Alla inlägg under januari 2009

Av Göran - 31 januari 2009 18:24

Jag bara MÅSTE dela med mig av denna youtube-film som visserligen inte är ny men vansinnigt kul. Tycker iaf jag! Vad tycker ni? Titta och njut!

http://youtube.com/watch?v=HECRXbGM7tU  


Föresten... Lycklig lördag! Timrå "slaktade" Färjestad med 6-0!!!

Av Göran - 31 januari 2009 13:34

Har botaniserat runt här lite idag och kan konstatera att jag nog skriver för långa inlägg. Kanske därför jag får så få kommentarer...? Kanske det är så långt så ingen orkar läsa skiten och har man inte läst känns det väl rätt värdelöst att kommentera...?

Så det här får bli kortare än allt tidigare. Tar med ungarna till Willys o bjussar dem på lite lördagsgodis nu!


PS. Kan man kalla en bilmekaniker för åk-lagare???

Av Göran - 31 januari 2009 08:13

Den 31;a januari, en särskild dag! För mig, i alla fall. Därför att detta var min älskade mormors födelsedag. Om hon, mot alla odds, hade levat skulle hon ha fyllt 111 idag - triss i ettor. Inte så sannolikt men jag önskar ofta att hon fått bli åtminstone lite äldre.

Hon (och morfar, för all del) tog hand om mig och brorsan när vår mamma dog, c:a 3 veckor före min sexårsdag. Förmodligen mot morfars vilja för han verkade jämt så besvärad över att jag fanns där. Att få en sexåring på halsen när man själv just gått i pension är säkert inte så lätt. Dessutom var han sjuk fast det visste ingen då. Han dog i cancer 10 månader efter att mamma gått bort.

Så mormor blev i praktiken ensamstående tonårs- och småbarnsmamma helt oförhappandes vid 65 års ålder! För även om vi såklart kallade henne mormor var hon ju modersgestalten i våra liv. Och man ska komma ihåg att 65 var en betydligt mer aktningsvärd ålder då, i början av 60-talet. 65-åringar idag är i de flesta fall betydligt mindre slitna än mormors generation var.

Hon hade levat ett tufft och strävsamt liv, min mormor! Hur tufft skulle jag förstå fullt först i vuxen ålder.

Från det år hon gifte sig med morfar sammanställde hon varje år sina små dagboksanteckningar till en sorts årskrönika i en vacker inbunden skrivbok. Den hittade en av mina mostrar låååångt efter mormors bortgång. Jag fick låna och läsa den för 7-8 år sen och det var en otroligt fascinerande läsning.

Idag kan vi nog inte föreställa oss hur vansinnigt hårt livet var för en vanlig arbetarfamilj under första halvan av 1900-talet. Hur de fick slita för att få ihop till livets nödtorft. Ett år under 30-talet skrev hon bl.a att de hade haft turen att vinna på lotteri - 25 kronor och lyckan över det var gigantisk! Pengarna räckte bl.a till att äntligen få lägga in korkmatta i köket.

Under denna period gick morfar arbetslös långa tider och mormor "gick bort" (som man sa på den tiden när man arbetade hemma hos andra) och sydde eller städade i "finare" familjer. Dessutom drev hon en liten butik i deras lilla hus under en period. Många av krönikorna innehöll även lite info om vad saker kostade (smör, mjöl, mjölk o.s.v.) och det ger ju lite perspektiv på hur mycket 25 spänn faktiskt betydde då.

Sen kom kriget och då var det ju svårt för nästan alla men efter 1945 började det ju vända. På 50-talet byggdes ju "folkhemmet" och vanligt folk fick det ganska mycket bättre. De köpte bil och så småningom även TV.

Så jag antar att mormor och morfar såg fram mot en vilsam ålderdom, då 1963. Men så blev det inte riktigt...

Jag beundrar henne enormt för att hon tog hand om oss trots sin ålder. Och inte blev det lättare med åren heller - jag var inte precis nån ängel i åldern 10-15 och möjligen stal det ännu några år från hennes liv.

I september 1972 dog mormor sittande på en buss. Jag hade just börjat nian och trodde nog att jag var ganska tuff men DÅ rasade världen samman för mig. Man skulle kunna säga att jag miste min mor TVÅ gånger under min uppväxt och sorgen då var så mycket svårare än efter mamma för nu förstod jag begreppet "död" mycket bättre än då jag var sex år. Då trodde jag nånstans att mamma nog skulle komma tillbaka ändå. På något sätt....

Så idag, mormor, på Din födelsedag skickar jag Dig en tacksamhetens tanke och frampå eftermiddagen ska jag åka och sätta ett ljus på Din grav. Jag vet att Du vakar över mig, kan ofta känna Din närvaro och är glad och tacksam även för det! Fortsätt vila i frid!

Av Göran - 30 januari 2009 22:38

Fredag råder över hela landet, med allt vad det innebär! För mig personligen betyder det att jag får varva ner åtminstone en liiiten aning.

Yngstingen tillbaka i skolan, på det enda sätt som fungerar just nu. Men det är klart bättre än att han ligger hemma i sängen i alla fall.

Själv har jag njutit ett par glas rött framför TV:n medan jag kollade på Postkodmiljonären, På spåret och en stund på Hjälp i TV4.

Vet inte varför jag älskar tävlingsprogram så mycket men "På spåret" missar jag inte gärna!

Min visningsbild här visar hur det såg ut när jag jobbade i portvakten/telefonväxeln för ett tag sen! Tyvärr beslutade ju företaget att halvera bemanningen där så nu är jag tillbaka där allting började - i en skitig fabrik! Men med BUP;s hjälp är jag sjukskriven en vecka till för att "få igång" yngste sonen med skolgång ocj annat så han kommer in i normala gängor.

Önskar mina läsare, vilka ni än är, en angenäm helg! Tänk om ni ville skriva lite kommentarer också......

Av Göran - 29 januari 2009 21:19

Man MÅSTE ju inte skriva blogginlägg varje dag... Men det blir ju som ett gift, det här. Nästan beroendeframkallande!

Jag är besviken ikväll! Timrå förlorade än en gång mot MoDo FAST vi ledde med 2-0 halvvägs in i matchen. Jag såg inte men lyssnade på webradion - utmärkta kommentatorer i Ö-vik!

Och flera gånger under matchen hörde jag dem säga att Timrås målvakt släppte retur rakt framåt. Som så ofta denna säsong, skulle jag vilja påstå!

Måtte Mange Åkerlund bli frisk och hel snart, det känns mycket tryggare med honom som sista utpost! "Backe" är en bra målvakt, t.o.m lysande i sina bästa stunder men får svackor rätt som det är under pågående match. Åkerlund är jämnare. Säkrare, tycker jag. Vår finska panikvärvning, Karjalainen, känns inte heller sådär trygg men duger som back-up.

Synd att förlora just mot MoDo! Det är ju just i matcherna mot de andra på nedre halvan som vi måste vinna för att hålla kvalseriespöket borta. Nu TROR ju inte jag att varken Timrå eller MoDo hamnar där men det känns långt ifrån säkert.

Yngstingen hemma idag men han jobbade i alla fall en del med de uppgifter han fick med sig i onsdags. Sen var det ju vårdcentralen med dotra som fått nån infektion och vi åkte direkt till apoteket efteråt och hämtade penicillin. Märkligt nog var det ingen telefonkö heller när jag ringde och bokade tid och inte heller på apoteket var det nån väntan att tala om. Hmm... man kanske borde köpt en trisslott eller nåt idag...

Händelsefattig dag annars utom att min 16-åriga katt-tant fick nån Lidnersk knäpp en stund förut och blev kattunge på nytt. Hon for runt som en galning i kanske 45 sekunder och jagade sin egen svans. Sen upptäckte hon att jag tittade på henne och då coolade hon ner totalt. Tittade frågande på mig och jag LOVAR att hade hon kunnat vissla så skulle hon ha gjort det!

Sådär obekymrat med en min av...; "Vaddå??? JAG har väl inte gjort nåt! Du såg fel, gubbe!" Ungefär som om man råkar glömma en skål med lite räkor som ska tinas framme på bänken och hittar en tom skål och en katt med en räka i mungipan och en TOTALT oförstående min. ("Vaddå? Det var inte jag, det måste ha varit nån annan!!!") Men DET har bara hänt en gång och det är längesen så det är preskriberat nu.

Mestadels är hon ju en mycket trevlig katt. Inte ute så mycket nu på vintern, ofta hör man henne hoppa ner dörrhandtaget bara några minuter efter hon stått innanför dörren och nästan vrålat att hon vill ut.
Det fina med vintern är ju att då slipper man få hennes små "presenter" i form av sorkar, näbbmöss och en eller annan sparv ibland som släpas in på golvet. Hon menar säkert väl men jag uppskattar det tyvärr inte på det sätt som hon antagligen hoppas....

Av Göran - 28 januari 2009 21:09

Hmm... idag var det verkligen skrivklåda! TREDJE blogginlägget på en och samma dag!

Har suttit vid TV;n och sett på "Det okända" i TV4plus - ett av få program jag verkligen försöker att inte missa. Det är kanske lite grann som att "komma ut" igen, precis som jag tidigare gjorde om "Stjärnorna på slottet".

Egentligen tror jag ju inte på sånt där! Jag menar..., jag är ju den där mannen som tror att allt som händer har en logisk förklaring! Men ändå inte!

Går det inte ihop? Nej, kanske det.... Kanske det har med ålder att göra, kanske nåt annat men det där med andlighet och livsåskådningsfrågor har blivit allt viktigare för mig och alltmer intressant ju äldre jag blivit.

Jag har själv upplevt ett antal saker som är svåra (omöjliga?) att förklara med logikens hjälp. Framför allt som barn men även på senare år.

Exempelvis så blev min ena moster påkörd av en lastbil och var på vippen att dö av skadorna när jag var 8 år. Det skedde alldeles bredvid skolan där jag gick och jag passerade platsen på väg hem samma dag. Då låg där en napp i snön, tillhörande hennes yngste son -min kusin-, och när jag såg den VISSTE jag att det var hon som blivit påkörd. (Vi fick ju veta av vår fröken att det hänt en olycka utanför skolan.) Jag har funderat mycket över det där senare i livet....

På den tiden, 1965,  såg alla nappar ungefär likadana ut så jag begriper inte hur jag kunde vara så säker! När jag sedan kom hem fick jag förstås höra direkt att min moster skadats vid en påkörningsolycka och svarade genast; "Jag vet!" FAST jag egentligen inte kunde veta......

Sen upplevde jag en annan konstig sak för c:a 3 år sen ungefär...

Vid tiden för min separation från exfrun mötte jag en gammal ungdomskärlek via i-net och känslorna blossade upp igen. Vi inledde ett förhållande där ALLT kändes rätt, hon var mitt livs stora kärlek. Men jag betydde inte samma sak för henne FAST hon hela tiden påstod det. Hon spelade teater skulle det visa sig och ett tag innan det blev tillräckligt tydligt för att jag skulle begripa nåt så började det hända saker...

Vi kan kalla henne "M"....

Vad som hände var att varje gång jag pratade med "M" på MSN (vi bodde och bor mer än 40 mil från varandra) så fick jag en obändig vilja att titta på min mammas foto som stod i min bokhylla. (Mamma gick bort när jag var knappt sex år gammal.) Det var som om jag bara MÅSTE ta fotot i mina händer och se på henne. Det känns nästan som om hon, från "andra sidan" försökte varna mig för vad som skulle komma.

Så kom brytningen och jag blev totalt förkrossad. Kände mig sviken, lurad, totalt bortgjord! Och även långt efteråt kom ofta den där driften att titta på mammas foto med jämna mellanrum.

Mediet Terry Evans var den som skulle hjälpa till i "Det okända" ikväll och honom har jag sett live två gånger - otroligt imponerande första gången men inte lika häftigt vid det andra tillfället. Den första gången jag såg honom vid en storseans här i Sundsvall stod han bakom bordet där de kollade biljetterna när jag och min syster och hennes dotter kom dit. När vi passerade såg han rakt på mig! Eller kanske snarare rakt igenom mig. Jag har aldrig någonsin känt mig så genomskådad! Terry har en blick som inte liknar någon annans!

Jag var då helt övertygad om att han, under seansen, skulle prata med mig. Men det gjorde han inte, tyvärr!

Skulle dock gärna ha en privat sittning med honom för att, eventuellt, bli än mer övertygad om att det finns mycket som inte går att föklara på vetenskaplig väg.

Nu ska jag snart krypa till kojs. Men först ska jag lägga ut en bild tagen igår från min veranda mot gatan. Så ser det ut om jag ser söderut längs gatan där jag bor. Snö, snö och åter snö!


Av Göran - 28 januari 2009 13:12

Vart är världen på väg? När självaste SVT släpper fram knarkförespråkare på bästa sändningstid! Såg inte själv programmet  "Debatt" igår men läser i Aftonbladets nätupplaga att artisten Andreas Kleerup sagt att "Alla borde få knarka om de vill". Har ni hört nåt så korkat?

Javisst, hela Sverige ska knarka och festa och röka på hela tiden! Vem ska försörja oss då? Och vem betalar vården för alla knarkskador? Och vem skyddar alla som råkar ut för drogrelaterat våld? Andreas Kleerup är välkommen att leva paralellt med mig en vecka och få se hur det är att stiga upp en kvart över fem alla vardagar och slita 8 timmar i en skitig fabrik samt att utanpå det klara av barn och hem ensam. Men det är ju klart, om jag fick lite amfetamin varje dag så skulle jag kanske orka bättre! Eller...?

I samma program går författaren Birgitta Stenberg -som är 77 år(!) och verkligen borde veta bättre- ut och säger att vi borde legalisera hasch.

Låt mig berätta att hasch är, på vissa sätt, den värsta av alla droger!!! Och varför det då?

Jo, haschet anses tyvärr av så många som helt ofarligt (inte lika starkt beroendeframkallande som de s.k tunga drogerna) och därför är det många som inte tvekar att testa. Och om man testar så infinner sig ju även risken att bli beroende! Men också därför att det verksamma giftet i hasch (tror det heter TLC) stannar så länge i kroppen. Om du tar LSD, heroin eller vad som helst så är det spårlöst borta ur sitt system på något dygn medan TLC lagras i fettcellerna i 4-8 veckor. Och under den tiden kan ett rus inträffa när du minst av allt anar det.

Dessutom är hasch inkörsporten för de flesta missbrukare till tyngre droger. Gå ut och fråga hundra narkomaner vilken drog, utom alkohol, de testade först och jag lovar att minst 75% svarar hasch!

Lek med tanken, Birgitta Stenberg, att någon rökt på en helg och veckan efter kör skolbuss med en massa barn i. Och så går han/hon in i ett oväntat haschrus och blir hög som ett hus! Skulle du vilja att nån av de dina satt i den bussen?

Eller bli behandlad av en tandläkare som haschat för nån vecka sen och flippar ut under rotfyllningen...

Hur kan en vuxen människa ge sig till att gå ut i TV på bästa sändningstid och på fullt allvar förslå legalisering av en sån drog?

Fast... det kanske var länge sen hon fick nån publicitet? Och en del anser ju att ALL publicitet är bra publicitet! Kanske hon och Kleerup är såna....

Av Göran - 28 januari 2009 07:18

Bruce Springsteen och E Street Band kommer till Sverige och Stockholms stadion i sommar. Självklart hade jag velat vara där!
Springsteen är husgud nr 1 hos mig, musikaliskt och textmässigt men inte ens han kan få mig att slanta upp nästan tvåtusen (!) för den billigaste biljetten. 1995 kr kostade ståplatsbiljetterna till de 2 konserterna (som sen blev tre eftersom efterfrågan på biljetter var så stor).

Ganska fantastiskt att biljetterna ÄNDÅ säljer slut på bara nån halvtimme!

Jag har sett honom live 2 gånger. I Stockholm 1999 och Göteborg 2003. Underbart, fantastiska konserter båda två men särskilt den på Ullevi. Men inte ens det gör det värt såna enorma pengar.

Vad är det som gör att det måste kosta så mycket? 2003 i Göteborg vill jag minnas att det kostade mellan 400-500 och då hade jag sittplats. Likaså på stadion -99.

Det känns lite surt men jag får väl hoppas på att Sundsvalls Gatufest får hit några bra artister (Lundell eller Winnerbäck t.ex) så får man väl gå dit istället. Dit kostar ju inte heller resan mer än typ 25 kr. Och uppehälle blir inte heller nån kostnad. Tredagarskort (som jag tidigare tyckt var dyrt) brukar betinga ett värde av c:a 600 kr och i jämförelse med Springsteen-biljetten känns det som en spottstyver!

Önskar därmed svenska folket en härlig onsdag!

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11
12
13
14
15
16
17 18
19
20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31
<<<
Januari 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards