Jag säger/skriver ibland att jag egentligen inte är en riktig GIF-are. Det är ju bara i väntan på att mitt hjärtas fotbollslag ska klättra 5-6 steg i divisionerna för att komma tillbaka till elitfotbollen.

I väntan på detta försöker jag vara lojal mot det lag som ju faktiskt spelar allsvensk fotboll (än så länge) i min hemstad men gudarna ska veta att lätt är det inte.

Idag bevittnade jag från TV-soffan hur de mer eller mindre spelade ut ett vilset Hammarby som verkade ha lämnat spelglädjen kvar i bussen. I tjugo minuter regerade GIF totalt och till sist betalade det sig också med ett ledningsmål.

Under dessa 20 minuter tänkte jag flera gånger att de där slöfockarna till Hammarbyspelare inte förtjänade sina supportrar. Håglösa joggade de runt utan att visa intresse medan tillresta 250-300 fans stod på västra läktaren och sjöng om sin kärlek till laget. 

Fast... ganska snart efter ledningsmålet hittade GIF tillbaka till vad man presterat i de senaste 5-6 matcherna. Man hittade alltså ett sätt att förlora. Medan Hammarby plötsligt vaknade.

Och innan matchen var över hann "Bajen" med att både be sin klack om förlåtelse och även förtjäna den genom att vända 0-1 till 4-1 för laget som inte hade något att spela för. Och sett över 90 minuter så var resultatet rättvist för GIF Sundsvall föll ihop som ett korthus så fort Hammarby hade kvitterat.
Om någon Hammarbysupporter skulle råka läsa det här så ska ni veta att jag är full av beundran för ert sätt att stötta ert lag. Det såg ut som åtminstone 5-6 busslaster som stod där med flaggor och banderoller på västra stå och överöste spelarna med stöd och kärlek. Att åka c:a 40 mil i oktober till ett kyligt Sundsvall för att se sitt lag spela en match som inte har någon som helst betydelse annat än rent matematiskt - det är supporterskap som heter duga!

Om en vecka spelar GIF avslutningsmatch i Göteborg och visst kommer det att stå några giffare där och heja. Men knappast mer än 15-20 pers. och då handlar det om utflyttade norrlänningar eller ungdomar som studerar i Gbg.

Sen blir det med all sannolikhet kvalspel mot Trelleborgs FF. Ve och fasa! Som GIF uppträder nu finns inga motståndare som är lätta att slå. 

Och om ett par veckor kommer spelartruppen dessutom att ha tunnats ut ytterligare. Noah Sonko-Sundberg är inlånad från AIK och ska väl tillbaka dit. Marcus Danielsson och Erik Larsson är så bra att de lätt får dubbelt så bra kontrakt nån annanstans än GIF har råd med.

Och det är då vi kommer till de få glädjeämnen som finns kring klubben. Våra båda spanjorer är kontarkterade i två år till. Erik Björkander i mittförsvaret står också under kontrakt. Liksom årets värvning Juho Pirttjoki som fick lite speltid idag och visade att han vill vara med och kriga om platserna.

Försvinner gör säkert också Rajalakso, en kille som det inte tycks spela någon roll hur bra inhopp han gör så får han ändå inte chansen från start. Inte första gången någon GIF-spelare hamnar i frysboxen utan synbar anledning.

Ja, ja, jag vet - "It ain´t over til the fat lady sings!". Och visst hoppas väl också jag på ett mirakel. Men nog lutar det åt att det blir en match till på Sundsvalls IP innan vaktmästarna kan släcka lyset. Samt en liten tripp till Trelleborg för att försöka motbevisa de som säger att GIF är urusla på kvalspel!

Undrar om jag någonsin upplevt en gråare höst än den här! Lågtrycken har trängts runt Sverige och avlöst varandra längre än jag ens kan minnas. Andra dagen av 14 lediga idag och vädergudarna förnekar sig inte. Regnar det inte så blåser det så man inte vill vara ute för det. Så det är väl bara att resignera och försöka få lite gjort här hemma.

Långa ledigheten blir inte helt ledig heller. Några möten brukar det nästan alltid bli men den här gången ska jag på kurs också i tre dagar, varav två på fritifd. Dessutom har jag lovat att vikariera i portvakten nästa fredag.

Dessa inhopp ska först och främst användas till att fylla på mitt saldo med kompledighet. Jag har ju jämn födelsedag om en dryg månad men den dagen står det dagskift i mitt arbetsschema och jag vill vara ledig. När jag har fyllt på det saldot till 12 timmar får resten av övertiden gå till att sockra decemberlönen en aning. Det brukar ju finnas hål att stoppa pengarna i alldeles särskilt i december.

#MeeToo-kampanjen går vidare och nya avslöjanden kommer hela tiden. Och det är bra, tycker jag. Bra att man drar ner brallorna på de män som ideligen tassar över gränsen för vanligt hyfs och respekt. Rent generellt ogillar jag att folk hängs ut med namn när det gäller såna här saker. Inte för deras egen skull, så mycket, utan mest för deras anhöriga som ju också drabbas när maken/brodern/sonen/pappan pekas ut som tafsare.

Men samtidigt kan jag också känna att saken är så viktig att den kanske måste få skörda några offer. Som får stå som varnande exempel. Kanske får det några fler att dra åt sig sina fingrar när kändisar pekas ut. För problemet finnns ju överallt, i hela världen. På många håll dessutom mycket värre än här hos oss.

Idag ska lägenheten städas och när det är klart ska jag belöna mig själv med en entrecote av hög kvalitet. Till den blir det rostade grönsaker (blomkål, zuchini, paprika, schalottenlök och vad mer som nu finns hemma), hemlagad beasås och lite stekt sparris. Kanske svänger jag förbi systemet och inhandlar en flaska rött också, vi får se hur nöjd jag blir med mig själv innan dagen är slut.

Timrå IK tog emot seriejumbon Troja-Ljungby i NHK arena igår och jag har väl aldrig sett tråkigare hockey. Troja ligger sist i aallsvenskan och igår hade man bestämt sig för att försöka lugga serieledarna på poäng genom att grislira. Alltså först och främst satsa på spelförstörande saker och förhoppningsvis få Timrå ur balans så de började göra misstag. Det lyckades nästan. Henrik Haukeland (TIK;s målvakt) höll tätt bakåt, tack och lov och först i förlängningen lyckades Dahlén tråckla in pucken i Trojas mål.

Sett ur Trojas synvinkel gjorde de förstås en kanonmatch, lyckades med att hålla tätt. Men matchen blev ju så tråkig att titta på att jag faktiskt somnade på datastolen. Och då är det illa... Ungefär lika undehållande som att sitta och se målarfärg torka!

Igår Timrå, imorgon GIF Sundsvall. Som så många gånger förr är man illa ute i slutet av säsongen. Två matcher återstår och GIF ligger just nu på kvalplats. De får spela play-off mot trean i superettan (just nu Trelleborgs FF) om de inte tar sig upp minst ett pinnhål. Hammarby står på menyn på söndag. Ett lag som ligger på nedre delen av tabellen men inte riskerar att ramla ur.

Kort sagt så har de inget att spela för! Vilket många tror ska göra dem lättare att tas med. Man brukar ju säga att motivation slår klass. Och säkert finns det ett visst mått av sanning i de orden även om jag själv tänker att det precis lika gärna kan vara tvärtom. Att laget utan någon möjlighet att förändra tabelläget istället kan spela utan press. Bara gå ut och lira och ha kul. Det ger också ofta bra resultat. Så man lär väl få gå med andan i halsen tills sista matchen (IFK Göteborg på bortaplan för GIF) är spelad och helst vunnen.

Grått ute och grått inne! Och inte nog med det - Trump sitter fortfarande kvar. Hur är det möjligt?

En lugn och skön söndag har det varit. Men den slutar mindre bra. Än en gång tvingas jag kasta in handduken och sjukanmäla mig till imorgon. Jag är förkyld igen, sedan en dryg vecka tillbaka. Har haft feber men inte de senaste dagarna. Så när jag vaknade imorse var siktet inställt på att börja jobba som planerat imorgon bitti kl. 6:00.

Jag saltade och pepprade den högrev som fått tina upp i kylen i ett dygn och lade den i ett foliepaket som jag stängde då jag hällt i 1½ dl rödvin. Sen åkte hela härligheten in i ugnen på 80 grader och fick stå i 5-6 timmar.

Men... strax efter att jag startat min slow cooking ringde det på dörren. Utanför stod storasyster och vår gemensamma kusin som bor i Västervik. Kusinen är här uppe i ett par dagar bl.a med anledning av vår enda nu levande mosters 80-årsdag som ägde rum igår.

Det kalaset fick jag avstå ifrån av hälsoskäl och för att inte smitta någon annan. Men nu hade de kommit på att de skulle gå på resturang och äta middag idag och undrade om jag ville följa med. Högreven tänkte jag inte alls på då jag tackade ja. Dessutom erbjöd jag mig att agera chaufför så att min svåger kunde få ett glas vin till maten för en gångs skull. Eftersom jag ändå skulle upp och jobba imorgon, tänkte jag.

Det uppskattades och vi åt en strålande god pepparbiff med grönpepparsås på en resturang jag aldrig besökt förut.

Högreven var vid det laget omplanerad till att bli matlåda för morgondagen och säkert några lådor till också.

Sen... kom jag hem. Och kände mig inte riktigt pigg. Termometern konsulterades och jag kunde förstå att jag kände mig lite hängig. 39,2 visade den så det var bara att trycka i sig alvedon och göra en sjukanmälan.

Tolv timmars karensavdrag på novemberlönen alltså. Det svider men då får det väl svida då. Jag ska inte göra om misstaget från förra hösten/vintern/våren och dels både jobba och träna fast jag inte mår bra. 

Nej, nu får den här förkylningen max två dagar på sig att visa avsevärd förbättring. Om den inte gjort det då så blir det farbror doktorn. Dubbelpipig lunginflammation upplevde jag för snart ett år sedan och dit ska jag inte igen!

Så då får det väl kosta då!

På onsdag, då jag egentligen skulle jobba första natten, är det skyddskommittémöte hela dagen. Siktet är inställt på att klara av det och sedan ta mig genom torsdag natt. För därefter är det åter dags för 14-dagarsledigt.

Är det åldern som gör att jag inte längre klarar av en enkel förkylning på 4-5 dagar? Eller bara allmänt förfall...

Den "sköna" söndagen innehöll också en möjlighet för GIF Sundsvall att skaffa sig ett försprång mot Jönköping södra i jakten på allsvenskt spel även 2018. 

Fullständigt oförtjänt, sett till spel- och chansfördelning, gjorde Marcus Danielsson 1-0 till giffarna på straff efter en ofrivillig hands i straffområdet och en stund senare kom även 2-0 på en fösare från Romain Gall.

Men därefter släppte man in Norrköping i matchen och de kunde både reducera och kvittera. En ynka poäng fick man alltså med sig efter att ha haft tvåmålsledning.

OM... giffarna klarar sig kvar utan kval så är det ändå bara en tidsfråga innan de åker ur. Flera bärande spelare kommer att försvinna utan att GIF har råd att ersätta dem med likvärdiga eller bättre. Så klarar vi oss kvar i år så blir det ändå samma lindans kring kvalstrecken även nästa år. I bästa fall...

Ikväll börjar årets upplaga av "Så mycket bättre". Men jag har ställt förväntningarna ganska lågt. Jag kan ju alltid ändra mig längs vägen. Som jag brukar göra nästan varje år.

Ingen av årets deltagare har satt några djupare spår i mig men jag ska ge dem chansen att visa mig sin talang. De börjar med Uno Svenningsson från 80-talsbandet Freda´. Ett kristet band från någonstans i Småland. Har aldrig lyssnat speciellt mycket på dem men kanske kan Moneybrother, Kiki Danielsson m.fl . lyfta fram även den musiken.

Som ifjol kommer jag säkert att tillbringa reklamavbrotten hos SVT och Kalle Moraeus. Lite tråkigt att programmen sänds samtidigt men tack vare digitalboxen kan jag ju se dem när det passar mig.

Jag minns en tid då man passade tider för att slå igång inspelning på VHS-bandaren då program krockade. Då tyckte man att det var höjden av teknisk utveckling att kunna spela in även från TV;n. Idag minns jag inte ens när jag ägde en video. Eller när jag senast använde DVD-spelaren som fortfarande står kvar och samlar damm i min TV-möbel.

Under den eran dominerades bensinmackarnas sortiment av videohyllorna och den som inte hade egen video kunde hyra hem en "moviebox" från Statoil eller ICA eller var man nu hyrde film. Undrar just vilken idag modern teknik som blivit stenålder om tio år till...

Teknik (lysande sådan!) var förresten vad Timrå IK visade upp igår i Swedbank arena när de knöt upp svansen på Modo. Media kallar det ibland för surströmmingsderby när lagen från länet drabbar samman. "Slaget om Västernorrland" kan det också stå i rubrikerna när man spekulerar om utgången inför drabbningen. Vad man än kallar det så var det Medelpad som segrade den här gången. Anförda av två fjuniga sjuttonåringar och en nittonåring som lånats in från NHL.

Fina målpassningar har han levererat redan från första matchen, Jonathan Dahlén, men nu fick han göra mål också. Två stycken till och med. Så han lär knappast bli sämre när han är ikapp fysiskt.

Sedan kan jag ju inte tiga om kampanjen #MeeToo. Tjejer/kvinnor i alla åldrar berättar om hur män tar sig friheter med deras kroppar som om de vore ällmän egendom. När jag ser/hör/läser om sådant blir jag lite skamsen över mitt eget kön. Vad är det för fel på oss egentligen? Ja, jag säger "oss" även om jag inte kan minnas att jag själv ska ha gjort den sortens övertramp. Jag har gjort många fel i mitt liv men alltid försökt respektera andra. Kvinnor som män!

Skämtat på gränsen har jag säkert gjort men tafsandet svär jag mig fri ifrån.

MEN... om nästan varenda kvinna upplevt det så har väl nästan varje man gjort sig skyldig till det. Därav "oss"!

Martin Timell, en av de utpekade, går sedan ut i pressen och ber om ursäkt. Hedervärt i sig visserligen men jag köper liksom inte att en man i min ålder "inte förstått" att hans ord, handlingar och tafsandet kränkt andra människor. Man behöver ju inte gå längre än till sig själv. Jag skulle då inte uppskatta att t.ex stå i en hiss och bli nypt i ändan eller att någon tar skamgrepp på mina privataste delar.

För i helvete,  killar! Skärp er! Vill ni att andra snuskhumrar ska göra så mot era morsor, syrror eller döttrar? 

Jag är säker på att minst 99% av oss svarar nej på den frågan så varför ska det vara ok för dig att göra det mot någon annans morsa/dotter/syster? För att göra det lättare för några att förstå ska jag ta en liknelse från idrottens värld;

"MAN TAR INTE MED HÄNDERNA I STRAFFOMRÅDET! DÅ BLIR DET STRAFF!"

Fattar ni inte nu så är det för att ni inte vill fatta!

Men det är bra att vi pratar om det, att vi inte fortsätter att försöka tiga ihjäl detta urgamla problem. Kanske borde vi starta en folkfront av män som anser det självklart att respektera ALLA lika mycket.

Vad ska vi då kalla den? Tja...kanske #NotMee...

Nej, nej, nej för F-N, jag menar INTE mig själv och att jag kladdar ihop ett inlägg nu igen. Nej, jag talar förstås om det jag skrev om igår - Jonathan Dahléns comeback i Timrå IK.

Jag hann hem med så god marginal att jag gott och väl hann säkerställa lunch och middag till morgondagens arbetspass. Dagens blev ett fiasko, så där som det blir ibland, där vi satt och väntade på de leveranser vi behövde från en annan avdelning för att kunna utföra vårt arbete. Det började bra och jag och dagens parhäst stökade bort den del av dagens jobb som var besvärligast. Men efter första paus tog det stopp.

De levererar inom en timme eller två, sa våran chef och nickade eftertryckligt för att understryka att åtminstone hon trodde på vad hon sa. Om hon gjorde det eller ej spelar ingen roll men jag anade redan då att dagen skulle bli ännu en i raden av "one-of-those-days". En sån där dag då man börjar dagen fylld av arbetslust och ambitioner att göra jobbet så bra och fort vi bara kan. Men med facit i hand kan jag konstatera att från c:a nio imorse och tills det var dags att gå hem har jag/vi inte åstadkommit ett skapandes grand mer än att äta ur våra medhavda matlådor.

Om man VISSTE redan ppå förmiddagen att det blir leveransstopp hela dagen hade vi säkert kunnat göra nytta på andra sätt men vi måste liksom finnas på standbye hela tiden UTIFALL att det rullar igång.

Jag har alltså lyft lön i tolv timmar fast jag egentligen jobbat i bara 2 ½.

Så det har blivit mycket Quizkampen på mobilen. Ömsom vinst och ömsom förlust men lika skoj ändå. Om du, som jag, gillar frågesport så ladda hem det spelet till din telefon så kan du mäta dina kunskaper med hundratals andra när du får långtråkigt någon gång. Eller helt enkelt vill ha något att fundera på medan du vilar.

Men åter till Dahlén nu!

Förra säsongen satt vi Timråfans och gottade oss i match efter match åt hans och radarpartnern då, Elias Petterssons framfart på isen. I år for han till Vancouver och NHL men fick körtelfeber och lyckades inte ta en plats i deras lag. Därför är han nu utlånad till Timrå och ikväll var det dags för premiär hemma mot Västervik.

Han har ännu långt till topform, jag ska inte alls påstå att han dominerade matchen eller att han var banans obestridde kung. Långa stunder såg han mest ut att ha det jobbigt bara med att åka skridskor. Men så plötsligt vid ställningen 0-0 i den tredje perioden snappar han åt sig pucken i egen zon och snurrar upp fem motståndare innan han tar hjälp av en lagkamrat som genast passar pucken tillbaka och Dahlén kunde servera en av sina så speciella avgörande passningar fram till en annan Timråspelare som hade öppet mål. 

Jag tror att hela hockeysverige är avundsjuka på Timrå som lyckades knipa denne blivande världsstjärna. Om några år kommer varenda människa som gillar hockey att känna till hans namn. Och vi TIK-are kan sträcka lite på oss och säga att det var hos oss han lade grunden till det han är idag.

Matchen? Jo, den slutade med 1-0-seger för Timrå och fortsatt serieledning. Ibland är det roligt att vara Timråsupporter!

Fredag den trettonde är det ockå men bortsett från missödena på jobbet (som jag/vi varken rådde för eller hade ont av) så har inga katastrofer inträffat. I min bloggs historieböcker ser jag att jag varit väldigt aktiv genom åren också på just denna dag. Ögnade igenom de gamla inläggen nyss och småskrattade åt minnet från 13/10 2014.

Nästa höst kanske jag sitter här och tänker tillbaka på idag och säger att det var då grunden lades till att mitt kära Timrå tog sig tillbaka till högsta serien. Vi får se!

Innan dess lär det publiceras en hel del annat stort som smått här. Och väljer ni att läsa det så får ni väl skylla er själva. Jag tar inget som helst ansvar för det! Slut för idag - tack för idag!

PS. Trump sitter fortfarande kvar i Vita huset. Hur är det möjligt, USA?

"Höstdepp light" skrev jag visst som rubrik igår. Men innan gårdagen var över blev jag ju botad av glädjeneskedet att Jonathan Dahlén valt att spela för Timrå IK när han nu inte lyckades ta en plats i NHL. Själv säger han att han kan tänka sig att spela hela säsongen ut om det blir så men det törs inte jag hoppas på. Det där är en exceptionell talang och bara han får matchtempo i kroppen kommer han att göra så stor succé att Vancouver vill ha över honom redan den här vintern. Kanske efter jul, eller så.

Men tills vidare ska han alltså krydda den anrättning som heter Timrå IK med sitt fantastiska målsinne och sin spelförståelse. Och vi fans jublar såklart.

Sebastian Lauritzen föll ju bort för resten av vintern p.g.a upprepade hjärnskakningar men jag ser inte Dahlén som ersättare för honom. Det behövs fortfarande en center med massor av rutin som gör grovjobbet bakom alla dessa unga talanger som man har i laget. Men Jonte kommer att betyda massor för Timrås unga lag. Han är bara 20 (om han ens fyllt ännu) men har två allsvenska säsonger bakom sig som ledande spelare i ett topplag. Så han blir säkert en som 17-åringarna Olofsson och Hållander kan se upp till och lära av.

Brynäs och Linköping fick stå och se på när deras drömvärvning valde allsvenskan och Timrå. Och jag misstänker att även Växsjö hade velat vara med i budgivningen. Men valet handlade inte om pengar för Jonte. Då hade han valt annorlunda. Nej, han ville komma till en klubb där han vet att han får en stor roll med mycket istid och det får han här. Att han sedan känner omgivningarna och de flesta av spelarna hade säkert också betydelse.

Just nu leder Timrå allsvenskan och lär knappast bli sämre av Dahléns anslutande till laget. Spännande ska det bli att se vad han kan tillföra. Ritkgt spännande!

"Gråvita skyar. Tandläkarväder..."  Jodå, det tål att återbrukas, citatet från Winnerbäcks mästerverk "Södermarken".

Och just idag passar det perfekt som beskrivning av rådande väder utanför mina rätt smutsiga fönster. Egentligen borde jag väl flänga runt och skura upp dem men det blir inte denna frivecka. Kanske nästa som börjar på morgonen på tisdag nästa vecka om inte snön kommit då förstås. I så fall får det vara till nästa vår.

För att förgylla dagen en aning har jag beslutat att koka fläsklägg och göra rotmos idag. Sen framåt kvällen tror jag att jag ska tända höstens första brasa i min öppna spis för att försöka få upp värmen en aning. 

Min hyresvärd har i alla tider varit generös med värme i sina lägenheter men för något år sedan hängde de upp en liten sändare i varje läghet. En manick som kontinuerligt mäter innetempen och skickar siffrorna till den dator som styr fjärrvärmen till elementen. Sen dess har de säkert tjänat ett antal miljoner på kallare lägenheter åt sina kunder för så här års, innan vintern kommit på allvar, snålar de så att man går omkring och huttrar.

Men man får ju försöka se det positivt. Jag kämpar ju tappert och träget mot övervikt och att frysa lite sägs vara ett bra sätt att förbränna mer fett. Så tack, kära hyresvärd, fär att du försöker hjälpa till!

Äldste sonen är utflyttad så nu är det bara jag och "lilljäntan" (som för övrigt snart fyller 24...). Plus hennes katt förstås. En lurvig kattoxe på fyra år som vill ha mycket mer uppmärksamhet än jag har tid eller ork att ge honom. Sitter jag här kommer han och trampar runt på tangentbordet eller skjuter rygg framför skärmen så jag inte ser nåt. Och om jag boar ner mig i soffan för att se på TV vill han helst vara i ansiktet på mig. Högljutt spinnande förstås så man inte hör frågorna som Rickard Olsson ställer i "Vem vet mest".

Samtidigt klarar han också av att ständigt vara i högsta beredskap utifall möjligheten yppar sig att smita ut genom dörr eller fönster om man inte bevakar honom som en hök. Och det roliga är att när han väl lyckats fly ur sitt fängelse så går han ingenstans. Försöker inte springa iväg för att undersöka världen utanför eller upptäcka kattkollleger i trakten.

Nej, varje gång han lyckas vinna sin frihet så vet han liksom inte vad han ska göra med den. Han vill ha den men när han får den vet han aldrig vad han ska ha den till. Det räcker oftast att jag går ut och ropar så kommer han sättande i raketfart och går godvilligt genom porten och in i lägenheten igen.

Nej, jag vidhåller vad jag alltid tyckt - Katt ska man bara ha om man bor så till att den kan få vistas utomhus i naturen utan koppel eller andra hinder. Det är säkert sant att en katt som aldrig fått vara ute inte saknar det, eftersom den inte vet att "ute" finns. Men jag garanterar att ingen katt som fått uppleva båda skulle välja att ständigt vara inne om den fick bestämma själv.

Nu ska jag samla ihop mig och åka och köpa kålrot och potatis till rotmoset samt köra hem yngstingen från hans jobb. Sköt om er, kära ordbrukare, i Vedevåg, Tysteberga, Vibyggerå och Hökhuvud. Vi ses!

Ekorhjulet rullar vidare. Och vi springer i det. Ibland är "makterna" framme och petar med sitt väldiga finger för att se om vi klarar av att springa lite fortare. Ibland klarar vi av det men rätt som det är slår vi bakut och får försöka hoppa på igen i farten. 

Jamen, det är kanske höstmörkret som letar sig in i själen på mig och får mig att sucka och oja mig. Har hjälpt sonen att flytta i helgen och litegrand även idag. Så imorse när jag vaknade tog det emot på ett antal ställen i kroppen. Antagligen latmasken som protesterade. Men bara jag kom på fötter och hade linkat runt lite så återvände livet åtminstone någorlunda till en sliten gammal arbetarkropp.

Inte ens giffarna, som sett så lovande ut ett tag nu, skänker någon tröst i gråvädret. Som tur var åkte jag inte in till stan och betalade för att se dem förnedras av Djurgården. Och till alla fans av Östersunds FK kan jag meddela att makterna nu har straffat GIF för den feldömda straffen mot er i somras. Dubbelt upp dessutom för även i förra matchen fick de en straff emot sig som var ytterst tveksam.

Tveksam var dock icke ordet om Djurgårdens straffspark igår. Jodå, DIF-spelaren ramlade i straffområdet och han ramlade över Erik Larssons ben. Dessa ben spelade dock 100 % på bollen och Djurgpårdaren ramlade bara för att han valde att ramla. Vilket antagligen även jag själv hade gjort i samma situation.

Men domaren flöjtade omgående i pipan opch pekade myndigt på straffpunkten.

GIF började annars ganska bra och hade Peter Wilson satt sitt friläge i första halvlek kanske det hade blivit en annan match. Än en gång gladdes jag också åt Bataneros träffsäkra passningsfötter som oftast träffade stortån på mottagaren även på långt avstånd. Den mannen kommer att bli mer och mer viktig för Sundsvallsgiffarna så länge han nu stannar kvar. Kanske tur att det blir ett litet uppehåll för landslagsspel nu så GIF får chansen att slicka sina sår och hitta vägar till de poäng som behövs för att spela allsvenskt även nästa år.

Imorgon är det, som sagt, arbetsdag igen. Och eftersom jag inte jobbade sista natten före friveckan har jag inte den blekaste aning om vad det kan tänkas stå i arbetsschemat för imorgon. Med lite tur blir jag tilldelad en gaffeltruck och då vet jag ganska väl hur dagen blir.

Men det står, som sagt, skrivet i stjärnorna. Och vem kan se vad som står skrivet där i det här vädret? Det har regnat och blåst småspik hela dagen och det håller i sig ännu.

Och Trump sitter kvar... Kan någon människa förstå varför?