sätt. Där har du dina skattesänkningar!

Istället subventionerar man städhjälp, läxhjälp och trädgårdsskötsel åt de som redan hade råd att betala folk för att passa upp dem på olika vis. Den s.k hushållsnära sektorn växer hela tiden.

Bara en tidsfråga tror jag dessutom att det är innan vi får betala för skolmaten till ungarna, vägtullar kommer säkert också under förevändningen att det är de som använder vägarna som ska betala. Men vägarna behövs ju för alla. Hur ska man annars få fram maten till butikerna och annat vi behöver?

Allt för att berika de redan rikaste ännu mer! Skatt har blivit ett fult ord i dagens Sverige.

Och de där förmögna människorna har ju dessutom tusen sätt att komma undan skatter på. Man manipulerar siffror i lagens utkanter för att snika åt sig ytterligare några tusenlappar på alla sätt man kan.

Den möjliheten har inte varken jag eller ni, kära ordbrukare. Det är bara för oss att betala och se glad ut.

Nåja, jag ska i alla fall unna mig och sonen en härlig köttbit med potatisgratäng (vi tar söndagsmiddagen i förskott) samt ett glas gott rödvin eller kanske två. Köpte en flaska Jacob´s Creek från Australien när jag ändå var i Kvissleby. Kostar 79 kronor flaskan och om du gillar rödtjut så kan jag verkligen rekommendera både det röda och det vita vinet från Jacob´s Creek.

Av Göran - 30 augusti 2019 20:36

Idag kom beskedet som många GIF-supportrar tycker borde ha kommit för längesedan- Man sparkar Joel Cedergren som huvudtränare. Måste säga att jag lider med Joel som i alla intervjuer jag sett med honom ger ett oerhört sympatiskt intryck. Samtidigt inser jag att klubbledningen måste skicka rätt signaler till spelare, fans och sponsorer. Nämligen att man GÖR någonting för att försöka vända trenden.

Och man kan ju inte gärna sparka en 25 man stark spelartrupp så då brukar det bli coachen som får bita i det sura äpplet. Spelarna är säkert också ledsna för han verkar vara ganska populär bland dem också.

Fram till och under matchen på söndag mot IFK Göteborg på NP3 Arena leds laget av Joels båda hjälptränare och GIF säger att man räknar med att presentera en ny tränare under nästa vecka.

På stan ryktas det om flerfaldigt nygamle spelaren/tränaren Anders Grönhagen vars spelarkarriär tog fart hos just giffarna på sjuttiotalet. Då GIF ramlade ur allsvenskan 1975 drog han till Stockholm och Djurgården. På åttiotalet flyttade han hem och lirade sina sista år här. Först som spelande tränare och senare som bara tränare lyfte han GIF från tredjedivisionen upp i gamla division två och sedan också till allsvenskan.

Han har alltså redan legendstatus här i trakten och många skulle säkert jubla om han tar över ledandet av stadens allsvenska fotbollslag. Själv är jag aningen tveksam till Grönhagen som frälsare. Dels är det länge sedan han ledde ett lag på någon högre nivå (han var ju bl.a i Norge och även i Elfsborg en sväng) och dels närmar han sig sjuttio år om han inte redan fyllt. Erfarenheten har han ju i alla fall, det kan ju ingen säga något annat.

Eller ska GIF köra vidare på det spamska spåret. Ifjol hade vi ju Ferran Sibila som andretränare, han är numera andretränare i IFK Göteborg och knappast aktuell. Men han kanske har kontakter som kan plocka fram ett namn som passar Norr-landslaget.

Tony Gustafsson, tidigare bl.a i Hammarby ryktas det också om. Han har rötter i Medelpad så det kanske kunde vara ett tänkbart namn. Men han är idag, om jag inte minns fel, hjälptränare för USA;s damlandslag. Så frågan är väl om han är tillgänglig. Har för mig att han är både populär och respekterad därborta.

Nåja, tiden kommer att ge svar. Jag tvivlar på att sparkningen av Joel ger några poäng på söndag mot forna storlaget IFK Göteborg. Eller också är det sparken i rumpan som spelartruppen behövde för att få till en seger...

Dagen som snart är slut har annars innehållit tvättstugebestyr. Sonen åkte till sin mamma i eftermiddags för att hjälpa henne med saker som han kan bättre än hon. Han åt även middag där vilket satte mig i en ovan sits. Att hitta på något att laga för bara mig. Det har jag inte gjort på länge och kanske var det därför huvudet ekade tomt på idéer oh det slutade med att jag hittade en matlåda med makaronipudding i frysen som tinades och värmdes i micron.

Ingen kulinarisk sensation men det får duga att vrida ihop en skit av, som en arbetskamrat brukar uttrycka det.

Som alla fredagkvällar sitter jag nu här och bara väntar på att Eurojackpoten ska ticka in på kontot. Den här veckan ger den visserligen "bara" 120 miljoner eller liknande eftersom jackpoten (drygt 900 000 000 kr) gick ut förra fredagen.

Till Finland! Igen!!! Vet inte hur många gånger finnarna lyckats kamma hem de där storvinsterna men jag vet att bara en enda gång har den hamnat i Sverige. Typ fyra eller femhundra miljoner var det den gången och det är sedan dess den största spelvinsten i SVerige någonsin. Man kanske ska böja spela på det finska spelbolaget istället...

Nu räcker iofs 120 mille en bra bit, det också. Så jag klagar inte om jag vinner den här veckan. Det är ju gott och väl så att man kan pensionera sig med omedelbar verkan, köpa en fin liten sommarstuga samt en lägenhet på spanska sydkusten att tillbringa vintrarna i. 

Dragningen sker ju i Helsingfors, kan det ha med det att göra att Finland har så mycket större tur än vi?

Så... vad säger du, Fru Fortuna, är det inte min tur nu?

Av Göran - 26 augusti 2019 21:33

Äntligen får jag njuta lite mer ledighet än en ynka lördag-söndag. Idag var sommarens sista arbetsdag. Börjar igen den nionde september och då säger ju almanackan att det är höst.

Det ska bli skönt att slippa dårhuset ett slag för ledningen hittar ständigt på nytt sattyg som slår sönder allt vad trivsel heter och skapar oro och osäkerhet. Får de igenom sin vilja att lägga om flera arbetsuppgifter till tvåskift kommer jag garanterat att föras över till den grupperingen. På gott och ont...

På gott därför att man då sover om nätterna och jag har ju haft det jobbigt med nattskiften i flerra år. En annan fördel är att man åter får semester som vanligt folk.

På ont för att man jobbar mycket mer och har mycket mindre ledigt. Men ändå förlorar man någon tusenlapp i inkomst. 

Men jag har redan lagt upp taktiken utifall det blir som företagsledningen vill. Då ska jag fråga cheferna om de tänker göra om samma misstag som förra gången de inrättade en tvåskiftsgrupp - att ha arbetsrotatoin på dammsugarbilen.

Att ha många förare på den gjorde att ingen kände något riktigt ansvar för den utan den förra maskinen vi hade förföll snabbt och fick skrotas. De vill att den ska ingå i tvåskiftets arbete och jag tänker föreslå dem att bara ha en förare plus reserv på varje skiftlag. Och påminna dem om hur bra jobb jag alltid gjorde då jag körde den förra maskinen så att de sätter mig där på något av skiftlagen. Att köra den kräver dessutom lite extra tålamod och det vet berörda chefer att jag har så chanserna att lyckas ser väl rätt ljusa ut.

Men först måste jag förstås få ordning på sömnen så jag får tillbaka körtillståndet för fordon överhuvudtaget. Idag kör jag bara pall-lyftaren och de transportkärror vi har på förrådet. Båda är handdragna, alltså inga fordon.

Mina lönebekymmer löstes enkelt efter ett samtal med "oraklet" imorse. Hon plockade fram mitt lönebsked på sin skärm inom sekunder och såg genast att det blivit fel. Så då korrigerade hon det och gjorde en extra utbetalning på nästan femtusen så jag får det jag ska ha inom ett par bankdagar.

Så imorgon bitti ska jag sätta mig och betala räkningar och blir det pengar över ska jag åka iväg och storhandla. 

Jag skissar upp en matsedel för en månad framåt och köper hem allt som går att förvara. Erfarenheten har lärt mig att det är det billigaste sättet att leva. Om man springer på affärer titt som tätt är det så lätt att det slinker med en massa onödigt som man inte behöver och dessa saker blir det fort tusenlappar av.

Jag har inte varit lika duktig på det där under senare år som då alla barnen bodde hemma. Men jag vet ju att det finns pengar att tjäna på att planera. Dessutom behöver man inte gå runt på jobbet en hel dag och fundera på vad man ska laga till middag när man kommer hem. Det är bara att kolla listan och ta fram ur frysen det man behöver.

Sen hoppas jag att vädergudarna ger mig några dagar då jag kan leta svamp på mina patentställen. Hoppas inte markägarna förstört ännu fler med att kalhugga skogen där soppar, taggsvampar och kantareller trivs.

Risken för det är ju störst där trattkantarellerna växer för skogsägarna vet ju att när det bli mycket trattis så mår inte deras skog  så bra. Då börjar det bli dags för dem att avverka medan virket fortfarande är av bra kvalitet.

Därför är det klokt att leta reda på åtminstone ett nytt sånt ställe varje år.

Krisen för GIF Sundsvall blev ännu lite djupare ikväll efter förlust hemma mot Elfsborg. Västgötarna hade bara vunnit en enda match på bortaplan i år innan matchen ikväll men drog det längsta strået på NP3 Arena idag.

En straff fick de som jag ansåg helt feldömd men det spelade egentligen ingen roll eftersom straffskytten missade målet med flera meter. 

Nu måste något hända med Sundsvallsgiffarna om de inte ska åka ur allsvenskan. Enligt kommentatorn på C-more så får man gå tillbaka till 1994 för att hitta ett lag som klarat att vända på steken från det läge man är i nu.

Enda trösten är väl att man är så långt ner i tabellen som det går att komma...

Av Göran - 25 augusti 2019 21:07

Söndag råder över världen. Och jag har helgat vilodagen, som det hette förr på bibelspråk, efter bästa förmåga. Vaknade visserligen svintidigt, före halv fem, steg upp och drack första baljan kaffe här vid skärmen. Men framåt sjutiden var den där John Blund här och bände upp mina käkar i en rejäl gäspning så då kröp jag helt enkelt till kojs igen för att sova en halvtimme eller kanske en hel.

Döm om min förvåning då klockradion visade 11;25 då jag vaknade. Och det måste ha varit en god sömn öfr efter det har jag känt mig hyfsat pigg hela dagen.

En titt i min förlönefattiga frys och kyl talade om att det inte fanns så mycket att göra söndagsmat av. Kycklingfiléer fanns det visserligen i frysen men de skulle inte hinna tina innan tillagning så de fick stanna i frysen.

Dock fann jag en påse Felix Oxpytt så den fick duga som substitut för slottsstekar, fläskkotletter och annat som brukade serveras till söndsgsmiddag i min barndom. Det var viktigt, det där med att man skulle ha lite finare mat på söndagen. Då var det inte lönt att be om falukorv eller pölsa. Nej, helst en köttbit i ugnen med sås och potatis samt de obligatoriska sönderkokta grönsakerna och svartvinbärsgelén.

Dessutom fick man nästan alltid efterrätt på söndagarna. Mer eller mindre ambitiöst visserligen men dessert skulle det vara när det var söndag. Burkade päron, persikor eller ananas med grädde eller glass Äppelpaj med vaniljsås om man hade ritkigt tur. Marängswish minns jag att jag också gillade som barn.

Själv är jag dock dålig på desserter. Om jag går på Ming Palace här i stan så kan det hända att jag köper fikon i konjak med glass att bädda in Nasi Gorengen i innan jag går därifrån men hemma har jag nästan aldrig efterrätt.

Den generation som var medelålders då jag väste upp skulle nog ha skakat på huvudet åt mitt val av söndagsmiddag idag. Men för att liksom göra det lite festligare så fick pytten en skvätt grädde och lite oxfond på sig innan den serverades. Gräddstuvad blir det ju lite mindre vardag av den.

Imorgon är det löningsdag och jag kom på för någon timme sedan att jag måste kolla storleken på utbetalningen.

Och fick en chock för nettolönen var ungefär 5000 kronor lägre än normalt. Och när jag kollade igenom alla uppgifter såg jag att jag inte fått OB-tilläggen för juli månad. Så imorgon bitti ska jag först ta kontakt med mina fackliga förtroendemänniskor och fråga om det finns någon bortre gräns för att få behålla ordinarie lön när man går på en rehabplats. Jag vet att om jag bli omplacerad permanent så har jag rätt till 8 månader med bibehållen inkomst från OB-tillägg och annat. Men på rehab-plats trodde jag man behöll pengarna så länge som man är rehab-fall

Har jag rätt så kommer det att ordna sig snabbt. Då uppsöker jag bara "oraklet" på lönekontoret. Hon kallas så, den genomsympatiska dam som ser till att alla får rätt lön varje månad eftersom hon är så oerhört kompetent.

Hon hade dock semester när de gjorde sin senaste lönekörning så jag misstänker att någon av hennes kolleger har skött attesteringen av min lön. Och då är det lätt hänt att det blir lite galet.

Skulle det dock visa sig att jag inte har rätt att behålla OB-tilllägget ska jag gå in till personalchefen och fråga om de inte är skyldiga att upplysa om det då rehab-tiden börjar.

Men det får bli imorgon. Som är min sista arbetsdag i augusti. När jag går hem imorgon är jag ledig resten av veckan och hela nästa vecka också. Skönt ska det bli att slippa dårhuset ett tag. Nästan varje dag kommer det ut nya uppgifter om hur företagets högsta leding jagar sina mellanchefer eftersom man anser att de inte pryglar oss på golvet tillräckligt hårt. I förra veckan hade de fått veta från företagets högste chef på plats att de som inte kunde få mer fart på sin personal kunde säga upp sig direkt. Han pekade och sa; "Där är grinden! Det är bara att gå ut genom den och aldrig komma tillbaka!" Så det lär väl bli tuffare tider för de som har chefer utan egen ryggrad. För de kommer att försöka leva upp till Vd.ns krav och önskemål. Åtskilliga, både arbetare och tjänstemän på alla nivåer har redan både sagt upp sig och slutat. Bara på IT-avdelningen har tre av sex slutat eller slutar inom ett par veckor och en av de som är kvar söker aktivt annat arbete. Vår ekonomichef började i april i år men också han har sagt upp sig och går den sista september. När ska våra ryska ägare vakna och lyfta bort tyrannen?

Tja, den som lever får se. Lev väl, kära ordbrukare, till nästa gång vi ses. Det kan dröja allt från en kvart till 5-6 veckor. Eller kanske mer... Ingen vet!


Av Göran - 22 augusti 2019 05:21

För något år sedan berättade jag om Birger, arbetskamrat under något år på 80-talet och värmlänning från topp till tå med hela sin dialekt i behåll. Han hade komponerat V65-raden för vårt lilla spelbolag på jobbet och lyckats få noll rätt på ett system för 500-600 kronor. Hans kommentar till den bedriften var ett generat leende med orden; "Ja, di däringa hästera, di springer ju sôm di vill, di!"

Det är den kommentaren jag travesterar en aning i dagens rubrik. Såg "di däringa giffera" på lokaltidningens web-TV igår kväll i deras möte med division-två-laget IFK Lidingö från fina förorten utanför Fjollträsk.

Ett allsvenskt lag mot ett lag från fjärde nivån ur svenska seriesystemet - det kan väl bara sluta på ett sätt?

Jo, det gjorde det också till slut. Men det var med ett nödrop!

På Lidingövallen blev det igår kväll tydligt för mig hur stora prooblem klubben har i sitt idrottsutövande. Man hade svårt att ens skapa farliga målchanser trots klasskillnaden på papperet. Men till sist tog man ändå lednngen och jag tänkte väl att nu borde det kunna lossna och rinna iväg även målmässigt.

I hellskottaland att det gjorde! Stockholmarna krigade vidare och kvitterade Sundsvalls ledning i slutet av ordinarie matchtid och det blev förlängning i 2 x 15 minuter. Där lyckades till sist Marc Mas Costa, vårt senaste spanska tillskott göra sitt andra mål och då orkade inte Lidingökillarna resa sig fler gånger. De skapade visserligen någon mer målchans innan Oliver Berg stängde matchen definitivt med sitt 1-3-mål.

Grannklubben från samma division som Lidingö, IFK Timrå hade lottats mot IFK Norrköping, också allsvenskt lag, och där blev resultatet det mer normala 6-1 till östgötarna på klassiska "Grytan" invis ishallen där Timrå IK spelar.

Vi hade lite försnack inför giffarnas match på jobbet igår och var överens om att en sån match kanske var precis vad GIF behövde efter alla motgångar. Få chansen att spala ut på ett annat sätt och kanske få igång lite bättre målskytte.

Men såhär i efterhand känns det inte alls så. Tvärtom blev det tydligt vilken brist man har på självförtroende när man spelar jämnt mot ett, i och för sig, tappert kämpande Lidingö. En småklubb från Sthlms-området som säkert jublade sig hesa över att få ta emot allsvenskt motstånd på sin lilla kvartersplan. Deras tidigare publirekord på någonting på 600 åskådare nästan tredubblades och matchen sågs av dryga 1700 på läktarna.

På måndag kommer Elfsborg på besök i NP3 Arena här i staden och då får nog GIF höja sig flera klasser om de ska ha minsta chans mot västgötarna från Borås.

Efter matchen igår var jag för trött för att skriva något och lade mig tidigt. Därför vaknade jag också tidigt idag och tyckte mig ha tid att leverera ett inlägg innan dagens arbete. Om 15-20 minuter bär det iväg till "Gruvan" för ännu en arbetsdag. Matlådan är fylld med korvstroganoff och ris som får bli torsdagslunch och när jag kommer hem får vi se om landstinget lyckas klara vårdgarantin och ge mig en tid innan tre månader har gått. Sista deadline idag!

Och mina sömnproblem har eskalerat till en ny nivå sista veckorna. Jag tycks ha börjat med att krypa baklänges, nedåt i sängen när jag sover. Ända tills jag vaknar av att jag står på knä på golvet vid fotänden eller någon gång bredvid sängen. Detta händer tidvis flera gånger i timmen och igår natt dök tanken upp att det kanske finns en Gud ändå och att Han nu försöker få mig ner på knä och tillbe Honom. Så... om inte det går över av sig själv så får jag väl stå kvar på knä någon natt och be en stilla bön om att få sova en hel natt utan störningar. 

Om VH (Vår Herre) då skulle leverera och ge mig precis det måste jag kanske ompröva min ateistiska livsåskådning.

Jag menar..., man har ju hört en och annan vittnesbörd genom åren från folk som blivit frälsta och många av dem har varit mycket konstigare än mitt kravlande i sängen när jag sover.

Men tills vidare fortsätter jag att hävda att jag inte behöver några låtsaskompisar som ingen människahar sett. Det räcker så bra med de vänner jag har av kött och blod. Dit räknas förstås också ni, mina kära ordbrukare i Nykroppa, Medevi, Ankarsvik och Allerum. Ha en härlig torsdag och ta det lugnt med ärtsoppan!

Av Göran - 18 augusti 2019 21:11

Swish sa det bara! Så var helgen över. Den här gången gick den verkligen i raketfart, känns det som. Som väntat hittade Giffarna ett sätt att förlora igen igår. Nu ska det väl ändå sägas också att det är ingen skam att torska mot årets upplaga av Hammarby. De har ett riktigt bra lag som spelar både trevlig och effektiv fotboll.

Jodå, GIF spelar också fin fotboll stundtals. Men det har liksom gått i baklås för dem och man får inte till avsluten. Passninsgeniet Batanero på mittfältet kan fortfarande, då och då, slå en passning från 60 meters håll rakt på stortån på en lagkamrat men felproceneten har helt klart ökat även hos denna gudabenådade spanjor. Och får han skottläge nära mål skjuter han över eller bredvid för det mesta. Jag saknar Hallenius löpningar och jag saknar Maic Semas vändningar med boll på liten yta samt bådas målsinne.

Väster om staden håller knallarna väl som bäst på att plocka ihop de varor de inte sålde på Selånger marknad för att åka hem eller vidare till nästa marknad. De fick dock klara sig utan mig som kund i år. Efter två månader av stora kostnader för bilen (nästan tiotusen totalt) fanns liksom inget utrymme för sådana utsvävningar som renkorv, goda ostar eller ens för att unna sig en langos som svämmar över av goda räkor och annat.

Min tama husmekaniker ringde igår kväll och sa att han tänkte tvinga sig ur sängen vid tiotiden fast han jobbat sin sista natt och undrade om jag ville hänga med. Men jag sa som det var att finanserna inte tillät det.

Då kontrade han genast med att erbjuda sig att låna ut en tusenlapp eller så på obestämd tid. Men även om det var frestande så tackade jag nej. Skulder har jag nog av även om de stadigt krymper.

Jag har alltså, i princip, inte gjort något alls varken idag eller igår. Och ändå känns helgen så kort!

Nåja, nästa gång det blir söndag kväll kan jag sitta här och mysa i vetskapen att jag bara behöver jobba måndagen den veckan. Därefter är jag ledig i hela tolv dagar.

Då ska jag se till att ta mig ut i svampskogen. Det var tänkt att ske idag men VH (Vår Herre) fick ju för sig att bevattna oss rätt kraftigt mitt på dagen och därför ställdes turen in.

En vecka återstår till nästa lön och det blir att suga på ramarna för börsen ekar ganska tom nu. Mat finns i frysen så de stackars korvören jag har kvar får jag försöka få att räcka till snus till mig och cig åt sonen. Det går men inte lär det vara många kronor kvar på måndag morgon den 26;e då lönen tickar in.

Men det är bara att ta ner sina krav till den nivå man har råd med och vara utan allt man inte måste ha. Bensinen som Madame Citroen har i tanken räcker för mina arbetsresor och någon tur till Willys eller Lidl.

Tur att det fortfarande är gratis att blogga här! Ha det gott, kära ordbrukare i Nordmaling, Askersund, Fjällbacka och Hörnefors. Vi ses igen! Förr eller senare...


Av Göran - 17 augusti 2019 12:34

Lördag. Ledigt i vetskap om att om jag inte gått på rehab-plats i förrådet hade jag varit på jobbet som resten av skiftlag fem. På tal om rehab så börjar jag surna till ganska ordentligt nu på de som satte mig i den sist jag sitter.

Min chef och personalchefen var rörande överens om att jag skulle jobba med annat tills läkarundersökning och synkontroll gjorts. Det gick ju ändå ganska fort och jag blev godkänd på båda punkterna.

Men då sömnproblemen uppdagades gick allt liksom i stå. Jag hamnade på förrådet av en anledning men är kvar av helt andra orsaker. I och för sig så fattar jag väl om man inte vill återinsätta mig i ordinarie sysslor innan man känner sig säker på att jag håller mig vaken när jag jobbar. Men det gjorde jag ju innan också. Har aldrig ens varit nära att somna bakom ratten eller under annat arbete. Det är när jag blir sysslolös som jag kan nicka till.

Och det blir man ju lättare om man får arbetsuppgifter där man kan ha jobb att göra i en timme eller så och sedan vara sysslolös i två timmar eller fler. Inte heller har jag fått lära mig allt som krävs för att jobba helt självständigt och kan därför inte sysselsätta mig själv som jag kan uppe i fabriken.

Så nu har jag sett till att hitta en plats dit jag går när tröttheten sätter i som värst. Dit går jag och sätter mig på en hård trästol, lutar nacken mot en vägg av korrugerad plåt och blundar i 15-20 mnuter.

Efter en  sådan paus funkar jag i ett par timmar igen. Jag brukar ställa larmet på telefonen för att inte somna ordenligt och det fungerar ganska bra. Mina kolleger vet om det och även chefen för avdelningen och ingen av dem har något emot att jag går ifrån ibland.

Annars försöker jag fylla ut dötiden så gott jag kan. I torsdags gick jag runt hela lokalen och sopade fram damm och skräp på de breda gångarna så pass att jag kunde ta upp det med vår handkörda sopmaskin. Såna dagar kommer jag nästan upp i tiotusen steg på stegräknaren. Men det räcker ju att sopa en gång i veckan, det behövs inte oftare.

Så man får försöka hitta på saker själv. Som att traska runt och känna på alla små kartonger i hyllorna och sortera bort de som lämnats kvar tomma när någon hämtat sista skruven, fjäderbrickan eller kopplingsplinten. Men inte orkat ta med sig den tomma kartongen.

Efter en sådan runda har man ju dessutom pyssel en stund med att slakta dessa och andra överflödiga tomlådor och bära dem till återvinningscontainern.

Ja, ni ser ju själva vilket intressant arbete de gett mig! Jag får verkligen förverkliga mina drömmar och använda hela min erfarenhet och kompetens...

Nej, det är väl bara att hoppas att rätt hästar springer fort i V75 senare idag. Och att jag får inkassera jackpoten på fyrtio millar. Då vet jag en som går in till personalchefen på måndag och snyter sig i gardinen innan jag ber honom ta sitt skitjobb och stoppa det där solen aldrig skiner.

Sömnkliniken på sjukhuset har några dagar på sig att infria den s.k vårdgarantin som säger att ingen ska behöva vänta mer än tre månader efter att remiss skickats in. Min remiss gick iväg den 22 maj så på torsdag är det deadline för den. Ännu har jag inte hört ett pip!

Inte ett pip hörs heller från min ordinarie chef eller personalchefen. Som är de som är ansvariga för att det ska bli så bra som möjligt för mig. Senaste rehab-mötet ägde rum i april eller kanske t.o.m i mars (är osäker).

I min värld borde det ingå i deras ansvar att åtminstone höra av sig med jämna mellanrum och höra efter hur det går för mig att jobba på annan avdelning, hur jag mår o.s.v Men, som sagt, inte ett pip där heller!

Ordinarie chefen kommer dessutom ofta in till oss på förrådet i andra ärenden då hon jobbar dagskift och hade förhållandet varit det omvända (d.v.s om jag varit hennes chef istället för tvärtom) så kan jag lova att jag tagit varje sådant tillfälle i akt till att prata lite med henne och på det sättet visa att jag brydde mig. Men oftast ser hon mig inte ens. Det hände för en månad sedan och hände igen igår.

Första gångerna blev jag mest förvånad och ursäktade chefen inför mig själv med att hon nog hade mycket att göra, mycket att tänka på och därför stressade sig genom förrådsbesöket. Men det håller liksom inte i  längden så i fredags blev jag faktiskt förbannad på hennes nonchalans. Förra gången ropade jag på henne då hon var på väg ut och då hon vände sig om sa jag att "Jag ville bara säga hej!" Den här gången ropade jag högt och tydligt "Hejdå" plus hennes namn. Men endera hade hon redan hunnit ut genom dörren eller så sket hon i det för jag såg ingen som helst reaktion.

Kanske är jag löjlig som retar upp mig på det där men jag är kritisk mot så mycket annat när det gäller ledarskap hos min arbetsgivare så därför kan jag inte låta bli att tycka att det är dålig stil att bry sig så lite om den personal som man faktiskt har ett ansvar för så länge jag står på hennes lönelista.

Att hälsa och prata några ord tar inte så lång tid!

Personalchefen är inte bättre, han heller. Han anser inte att jag klarar att köra truckar och andra fordon men att plocka in mig som reserv i portvakt/reception går tydligen bra. Jag blev kallad dit akut i onsdags och gick dit utan protester. Vet ju att där är jag mycket mer självständig än på förrådet och dyker det upp något som jag inte fått utbildning på så måste och får jag ändå lösa det efter eget huvud. Det handlade dessutom bara om några timmar.

Under den tiden kom personalchefen förbi och konstaterade att "Jaså, förrådet kunde släppa dig!"

Jag svarade då, överdrivet vänligt... "Klart att jag ställer upp när det är du som ber så snällt!"

Fast jag visste att han gett chefen på förrådet en tydlig order att kommendera mig till portvakten. Men han tycktes inte fatta något utan tog på sig en självbelåten min och såg ut att tänka att han lyckats bra.

Nåja, det kommer kanske andra tider... Just nu sitter jag här emd ångest inför giffarnas möte på bortaplan med Hammarby. Vi parkerar sist i tabellen och är det så att GIF vill hänga kvar så gäller det att börja hitta vägar att vinna matcher och ta trepoängarna. Jag tror att elva matcher återstår för i år och de behöver troligen vinna åtminstone fem eller sex av dessa för att kravla sig över strecken som betyder nedflyttning eller kval.

Sett till kvaliteten på papperet har de en spelartrupp som lätt borde räcka till en mittenplacering men man har helt enkelt inte fått till det. Kanske spelar oron för ekonomin och därmed framtiden för hela klubben en viss roll men så proffsiga ska idrottare på den nivån vara att man kan koppla bort sådant under match.

Inte heller kan man skylla på försäljningen av Hallenius, Maic Sema och William Eskelinen (som väl borde trygga ekonomin åtminstone kortsikitgt) för raset började redan innan ens Hallenius hade lämnat.

Realistiskt sett så blir det svårt att hänga kvar sett till poängskörden hitintills. Men samtidigt vet jag, liksom säkert också spelare och ledare i klubben, att det behövs så lite för att komma på vinnarspåret igen. GIF behöver lite flyt och tur. Kanske vinna en match eller två tack vare ett skitmål eller en feldömd straff (som gav poängtappet senast mot Östersund). Då kommer självförtroendet tillbaka och då går allting lättare.

Igår kväll tittade jag på lokaltidningens web-sändning från Timrås träningsmacth mot Almtuna. Ingen höjdarmatch men man vann ju i alla fall. På straffar efter förlängning visade Jonte Dahlén lite av vad han kan och sköt en fantastiskt snygg straff som avgjorde matchen.

2 ½ timme återstår till avspark i Stockholm. Innan dess ska jag fixa piccata milanese med spagetti och tomatsås till mig och sonen så jag kan avnjuta min middag framför dumburken i matchens inledning. Vågar egentligen inte hoppas på vinst men jag trotsar förnuftet och hoppas ändå!

Och förr eller senare lär jag väl dyka upp med nya oviktigheter här också. Härda ut till dess, kära ordbrukare i Lenhovda, Vendelsö, Vittangi och Skärplinge. Och ha en fortsatt fin helg!

Av Göran - 10 augusti 2019 21:29

Surt? Jomenvisst känns det surt att GIF inte fick bärga tre poäng mot grannarna i väster. Man spelade ju riktigt bra och fick t.o.m igång det där kortpassningsspelet som var så vägvinnande förra året.

ÖFK hade lite större bollinehav i första halvlek men GIF skapade de farligaste chanserna och gjorde även första målet efter ett kanonskott av norske Oliver Berg.

I andra halvlek tyckte jag att GIF tog över även bollinnehavet men så tilldömdes Östersund en tveksam straff. Allra först tyckte jag att det nog var hugget som stucket om domaren skulle dömt straff eller ej. Fällningen skedde precis på linjen til straffområdet.

Men då man fått se ett antal repriser stod det klart att Turgott helt enkelt filmat sig till en straffspark. Alexander Blomqvist i GIF-försvaret rörde honom aldrig.

Jag förstår dock domaren som ju måste döma efter hur han uppfattar situationen och han valde att peka på straffpunkten. Och straffläggaren gjorde en smart variant som jag aldrig sett förut. Han liksom stannade upp i ansatsen och lurade målvakten att blotta sig genom att dyka åt vänster. Därefter placerade han enkelt in bollen vid målvaktens högra stolpe. Smart gjort, måste jag väl erkänna!

Målvakten, nyförvärvet David Mitov-Nilsson var annars en av matchens stora förgrundsfigurer enligt mitt synsätt. Jag tror att han kommer att ersätta William Eskelinen på ett bra sätt.

Dock överglänstes han av Östersunds målvakt, planens bäste spelare ikväll, enligt mig. Ali Keita måste vara en av allsvenskans absolut bästa målvakter.

Annars tyckte jag att GIF gav en hel del positiva besked. Framför allt de två nya spanjorerna Roigé och Costas kommer nog att bli väldigt nyttiga för klubben framöver.

En poäng är förstås bättre än ingen men sistaplatsen i allsvenskan behåller vi ett tag till. Härnäst är det Hammarby borta som står på programmet och därefter Elfsborg på hemmaplan. Svåra matcher, bägge två! Men nu måste segrarna börja komma även mot bättre motstånd. Och jag vet ju att det är "bara" det som behövs för att få tillbaka självförtroendet och våga det där lilla extra som så ofta leder till seger.

Så änu ger jag inte upp även om det ser lite mörkt ut just nu. Utan väljer att minnas det positiva. Som evighetsmaskinen Pa Konates löpningar på vänsterkanten. Eller Tammimis på den högra.

Till nästa match är dessutom Juanjo Ciercoles tillbaka som lekkamrat till Davide Batanero på det centrala mittfältet och ger förhoppningsvis ännu en dimension till GIF;s anfallsspel.

Se där, två inlägg på en och samma dag! Sker inte så ofta...

Jag är dock fortfarande på gott humör trots motgången på NP3 Arena. För hockeyn är fortfarande första sporten för mig och Dahléns återkomst kommer att värma mitt hjärta ett bra tag framöver

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Augusti 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards