Så fick vi då till sist vår första kvinnliga statsminister, För andra gången. Och det kan hon, om jag fattat rätt, tacka en liberal riksdagskvinna för. Nina Lundström, för övrigt samma kvinna som i somras också röstade gult och därmed lät Löfvén fortsätta regera den gången, Hon har visst skrivit en debattartikel i nån Fjollträsktidning och förklarat sig med att Liberalerna lovade inför förra valet att inte samarbeta med SD. Lite märkligt kan jag väl tycka att det är när bara en enda av deras riskdagsmän och kvinnor kommer ihåg det och hyllar det lötet genom att ducka för partipiskan och släppa fram Magda till Rosenbad. Hedervärt i min bok!

Men den regering som presenteras imorgon blir ju en bakbunden regering. Åtminstone ekonomiskt för de ska ju jobba utifrån en budget gjord av de blåbruna på högerflygeln, Så jag avundas henne inte.

Hur som helst så kommer tiden fram till nästa val att ge Magdalena chansen att vända opinionssiffrora för sit parti vilket inte blir lätt med rådande förutsättningar. Men vi får väl se hur det går. Jag önskar henne lycka till för jag ser hellre den regeringen än den som var alternativet. D.v.s Kristersson/Busch/Åkesson.

Annars... så har jag äntligen fått dörrhandtaget fixat på bilen idag. Körde ner henne till verkstaden imors eoch han lagom hem och hänga första maskinen tvätt innan Magnus ringde och sa att det var klart. Ett bekymmer mindre.

Däremot blev det inte av att åka in till min snart före detta arbetsplats och tömma skåp och lämna tillbaka nycklar. Men jag har ju hela denna och nästa vecka på mig så nog löser det sig.

Igår kväll mindes jag att jag nog inte skrivit ett ord om SMB (Så mycket bättre) denna höst. Jag tittade ifatt på det igår kväll men då jag gjort det var klockan så mycket att jag inte orkade skriva.

Så vad tycker jag då? Nja..., till att börja med så var jag som vanligt lite besviken då jag i somras läste deltagarlistan. Flera av årets deltagare hade jag knappt ens hört talas om och vad Harpo har där att göra förstår jag inte heller riktigt. Såvitt jag minns hade han typ två hits. Sayonara och Moviestar. Men jag kanske ändrar mig när han gör entre nästa vecka. För ändrat mig har jag, i vanlig ordning, gjort om castingen. Urvalet av deltagare. För när man ser programmen får man liksom en inblick i deras artisteri. Både tolkarens och den som blir tolkad. Och det ger nästan alltid en mer nyanserad syn på artisterna. Och en ökad respekt för dem i de flesta fall.

Men jag vidhåller att t.ex Dan Hylander och Mauro Scocco förtjänar att få vara med. Liksom Veronica Maggio och Py Bäckman för att nämna några.

Nu är det dags att gå ner i källaren och hämta upp min rena tvätt innan det blir middagstid. Så jag önskar både Magdalena Andersson och Sverige lycka till med både resten av dagen och tiden fram toill riksdagsvalet.

Ha det gott så hörs vi!½ 

Nu börjas det. På riktigt! Minus nio bara 1½ meter från stolen jag sitter på då detta skrivs. Gudskelov så är det en rejäl betongvägg emellan som skiljer mig och kölden åt. Och värre lär det väl bli, misstänker jag. Men framför allt, och det ju det som är det värsta, eländet har ju bara precis börjat. Det återstår ju 3-4 månader innan vi kan börja hoppas på snösmältning, vår och sommar.

Jag har upptäckt att jag kan säkerställa mitt nikotinmissbruk utan att ens lätta på arslet från stolsdynan. Man beställer från snusbolaget på nätet, för för övrigt min äldsta dotter numera arbetar. Klart och betalt på några sekunder och inom två dagar får man det levererat av nåt som heter "Early bird". Strax före halv sju imorse plingade det till i min "aj-fån" av ett sms som berättade att nu hängde påsen på mitt dörrhandtag. Tycks ha blivit populärt ganska snabbt för visst är det väl en företeelse som är ganska ny, det där med "Eary bird"?

Detta har jag brukat mig av sen ett par månader och det är väldigt praktiskt och dessutom några kronor billigare än om jag kör 2 mil till Birsta och handlar på Candy World, som också är lite billigare än vanliga butiker.

Har sett ett par gånger att grannen mitt emot också fått saker hemlevererat på dörrhandtaget. Grå påsar liknande mina leveranser men även ett par gånger en annan sorts påse med nybakat bröd i. Så jag ska ta och fråga henne vem som kommer med sånt och vad det kostar.

Joviss, man kan baka själv men visst vore det lite lyxigt att någon gång ibland bara behöva vittja dörrhandtaget och få hämta in nybakade ostfrallor eller nåt annat smarrigt till frukost.

Annars... så väntar jag på att få skriva sista kapitlet i följetången om det  där förb... dörrhandtaget på min bil. Jag var så nöjd och belåten för en dryg vecka sedan då jag hittat det hos min närmaste bilskrot. De skulle höra av sig när jag kunde hämta det. Men... de hörde inte av sig så då en vecka gått så ringde jag dem och satt en bra stund i deras telefonkö. Men se då kom ett mail att de inte kunde leverera för bilen som handtaget funnits på hade skeppats iväg  för att pressas ihop och smältas om till nåt annat av plåt.

Så det var bara att ge sig ut på internet igen och leta fram ett annat. Som dessutom var 100 kr dyrare. Plus att frakten kostade 99 kr så vips hade priset fördubblats. Men vad göra annat än at slanta upp och se glad ut?

Så det hoppas jag anländer idag. Lite bökigt när den som kör måste stiga ur för att släppa ut passageraren på höger framstol. Som oftast då är undertecknad eftersom sonen kör för det mesta när vi åker två i bilen. Om jag kör kan han ju sitta i baksätet och därmed enkelt ta sig ut själv. Vilket inte jag får göra då jag leker bilskkolelärare.

På onsdag ska hon besiktas, Madame Citroen, och innan dess måste det sitta ett handtag där. Tror inte de godkänner henne annars. Man måste ju kunna ta sig ur bilen i ett nödläge till exempel. Och eftersom jag en gång fick ombesiktning på en SAAB jag ägde på 00-taket för att bakdörrarna frusit fast och inte kunde öppnas varken utifrån eller från insidan så räknar jag med att det inte ses mellan fingrarna med sånt nu heller.

Den gången hade det varit väderomslag och först hade det ramlat ner en massa snö. Som sedan tinade och rann nedför karossen och in i dörrspringor innan det åter slog om i vädret och blev 10-12 minus.

Längesen nu men jag ryser ännu då jag tänker på det. För det påminner om vad som kanske väntar oss de närmaste månaderna innan värmen kommer tillbaka.

Det där skåpet jag ska tömma på min arbetsplats är fortfarande inte fixat så det kanske jag försöker komma till skott med idag. Då det är klart ska skåpnycklar och diverse annat också återlämnas och därefter tror jag inte att jag sätter min fot innanför deras grindar igen. 

Fast...  de firar ju 75-årsjubileum nästa år och vid såna events brukar ju pensionärerna bjudas in på något sätt. Och alla vet ju att "gratis är gott", inte minst för en pensionär...

Men kanske gör de som förra gången och bokar in en lunch på ett av stadens bättre matställen. Den gången fick de avgångna trotjänarna träffas och äta gott på restaurang Grankotten på Norra Stadsberget med vidunderlig utsikt över staden och dess omgivningar. Men vi får väl se vad det blir nästa gång.

Därmed tillönskas min lilla tappra flock av ordbrukare en angenäm fredag och helg. Försök att göra den minnesvärd på något sätt, om ni kan!

Vi ses! Nån gång...

Vår första kvinnliga statsminister blev också den mest kortlivade. Här satt jag i eftermiddags och spekulerade så smått men att hon skulle begära att bli entledigad, som det heter, redan samma dag hade jag väl aldrig kunnat gissa.

Så vad händer nu då? Tre marginalpartier tjurar och vill ha mest att säga till om i lekparken. På ena sidan Nooshi som inte är med om inte hon får gehör för sina hjärtefrågor. På en annan sida står Annie och plutar med undeläppen och säger att hon inte är med och leker om Nooshi får vara med. Och syskonen Stenevi/Bolund surar för också för att Nooshi fck för mycket gehör. Utanför parken surar Ulf, Jimmie, Ebba och Nyamko för de tycker att det är deras tur att få vara i lekparken nu. De tjatar i smyg på Annie men hon vill inte leka med dem om Jimmie får vara med. Det ville inte Nyamko heller förut men nu vill hon också. Precis som Ulf och Ebba. Men de två har ju velat hela tiden.

Och Magdalena tjurar på sitt håll för att inte nog många vill rösta på hennes budget

Det är nästan så att man önskar att nån vuxen kunde kliva in och sätta stopp för käbblet och säga till på skarpen att; NU GÖR VI SÅ HÄR!

Nästan så att man börjar fundera om det kanske ändå vore bättre att ha det som i USA där det (nästan) bara finns två partier. Men de får ju också problem (deras parlament) om senaten har republikansk majoritet och presidenten är demokrat. Eller tvärtom.

Jo, det stormar i ankdammen! Och man tjattrar och nyps där man kommer åt från alla håll och mot alla håll. HUR ska detta sluta? Tja, den som lever får se....

Grattis Sverige! Vi har fått en ny regering. Och inte nog med det! Vi har också fått vår allra första kvinnliga statsminister och det var väl inte en dag för tidigt. Visst tycker jag innerst inne att kompetens är viktigare än kön men om nu S har bedömt att Magdalena är den som är mest lämplig att  leda Sverlges, än så länge, största parti så är hon säkerligen också kompetent att leda en regering.

Men lätt lär det ju inte bli. För strax efter att både vänstern och centern sagt sig villiga att släppa fram henne som regeringschef förkunnar Annie Lööf att centern INTE kan tänka sig att släppa fram S/MP-alliansens budget eftersom Magda har förhandlat med vänsterpartiet.

Om man lever upp till det från centerns sida så har vi alltså en S-ledd regering som ska arbeta utifrån en budget från de blåbruna  (M/KD/SD).

I mina yngre år leddes centerpartiet av Gunnar Hedlund och det skämtades ibland om dem och kanske mest om Hedlund själv. Nu vet jag inte om Hedlund sagt orden eller om någon imitatör eller ironisk skribent lagt dem i hans mun: "Vi i centern har alltid velat! Och kommer alltid att vela!"

Då jag hörde vuxna skoja om det där minns jag att de oftast gjorde ett amatörmässigt försök att imitera honom också så därför undrar jag om han kanske sagt något liknande som någon sedan har förvrängt.

Dagens agerande från nuvarande partiledare ger dock nytt liv åt de där orden. För vad ska man annars kalla det? Man vill inte förknippas med vänsterpartiets politik men är helt ok med att släppa fram flera förslag från SD (som man sen länge hårdnackat vägrat att släppa in på livet) är visst ok.

Som om man vill ha kvar en fot i vardera lägret men samtidigt markera att C inte samarbetar varken med Dagostar eller Åkesson. 

Tja, vi får väl se hur det går och hur det blir. Men vi vet iaf en sak som ju nästan är huggen i sten. Vilken regering och vilken budget än som styr så är det vi fotfolk som ska stå för fiolerna medan de rikaste blir ännu rikare.

Hellre subventionera tjänstefolk åt miljonärer än att ha råd att låta faster Agda på äldreboendet få en liten klick sylt till pannkakan på torsdagen. Och att pumpa in skattemedel i privatägda skolor som sedan gör vinster som förs ut ur landet till konton på Jersey, i Schweiz, Monaco eller Lichtenstein.

Man är väl en surgubbe och bakåtsträvare förstås men jag känner liksom inte igen vare sig den gamla arbetarrörelsen eller den gamla borgerligheten. Ur led är tiden. Det kanske inte var bättre förr men det är definitivt sämre nu!

Och än har vi väl inte nått botten heller, är jag rädd. Går det som jag befarar i valet om ett knappt år så kanske det är Jimmi Åkesson som får talmannens uppdrag att bilda regering. Hujedamej!!!

Bäst att jag lägger ner gnället innan jag gör alla mina ordbrukare deprimerade. Glöm mina bittra ord nu och gå ut i solen/regnet/vinden/snön eller vad ni nu har för väder i städer, byar, samhållen och avkrokar där ni genomlider era miserabla liv. Och kom ihåg; Det är aldrig så jävligt att det inte kan bli värre!

Klen tröst...

För x antal år sedan kom handeln på att vi skulle börja med "Black firday" för att de skulle kunna lura på oss änni mer skräp som vi kanske inte behöver men handlar som galningar för att de satte lockpriser. Men det räckte liksom inte til för dem utan numera heter det visst "Black week". Man kör fredag hela veckan, med andra ord.

Så nu undrar jag.... Om tio år, då jag är nästan 74 om jag lever, är det "Black month" som gäller då?

Jag misstänker att det kommer från USA som alla  andra liknande påfund. Och handeln i vårt land ser förstås sin chans att tjäna ännu mer pengar på svenskarnas köplust. Det enda jag har köpt den här veckan, hittills, är en full tank bensin till Madame Citroen och två mjölkpaket eftersom det var nästan slut här hemma.

Däremot åkte vi förbi Norrlands shopping-Mekka (Birsta strax norr om satn) igår på övningskörnngsturen och nog tyckte jag i alla fall att det såg ut att vara bra mycket mer folk där än det brukar en måndagkväll.

Och på nätet bombas vi också av reklam och får veta att priserna är helt galet låga och aldrig återkommer. Men inte får jag någon köplust för det! Tycker mest bara att det är galet hur många lättrogna, lättlurade människor det finns.

Sen... hinner ju den veckan i pricip bara ta slut innan de sätter igång den riktigt aggressiva julskyltningen på allvar. Som ytterligare kommer att berika de redan rikaste och sätta massor ur fotfolket i skuld.

Nej, jag känner mer och mer att jag nog egentligen skulle passa bättre ute på landet. I ett ensligt hus med tillgång till egen ved att hålla värmen med. Där jag kunde odla åtminstone en del av matbehövet och på så sätt även hålla kroppen i rörelse för välmåendets skull. 

Det finns en youtubare som jag följer lite smått som gjort just det. Lämnat storstadslivet och köpt ett litet torpställe där han odlar lite av varje. På sin mark har han även en liten bäck och i den har han grävt ut en liten damm där han odlar kräftor. Kanske inget större bidrag till kosthållningen men roligt och dessutom gott när det blir säsong att fiska upp dem. När jag ser det så tänker jag att så skulle nog jag med kunna tänka mig att leva så fort jag fått ut sonen och bara har mig själv att ta hand om.

Kanske skulle jag inte klara av det men i så fall är det väl inte värre än att man får skaffa sig en lägenhet igen då. 

Men jag tror nog att det skulle kunna passa mig rätt bra. Vad skulle jag sakna? Inte mycket. Jag har ju inga dyra vanor eller större socialt nätverk utan trivs rätt bra i mitt eget sällskap. Med åren har jag ju blivit väldigt självständig även om jag, för all del, är en social människa som trivs med släkt och vänner också. Men jag måste ju inte flytta så långt att det blir så stor grej heller. Det dyker upp tänkbara objekt inom några mils radie från stan med jämna mellanrum. Får nog ta mig en allvarlig funderare.

Jag inser förstås att det blir fysiskt slitsammare än att titta ut genom fönstren och se på när vaktmstarna klipper gräs eller skottar snö. Men skulle jag fara så illa av det då? Tror kanske t.o.m att det vore bra för mig.

Nåja, vi får se vad framtiden bär med sig. Merparten av framtiden har jag ju bakom mig så det gäller att försöka ta vara på vad som nu kan tänkas vara kvar av den.

Just den här dagen kommer jag nog att tillbringa mest här hemma utan att shoppa det allra minsta. Såhär två dagar före lön är ju kassan också en aning begränsad Som för flesta tycker jag att det är alldeles för mycket månad kvar i slutet på pengarna. Och värre blir det...

Ha det gott, kära ordbrukare i slott och koja i vårt avlånga land. Och, för all del, i alla andra länder också!

Vi ses! Om Gud vill och pjäxer´n håll´!

Första snön var det ju inte. Det föll några flingor redan för några dagar sedan. Men när jag släpade min rena tvätt uppför källartrappan i eftermiddags föll vitvarorna tätt, tätt utanför det stora fönstret i porten. Jag tänkte då att det behövs bara någon timme av så ymnigt snöfall för att hela nejden ska bäddas in i vitt. Men det varade inte så länge, kanske en halvtimme men inte mer än så. Vitt är det dock på marken och termometern visar  just nu fyra minusgrader. Så jag tackar min lyckliga stjärna för att fortfarande har tak över huvudet och dessutom vägger som håller permafrosten ute samt en huresvärd som faktiskt fortfarande håller lägenheterna fullt acceptabelt varma.

Nu är jag inte sådär väldigt frusen av mig heller. T.ex i mitt sovrum vill jag ha det svalt om natten och har sovit med ett fönster lätt på glänt fram till igår kväll och natt. Men nu känner jag kalldraget i nacken och lär nog skjuta igen fönstret innan jag kryper till kojs.

Snö, som sagt, och det är väl egentlgen inget att gnälla över för än så länge talar vi ju inte om några kopiösa mängder utan bara lätt puder som gör mörkret lite mindre svart. Och det räcker bra för mig som inte är hemfallen åt skidåkning eller något annat som kräver vinterväder. Så hellre det här än regn och slask.

Imorgon funderar jag på att äntlikgen göra slag i sak och komma iväg för att städa ur mitt skåp i omklädningsrummet på min snart före detta arbetsplats. Det är ju mindre än två veckor kvar nu tills jag lämnar den definitivt efter 45 år och 11 månader. 

Det är inte mycket jag saknar. Inte själva arbetet, inte mina chefer som jag betraktar som ganska odugliga. Men det galna gäng som varit mina arbetskamrater, många av dem i åratal, kan jag sakna emellanåt. Att inte längre få vara en del av den gemenskapen. Några av dem har jag ännu kontakt med via nätet och får en del rapporter om vad som händer och sker i "Drömfabriken" som vi ibland skämtsamt kallar vår arbetsplats.

Men så snart decemberlönen är utbetald ska jag kontakta IT-avdelningen och be dem stänga ner min inloggning till företagets olika datasystem. Det borde förstås ske automatiskt men jag råkar veta att det inte gör det.

Detta för att inte frestas att fortsätta hålla ett öga på vad som sker där. För att markera för mig själv att den 11/12 börjar resten av mitt liv. Den del som inte har någon koppling till Sveriges enda producent av primäraluminium.

För visst händer det att jag loggar in och kollar av intranätet, internmailboxen och lite annat. Men det har jag alltså bestämt mg för att sluta med så fort jag fått se min slulön som kommer i december.

En lön som borde bli något i hästväg eftersom den inte bara innehåller månadslön för de tio första dagarna i december och OB-tillägg för november utan även all innestående semester samt den jag tjänat ihop under detta år räknat från första april som är brytpunkten i semesteråret hos min arbetsgivare. Troligen blir det min allra största utbetalning från dem på alla år jag varit där.

Sen ska jag försöka lära mig att leva på statens knappa kaka. Nejdå, jag gnäller inte. Jag har tjänat bättre än många dnara tack vare skiftarbete i dryga 40 av de 45 åren och 11 månaderna. Så många pensionärer har det betydligt tuffare än det blir för min del.

Det löser sig! Som han sa som sket i vasken. Om nte annat så för att det MÅSTE lösa sig. Man hittar nog sina vägar att få skärven att räcka såpass att man överlever. Jag är inte så orolig även om det kommer att fattas en och annan tusenlapp mot vad jag vant mig vid som yrkesverksam.

Och... euforin som jag skrev om senast tog inte slut där! Nejdå, igår fick Sundsvall ett SM-guld också då Giffarnas P16-lag besegrade IFK Norrköping i SM-finalen för 16-åriga pojkar. Så återväxten ser ju bra ut inför framtiden!

Därmed tackar jag för visat intresse och ber att få återkomma när jag får skrivlust nästa gång.

Ha det, kära ordbrukare! Annars kanske någon anna har det...

Skrev ju igår att om både GIF Sundsvall och Timrå IK vann sina matcher idag så skulle jag lägga ut det här klippet igen. För glädjen är total här på Sveriges midja idag. Giffarna vann visserligen inte men de tog en poäng mot Östers IF på hemmaplan idag och det räckte med oavgjort eftersom man har fyra poängs skillnad ner till trean i tabellen, Helsingborg, som därmed inte kan komma ifatt med bara en match kvar att spela.

Vilt firande utbröt efter slutsignalen och det sköts fyrverkerier och supportrar sjöng, skrek, dansade, skrattade och grät av lycka.

Det enda jag tyckte gav lite smolk i glädjebägaren var att några i klacken fått för sig att teckna en banderoll där de hånade Östersunds FK som åker ur allsvenskan. Det har ju visat sig att de byggt laget kring luftslott och garantier utan grund och står kanske inför en väldigt svår tid som förening och klubb. Risken finns att de kanske inte ens klarar elitlicensen till nästa år. Jag är inte insatt i alla turer kring det där men jag vet att deras förre klubbordförande stått åtalad för ekonomisk brottslighet som tydligen även omfattar fotbollsklubben. Men skit samma vad han gjort eller inte gjort sig skyldig till så blir en sån banderoll ett slag mot alla de jämtar som sörjer degraderingen och älskar sitt lag och sånt tycker jag väldigt illa om. Det är litegrann att sparka på den som redan är nere för räkning och det har jag inget alls till övers för. Personligen hade jag gillat att ha Östersund kvar i högsta serien för våra "Mitt-Sverige-derbyns" skull. Det brukade bli roliga tillställningar och ÖFK;s fans bar sig aldrig illa åt åtminstone inte vad jag sett.

Så på alla andra Sundsvalls-fans vägnar ber jag härmed er om ursäkt. Den banderollen är det inte alla här som står bakom utan bara en handfull småsinta och osportsliga personer.

Och lika glad och euforisk var jag efter Timrå IK;s tredje raka seger. På hemmaplan den här gången inför en nästan fullpackad arena spelade man skjortan av IK Oskarshamn ikväll. Och det roligaste var att den var inte så att Oskarshamnarna var dåliga- det var Timrå som GJORDE dem dåliga genom att vara bättre på nästan allt. 

Så är det konstigt om man blir lite euforisk?

Nu börjar dock euforin ta ut sin rätt och jag ska gå och borsta tänderna och allt det där andra som man gör innan man omfamnar sin sköna kudde och hänger på sig snarkmasken för att ta emot John Blund.

Sov gott och vakna torrt, ni också, kära ordbrukare i Katthammarsvik, på Fårö, i Hästveda och Hunnebostrand.

See ya´!

Kommer ni igåg "Det ska vi fira" som Sveriges radio sände dagligen i en herrans massa år? När och varför det lades ner har jag ingen aning om men programidén var ju egentligen genialisk. För dig som är för ung för att minnas kan jag säga att det sändes dagligen en timme mitt på dagen. Programvärden läste upp firarhälsningar till ett antal människor och någon av brevskrivarna fick sin önskemusik spelad . De brukade väl hinna med att spela kanske 10-12 skivor och läsa upp brev som svenska folket skickat in. Programledarna byttes ut varje månadsskifte och det var den tidens artister, skådespelare eller andra kändisar som läste breven och spelade musik. Det kunde vara t.ex Lasse Lönndahl, John Harrysson, Inga Gill eller Astrid Lindgren. Ett mysigt och hemtrevlig program sm jag är säker på att det skulle göra succé även idag om nån kanal valde att återuppta det.

Och idag är ju en verklig firardag också! Först och främst så fyller min "lilljänta" 28 år. Hon jobbar förstås och ikväll ska hon ut på lokal och fira med sina kompisar. Därför firade vi henne igår med kaffe och tårta hemma hos exfrun. Där f.ö dotra själv också bor tillfälligtvis. 

Sen är det ju internationella mansdagen idag också. Att kvinnornas motsvarighet infaller den 8/3 vet de flesta vid detta laget eftersom den uppmärksammas av media varje år. Men ingen tycks bry sig om oss män. Vi är väl också människor? Eller är vi kanske bara "män i skor"...?

Och igår kväll fick jag se ett antal män i skridskor, röda byxor och vita tröjor besegra Djurgården på bortaplan. Timrå IK vann bortamatchen i Stockholm och ståtar nu med två raka segrar efter den låååånga sviten av förluster.

Så det finns absolut hopp för mina favoriter i SHL. De spelade dessutom på ett väldigt förtroendeingivande sätt och gav egentlgen aldrig Djurgården någon chans. Och fem mål mot två på bortais måste väl alla säga är klart godkänt?

Jag vidhåller också vad jag sagt och variti övertygad om hela tiden - Timrå är mycket bättre än tabellen säger. Det visade de igår och jag har gott hopp om att de kan klättra högre upp i den med tiden.

Och imorgon finns möjligheten att fira ännu mer. "Om Gud vill och pjäxer´n håll´, som jag brukar säga.

Då spelar GIF Sundsvall sin sista hemmamatch för året och tar emot Öster från Växjö. GIF behöver en ynka poäng för att säkra ett avancemang till fotbollsallsvenskan 2022. Eller att Helsinborg, som jagar dem i tabellen, tappar en poäng så är det klart. Och skulle det INTE gå vägen så finns en chans till i sista matchen för i år som spelas i Gbg borta mot GAIS,

När den matchen är över har jag några timmar på mig att smojsa ihop någon middagsmat för på kvällskanten är det ny match för Timrå igen. Och skulle båda lagen vinna sina matcher så lär firandet pågå till lånt in på söndagen.

Då får jag nog lov att lägga ut youtubeklippet med Loreen och Euphoria igen.

Nåja, det blir då men först ska vi ju genomlida denna fredag. Det lutar åt att jag gör tacos som jag tänkte för några dagar sen men som inte blev av då. Börjar bli längesedan och jag vet att då blir sonen glad.

Och det är väl genom att glädja andra som man skaffar gglädje åt sig själv också? 

Så gör någon eller helst några glada idag om du kan, kära ordbrukare i Månkarbo, Sörberge, Åmotfors och Rödeby!

Och oavsett om det gläder en enda människa eller ej så lovar jag att jag kommer tillbaka. Som en bumerang kommer jag alltid tillbaka. Förr eller senare... (om jag får leva och ha hälsan någorlunda)