Idag är det alltså 36 år sen mordet som vände upp och ner på Sverige. Som aldrig riktigt blev sig likt igen. Ända tills jag kröp under täcket på kvällen var jag väldigt nöjd med dagen. Mest för att jag hade bytt bil och nyhetens behag är alltid påtaglig en sådan dag. Minns inte men kan tänka mig att vi (jag och ex-frun) firade det med att äta något lite extra till middag den dagen. 

Det är också min storebrors födelsedag och han var alltså exakt hälften så gammal som idag för nu fyller han 72. 

Säkert ringde jag och sa grattis, det gör jag varje år liksom han då jag fyller år. Kanske skröt jag lite om bilbytet, det minns jag inte.

Minns däremot hur jag reagerade på löpsedlarna när jag nästa morgon stannade vd en mack för att köpa snus. Jag trodde inte mina ögon utan tänkte att någon tillverkat fejk-löpsedlar för att chocka folk.

Så var det alltså inte.

Och enligt den s.k Palmegruppen är mordet polisiärt löst. Den misstänkte de tror är skyldig lever inte längre och kan inte ställas till svars eller ens förhöras. Själv tror jag lika lite på det spåret som på PKK eller Christer Pettersson.

Nej, min övertygelse är att det enda som var en slump i det fallet var att det skedde just på den platsen och vid den tiden. Jag tror att om inte han och hans fru gått på bio den kvällen så hade mordet skett nån annanstans nån annan dag. Jag tror att det var väldigt väl planerat, med andra ord. Jag tror att man hade spanat länge för att kartlägga deras vanor och därmed visste att förr eller senare dyker det upp ett lämpligt tillfälle.

Jag tror också att den som sköt var mycket skicklig med vapen och visste exakt vad han gjorde. Varken en alkis och pundare som Christer P eller försäkringstjänsteman (Skandiamannen) är sannolika som mördare ur det perspektivet.

Det skulle inte heller förvåna mig så värst om det skulle komma fram att krafter inom polisen varit inblandade i planering och genomförande. Vem mer än en högre polis kan veta att paret Palme är obevakade just den kvällen? Och vem mer än en högt uppsatt polisman vet att endast ett högre befäl i hela Sthlms-regionen är i tjänst på hela helgen. Holmér var ju på väg till Dalarna för att åka Vasaloppet på söndagen och som av en händelse var de 3-4 tjänstemän som var närmast under honom i rang också bortresta. Lite föööör många tillfälligheter, känner jag.

Vem som ytterst avfyrade vapnet har jag förstås ingen aning om. Men det är min övertygelse att han var mycket van och skicklig i att använda det. Vilket kan tyda på kopplingar till polis  eller militären. Eller helt enkelt en inhyrd hitman, en yrkesmördare som efter mordet hade flera timmar på sig att ta sig ut ur landet innan rikslarmet gick.

Men det misstänker jag att vi nog aldrig får veta.

För den som är intresserad finns det hur många youtubekanaler som helst där privatspanare utvecklar sina egna tankegångar. Några väldigt seriösa och påstår inget alls men igfrågasätter desto mer. Otto Ekevi och Gunnar Wall till exempel.

Sen finns det även de som svävar iväg långt ut i det blå och påstår att inte bara Socialdemokratiska partiet utan även hela familjen Palme är insyltade. Och att det, i själva verket,  aldrig skett något mord. Att allt var bara fejk.

Detta för att Palme skulle kunna föras ut ur landet. Den mannen påstod att vår statsminister var HIV-smittad och döende och att partiet och familjen ville undvika skandaler och därför iscensatte mordet. Den mannen håller föredrag om sina teorier och har även skrivit en bok om dem. Men det finns lite för många som ju faktiskt har identifierat Palme för att jag ens ska överväga om det kan ligga nåt i det han säger.

Oavsett vem/vilka som ligger bakom så måste det väl vara det största polisiära fiaskot i modern tid. Illa skött utredning, slarv och mörkläggning. Och sanningen får vi nog aldrig veta!

Vintern är inte slut ännu men mina hatmånader är över för den här gången. När vi vaknar imorgon bitti är mars här och det är ju ändå en månad som ger hopp om vår även om vi kan få både kyla och snö då också.

Men ljuset, som ju redan märks tydligt, kommer ju mer och mer. Kanske är det just det som gör att jag idag känner mig piggare och gladare än på länge. För ett par timmar sen funderade jag faktiskt på att hämta upp balkongstolarna från källaren och ställa ut dem för då gassade solen på balkongen och jag blev lite sugen på att sätta mig där ett tag. Men det kanske blir fint imorgon med och då passar jag nog på att få lite sol på mig.

Nu ska jag ner i källaren i ett helt annat ärende. Att hämta upp det sista av tvätten från torkrummet för att sedan lägga in i skåp och lådor.

Ha en skön måndag kväll på er, kära ordbrukare i Ludvika, Älandsbro, Öckerö och Ljusdal!

Vi ses! "Om Gud vill å pjäxer´n håll´!"

Välkommen sköna söndag! Inte för att veckodagarnas namn plötsligt börjat betyda nåt mer för mig än förut men jag vet ju att lördag och söndag är så viktiga för så många andra. Efter ett yrkesliv med skiftarbete, förutom fem år på dagtid, och numera i den eviga ledigheten bryr jag mig inte så mycket om vilken dag det är. Blir t.ex ingen söndagsstek till middag och säkert ingen efterrätt heller. Vilket var nästan standard under mina barndomsår.

På lördagen serverades oftast mat som liksom låg i gränslandet mellan vardag och helg. Inte blodpudding eller potatisbullar, som jag i och för sig gillade då. Men kanske köttbullar och potatis eller köttfärslimpa.

Men på söndagen skulle man äta lite finare. Ofta en köttbit tillagad i ugnen med potatis, gräddsås, svartvinbärs gelé och sönderkokta grönsaker. Alt. uppvärmda konserverade ärtor och morötter.

Sedan kunde det bli chokladpudding, fruktsallad med grädde, konserverad frukt med grädde eller glass eller om jag hade riktig tur marängswiss med bananbitar och chokladsås.

Sånt har jag aldrig hållit på med som vuxen annat än ytterst undantagsvis. Har liksom aldrig känt behovet. Och om jag nån enstaka gång går på resturang är det väldigt sällan som jag unnar mig att beställa in dessert. Senaste gångerna det hänt har det handlat om friterad banan med glass eller fikon i cognac. Också det sistnämnda med glass till. Oerhört smaskens kan jag lova för den som ännu inte provat!

Kanske jag ska chocka sonen och mig själv med att servera dessert idag. Får väl kanske göra mig en tur till nån mataffär och handla hem en burk konserverade päron och gratinera i ugnen med en skiva After eight på. Den efterrätten var väldigt poplär på 70-talet. Decenniet därefter minns jag att man då och då gick till en av stadens pizzerior nån söndag och då var det poppis med friterad camembert och hjortronsylt. För den som aldrig ätit det låter det säkert som en udda kombo men jag kan försäkra er att det är riktigt gott.

Jamen, kanske jag gör det. Åker och handlar hem lite bättre käk och någon sorts dessert. Bara för att chockera lite. Eller för att fira Timrås hemmaseger igår kväll mot serieledarna från Skellefteå. Eller för att, om än bara för en liten stund, försöka glömma det gräsliga som händer i vårt närområde på andra sidan Östersjön.

Det tycker jag fortfarande är fruktansvärt och hade Putin haft nån skam i kroppen hade han tagit hem sina utsända yrkesmördare och bett Ukraina och världen om ursäkt.

Men så dum är inte ens jag att jag på allvar tror det det kommer att ske. Nej, ag misstänker att omvärlden måste slå tillbaka så hårt ,med sanktioner att ryssarna tvingas att backa för att inte bli helt avskurna från västvärlden.

Den som lever får se! Vilket även gäller kvällens timslånga avsnitt av Farmen. Jag vet inte om man kan streama det i förväg även på söndagarna men idag tänkte jag spara det till kvällen ändå.

Spännande att se hur Gerty tänker som förstekämpe. Väljer hon nån av de yngre tjejerna riskerar hon ju att ställas mot nån gymtränad kropp i styrka eller teknik och jag vet ju av egen erfarenhet att kroppen inte är lika bra på sånt då man passerat 60. Därför tror jag att hon väljer Prins för då blir det ju husförhöret. Där tror jag att båda är ganska duktiga så jag vågar inte gissa vem som vinner.

Nu ska jag gå och fylla på min kaffekopp och invänta öppningen av mitt närmaste Willys. Att handla just efter öppning en lördag eller söndag brukar vara väldigt fridfullt eftersom de flesta inte orkar åka förrän framemot 10-11 på förmiddagen. Den lilla slurk glögg (c:a 2 dl) som jag hittade, värmde och drack upp igår kväll har ju lämnat ktoppen för länge sen så jag kan lugnt sätte mig bakom ratten.

Ha nu en så fin söndag ni kan, kära ordbrukare i små och stora städer, bondhålor och avkrokar runt om i landet!

Vi ses! Nån dag...

Det är liksom inte utan att den passar in idag, den här gamla låten från mitten av 80-talet. Som jag uppfattar det handlar den om just det som händer ganska nära oss i Europa just nu. Enligt en gammal kompis från tiden då den var ny handlar den om Sovjets intåg i Tjeckoslovakien 1968. Och man känner ju nästan den där isande rädslan genom vissa strofer av texten. "Fåglar av stål och glas" är ju inte svårt att räkna ut vad det betyder t.ex "Det är nånting i luften, en aning om åska som skrämmer dig" känns också som en bra beskrivning av vad Ukrainas folk säkert kände dagarna innan det började på allvar. Hotet har ju funnits ett tag men åtminstone jag valde att tro att det inte skulle bli mer än så. Att Putin bara ville skrämmas lite. Men jag hade fel...

Jag tycker att det är riktigt otäckt med en invasion av ett fritt land här i vår närhet.

Kanske är det nu som vi ska bli varse hur galen Putin egentligen är. Jag har undrat det ganska länge men fram till nu har det liksom mest varit munväder. 

Och frågan är ju också - hur stort blir det? Blir det bara lite morrande och skramlande med kanoner som lugnar ner sig rätt snart eller slutar det i fullskaligt krig? Är Putin ute efter att ta tillbaka fler av de gamla Sovjetstaterna?

Frågor, frågor som jag inte har något svar på! Usch och fy!

Ytterligare ett bevis på att allt det där som vi inte tror kan hända VISST kan göra det! Vi tror ju också gärna att demokratin i vårt eget land är en självklarhet som alltid kommer att finnas i samma form. Men det ska vi nog akta oss för att ta för givet. Fram till 28/2 1986 trodde ingen svensk att vår statsminister kunde bli skjuten på öppen gata i Stockholm. Och när det hade hänt trodde ingen att ett ministermord kunde ske igen. Det kunde det!

Men ännu en gång kan det väl inte hända? Eller...?

Ja, såklart att det kan. Världen och Sverige blir kallare och mer ogästvänligt för varje år som går. Och nu undrar jag hur flyktingmotståndarna kommer att se på dem som kommer att fly hit från Ukraina. Blir det likadant som med de som kom från Syrien, Kosovo, Somalia och Eritrea eller ser de på de nya på något annat sätt? Det blir intressant att se. Nu får vi snart veta om de bara var emot flyktinginvandring eller om de var rasister på riktigt.

Vore jag det allra minsta religiös skulle jag be Vår Herre om hjälp för Ukrainas räkning men jag är nog rädd att de måste klara sig själva precis som alla andra nationer som blivit angripna genom historien.

Mitt allra mörkaste blogginlägg på väldigt länge. Kanske det mörkaste någonsin!
Så låt oss för allt i världen hoppas att den där stollen i Moskva inte ger mig anledning att författa något än mer uppgivet och bedrövat än det här inlägget.

USA och EU slår ju tillbaka med sanktioner mot Ryssland nu och möjligen kommer de även att drabba min f.d arbetsplats som är dotterbolag till ett jätteföretag från just Ryssland. Hur illa det blir kan jag inte ens gissa men i ett worst case scenario kan det innebära att de måste stänga ner fabriken.

Företaget och dess ägare struntar jag totalt i men där finns ju en massa människor som jag känner och bryr mig om som drabbas hårt vid en nedläggning.

Men jag får väl bida min tid och hoppas allt löser sig snabbt och enkelt. Och att allt återgår till det normala inom närmaste tiden. Men orolig är jag, det kan jag inte förneka!

Än så länge råder dock fred och lugn här hos oss. Och demokratin finns kvar också. Låt oss försvara den, kära ordbrukare. Och vara rädda om både den och varandra!

Det lär vara Sverigefinnarnas dag idag. Så du som känner att du hör hemma i den gruppen invånare har din fulla rätt att slå dig lös och fira idag. Om du nu tycker att det är nåt att fira.

Själv kan jag tycka att det är en dag som ändå har sitt berättigande. Det finns dagar för allt möjligt och omöjligt med, för den delen. Men Sverigefinnar är väl värda sin dag, tycker jag.

Så tack till alla er som kom hit på 60- och 70-talen och hjälpte till att bygga den välfärd som nutida politiker gör sitt bästa för att plocka ner. Det blev en win-win-situation av er ankomst. Sverige behövde arbetskraften och ni behövde jobb som det på den tiden var ont om i Finland. För ännu i mitten av 1970-talet då jag för första gången åkte med färjan som på den tiden gick mellan Sundsvall och Vasa i Finland märktes skillnaden i levnadsstandard ganska tydligt då man steg av båten och åkte med bussen in till stan. Man såg det på standarden på de fordon som fanns på gatorna men kanske mest på äldre människors kläder och tänder. Det fanns fattiga i Finland då på ett sätt som vi aldrig sett här, vi som var unga då. De var fortfarande märkta av andra världskriget nästan 30 år tidigare.

Idag är Finland både ifatt och kanske också förbi oss i vissa avseenden och det är många år sedan finländarna kom hit i massor för att hitta arbete och försörjning. Vilket också de allra flesta lyckades med och gjorde på ett bra sätt.

Ändå fick många av dem, precis som dagens invandrare från andra delar av världen, känna på svenskarnas byhålementalitet. Det kallades inte rasism när man hånade finnarna och målade ut dem som fyllbultar som slogs med kniv och söp skallen i bitar så fort de fick chansen. Men är det inte egentligen samma sak? Det är ju bara tillmälena och skällsorden som är lite annorlunda. Främlingsfientligheten är ju densamma!

Eftersom jag arbetet i tung industri i hela mitt yrkesliv så har jag haft många finska arbetskamrater och även chefer. Och precis som med oss svenskar så har de allra flesta varit rejäla människor som alltid har gjort rätt för sig. Många av dem har haft en arbetsmoral som överträffade svenskarnas. Och under mina första 5-6 år i fabriken bestod semesterersättarna nästan bara av finska ungdomar. Min generations svenska skolundom ville inte smutsa ner sig eller bli svettiga. Det var först under första halvan av 80-talet som vi började få in svenska sommarjobbare.

Av nöden tvunget för så dags hade det ljusnat rejält på andra sidan Östersjön och ungdomen där behövde inte ta färjan över till oss för att hitta sommarjobb.

Idag är nog inte längre finländarna ens den största gruppen utlandsfödda på fabriken utan har ersatts av flera mindre grupperingar från Balkan, Iran och Chile för att nämna några. De som kom när det kom som flest är pensionerade nu eller har flyttat tillbaka till sitt fädernesland. Dessa tycker jag att vi ska skicka en tacksamhetens tanke till idag på SVerigefinnarnas dag. För att de var med och byggde svensk industri, ekonomi och välfärd när det behövdes som mest.

Torsdag idag och förstekäämpeval på Farmen. Vem ska Keisha välja? Jag kan inte ens gissa men tror hon väljer en tjej. Jonas fick ju gå till Torpet igår kväll medan Cissi och Bella kom åter till Farmen. Hungriga och trötta var de och väldigt missnöjda med Monicas sätt att sköta mathållningen på Torpet. Den damen tycks inte ha många vänner bland de övriga nu så hon lär väl ligga pyrt till om och när hon får återvända. Jag vet ju inte ens om det blir två eller bara en som får komma tillbaka. Eller kanske alla tre...? SIsta veckan på Torpet nu och sista chansen för dess inneboende att skaffa amuletter

Både Farmen och Torpet ska jag streama ner till datorn under dagen. I år kan man ju göra det redan från tvåtiden på natten innan det sänds på TV. När det gör det har jag annat som jag prioriterar på den dumburken.

Rätt gissat - det är hockey ikväll igen! Och efter insatsen i Norrbotten i tisdags är jag försiktigt förhoppningsfull inför kvällens hemmamatch mot ett annat av topplagen i serien. Frölunda kommer hit så någon enkel match blir det inte. Men jag vet att både spelare och ledare ser fram emot att åter få spela inför fulla läktare. Med publik som tjoar, skriker och klappar i händerna.

Någon amulett har jag aldrig haft och lär aldrig få. Men däremot en omelett med lite räkor och ost i ska jag gå och skruva ihop till frukost alldeles strax. Jag har varit vaken sedan halv sex och ännu bara druckit kaffe så verkmästaren i magen har börjat morra så smått och undra vart frukosten har tagit vägen.

Men jag ska snart täppa till käften på honom och avsluta för idag. Ha en alldeles fantastisk torsdag, kära ordbrukare i Månkarbo, Ängelholm, Sälen och Hörnefors.

Vi ses! Förr eller senare

Vilken thriller jag har kollat på ikväll! Nej, ingen film utan en hockeymatch. Efter nio raka förlorade bortamatcher åkte Timrå till Leksand i förra veckan och vann äntligen en match på bortaplan. Ikväll var det topplaget Luleå som stod för motståndet och efter den första perioden hade jag inte mycket hopp om ens en poäng. Då var Timrå tillbakapressade till och med i power play. När de var en man mer på isen, alltså!

Men en storspelande Sami Raijaniemi i målet och lite tur hölls ändå siffrorna nere vid underläge med 0-1. Luleå gjorde sen 2-0 i andra perioden men sen var det nytt power play för Timrå och man lyckades gå ikapp till 2-2.

Sista rundan blev mållös men i förlängningen kunde Albin Lundin snyggt trycka upp pucken i krysset och vi fick med oss två viktiga poäng. Nu väntar hemmamatch på torsdag mot Frölunda och då hoppas jag på en fullpoängare.

Farmen har gått lite i stå, händelsemässigt, tycker jag. Idag kändes det lite som en transportsträcka även om de fick brev hemifrån allihop men vidhängande tårar av glädje, saknad och längtan. Imorgon tror jag att det är sista Torpet-kampen och då kommer väl Cissi och Bella tillbaka till Farmen. Och ökar på kvinnoöverskottet ytterligare. Det är ju bara Prins och Niclas kvar på Farmen och kanske väljer storbonden Keisha ut just de två för kampen.

Nåja, det får vi se. Jag väljer att inte spekulera alls utan bidar min tid tills jag får veta.

Nu ska jag säga godnatt. Snart dags för tandborsten och sedan kudden och min kära snarkmaskin. Men innan dess ska jag be att få bjuda på en liten vaggvisa för vuxna. Jag gillar ju Bo Kaspers och första gången jag hörde den här låten var när han var gäst i P4-Extra hos Titti Schultz. Då berättade han att när hans fru fick höra den för allra första gången hade hon frågat om den handlade om henne själv och hennes kolleger inom vården. Och lyssnar man på texten är det lätt att förstå att hon tänkte så. Apropå pandemin och allt slit de har fått gå igenom. Så för mig är det alltså inte bara en "godnatt-sång" utan även en gest av uppskattning till just dem. Tack för era insatser under Coronans härjningar! Ni är fantastiska! 

God natt, Sverige! Och sov gott! (Liksom alla andra länder på jorden där det blir natt nu)

Kommer ni ihåg Don Pedro? Kaffebryggaren med två glasklot som man ställde på spisen med vatten i den nedre behållaren och kaffet i den övre. När vattnet kokat upp till kaffet skulle den lyftas av plattan så rann det färdiga kaffet ner i kannan igen. Och gott blev det! En sån fanns i mitt hem och även hos mina båda mostrar. Den äldre av dem hade sin kvar långt in i 90-talet. Såhär såg de ut och gör än idag. För till min förvåning finns de tydligen att köpa än idag. Såg jag när jag googlade...

En ganska snillrik konstruktion som marknadsfördes innan de elektriska kaffebryggarna fanns att köpa. Kaffet blev väldigt gott men nackdelen var väl att den var ganska instabil då man skulle lyfta bort den från värmen. Detta eftersom tyngden då befann sig ovanför handtaget och om man inte höll i ordentligt så kunde den tippa.

AEn aledning att jag kom att tänka på dem var att den dök upp som en fråga i Postkodmiljonären i fredags. Mannen i heta stolen var dock avsevärt yngre än jag och hade ingen aning alls. Så han tog de 75000 kr har tävlat åt sig och klev av. Själv tyckte jag att frågan var lite för enkel för att vara på nivån hundratusen men vi är ju alla olika och har olika kunskaper och erfarenheter.

Som sagt så googlade jag och fick lära mig att de finns att köpa förtfarande. Kostar mellan en femhundring upp till en tusenlapp ungefär beroende på fabrikat. Så kanske man ska satsa på en sådan den dag min nuvarande kaffemaskin slutar att serva mig. Fast... då måste man ju stå och passa och lyfta bort den då vattnet kokat upp. Så det är nog tveksamt om det blir så ändå. Men det var lite kul att minnas.

Som tillbehör till den där manicken följde det också med ett rör på en rund platta, gjort i hårdplast, där man skulle förvara överdelen när den inte användes. Den hade min mormor placerat i det inre hörnet på spisen där risken var liten att den tippade. På den tiden hyrde hon ut ett rum med kokvrå på övervåningen och en helg bjöd hyresgästen upp oss på förmddagsfika. Då vi satt där kändes det plötsligt röklukt och jag sprang ner för att kolla. Mormor hade då nåt långkok på plattan närmast den där plastmojängen och värmen från grytan/plattan hade smält ner den och plasten hade runnit mot plattan. Det brann inte men en väldig rökutveckling var det. Jag såg knappt handen framför mig för all röken. Då fattade jag ett snabbt beslut som kanske inte var så vidare klokt. Jag öppnade ytterdörrren och därefter även ett köksfönster för att vädra ut röken. Hade det varit en riktig eldsvåda hade väl kåken brunnit ner då när elden fick mer syre. Får väl skylla den saken på min ålder, jag var kanske 8-9 år då och förstod inte bättre.

Men som tur var så gick det ju bra.

Sen följde några dagat då mormor och hennes båda döttrar städade hela nedervåningen från golv till tak samt tvättade allt vad textilier hette för allt stank ju av rök.

Så... vid närmare eftertanke så blir det nog ingen Don Pedro för mig. Kaffet blir ju helt ok i min billiga bryggare från ÖB. När den lägger av blir det troligen det billigaste jag kan hitta då alternativt en såndär kaffepress där man kan använda vattenkokaren för att hetta upp vattnet.

Ett annat lite kuriöst sammanträffande är att mormors dåvarande hyresgäst, då en ung dam på kanske 25-30, gick bort alldeles nyligen och jag läste dödsannonsen i lokaltidningen för bara ett par dagar sen. Redan då tänkte jag på den där incidenten och mindes mormors Don Pedro. Så hade det varit jag som satt där i TV så hade jag garanterat kammat hem hundra lax.

Men nu var det inte jag och inte heller räckte mina fem rätt på V75 på Bergsåkerstravet igår till någon utdelning.

Så jag är lika fattig som igår och dagen innan. Men rik på minnen och vad jag kallar värdelöst vetande.

Nu ska jag gå och ordna till någon sorts brunch. Har bara druckit kaffe än så länge och det är väl i senaste laget för frukost så det blir väl nånting mittemellan. Lite äggröra kanske eller en omelett.

Ha nu en härlig söndag, kära ordbrukare i slott och koja i vårt avlånga land. 

Vi ses!

"Om Gud vill å pjäxer´n håll´!

Det blev ännu ett guld idag i OS i Peking. Jag såg inte hela curling-finalen men sista halvan i alla fall. Och... tänk att det kan vara så spännande att se en blankpolerad marmorsten glida över isen. Och så sanslöst skickliga de är, de där som är bäst i världen på det där som förr ansågs som en rikemanssport. Den spelades av direktörer och disponenter under dera vintersemestrar i Åre och Sälen och de andra vintersportmetropolerna.

Inte så mycket kvar nu av Peking-OS. Tre Kronor spelar om bronspengen mot Slovakien om några minuter men jag blev så besviken igår när man förlorade på straffar mot ryssarna att det är tveksamt om jag bryr mig om att titta. Måste åka iväg och handa lite eftersom jag hängde in sista rullen toapapper i badrummet igår kväll och jag vill inte gärna att det tar helt slut innan jag handlat hem mer.

En solig men lite småkylig dag har vi här på Sveriges midja idag. Jag såg från fönstret att det är frost och is på Madame Citroens rutor så det blir att skrapa rent innan jag kan åka.

Hockeyn här på hemmaplan har äntligen börjat rulla igång igen också. Timrå var i Leksand i förrgår och vann sin första bortamatch sen november ifjol. Men nästa drabbning får jag vänta på tills på tisdag.

I Farmen har Gerty överraskat på mer än ett sätt som storbonde. Hon är ju mäkta impopulär bland de yngre damerna och det har ju varit en del konflikter. Men hon och Keisha pratade ut och därefter gav hon Keisha chansen att tävla sig till Torpet och därmed vara säker i två veckor. En snygg gest tyckte jag!

Sen trodde jag väl att hon skulle välja Keisha ändå som förstekämpe. Eller kanske Jonas för att försöka splittra den pakten. Men  hon valde Viktoria till min stora förvåning.

Vem Viktoria kommer att välja att tampas mot törs jag nästan inte ens gissa. Men om jag ändå ska spekulera en aning så tror jag inte att hon tillhör de starkaste rent muskemässigt av damerna. Däremot tror jag att hon kan vara väldigt bra på kunskap och i så fall borde hon välja en kille. Och den av herrarna som jag tror är svagast där är nog Jonas eller kanske Abel. Så kanske var Gertys taktik att Viktoria ska ta ut Jonas i kunskap på Tinget imorgon kväll.

Nåja, det får vi se då. Nu ska jag sticka iväg och handla hem lite förnödenheter och sedan ska jag, på begäran, laga min berömda pasta carbonara. Det råder ju delade meningar om rätt och fel där. Grädde eller inte! Lök eller inte.

I min värld är bådadera ett stort no-no i Carbonaran. Pasta, nån sorts fläsk (rökt, rimmat eller vanligt bacon) ägg, vitlök och svartpeppar. Jag krossar två vitlöksklyftor under kniven och sen får de ligga i srekpannan medan fläsket tillagas för att sedan lyftas bort. Ägg och riven peccorini samt svartpeppar från kvarn rörs ihop och tillsätts när pastan är avrunnen och blandad med fläsket. Enligt en italienare jag kände på jobbet är det ungefär så nära äkta vara man kommer.

I orginalet från Rom ska det vara giancale, d.v.s rimmad griskind, men det är inte det lättaste att få tag i.

Så då får man göra som Kajsa Warg, ta vad man har. Eller kan få tag i.

Gott är det hur som helst. Och enligt min italienske vän är det där med grädden nåt som krögare hittat på. Om an t.ex har det på lunchmenyn så lagar man ju stora mängder och grädden gör då att det håller sig krämigt längre.

Men jag är inte så militant i den frågan. Tycker att var och en får göra som man vill. Det du tycker bäst om är ju rätt för dig. Ha i grädde och/eller lök om du tycker det blir godare. Eller parmesan istället för peccorini för den delen.

Ha nu en fortsatt fin lördag och helg, kära ordbrukare i Glimåkra, Viggbyholm, Ljungskile och Köpmanholmen.

Vi ses!

Kurardag idag med snöyra utanför. Inte har det nu kommit så våldsamma mängder snö men det blåser och yr omkring så jag har insett att det var lika bra att hålla sig inomhus när trafiken är i kaos, mer eller mindre. Det har strömmat in blänkare på lokaltidningens hemsida om bussar och långtradare som fastnat i långa backar eller åkt i diket så då valde jag att spara min Willys-tur till imorgon i hopp om bättre väder.

Fast om jag ska lita på SMHI;s väderapp som jag har i min aj-fån så ska snöfallet inte upphöra. Ta paus tror de visserligen att det ska göra från 22-tiden ikväll till framemot tio på förmiddagen imorgon.

Men vi klarar oss ändå. Käk finns det så vi säkert skulle kunna överleva i 3-4 veckor om det skulle bli nödvändigt. Hittade t.ex en lagom matlåda med kålpudding i frysen och den fick bli middag åt mig. Sonen hade redan ätit eftersom han har skruvat till dygnsrytmen en aning igen och ville äta ett par timmar tidigare för att kunna lägga sig tidigt.

Tänk att det alltid ska vara nåt jäkelskap! Är det inte Covid 19, Putin eller Trump så är det snöstorm. Och när jag tänker närmare på saken så är kanske lite snöyra det minst onda av de fyra jag räknade upp. Ja, Trump ställer ju inte till så mkt nu längre men han gjorde ju så att det räckte under sina år i Washington.

Då är det ju tur att OS finns och sänds på TV. Imorse följde jag först skidtjejernas sprintstafett och måste ju beundra dem för deras kämpainsats. Det räckte inte till guld den här gången men jädrar vad de krigade.

Däremot missade jag skidskyttetjejernas guld på sin stafett. Det där måste vara ett av de längsta ord jag skrivit på den här bloggen... "skidskyttetjejernas", 19 bokstäver om jag räknade rätt. Slå det om ni kan!

Att jag missade berodde förstås på Tre Kronors kvarstfinal mot guldfavoriterna från Kanada. Måste jag välja mellan hockey och annan sport så vinner hockeyn åtta dagar i veckan. En match som Sverige vann och nu är det ryssarna som står för motståndet i semifinalen som spelas på fredag. Svår match men det KAN gå...

Annars... så ska jag tjuvtitta i förskott på dagens Farmen om en liten stund och det vete gudarna om jag inte unnar mig en liten whisky i varje ben för att muntra upp mig en aning. Eller för att fira segern mot Kanada.

Drar mig till minnes en arbetkamrat från unga år som kommenterade just det där med "en i varje ben. En äldre och väldigt skojfrisk herre som han var sa då att.."Ja, sådär brukar jag också säga. Men när jag har tagit två stänkare så brukar jag räkna mina ben och då har jag plötslligt fyra. Och fler blir de ända tills flaskan är tom. En gång kom frugan in och frågade varför i hellskotta jag satt och räknade mina tår!"

Och det var ju t.o.m roligare än den medlem av stadens s.k A-lag för många år sedan som stod och väntade på att Systembolaget skulle öppna. Jag har berättat den en gång förut men jag bjuder på en repris. Jag hade sett fel på klockan och blev förvånad då det var stäng, jag trodde klockan var 10:45 men hade sett fel. Då kommer den där lite sliriga farbrorn fram till mig och säger; "Tänk, den där sista kvarten innan de öppnar är tammefan den längsta veckan på hela året!"

Så såg han på det och jag skrattade gott åt hans ord vilket syntes glädja mannen. Han hade mycket mer bråttom än jag för när jag kom ut stod han redan i närmaste portuppgång och halsade ur sin kvarting som redan var halvtom.

Tragiska levnadsöden har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Låt oss göra vad vi kan för att inte själva hamna i den tragiken han befann sig. Eller någon annan tragik, för den delen.

Ha en skön kväll, kära ordbrukare, i Skattungbyn, Ragvaldsnäs, Tyringe och på Orust! Vi ses!