Tänkte bara titta förbi och önska er gott nytt år. Man har bara precis lärt sig att skriva 2016 istället för 2015 (som man nyss lärt sig för ett år sen) så måste man lära om och börja skriva/tänka/säga 2017. 

Och trots att jag har haft sjutton år på mig har jag fortfarande inte lärt mig säga "tjugohundra..." (som tydligen är det korrekta) utan framhärdar i att säga tvåtusen istället.

Jag menar... Det går väl an nu men när våra barnbarnsbarn är gamla och grå och det blir sekelskifte igen, ska man då säga "tjugoetthundra" och så vidare. Tänk er då vi alla åter är jord för länge sen och år 3000 infaller! Hur stolligt kommer inte det att låta? För att inte tala om år "nittioniohundra"? Eller året efter DET!

Nåja, det är ju inget jag egentligen behöver bekymra mig över. Då har man ju för länge sedan flyttat till en etta med jordvärme och så att säga återgått till naturen.

Nyårsafton är det. För mig är det dagen innan första nattskiftet. En dag då jag brukar försöka vila/sova så mycket det bara går för att orka vara vaken på de tider där flertalet ungdomar 15-25 är vakna och sitter vid sina datorer. 

Men fortfarande finns de ju, de där som börjar på eftermiddagen med att skjuta av smällare och raketer så vi får väl se hur mycket sömn det blir.

Annars känns det rätt bra att 2016 tar slut. Jag känner mig färdig med detta år. Som inte har stuckit ut särskilt mycket i positiv bemärkelse. I alla fall inte för mig. Och såhär innan 2017 ens har börjat kan man ju åtminstone ha en liten förhoppning att det i alla fall inte ska bli sämre än -16.

För mig blir det alltså varken hummer, oxfilé eller champagne ikväll. Men å andra sidan blir det heller inga kopparslagare som håller stämma i min skalle imorgon bitti. Jag kommer att köra Madame Citroen hem från jobbet med gott samvete i vetskapen att jag är så nykter som någon kan vara ite efter klockan sex.

Företaget bjuder på smörgåstårta till alla som arbetar så jag behöver inte ta med någon mat. Bara en sån sak!

Och den efterhängsna förkylning som jag burit på så länge börjar släppa taget också så jag får väl försöka gaska upp mig och se positivt på framtiden.

Nyårslöfte? Njaeä... jag brukar inte avge såna. Om någon frågar brukar jag svara att jag har lovat att försöka snusa ett år till. Samt att inte heller kommande år gynna nykterhetsrörelsen med medlemsavgifter utan istället stötta Systembolaget så gott jag kan. Någon ska ju göra det också...

Därmed ska jag sluta plåga den som var dum nog att läsa ända hit. Kanske trodde du att inlägget skulle bli bättre längre ner. Sorry, du hade fel! This is it! Det här är vad det blev idag!

Men sånt är livet! Fira ditt nyår nu efter bästa förmåga! Och ta det lite lugnt med alkoholen, varannan vatten är faktiskt ingen dum idé.

Någon gång på andra sidan tolvslaget inatt dyker jag upp igen. Förr eller senare. Till dess, kära ordbrukare, hade det gott i New York, Barcelona, Kuala Lumpur, Kapstaden och Vladivostok. Eller var ni nu finns!

Gott Nytt År!

SIsta kvällen på min frivecka. Jag är i startblocken för min normala 4-dagars vecka med två 12-timmars dagskift följt av två lika långa nätter. Sen när det är måndag morgon för de flesta andra som har ett arbete att gå till är det åter fredag kväll för mig och mina kumpaner på skiftlaget.

Fast om sanningen ska fram så har jag ju arbetat lite idag också. Några timmar framför en annan dator för att skriva protokollet från skyddskommittéen. Vet inte om det nånsin har tagit mig en hel vecka innan jag kommit iväg för att göra det. Men den här gången blev det så.

Sen jobbade jag ju extra i portvakten i tisdags också så alldeles ledig har jag ju inte varit. Inte heller den där tröttheten jag skrivit om förut verkar vilja ta ledigt eller lämna min kropp. Tvärtom känns det som om den bara blir tyngre att bära.

Men... upp ska jag imorgon bitti vid halv fem och släpa mig till jobbet ska jag också. Väl där får jag väl använda mina snart 41 år av rutin för att hålla mig undan efter bästa förmåga. Jag ska spendera dagen i en av två 7-tons gaffeltruckar och risken finns att den avdelning som tillverkar det jag ska transportera med trucken har problem som gör att trucken blir stående i timtal. Vid såna tillfällen brukar vår innovative chef hitta alternativ sysselsättning åt oss. Och av nån egendomlig anledning är detta nästan alltid synonymt med skitjobb. Meningslösa timmar ofta med piassavakvast och skyffel eller liknande. 

Så då gäller...; "Bättre förekomma än förekommas!"

När det där infaller har jag oftast koll på det en stund innan chefen får veta det så därför har jag utvecklat min förmåga att själv föreslå alternativa arbetsuppgifter. Då blir chefen glad för då slipper han/hon fundera ut nåt som hindrar att jag/vi bara rullar tummarna.

Händer detta imorgon ska jag be att få använda facklig tid och börja jobba med mitt sedvanliga bokslut över skyddskommittéens arbete under det gångna året. Samt att pränta ner några visioner inför det kommande året.

Det gäller att vara om sig och kring sig...

På så sätt har jag klarat mig ifrån många timmar med sopkvast och skyffel i utrymmen där ingen egentligen bryr sig om det är lite skitigt. 

Sov gott nu, kära ordbrukare vare sig du ska upp och jobba eller är ledig imorgon. Njut av livet och av det som eventuellt finns var av julskinkan. Jag tog tabberas på min imorse. Tror aldrig en skinka har tagit slut så fort. Men så hade jag bara köpt en liten stackare på typ 1½  kilo. Oftast brukar jag tärna ner sista biten i den pytt-låda jag brukar hålla mig med att ha i frysen för en fattig framtid.

Men senap har jag massor kvar av! Som tur är funkar den fint till annat än julskinka också.

God Natt Sverige!

Var ni än är...

EGENTIGEN... ska väl den här låten spelas kvällen innan eller på julaftons morgon eftersom den handlar om förväntan inför julen. Men jag tycker det går lika bra nu när julafton liksom är på upphällningen. 

Just denna sång är nästan magisk för mig personligen. Och det av en alldeles särskild anledning.

Det var så att den 23 oktober 1987 satt jag och exfrun på Arlanda i Adoptionscentrums s.k lejonbur, en avskärmad plats där adoptivföräldrar i Sverige fick möta sitt efterlängtade barn för allra första gången.

Vi hade kommit dit i god tid men planet från Köpenhamn var lite försenat hade vi just fått höra i högtalarna. Och precis då rösten tystnat hördes från någon annan högtalare (som antagligen sände någon radiokanal) just denna sång.

Och jag tänkte att aldrig har väl en låt passat så bra som den här gjorde just då för oss fem par från olika delar av landet.

"Snart kommer änglarna att landa"

Jamen de tvar ju precis så vi alla kände! Snart skulle ett plan landa med en liten ängel åt oss var. Ett litet knyte som var så efterlängtat. Och varje gång efteråt som jag hör den tänker jag på den oktobermorgonen.

Ängeln som landade fyller trettio år till sommaren och tyvärr fick jag inte hem henne den här julen eftersom hon måste jobba och bara hade två dagar ledigt. Men vi har pratat på telefon ett tag.

Inte heller yngstingebarnet kom hit idag, han är dunderförkyld med feber och orkade inte. 

Men mina två mellanbarn och deras mor har ätit mitt inte alltför avancerade julbord. (Döm själva!)    

Visst kunde man kanske ha haft många fler saker på julbordet men ingen gick hungrig härifrån  och massor finns kvar i kylen. Lilla dottern fick med sig julmat hem och jag skickade även yngstingens favoriter till honom med hans mor.

Ändå kommer Rickard (äldste sonen) och jag att få äta Jansson, gravlax, skinka och annat i flera dagar.

Nejdå, jag gnäller inte alls! Det kunde ju faktiskt ha varit så att vi inte hade nåt alls att äta, varken idag eller under resten av helgen. Men jag vet liksom av erfarenhet att senast framåt annandag jul börjar gommen ropa efter andra smaker. Typ pizza eller spagetti med köttfärssås.

En kall starköl blev det till maten och givetvis var OP Andersson gäst på mitt julbord som oftast. En rejäl snaps till sill och Jansson men sen fick det vara nog.

Sonen var snäll och diskade hela middagsdisken medan jag och dottern hjälptes åt att duka av och plasta in allt som skulle plastas in. Kalle Anka missade jag det mesta av men såg istället hela Karl-Bertil Jonssons jul.

Dottern och hennes mamma åkte hem för en timme sen och då blev det mjukisbrallor på och soffmys ett tag innan jag landade här på datastolen.

Och här konstaterar jag att jag behöver en ny. Datastol, alltså.

Den jag har är förmodligen dyrare än någon annan datastol jag någonsin kommer att äga. Den är nämligen betald av min arbetsgivare. Det var så att våren 1997 stod den i hytten på en travers på jobbet. Men då jag satte mig och skulle börja köra traversen fungerade inte bromsen på stolen. En absolut nödvändighet där.

Det slumpade sig så att min tama husmekaniker också jobbade samma helg och då jag konsulterade honom sa han ganska fort att de inte kunde laga den så han hämtade en ny på förrådet.

När jag frågade vad de skulle göra med den trasiga stolen sa han att den skulle kasseras. SÅ jag frågade om han inte kunde fixa en utförselsedel så jag kunde få den till just datastol. Jag visste nämligen att den var nästan ny.

Sen dess har den tjänstgjort under mitt arsle som stöd för detsamma och gjort det riktigt bra i närapå tjugo år.

Men nu är den slut och får bytas mot nåt nytt men billigt.

Den sortens traverser som den stod i finns inte längre hos oss så att hoppas på en likadan är ingen idé. Det blir att slanta upp själv och se glad ut.

Nu ska jag ta mig en whisky i varje ben för att skaffa mig en ursäkt att inte stiga upp och gå på julotta. Det är nog tjugo är sedan sist och före det var det någon gång i barndomen. 

Jag är ju hedning av födsel och gammal vana men julotta är något speciellt även för oss gudsförnekare. Sist det hände var det äldsta dottern som var nyfiken på det och jag sa på julafton att bara hon ville stiga upp vid pass halv sex på juldagens morgon så nog skulle jag frakta henne till en julotta. 

Och vi gjorde det! Steg upp och åkte till Galtströms kyrka långt ut på landet och njöt av skönsång och massor av ljus i kyrkan. Vackert och stämningsfullt även för en som inte är troende.

Men i år blir det alltså inte av. Om inte annat för att jag kanske kan ha lite alkohol kvar i blodet efter whiskyn som snart ska passera min strupe. 

Skål och god fortsättning på er, kära ordbrukare i Harads, Åkers styckebruk, Vavd och Hälsingtuna! Sen lånar jag slutklämmen från Lundells änglalåt...

"Fred och lugn inatt i männskoland!"

Jag tar mig friheten att förklara julen 2016 för invigd. Trots att dryga tre timmar återstår innan det formellt är julafton. Och vem kan bättre inviga den än den magnifike Jussi Björling? Ända sedan barndomen får jag ståpäls av att höra denna insjungning av Adams julsång som den egentligen heter. Här i Sverige talas det inte så mycket om Jussi nuförtiden men runt om i världen och särskilt bland operaintresserade är han fortfarande en av de allra största tenorer som funnits. Och för mig blir det liksom inte jul förrän jag har fått höra hans "O helga natt" några gånger.

Det jag tänkte förbereda ikväll har jag förberett och dagens arbeten är klara nu. En kall öl står på bordet framför mig och bekräftar att nu är det vila som gäller resten av dagen.

Skinkan är klar och provsmakad liksom min hemtjorvade julsenap. Revbensspjällen ligger i marinad för att grillas imorgon eftermiddag. Jag har gjort en plan för morgondagen, i vilken ordning allt ska ske. Detta för att säkerställa att jag inte glömmer något.

Så nu är det kontemplation och eftertanke som gäller. En liten skugga av sorg finns dock med i bilden efter att ha läst dödsannonsen efter en av mina käraste barndomsvänner. En efter en har de försvunnit, alla de där som jag en gång i tiden såg som mina bästa vänner. Lars hette den senaste och vi stötte ihop i somras på midsommarafton på fäbodvallen där vi ställde till en massa rackartyg när vi var småpojkar. Då hade vi inte setts på mer än 40 år men Lars tycktes lika glad att se mig som jag var att få träffa honom.

Jag har inte haft så många "bästa kompisar" genom mitt liv, bara 3-4 stycken. Men ingen av dem finns kvar längre och det känns sorgligt. Hade jag varit 80-90 år hade man väl fått se det som normalt men herregud, jag har ju inte ens fyllt sextio. 

Snart är det alltså julafton, glädjens och kärlekens högtid. Och visst är det så för många men långt ifrån för alla. Jag önskar att alla barn fick uppelva jular som de flesta jag hade i min barndom. Jular som fick en att börja längta till nästa jul redan dagen efter!

Men tyvärr ser det inte ut så i alla familjer.

Jag är ju uppväxt i en släkt av IOGT;are, helnykterister alltså, och behövde aldrig vara rädd för fulla vuxna som bar sig konstigt åt. Jag minns att en berusad människa var oerhört skrämmande för mig som barn. Kanske extra mycket eftersom jag aldrig hade sett något sånt hemma. Men jag tror att det är lika otäckt för alla barn.

Därför råder jag er som firar jul med barn under tonåren att avstå från snapsar, groggar, whisky och konjak på julafton. Ni andra kanske kan försöka hålla lite måtta åtminstone för dina barn märker förändringen hos en vuxen som druckit långt innan den vuxne själv känner något.

Min jul blir nog inte vit men stillsam blir den. En snaps eller två till sill och Jansson och en liten whisky efter att maten sjunkit undan lär det bli. Men sen räcker det.

Skicka gärna en tanke till alla dem som inte har någon att fira jul med! Som sitter i sin lägenhet i nån sån där folksilo och tittar på julstjärnor och ljusstakar i fönstren i grannhusen medan deras eget hem är tomt sånär på dem själva. De där som ingen ens ringer till och önskar god jul.

Eller de som inte ens har ett hem att vara i. Eller de som bor i krigshärdar runt om i världen och inte ens vet om de vaknar nästa morgon.

Så innan du beklagar dig över att du inte kan köpa lika dyra julklappar som andra, skicka en tanke till dem som aldrig ens får eller kan ge några alls.

Låt oss istället, för en gångs skull, vara tacksamma över vad vi ju faktiskt har! Tak över huvudet, mat på bordet och en säng att sova i är minsanna inte så självklart för alla människor. Har du dessutom någon/några att älska som älskar dig tillbaka är det förbanne mig inte så synd om dig. Ägna julen åt att glädjas över det istället för att gräma dig över vad du INTE har!

En synnerligen god jul tillönskar jag därmed mina kära ordbrukare i världens alla hörn. 

Stora stökardagen är det idag, här hos mig på Sveriges midja. En smockfull maskin tvätt är körd och hänger på tork och ganska snart ska jag sticka iväg och handla inför julfirandet. Sen borde jag lagom hinna hämta upp tvätten då maten är inplockad i kyl och frys innan jag sticker iväg till ett möte med skyddsombuden på hela företaget där jag jobbar.

Viktigt och bra möten men jag kan förstås tycka att man kunde ha valt en bättre tidpunkt.

Nåja, nu är det som det är och jag måste inte gå dit om jag inte vill. Men jag vill ju så därför ska jag försöka sy ihop det så att det funkar. 

Handlandet borde gå rätt fort för jag har skrivit inköpslista och om jag är på Willys före nio så är det inte så många andra där som ska trängas om skinkor och kalvsylta och andra delikatesser för julbordet. Systemet ska också få ett besök. Några starköl ska jag ha och en flaska OP Andersson till sill och Janssons när det är jul. Whiskyn är också slut så en flaska Mack från svenska Mackmyra blir det också. Kanske också en liten flaska konjak när det nu är jul.

Annars finns det ju faktiskt ett glädjeämne idag. Vi har nått botten när det gäller mörker! Från och med idag går vi åter mot ljusare tider. Dagarna blir längre även om det ännu dröjer länge innan man märker det på allvar. Men bara vetskapen att det är på det sättet är ändå en liten tröst.

"Ut ur mörkret" lyder rubriken idag och jag vill illustrera det med en Lundellare som alldeles för få människor har hört. Den handlar ju inte om den här årstiden men titeln är skäl nog att lyssna igenom den...

"Är inte alla romantiker? Kan en männ´ska va´nånting annat om hon vill leva det här livet rätt och riktigt?"

Håll till godo! En av hans bästa om man frågar mig.

Nu, kära ordbrukare, ska jag kliva i skor och jacka och åka till Willys. Därför tillönskar jag er alla en alldeles underbar torsdag i Bråviken, Lysekil, Gäddede och Överkalix.

Och God Jul också för säkerhets skull utifall det inte blir nåt mer bloggat innan lördag!

Egentligen var det lite fel rubrik på mitt förra inlägg men det gör väl detsamma. För jag lider inte av någon nämnvärd julstress. Jag vet att jag hinner det jag ska göra och det blir säkert en hel del timmar över att förslösa här vid datorn eller i sköna soffan franför den andra dumburken.

Det är kväll på sista lediga dagen för denna gång och imorgon bitti är det måndag både för mig och för alla andra. Jag ska alltså jobba dagskift imorgon och på tisdag. Och innan jag gick hem från sista natten kollade jag arbetsschemat för dessa två dagar och jag har haft tur i lotteriet och fått de två arbetsuppgifter jag trivs bäst med. Onsdag är det årets sista skyddskommitté så första natten kvittas bort. Sedan har jag även torsdagsnatten ledig eftersom jag ska lånas ut till portvakten på fredag. Mina arbetskamrater i fabriken börjar sin frivecka kl 6 på fredag morgon medan jag får vänta till kl. 17 eftersom jag är den som stänger då.

Så handla får jag göra på torsdagen. Men det går nog bra bara man kommer iväg tidigt. Griljera skinkan gör jag sen på fredag kväll och resten av förberedelserna på julafton. Det handlar ju mest om att lägga upp och duka fram. Inte så mycket matlagning. Jag gör Janssons frestelse på julafton och steker prinskorv och värmer köttbullar. Dom gjorde jag idag och vet inte varför men jag var så oerhört nöjd med dem den här gången. Svårt att säga varför för jag gör ju ungefär likadant som jag har gjort i trettio år eller mer.

Kanske blev det lite mer lök än det brukar bli och kanske var det det som var hemligheten. Jag brukar riva löken på rivjärnet men efter att ha rivit ungefär halva brukar jag ge upp och tänka att det duger såhär. Men idag fick jag idén att skära löken i bitar och sedan finfördela den med stavmixern. Det var inte helt optimalt för min mixer är av det enkare slaget och inte så stark. Men till slut fick jag till det ändå.

En gång i tiden hade jag en sån här...

Den var nog avsedd för att hacka mandel och nötter men min mormor amvände den till lök också vilket jag tog efter och härmade. Och med den kunde man hacka löken så fint att den nästan blev flytande.

Den brukade jag använda ända till den där "hack-mojängen" gick sönder för ett par år sedan. De tillverkas nog inte längre så jag måste nog ta en loppisrunda om jag ska få tag på en bättre begagnad.

En annan sak mormor hade och alltid berömde väldigt var en sån här...

En grötdriven matberedare, skulle man kunna säga och jag skaffade mig en liknande, fast i plast, på sjuttiotalet. Den gick dock i bitar för ganska länge sedan men då hittade jag en likadan som den på bilden. Perfekt när man ska göra potatisgratäng eller Janssons frestelse. Den både skivar och river bara jag sätter i avsedd skiva och vevar den runt.

En snabbkoll av internet ger vid handen att dessa går att köpa nytillverkade för 250 spänn ungefär. Men då är den huvudsakligen gjord av plast så du som eventuellt vill ha en gör klokt i att leta på loppisar istället.

Råkostkvarn är det korrekta namnet på denna förnämliga uppfinning.

Det blir förstås lite disk men det får man ta när skivor/strimlor blir exakt lika tjocka.

Koka senap skulle jag göra igår men det sket sig. För den burk med Colemans senapspulver jag trodde stod i mitt skafferi stod inte alls där. Och utan det blir det jävligt blaskig senap vill jag lova. Jag har handlat hem det nu så jag får väl röra ihop den någon dag innan jul. SKicka ett meddelande om du vill ha receptet på en busenkel men jättegod senap som passar jättebra på skinkan. Tar ungefär en halvtimme att göra.

Därmed önskar jag stora som små ordbrukare en lugn och fin vecka. Ta det lugnt, du hinner! Och skulle det råka bli nåt du inte hinner så går världen knappast under för det!
Julpyssla lugnt i Söderbärke, Nianfors, Hallstahammar och Smålands stenar! Vi hörs!

Ännu en frivecka går mot sitt slut även om både idag och imorgon återstår. Den blev ganska sönderhackad den här gången eftersom jag deks varit inne på ett par möten men även gjort en av de så förhatliga utfyllnadsdagarna vi är skyldiga att jobba varje år. Vår undertid är skyhögt större än de ynka 16 timmar per åår företaget har rätt att kommendera oss till arbete i form av utbildningar eller temadagar av olika slag. Så egentligen borde man väl inte gnälla. Men jag tror att vem som helst fattar att det tar emot att stiga upp och åka till jobbet med vetskapen att dagen inte renderar en enda krona i inkomst.

Men nu är det gjort och min kompetens som förare av sidolastaren är uppdaterad för de närmsta fem åren. Det är ju så med truckar och specialfordon att kunskapen ska uppgraderas vart femte år.

Måndag morgon är måndag morgon även för mig nästa vecka. Jobbar måndag och tisdag i ordinarie arbete. Sedan är det skyddskommitté (årets sista) på onsdag så jag slipper därmed nattskiftet. Även torsdagens nattskift får de klara utan mig för på fredagen är jag utlånad till portvakten.

Det blir en sån där dag då ens krafter går åt til att få tiden att gå. Jag har varit där rätt många gånger förr sista dagen i julveckan eller mellandagarna efter jul men före nyår. Allt går på sparlåga och många av de som jobbar i kontorshuset är lediga. Kort sagt jag kommer inte att slita hårt dessa dagar.

Sen... ska jag ordna julafton för tre av barnen (dotra i Sthlm jobbar under julen i år). Deras mamma får också komma eftersom jag tycker det vore elakt att låta henne sitta ensam på julafton. Även min tama husmekaniker är inbjuden på julbord här hos mig så vi blir väl sex personer.

Och fast jag vet att det blir mycket jobb med det både före, under och efter så ser jag ändå fram emot det. Det är många år sedan vi började krympa ner julbordet. Nån gång i början av 80-talet beslutade vi att ta bort både ltfisken och risgrynsgröten. Alla tyckte att det räckte bra med sill, skinka och de tdär andra. Prinskorv, köttbullar och Janssons frestelse ville nästan alla ha så det serveras också. Och man blir ju mer än mätt ändå.

Den som sen absolut vill ha lutfisk (som jag aldig förstått mig på) eller gröt kan ju äta det någan annan dag under helgerna eller i mellandagarna. Kötbullarna ska jag rulla och steka imorgon och skinkan griljerar jag på fredag kväll då jag kommer hem från jobbet. Idag ska jag göra min hemlagade senap - ett måste till skinkan.

Annars... så väntar jag på det där samtalet från Telia att mitt abbonnemang är på väg att gå ut. Sen får de lura på mig en ny telefon. Det är dags eftersom jag har lyckats spräcka skärmen på min aj-fån. Än så länge funkar den men det är väl bara en tidsfråga innan det kommer in smuts eller fukt och släcker den för gott.

Och Timrå vann äntligen en match igen igår kväll. Jag bänkade mig här framför datorn strax före kl. 19 med minimala förhoppningar. Fyra raka förluster, tre nyckelspelare skadade plus att de som burit laget under hösten, juniorerna Dahlén, Pettersson och Lööke åkt till Kanada för att spela junior-VM. 

Men till min glädje fick jag se mina hjältar ta sig samman på ett väldigt bra sätt och besegra masarna från Mora.

Därmed börjar det bli dags att fixa nån sorts frukost och sedan gå ut på en liten morgonpromenad. Sedan ska jag åka till Willys eller ICA Maxi och handla mig nåt gott till midddag. Får väl passa på att äta nåt som sonen inte gillar när nu han inte är hemma utan i Fjollträsk för att gå på sitt favvoband Kents sista konserter. Han blåvägrar att äta t.ex blodpudding men det är jag inte alls sugen på. Bruna bönor äter han inte heller så det kanske det blir. Inte ställer jag mig och lagar dem själv men att köpa en sån där plastkorv från Bob funkar ju det med. Och så några skivor rimmat fläsk och/eller en bra falukorv så är ju saken klar.

Kom precis på att jag tror att jag har hört att just bruna bönor förr var en given rätt på julbordet. Och tänker genast; Hur orkade de? Jag har tagit bort lutfisk och gröt och vissa år har även revbensspjällen fått stiga av julbordet.

Stressveckan! Jamen, det är väl ett bra namn på den vecka som börjar på måndag? Sista veckan före påsk kallas ju stilla veckan men eftersom den här är raka motsatsen för de flesta så blir det stressveckan.

Men försök ändå att ta det så lugnt ni kan, kära ordbrukare i Flen, Lomma, Ödeshög och Vuollerim!

I måndags förlorade Timrå IK hemma mot Modo. Och under gårdagen kom jag plötsligt på att det kanske var MITT fel.

Hur då?, undrar kanske den skarpsinte ordbrukaren.

Jo... för ett par år sedan då mitt hjärtas rödvita hjältar huserade i elitserien var det så att... Om jag bara höll igång en brasa i öppna spisen så vann Timrå de matcher jag såg i TV. Och i måndags hade jag ju ingen brasa!

Så ikväll när jag kom hem efter jobbet för att se bortamatchen mot Karlskoga såg jag förstås till att tända brasan innan matchen skulle börja.

Men det hjälpte ju inte! BIK vann ju med 2-1 ändå. FAST jag eldade! Så... då var det kanske inte mitt fel att de förlorade mot Modo heller då? 

Nej, naturligtvis fattar ju alla att det inte har någon som helst betydelse ifall det brinner en brasa i en gammal öppen spis i en lägenhet i Sundsvalls södra utkanter. Segrar och förluster är oftast mycket lättare att förklara än så.

I måndags vann Modo för att de klarade bättre av att spela efter sin taktik, sin matchplan. Och likadant ikväll mot serieledande BIK Karlskoga.
De försvarade sig bättre och hade en tätare målvakt. Det är absolut ingen skam att tappa poäng varken mot dem eller mot Ö-vikarna. Innerst inne tror jag att alla dessa tre lag kommer att vara på övre halvan av tabellen när serien är färdigspelad.

Det är sexton år sedan Timrå tog sig upp i elitserien, eller SHL som det numera heter. Och när jag tittar lite i minnets backspegel ser jag stora likheter mellan Timrålaget från år 2000 och årets upplaga.

Då som nu hade man en av seriens absolut bästa målvakter (Bosse Ahl då - Johan Mattson nu). Dessutom hade man Sveriges kanske mest spännande talang i Henrik "Zäta" Zetterberg. I år har vi flera stycken av de bästa junisarna. Jag tänker på Jonathan Dahlén (lysande ikväll), Emil Pettersson (minst lika bra), Jens Lööke och några till.

Men det finns skillnader också. Skillnader som kan bli ödesdigra.

Timrå IK av årsmodell 2000 hade en självklar ledargestalt i Anders Huss. I år har vi ingen Huss-typ. Såvida nu inte de två äldsta och mest rutinerade (Andreas Molinder och Sebastian Lauritzsen) kliver fram och axlar den manteln innan vintern är över. Molinder är ju tyvärr skadad just nu och Sebbe var ju borta i nästan en månad p.g.a hjärnskakning men jag tror att det är nödvändigt för alla de unga spelarna att dessa två fadersgestalter går före och visar vägen.

Sen återstår en annan nöt att knäcka också.

Om några veckor försvinner de där lovande spelarna i nästan en månad för att spela junior-VM i Kanada. Då gäller det att man kan plocka fram andra ungdomar som går in och fyller luckorna. Annars är risken stor att TIK sjunker som en sten genom tabellen medan junisarna är i Kanada och representerar Sverige.

Då lär det kanske inte hjälpa hur mycket jag än eldar.

Nej, det är bara att hoppas på att jag senare ikväll drar in Euro-jackpoten som nu är uppe i nästan sexhundra miljoner kronor. Över en halv miljard, alltså.

Då kan ju ju gå in som sponsor och se till att Timrå kan skaffa de förstärkningar som behövs för att gå hela vägen!

Jamen tänk er att vinna över en halv miljard i rikets mynt! En arbetskamrat och jag filosoferade lite kring det idag på jobbet och han sa en sak som jag tyckte var så tänkvärt.

Att... om man helt plötsligt skulle få mer pengar än man visste fanns... Vad skulle man sedan drömma om? Önska sig? Begreppet "lycka" kanske skulle få en helt annan innebörd.

Jag menar... om jag har mer pengar än en normal människa kan spendera under en mansålder, vad ska jag då drömma om/önska mig/fantisera kring.

Nej, här går jag och många andra omkring och bygger luftslott av allt det där vi skulle kunna göra om vi bara hade obegränsat med stålar. Men om drömmen slog in - vad f-n skulle vi då drömma om?

Min slutsats blir att jag förmodligen inte alls skulle bli lyckligare om jag vore snuskigt rik men det kunde ändå vara kul att få prova på det.

En storvinnar på trav/tips/lotteri (vad-det-nu-var) intervjuades på 80-talet anonymt av en tidning och sa...; "Nej, man blir inte alls lyckligare av pengar. Man får en ny sorts bekymmer bara!"

Och så tror jag att det nog kan vara. Att inte ha något att längta till, att kunna göra/köpa vad som faller en in skapar inte lycka utan lyckan finns bara i drömmarna. 

Oh, SHIT, där fick jag till det! "Lyckan finns bara i drömmarna". Kom ihåg var du läste det först för de orden är jag stolt över.

Kanske lika bra att avrunda. Det sägs ju att man ska sluta när man står på topp! Och bättre än så blir det knappast.

Inte ikväll åtminstone!

Sov så sött nu, mina vördade ordbrukare i Sangis, Brösarps Backar, Treriksröset och Lysekil. Vi hörs igen!