Alla inlägg under juli 2019

Av Göran - Tisdag 30 juli 17:44

Jahapp... då har man alltså förslösat en längre ledighet igen då. Idag är min sista av tio dagar ledigt. Imorgon är det bara att kravla sig ur lakanen och ropa "Äntligen!" när mobilen larmar vid halv fem. Jobbar sen veckan ut och tre veckor till innan jag får nästa sammanhängande frisläng som dock blir lite längre än den här

Imorgon ska jag också ta kontakt med den händige arbetskamrat som lovade åta sig att fixa till min bil så jag törs åka längre än någon kilometer hemifrån. Han jobbar sin sista natt ikväll så ja låter honom sova tills jag har jobbat klart imorgon innan jag ringer. Såvida inte han ringer mig först...

Tvättat har jag gjort idag och i förrgår storstädade jag lägenheten med snabeldrake och golvmopp. Så att samvetet skulle få sitt liksom när jag nu inte har åstadkommit några andra storverk under min ledighet. Men först var det ju alldeles för varmt och igår regnade det. Man öppnar fönster och balkongdörr så det blir korsdrag men inget hjälper när kvicksilvret kokar i termometern. Igår var första dagen på en dryg vecka som jag faktiskt slog av bordsfläkten i mitt sovrum. Men nu är solen tillbaka liksom surret från fläkten. Inte jättevarmt idag dock men det är skönt när inte luften står stilla. Tvättat har jag gjort idag också så nu har jag rena skjortor för en veka eller två igen. De går ju åt när man svettas mycket.

Jobb imorgon, som sagt. Och jag tänker chansa på att Madamen hänger ihop till och från jobbet tills jag får besked från den tilltänkte reparatören. Det ska nog gå bra! Kanske är jag överdrivet försiktig, kanske händer inget på länge även om jag kör bilen varje dag. Men jag vill känna mig säker på det innan jag chansar med andra resor än till jobb och möjligen ICA eller Willys. Igår fick jag privat taxi  till Willys av lilla dotra och handlade hem det viktigaste. Men som nästan alltid kommer man ju på efteråt att jag ju skulle ha köpt det och det och det också. SOm man inte tänkte på varken då man skrev sin minneslista eller medan man handlade. Minnet är väl aldrig så bra som då man just kommit hem efter en shoppingrunda!

Renskav hade jag dock skrivit upp men den var slut i frysdisken. Kronhjortsskav hade de däremot så jag köpte det istället och lagade dagens middag av. Mindes då att jag har en burk konseverade kantareller i frysen sen någon raid genom ÖoB;s hyllor i vintras. Spanade nedtill i kylen och fick se burken som togs fram och öppnades.

Då mindes jag en sak till.

När burken köptes hade de även konserverade murklor på nästan exakt likadana burkar så jag köpte en sådan också. Och det var förstås den jag lyckades få fram nu. Men då misstaget upptäcktes var burken redan öppnad så det fick bli kronhjortsskav med murklor istället för kantareller och det gick bra det med. 

Murklor är ju faktiskt också gott även om jag inte plockar såna själv. Men, utifall jag inte redan skrivit om det så kan jag berätta att om man torkar sandsopp (som ju är väldigt vanligt förekommande) och använder i såser eller stuvningar så smakar de nästan likadant som murklor. Blev bjuden en gång på något kocken kallade "falsk murkelsås" och har lagat det själv också. Den görs på torkad sandsopp. 

Matlåda blev det också så lunchen till imorgon är klar. Det är nog jag också förreste. Klar med dagens blogg. Egentligen var jag väl klar redan innan jag började men jag fick ju en stund att gå medan jag skrev, om inte annat. Om jag sedan har berövat mina ordbrukare på tid ni kunde nyttjat på bättre sätt än att läsa här så är detta helt och hålllet ordbrukarens eget ansvar. Ingen tvingade dig att läsa ända hit.

Om du ändå gjorde det så ska jag trösta dig mer att nu är det över.

För den här gången!

Men jag kommer tillbaka. Jag kommer alltid tillbaka.

Som en bumerang ungefär.

Eller som en ubåt. Jag dyker upp när/där du minst anar det.

Tack för idag!

ANNONS
Av Göran - Lördag 27 juli 13:55

Som så många gånger förr tog jag mig en titt i det suveräna närhistoriska dokument som består av bloggens backspegel. Konstaterade att jag varit flitig just detta datum under mina år som bloggare. 8 år idag sedan jag satt och höll Daisys ena framtass i min hand medan hon somnade för sista gången. 18½ år gammal.

Annars har jag skrivit både om värmebölja och saknaden efter värme och riktig sommar samt mina vedermödor med bilar och cyklar. 

Och det är ganska rolig läsning för det mesta eftersom läsandet väcker liv i minnen som jag endera har skrivit om eller som har anknytning till texterna på annat vis. Så om dessa skrifter inte har något värde för någon annan människa så har de definitivt ett värde för mig.

Sjusovardagen skrev jag om ifjol så det måste det väl vara idag även detta år. Även om jag inte sett några media uppmärksamma saken. Du som ev. vill veta mer om den kan backa ett år i min historik och läsa in dig.

Idag, ska jag berätta för att själv kunna läsa det i framtiden, visar sig sommaren från sin allra bästa sida. 28 grader ute och inne snurrar bordsfläkten på högsta fart för att svalka mig en aning.

Fyra lediga dagar, fem med denna dag, återstår innan jag ska jobba igen. Då blir det åter en sejour på tre veckor plus måndagen den 26/8 innan jag åter får en lite längre ledighet.

Madamen står kvar på sin P-plats orörd sedan två dagar. Måste väl åka iväg en sväng imorgon och få hem lite förnödenheter men jag kör bara det absolut nödvändigaste och tillämpar då det mina barn lärt mig om bilkörning.

De som lär sig köra idag utbildas även i eccho-driving (Ja, såklart måste namnet vara på utrikiska) som bl.a innebär att man hoppar över växlar i vissa lägen. Allt för att nöta minsta möjliga på kopplingen.

Eurojaackpoten förnekade sig inte igår kväll heller - "Ingen vinst" stod det på Svenskaa spels hemsida då jag kollade resultatet. Så nu hoppas jag på hästarna i eftermiddag. V75 går idag på min näst närmaste bana, Hagmyren i Hudiksvall. Där har jag faktiskt haft tur förr så håll tummarna. Egentligen har jag slutat lägga ut tips men jag ska göra ett undantag idag. Tänk om ni vinner! Här kommer mitt förslag till lösning av dagens V75-gåta


Ordinarie                                           Reserver

Avd. 1) 1, 3, 7, 8, 9, 11                     4, 6

Avd. 2) 1 Bear Bahareh                      15, 12

Avd. 3) 1, 2                                        3, 8

Avd. 4) 9, 11                                      8, 14

Avd. 5) 2, 3, 5, 7, 9, 11                     1, 4

Avd. 6) 2 Queer Fish                          4, 3

Avd. 7) 2, 4                                       3, 8

 

Min högst amatörmässiga värdering sa att första och femte racet var svårast att tippa. Därför blev det lite mer chansartat i tre lopp där jag endast har med två hästar i varje. Det står var och en fritt att kopiera mitt tips som kostar 148 kr att lämna in. Dock lämnas givetvis inga garantier utan spelande sker på egen risk.

Skulle dock raden göra dig rik kan du ju lägga på minnet var du fick den ifrån.

Nu ska jag gå ut och röra lite på dö´köttet. För om en och en halv timme ska jag sjunka ner i soffan och se GIF Sundsvall möta Falkenbergs FF på bortaplan. Lagen ligger på samma poäng i botten av tabellen så båda behöver ju varje poäng de kan få. Så risken är stor att det blir gnetspel där ingen vill släppa till något bakåt.

Å andra sidan brukar inte GIF spela den sortens fotboll. Jag håller tummarna för att de hittar tillbaka till det så vägvinnande spelet från i höstas.

Håll hjässan fuktig, kära ordbrukare, och låt vattnet ta med sig värmen från ditt huvud då det dunstar!



ANNONS
Av Göran - Fredag 26 juli 14:09

Kastar en smått irriterad blick ut genom ett av västerfönstren och ser henne stå där, Madame Citroen som jag hållit så kär i flera år nu. FAST jag nog aldrig lagt mer pengar på en bil än den här. Därför har jag nu kommit till insikten att dagen närmar sig då vi måste skiljas åt.

Dock har jag pratat med en bekant som har en liten privat verkstad och han verkade villig att ta på sig jobbet med att byta lammeller, urtrampningslager och tryckplatta. Dessvärre befinner han sig just nu i Tyskland och kommer hem tidigast fredag kväll. Därefter jobbar han ett dag- och två nattskift innan han blir ledig och hinner skruva. SÅ till dess får hon stå utom för det mest akuta. Hon går fortfarande att köra men man vet ju aldrig när grejerna ger upp för gott. Själv börjar jag inte jobba förrän på onsdag och tanken var att ta fram trampcykeln och göra den körbar för att ta mig till jobbet. Annars går det ju bussar också.

Mina möjligheter att jobba ihop några extrapengar genom övertid är i praktiken noll numera så det blir bara att ta skeden i vacker hand och Gud i hågen och hoppas att hon hänger ihop åtminstone i ett år till. Bromsarna är renoverade framtill ifjol och bak året innan. Jag har bytt batteriet och startmotorn samt motorn till vindrutetorkarna. Tändspolen byttes förra sommaren. Den gashydrauliska stötdämpningen som gör åkandet så njutbart kostade mig åttatusen häromåret och vid midsommar slantade jag upp nästan fyra lakan för att fixa kupéfläkten.

Så man får nog säga att jag är en mycket tolerant ägare. Jag har varit snäll och förlåtande mot henne och känner kanske att det börjar bli pay-back-time för henne nu. Tycker att hon kan ta och hänga ihop lite bättre under den tid vi har kvar tillsammans.

Maskinellt är det inga som helst bekymmer, hon går som en klocka. Och vad karossen beträffar så visst finns det några små rostblemmor men inte värre än att jag skulle kunna åtgärda dem med ett par timmars arbete.

Så planen är att försöka byta upp mig en aning innan nästa vår. För de sommardäck jag kör med nu sjunger på sista versen. En snäll polis kanske skulle godkänna dem men det är definitivt sista säsongen som de rullar. Vinterdäcken är det helt annan klass på och hon är ju suverän på att ta sig fram i snö och på halka så jag kan absolut tänka mig att ha henne kvar tills gumman tö kommer med kvasten nästa vår.

Såvida nu inte fru Fortuna slänger åt mig en bättre vinst på travet eller eurojackpot. Den sistnämnda är visst uppe i nästan 400 000 000 kr inför kvällens dragning. Men chansen/risken att man får en meteorit i skallen är förmodligen större än möjligheten att kamma hem en sådan vinst.

Skulle det hända så vet jag att det allra första jag skulle göra vore att pensionera mig med omedelbar verkan och aldrig mer sätta min fot på fanriksområdet. Sen fick man väl göra sig själv och sina närmaste skuldfria. 

Chansen är ju så liten att den knappt finns, som jag skrev häromsistens. Men FINNS gör den ju ändå!

Håll tummarna för det, kära ordbrukare i Klagshamn, Lyckeby, Gnesta och på Orust!

Av Göran - Onsdag 24 juli 13:34

"Jonathan Dahlen kommer hem och spelar med Timrå IK igen!"

 

Ryktena startade redan för ett par månader sedan. Då intalade jag mig att det bara var så typiskt Timråsupportrar som historiskt sett varit experter på att sprida rykten om alla möjliga overkliga värvningar. Men... några av dessa rykten har ju också visat sig stämma. Så nu inväntar jag med spänning upplösningen i ryktesfloden om Jonathan Dahléns påstådda hemflytt och spel med Timrå i allsvenskan kommande vinter.

Ännu vågar jag inte riktigt tro att det ska bli verklighet för jag vill inte ha besvikelsen som följer med. Men om...OM det ändå skulle hända så kan han vara skillnaden mellan toppstrid och en anonym tillvaro i tabellens mitt.

OM det händer så blir det utan konkurrens årets värvning på den nivån. SHL-klubbarna kommer att stå och dregla efter att få honom i sina led men han ryktas ändå att välja spel med Timrå.

Han gjorde ju bejublad succé förra året då han var med och spelade upp Timrå i SHL. Därefter åkte han över till Vancouver där han blev både sjuk och skadad och fick nästan bara lira i farmarlaget. Under senaste säsongen trejdades  han till San José men inte heller där blev det några  NHL-matcher.

Så chansen att denna overkliga nyhet ska bli sann ligger nog i så fall i att Jonte vet att om det finns någonstans där han kan hitta tillbaka till den storform han visade under säsongen 2017-18 så är det i Timrå IK. Han känner och gillar ledarna där och många av spelarna. Han har kompisar och familj inom nära avstånd och därmed tryggheten som behövs för att man ska må så bra som man kan.

För klubben skulle det betyda oerhört mycket om det blir av. Dels är han en kanonförstärkning rent sportsligt men han höjer också lagets och klubbens attraktionskraft. Jag gissar att många fler företag blir intresserade av att sponsra om en sån fixstjärna finns i laget. Mer folk på matcherna blir det också och överhuvudtaget mer intresse kring hela föreningen. Så jag ber till den Gud jag aldrig trott på att det ska vara sant.

Den som lever får se...

Oavsett hur det går så behövde jag den lilla glädjekick som nyheten gav mig. Jag stod och stekte köttbullar på ett kilo färs då jag först hörde lokalradion berätta om saken. Innan var jag sådär lagom surmulen eftersom min älskade Madame Citroen verkar börja krångla igen. I helgen då jag övningskörde med sonen hörde vi ett gnisslande ljud varje gång han trampade ner kopplingen och igår då jag åkte en sväng till Willys hördes det igen. Och på hemvägen, då jag var nästan hemma, hängde kopplingen upp sig men jag lyckades lägga ur fyrans växel och rulla av f.d E4 här ovanför.

De stackars metrar som återstod funkade den igen men efter att ha pratat med ett antal människor som kan mycet mer om bilar än jag verkar det som jag åker på att renovera kopplingen. En koll på nätet säger att lameller, urtrampningslager och tryckplatta kan köpas för tusenlappen och uppåt. Men sedan ska arbetet utföras också och det är väl det som kostar. Min närmaste bildoktor, Magnus, har jag inte pratat med ännu. Misstänker att han har stängt för semester. Märkesverkstaden som fixade fläkten vidi midsommar trodde att kostnaden skulle landa runt tiotusen.

Och så mycket lägger jag inte på en bil som troligen inte ens är värd så mycket. I vart fall inte som inbytesbil.

Samtidigt bär det emot att skrota en bil som annars går kaanonfint och dessutom har otroligt lite rost för en fransk femtonåring av plåt. Det är bara att börja hoppas på den där eurojackpoten igen. Nästan 300 miljoner var den visst uppe i nu, tror jag. Eller att jag är ensam om åtta rätt på V86 i Östersund ikväll.

I så fall kan jag ju kosta på mig att reparera henne och sedan låta henne gå i pension i något fint garage för att plockas fram några gånger per år och visa upp för eventuella framtida barnbarn.

Men den sannolikheten är ju så försvinnande liten att den nästan inte finns.

Ändå gör den det! Fan tro´t, som sagt...

Precis som sannolikheten att Jonathan Dahlén kommer hem till Timrå och spelar här i höst. Den sistnämnda är nog kanske lite större än att vinna på Eurojackpot.

Eller vad tror du, kära ordbrukare?





Av Göran - Måndag 22 juli 21:27

Ser i lokalblaskans nätupplaga att man släckt brand i en jordbruksmaskin med hjälp av en gödselspridare. Av en händelse råkade gödselspridaren befinna sig på just den gården och kunde begrava fälthackan som börjat brinna med skit och därmed släcka elden. Här kan du läsa själv hur rådiga bönder såg till att släcka elden själva innan ens räddningstjänsten hann fram. Nog för att skiten kommer till nytta även när den läggs ut på åkrarna men här blev det liksom mer påagligt.

Själv odlar jag ingenting utom just nu lite för mycket skägg. Men det är bara lättja och slöhet som gör att jag börjar se ut lite som en snaggad jultomte i ansiktet. Det är väl 7-8 dagars stubb och skäggväxten är mycket gråare än håret på skallen som fortfarande ändå har kvar lite mer färg än det grå och vita. Men jag ska ta tag i det imorgon. Börjar med trimmern på rakapparaten och kortar ner det innan jag kör den elektriska som vanligt. Ska jag hyvelraka mig i nuvarande tillstånd går det åt minst två engångshyvlar från Gilette för det är så strävt. Så därför kapar jag ner det först över tvättstället eftersom jag ändå planerat storstädning av mitt badrum imorgon.

Dagen idag har ägnats åt tvätt och lite matlagning. Kalvsteken som köptes på extrapris på Willys fick stå i ugnen på 78-80 grader i sex timmar idag medan jag rände fram och åter till källaren och tvättstugan.

Av spadet som blir gör man sedan en helt underbar gräddsås och med färsk potatis till så blev det en middag värdig vilken kung som helst.

Så skönt att äntligen vara ledig lite mer än bara lördag och söndag. I juni hade jag två fyradagars ledigheter och en tredagars helg och nåt liknande i maj. Men nu ska jag inte jobba förrän sista dagen i denna månad. Därefter är det tre veckor i rad som gäller igen men därefter har jag planerat så jag får nästan tre arbetsfria veckor. Suveränt!

Det är bara sommaren som fattas. Kom just att tänka på att jag inte behövt använda min fläkt en enda gång i år. Alltså kan det inte ha varit så varmt. Dessutom har jag duntäcket kvar i påslakanet. Värstingsomrar (som ifjol) brukar jag annars förpassa täcket in i ett skåp och sova med bara påslakanet över mig.

I lokalblaskan står också att bara formaliteter återstår innan GIF Sundsvall landat sin sjätte spanjor till spelartruppen. Marc Mas Costa heter han och jag vet inte ett smack om honom. Men med tanke på vilken kvalitet hans landsmän i klubben håller och att de berömmer honom så kan man ju åtminstone hoppas att han är förstärkningen som behövs för att vända den negativa spiralen.

Det närmar sig natti-natti-dags för trötta gamla farbröder som jag. Därför önskar jag mina kära ordbrukare en angenäm fortsatt kväll och natt. Sov gott och vakna torrt i Skogstibble, Vänersborg, Sunderbyn och Laholm

Av Göran - Lördag 20 juli 14:18

Lördag. Ett vackert ord. Åtminstone för den som är ledig på lördagar, vilket jag ju tills vidare är. Gårdagen och torsdagen blev det lite omväxling i vardagslunken eftersom jag blev kommenderad att vikariera i portvakten. Bra för mig men mindre bra för min kollega på förrådet som lämnades helt ensam med jobb som normalt kräver 4 pers.

Men han har rätt attityd och inser att det är omöjligt att hinna allt då så han tar en sak i sänder och stressar inte. Säger han åtminstone.

Igår efter jobbet tog jag en sväng till Willys för att hitta middagsmat och jag fann kassler till suveränt pris och köpte hem en rejäl bit. Med potatissallad som tillbehör blev det till lättsam sommarmat som inte krävde tillagning.

Men kassler och vissa andra varor är inte som förr. Då jag skar i den kändes den alldeles porös och inte sådär fast som kassler brukar. Så jag inspekterade snittytan och såg att den var full av små, små hål. Ungefär som maskäten svamp. Men någon ohyra var det inte tal om, det var inget fel alls på den på det sättet.

Därefter smakade jag på den och när jag bet i första skivan rann det vatten på min haka. Då föddes misstanken att charkfabriken kanske borrat in injektionsnålar i den för att pumpa in vatten. Det var även väldigt mycket vatten i förpackningen.

Jag har märkt detta även när jag köpt fryst kyckling och insett att matproducenterna numera trycker in vatten i alla möjliga varor för att öka deras vikt och på så vis ta betalt för vatten. Nog är det väl själva f-n att de gör sitt bästa för att blåsa en hela tiden. Kommer undan med det gör de också!

Det finns mer som blivit sämre de senaste åren. För 2-3 år sedan undvek jag att köpa bacon av lågprismärken eftersom den var så tunt skivad att man nästan inte kunde få isär skivorna. Nu har både Scan och Tulip, som tidigare var bättre än flera andra, också börjat skära sådär lövtunt. Måste man skaffa en skärmaskin och köpa bacon på bit för att få den som man vill ha den? Ja, det lutar nästan åt det.

Annars så ska jag ge mig i kast med just bacon idag. Har lovat sonen pasta carbonara och i brist på gianciale (rökt griskind) eller pancietta som det egentligen ska vara i den rätten får det duga med bacon. Precis som Grana Padano får ersätta äkta parmesan som inte heller finns hemma just nu.

Till detta kan det hända att det slinker ner ett glas rött bulgariskt vin av märket "Leva". Finns på bag-in-box både rött och vitt för under 200 kronor och är mycket prisvärt.

Ikväll är det åter dags för ångestladdad match för giffarna. De åker till Göteborg och Hisingen för att spela borta mot Häcken. Och jag ska ärligt säga att jag blir glatt överraskad för allt annat än förlust.

De har visserligen fått in ett nyförvärv från Spanien så man kanske kan hoppas på att han kommer som en frälsare och gör succé direkt. Pol Roigé heter han och namnet klingar kanske mer franskt än spanskt. Men är han bra på fotboll så spelar ju inte det någon roll. Jag håller alla tummar jag har!

Vi har passserat mitten av sommaren och ännu har det inte varit särsklit många riktigt varma dagar. Kanske kommer värmen nu när jag äntligen får lite mer sammanhängande ledighet. Inte förrän den 31/7 behöver jag släpa mig till "gruvan" igen för en arbetsdag. Såvida inte hon som blev sjuk i portvakten fortfarande är sjuk måndag morgon.

Då lär de ringa och be mig komma ut på övertid och eftersom det är så lättförtjänta pengar så säger jag nog ja till att jobba en dag eller max två.

Men det får vi se då. Nu är mitt  kaffe färdigt och jag ska hämta en efterlängtad kopp Arvid Nordqvists Svea. Ha en fortsatt underbar helg, kära ordbrukare i slott och koja världen över. Vi ses igen! Nå´n gång...


Av Göran - Måndag 15 juli 21:08

Det börjar se halvmörkt ut för klubben som gärna kallar sig "Norr-landslaget". Än en gång fick vi se giffarna förlora. På hemmaplan dessutom inför årets största publik. Dryga femtusen människor hade satt sig på läktarna för att se GIF spela mot Hammarby. Men det gick som det gjort alltför ofta detta år och lite extra surt känns det eftersom GIF var det bättre laget i andra halvlek men släppte in ett mål på tilläggstid som gav 3-2 till Hammarby.

Om Sundsvall var det bättre laget på plan, sett till spelfördelning och antal målchanser så vann "Bajen" läktarmatchen med hästlängder. Det måste vara fantastiskt roligt att spela i en klubb där supportrarna går in och dominerar ljudbilden fullständigt på en bortamatch en måndag kväll i semestertider. Då man kanske kan tro att folk har annat för sig än att åka buss i 40 mil för att se sitt favoritlag spela bortamatch i Norrland. Heder åt sådana fans!

De skötte sig dessutom, exemplariskt. Stöttade sitt lag utan att skrika hatramsor om lappar eller bönder och sjöng hela matchen igenom. Hemmaklacken var inte ens hälften så stor som Hammarbys och hördes i stort sett inte alls.

Nu vill det till att GIF;s klubbledning hitar på någonting väldigt bra väldigt fort för laget parkerar på kvalplats och avståndet nedåt är mindre än avståndet uppåt. Så nu gäller det att hitta ett sätt att vinna matcher igen!

På jobbet var det en ovanligt lugn dag för att vara en måndag. Jag fick visserligen den digraste plockorderlista jag sett under min tid som förrådsarbetare Plockorder betyder alltså en lista över förnödenheter som producerande avdelningar behöver. Allt från handskar, svetstråd, skyddsglasögon, kaffe och skrivarpapper till verktyg, batterier, diskmedel och hudsalva.

De skickar ner en jättestor plastlåda med listan i och idag var den lådan fylld till brädden när jag var klar. Men annars var det, som sagt, ovanligt lugnt. Så nu ska jag bara stå ut i fyra dagar till innan jag får tio dagar ledigt.

På något vis ska det väl gå! Värre är det för kollegan Keijo som kom tillbaka idag efter tre veckors semester. Han är den enda av oss tre som jobbar just nu som kan hela jobbet. D.v.s datorhanteringen som jag tyvärr inte fått utbildning på. Det gör att han får dra ett tungt lass och jag kan bara försöka avlasta honom genom att göra det jag fått lära mig samt ta hand om enklare löpande uppgifter som att slakta kartonger några gånger varje dag och bära dem till återvinningscontainern, sköta om den städning som ligger på oss själva och se till att kaffet är klart klockan nio och halv två då vi har fikaraster.

Lite själsdödande känns det att inte få chansen att bidra så mycket som jag själv hade velat. Men eftersom cheferna valt att inte lära upp mig på mer än så får de ju skylla sig själva.  Jag vet ju att med lite mer utbildning kunde de ha haft så mycket mer nytta av mig.

Detta medför att vissa dagar har jag alldeles för mycket "dö-tid". Även om jag sysselsätter mig själv så mycket jag kan så räcker det ändå inte till och då blir dagarna långa. Och det är ju också då jag blir sådär trött att jag får svårt att hålla mig vaken. Men nu har jag resignerat inför detta faktum och när jag känner att jag blir så trött går jag undan i 15-20 minuter och tar en liten powernap. Sätter mig någonstans där jag har bra chans att få vara ifred, ställer larm på telefonen och lutar mig bekvämt. Då brukar det ta ungefär tre sekunder att somna och när jag väcks av larmet stiger jag upp direkt och är sedan pigg i några timmar igen.

Jag går alltså, just nu, på en rehab-plats, som det heter. Men vad är det för rehabilitering att ha ett själsdödande arbete där man vet att man egentligen inte behövs? Iofs försöker jag göra mig... om inte oumbärlig så åtminstone värdefull genom att göra mitt bästa för att avlasta ordinarie personal så bra jag kan. Men det går väl "sådär"!

Att sedan varken personalchefen, som är ansvarig för all rehab, eller min ordinarie närmaste chef tycks bry sig ett smack om hur det går, hur jag mår eller nåt annat gör ju inte saken bättre.

Min ordinarie närmaste chef har varit inne på förrådet flera gånger senaste månaderna utan att ens verka se att jag är där. Pratar med de ordinarie men ser inte ens mig. Så i förra veckan då hon dök upp beslöt jag att först avvakta och se om det blev likadant då.

Och det blev det! Så när hon var på väg ut genom dörren ropade jag hennes namn och hon vände sig om och tittade åt mitt håll. Då sa jag att jag bara ville säga hej.

Jag har varit skiftledare själv i mer än tio år och kan ärligt säga att om någon av mina underställda hade befunnit sig på annan avdelning p.g.a rehab så hade jag tittat in och pratat några ord på regelbunden basis. Om inte annat så för att han/hon skulle känna sig sedd och veta att jag brydde mig om honom/henne.

Min chef, som är trettio år yngre än jag, sa visserligen hej då¨jag stoppade henne. Men så fort hon sagt det fortsatte hon ut genom dörren och tillbaka till sitt.

Så.... jag har mer och mer fått känslan att hon hoppas bli av med skiftlagets "gamling". Eller så har hon fått order uppifrån att sätta åt mig så mycket hon kan. Som straff för alla käppar jag satte i deras hjul under åren som huvudskyddsombud. Fortfarande, mer än ett år efter min avgång, har man inte lyckats hitta någon som är villig att ta över mitt uppdrag som huvudskyddsombud för min ordinarie avdelning.

Nej, jag önskar jag vore ett par år äldre eller lite mer sliten i kroppen än jag är. Då kanske jag hade kunnat förhandla till mig samma deal som ganska många redan gjort. Att få gå hem med full lön sista året utan arbetsplikt och därefter pensionera mig. Om inte annat så för lång och trogen tjänst - 43 år anställninig är ju mer än ett halvt liv!

Nåja, vi får se hur det går. Fyra dagar till, som sagt. Sen ska jag njuta lite sommarledigt.

Gör det, ni också, kära ordbrukare i Bromölla, Vappersta, Killingskär och Vessigebro!

Vi ses! När andan faller på...

Av Göran - Fredag 12 juli 19:55

Tänk så lite det egentligen behövs för att få en halvgammal surgubbe att börja stretcha smilbanden igen och känna att livet kanske inte är så tokigt ändå. Senast jag betalade mina räkningar blev jag avbruten och fick lägga ner det för stunden för att återuppta det samma kväll. Med påföljd att jag klantade till det...

För att ta det från någon slags början så kom jag hem från jobbet igår och möttes av ett halvkilo reklam på hallmattan tillsammans med ett par räkningar och två sådan där små brev som är perforerade och man ska försöka riva längs perforeringen för att komma åt innehållet. 

De flesta gånger förut då jag sprättat sådana försändelser har de innehållit en påminnelse om obetald räkning. Så icke igår dock!

Nej, tack vare avbrottet under min svåra stund efter senaste löningen hade jag lyckats betala inte en utan TVÅ räkningar till Telia två gånger. Därför ville man, i hederlighetens namn, ge tillbaka överskjutande belopp. Tillsammans drygt tvåtusen kronor. Och vem blir inte glad om det ramlar in två långsjalar som man inte trodde att man hade?

En gång förut har jag gjort samma misstag och fått återbetalning. Den gången handlade det om sextio kronor, bara.

Och på utbetalningskortet stod det namn på ett gäng företag som gärna löste in summan som betalning eller betalade ut den i kontanter. Så jag bestämde då att jag skulle köpa en travandel på Willys för den. Andelen kostade just sextio kronor och jag räckte fram papperet till kassörskan.

-Då blir det fyrtio kronor, tack, sa nämnda kassörska genast.

-Jamen..., det står ju sextio kronor där, protesterade jag och pekade på mitt utbetalningskort.

-Ja, men vi tar 40 i avgift för att lösa in såna här, sa hon då.

Snopet fick jag lov att slanta upp mellanskillnaden när jag insåg att mina sextio kronor hade krympt till tjugo. Som väl gick rakt ner i fickan på Antonia Ax:son-Johnsson. Det är väl hon som äger Axfood som i sin tur äger bl.a Willys?

Tyst inom mig nynnade jag kanske på den här gamla fina sången...


"Sådan är kapitalismen...." Jamen, det är väl klart att jag tyckte att det var orättvist att Antonia skulle blåsa mig på två tredjedelar av mina egna surt förvärvade slantar.

Därför såg jag också till att hinna in på banken innan de stängde klockan 16 idag. Där är det fortfarande gratis att lösa in den sortens betalningar om man sätter in dem på eget konto. 

För kontanter hanterar de ju inte längre!

Är det inte lite sjukt att banker inte hanterar pengar? Jag menar.... Lek med tanken att jag hade X antal hundratusen på banken och beslöt att ta ut 380 000 i reda slantar för att köpa mig en ny bil till exempel. Försök ta ut sådana summor ur bankomaten! Hur gör man då?

Kan man förbeställa uttaget så att banken tar hem kontanterna? Om man prompt vill betala med sedlar ur en hand till en annan hand.

Och hur länge dröjer det innan även bankerna börjar ta ut samma avgifter som handeln gör? 

Är jag förvånad? Nej, inte ett smack! Jag har ju själv  sedan länge undrat när banker och försäkringsbolag börjar ta inträde om man vill besöka deras kontor. Och tyvärr tror jag fortfarande att det bara är en tidsfråga.

Nåja, inget av detta har ju ännu inträffat så jag tillåter mig att vara glad och nöjd över min återbetalning. Antagligen är det också bara en tidsfråga innan större företag börjar behålla det överskjutande beloppet för att reglera saldot månaden därpå. Det ska bara göras lagligt först. Men det finns det säkert politiker som gladeligen hjälper till med.

Och i nästa steg kanske de tycker att man får skylla sig själv. Att företagen kan behålla eventuellt överskjutande belopp som straff för den som är så klantig att man betalar för mycket.

Målar jag fan på väggen???

Nja, jag vet inte det. Om jag hade lust skulle jag kunna räkna upp ett antal saker där den politiska makten hjälpt kapitalet att pungslå småfolket mer och mer. 

Men jag ska inte tråka ut er med det. Det är fredag och det förlåter ganska mycket. Efter en slitsam arbetsdag sitter jag och avnjuter en kall pilsner och känner med varje klunk att jag har förtjänat den. Arbetskamraten Anna, gjorde sin sista dag innan semestern idag medan arbetskamraten Keijo hade sin sista semesterdag. Honom träffar jag på måndag morgon och under resten av min sista arbetsvecka i juli. Då jag går hem nästa fredag har jag tio lediga dagar framför mig. Om man sedan kallar det semester eller nåt annat kan göra detsamma, tycker jag!

Så låt oss hoppas att vi fr.o.m imorgon får lite mer sommar än hittills. Att solen får vräka ner över ett fruset folk och att fåglarnas kvitter ska skänka lite glädje i mina ordbrukares trötta själar.

Jag ska försöka vara glad hela helgen över mina oväntade pengar! Hitta något att vara glada över ni också, kära ordbrukare i Marstrand, Ragvaldsnäs, Hyltebruk och Ramsele. Vi ses!

Presentation

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
31
<<< Juli 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Blogkeen
Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se