Alla inlägg under november 2019

Av Göran - 29 november 2019 21:40

Idag har jag, på min arbetsgivares bekostnad, käkat tapas för första gången i mitt liv. En intressant upplevelse!

För dig som kanske inte har en aning om vad tapas är så kan jag berätta att det är en spansk företeelse där man beställer flera olika smårätter som tillsammans blir en middag. Jag valde friterade räkor med sötsur sås, lammfilé med rödvinssås, långkokt griskind samt friterad potatis med aioli. Griskinden hade förstås ett annat namn och vi i Sverige känner den kanske mer under dess italienska namn gianciale. Det är desutom, för en italienare, den självklara ingrediensen i en äkta pasta carbonara. Men griskinden som jag åt var inte rökt utan tillagad vid låg temperatur under lång tid och därmed mörare än falukorv. Jag ska definitivt besöka den restaurangen fler gånger och pröva fler av deras delikatesser. Om du, som läsare, råkar bo i eller nära Sundsvall så talar jag om Restaurang Saffran på Nybrogatan. Strax söder om järnvägen i en del av vad som en gång hette Restaurang Marquise.

Vår chef och hans chef (som väl var den som bestämde) hade utverkat rätten för oss att beställa öl och vin till maten men jag höll mig till Loka eftersom jag valde att ta bilen med mig.

Det gjorde att jag hann hem tills hockeymatchen mellan Timrå och Björklöven började. Och det är inget att snacka om längre - Björklöven är seriens bästa lag. Ska inte säga att Timrå var chanslösa som i förra mötet på deras hemmaplan men inte var vi särskilt nära att rubba dem. TIK gjorde en helt ok insats i mina ögon men det räckte inte!

Men... so what? Det kommer nya matcher hela tiden. Inte ska man gräva ner sig för en förlust mot ett bättre lag. Nej, bättre då att försöka lista ut hur man ska agera för att bli lika bra eller bättre. Massor av tid och matcher återstår innan isen i allsvenska och SHL-ishallar smälter framåt vårkanten. Och Timrå har haft sin lilla dipp då man visade lite sämre form. Men det har inte de andra topp-fem-lagen så vi får väl se var allt landar till sist.

Önskar därmed de trogan ordbrukarna en fortsatt fin fredagkväll och en härlig helg. Imorgon ska jag städa och adventspynta här hemma och sedan njuta av ledig helg. Gör det ni också, kära ordbrukare i Tidaholm, Vissetofta, Torpshammar och Öregrund. Vi ses igen! "Om Gud vill och pjäxer´n håll´!"

Av Göran - 28 november 2019 20:59

Idag har vi äntligen fått lite snö här på Sveriges midja. Marken är vit och det blev genast mycket ljusare ute. Jag var till mitt närmaste Willys för några timmar sedan och det var en helt annan sak att köra dit jämfört med förra gången då jag fick kämpa mot blöt asfalt och dålig vägbelysning. Nu har vi några centimeter vit, vacker snö som lyser upp världen framför allt då man kör bil i mörker.

Jag har varit ledig idag och då måste man väl åtminstone försöka åstadkomma NÅGONTING mer än att koka makaroner och steka falukorv. Så jag har rullat och stekt kötbullar av ett kilo färs.

Det blev middag åt mig och sonen plus matlåda till imorgon men i den ligger det potatis och inte pasta. Det blev också ett antal små fryslådor med typ 10 köttbullar i varje att ta fram när fantasin tryter eller när man behöver något till pasta eller potatis i en matlåda. Jag gör ibland en omelett med spenatstuvning på och där passar hemlagade köttbullar som hand i handske som tilltugg. En mycket bra arbetslunch.

Imorgon ska jag jobba igen men vi stänger förrådet redan klockan två (istället för halv fyra). Då ska vi ha personalmöte och därefter gå på lokal och äta tapas på stadens enda spanska restaurang. Själv har jag aldrig ätit tapas så det blir spännande att testa. Någon ölafton blir det däremot INTE för denne singelfarsan. 

Med all säkerhet kommer jag att ha bilen med mig och därför hålla mig till smaksatt mineralvatten i glaset. Då kan jag också med gott samvete köra hem när klockan närmar sig sju och se Timrå-Björklöven från TV-soffan.

Matchen igår mot Västerås vill jag i likhet med de flesta Timråsupporters glömma fortast möjligt.

Efter fem raka segrar gick man på pumpen mot ett tappert stridande Västerås och förlorade med 4-2. Men nu hoppas jag (förstås) att Björklöven får sota för det imorgon kväll i NHK arena som ishallen i Timrå numera heter efter huvudsponsorn "Norrlands hall och kapell".

Så.... ta hand om er, kära ordbrukare i Moheda, Clemensnäs, Fanthyttan och Myckelgensjö. Vi ses!


Av Göran - 26 november 2019 18:32

Eftersom jag var ledig igår hade jag liksom måndag i huvudet hela förmiddagen idag. Vi niokaffet kommenterade jag att det var besynnerligt att ingen av de stora produktonsavdelningarna kört ner sin grå låda till oss. De har varsin gigantisk plastback där två fullvuxna män obehindrat skulle kunna gömma sig och lägga locket över sig. Ingen bekväm tillvaro förstås men det vore absolut möjligt. Dessa lådor fyller vi sedan med vad de beställt och ringer när den är klar att hämtas. En av mina  arbetskamrater tittade förvånat på mig och talade om att de fyllt tre sådana lådor igår. Tur nog hann jag knipa igen käften om min snabba fråga om de jobbat en söndag. För just då mindes jag att jag låg en dag efter resten av arbetskamraterna.

Måndag är oftast stressigaste dagen i veckan så jag kände mig ganska nöjd med  att ha sluppit den. Dagen idag var förhållandevis lugn även om jag bl.a har packat upp 240 kg kaffe och stuvat in i hyllorna. I grevens tid för det fanns bara två kartor kvar (12 st halvkilospaket på varje) och det räcker inte länge åt dryga 400 pers.

Fick dessutom glädjebeskedet att vår Vd lämnar oss om en dryg månad. En företagsledare är sällan älskad eller populär men i bästa fall kan de vara respekterade. Men inte denne man, hans fanclub är nog inte bara liten, den är obefintlig.

T.o.m  medlemmar av företagsledningen uttrycker regelbundet sitt stora missnöje med chefens sätt att styra företaget.

Men dessvärre har jag inte så mycket hopp om någon sensationell förbättring. Misstänker att de skakar fram någon annan som är ungefär likadan innan spanjoren ens hunnit tacka för sig.

Jag hoppas att vi får en svensk Vd efter den här. Hans företrädare var italienare och honom hade jag en del att göra med. En vänlig man som lyssnade när man pratade med honom. Hårt kritiserad av många, även han, men personligen tyckte jag ganska bra om honom. Före honom hade vi en amerikan som trodde att man kan driva företag likadant i Sverige som i hans hemland. Att man kunde bli av med misshagliga individer genom att bara säga "You´re so fucking fired". Och det där F-ordet använde han väldigt flitigt utom om han höll någon sorts anförande inför många människor. Han ensam var nog lika "ful-i-munnen" som hela personalgruppen tillsammans.

Därför hoppas jag på en svensk platschef som efterträdare till spanjoren. En som förstår svenska förhållanden och gärna är duktig på att prata ryska så han lättare kan övertyga våra ägare att satsa pengar på oss.

Spanjorerna lämnar Sundsvall på fler fronter än hos oss på fabriken. Tre av giffarnas sex spanska spelare har redan aviserat flytt när deras kontrakt går ut i december. Och det kan mycket väl bli så att fler också sticker. Juanjo Ciercoles är kanske klubbens bästa spelare av de som har kontrakt. Men eftersom GIF också har dålig ekonomi är ju risken stor att man väljer att släppa honom till någon allsvensk klubb eller utomlands för att få in lite kapital.

Dålig ekonomi har uppenbarligen också vår närmaste allsvenska granne Östersunds FK som idag fick besked att deras ekonoml inte räcker för att få behålla elitlicensen. Det KAN betyda att de tvångsnedflyttas till superettan och Brage från Borlänge erbjuds deras plats i allsvenskan. Synd tycker jag om båda norrlandslagen åker ut.

Sagan om ÖFK var ju annars en historia värdig att skrivas i gamla Rekordmagasinet eller tidningen Buster som fanns då jag växte upp. Men kanske visar det sig nu att allt var ett luftslott där man köpt framgång med pengar man inte hade. Vi får se men jag håller tummarna för att de ska klara sig kvar.

Och november förnekar sig inte. Temperatur kring nollan och regn av och till under hela dagen. Är det underligt att så många är så låga så här års? 

Men nu är den ju snart slut och förhoppningsvis får vi snart lite snö såpass att marken blir vit och det blir lite ljusare. För än är det nästan en månad till vintersolståndet då det vänder och vi går mot ljuset igen.

Man får väl trösta sig med en brasa i spisen och 10-15 värmeljus som lyser upp lite i väntan på advenstpyntet.

Det ska jag ta fram på torsdag då jag har nästa lediga dag. Tänkte passa på att städa lite då också innan dammråttorna äter upp katten för oss.

Ha en fin kväll, kära ordbrukare i Glommersträsk, Vikbolandet, Klagshamn och på Orust. Vi ses!

Av Göran - 23 november 2019 07:58

Lördag morgon på Sveriges midja. Och jag har en extra lång helg framför mig eftersom jag är ledig även på måndag. Egentligen skulle jag ha torsdag och fredag lediga och därmed fyra dagar helg kommande vecka. 

Men... på fredag ska vi ha personalmöte med chefens chef och därefter gå ut och käka på företagets bekostnad. Och eftersom jag går på en rehab-plats får jag inte jobba övertid. Såvida inte personalchefen godkänner det. Men det tyckte han inte att han skulle så då flyttade jag helt enkelt fredagens fridag till måndag. Och det känns inte fel, det heller.

Har inte gjort några stora planer varken för dagen eller helgen men jag borde kanske uppsöka min kurdiske frisör och korta ner kalufsen en aning. Jag har ju en hårväxt som säkert många jämnåriga män avundas mig. Mitt uppe på skulten finns en liten fläck där det är lite urtunnat men annars växer det som ogräs på hela huvudet. Och detta i kombination med att jag sover med snarkmasken gör att jag kan se ganska rolig ut då jag kliver ur sängen om morgnarna. Lite Stig-Helmer-stuk nästan med små knorrar här och där på skallen.

D.v.s innan en fuktad kam har fått tukta till frisyren litegrand. Sedan är jag förstås lika bedövande vacker som jag alltid varit. Eller.... 

Och Timrå IK tog sin fjärde raka seger igår om än på ävertid. Ett tappert krigande Mora tog ledningen i andra perioden men Timrå kvitterade bara 13 sekunder senare. Därefter var det Timrås tur att ta ledningen innan Mora både kvitterade samt gjorde 3-2. Med mindre än minuten kvar gjorde så Jonte Dahlén (vem annars?) kvitteringsmålet till 3-3 och det blev förlängning. Där Jens Lööke såg till att bli tremålsskytt för TIK och bärga två poäng.

Därmed har man tagit elva poäng av tolv möjliga på de senaste fyra matcherna och med tanke på at tre av dem spelats på bortaplan får det väl anses som väl godkänt. Nu stundar hemmamatch imorgon mot tabelltvåan Karlskoga och då får vi kanske en bättre värdemätare på var mitt favoritlag står egentligen. De senaste kamperna har ju varit mot lag från nedre halvan av tabellen.

Annars... så vill jag ha snö nu. Och minusgrader så att den ligger kvar. Det behövs inte mycket alls men jag vill i alla fall ha såpass mycket att det blir permanent vitt på marken. Under senaste veckan har bilkörning känts väldigt otrevligt med det kompakta novembermörkret över blöta vägbanor. Vägbanor som dessutom inte fått mitt- eller sidlinjer målade på åratal. Ser det ut som, i alla fall. Blöta, omålade asfaltssträckor som dessutom är sämre upplysta på många håll än jag är van vid. I skattesänkningarnas namn finns väl förstås inte pengar längre för att upprätthålla den väg- och belysningsstandard vi varit bortskämda med.

Men det mesta som sköts av den offentliga sektorn har ju fått mindre pengar att röra sig med. Jag skulle ju själv beställa ny tid på sömnkliniken också men det visade sig vara lättare sagt än gjort. Trodde väl, i min enfald, att jag skulle få prata med en levande människa när jag ringde men det var först knappmenyer och därefter fick jag tala in mitt meddelande innan rösten talade om att de skulle ringa tillbaka inom tre dagar.

Vilket de INTe gjorde! Så jag ringde igen och väntade i tre dagar till utan att de hörde av sig. Tredje gången jag ringde skärpte jag till tonen då jag talade om för telefonsvararen att jag ville få tid för återbesök.

Därefter ringde jag sjukhusets växel och bad operatören som svarade att koppla mig till en levande människa. Men se det kunde hon inte göra för "så jobbar inte vi". Inte heller kunde hon vidarebefodra ett meddelande till dem med min ödmjuka bön att de skulle höra av sig. (För så jobbade de inte heller...)

MEN.... Samma dag som mitt tredje försök att nå dem ringde så en sköterska som berättade att de haft svår personalbrist på grund av sjukdom, kurser, semestrar och annat att de låg efter med jobbet. Och efter många om och men fick jag så en tid på torsdag klockan två.

Dagen därpå ringde en annan sköterska då mitt nästa samtal kommit först i kön att beta av och igår kom det tredje uppringningsförsöket att betala sig. Jag föreslog dem att göra om meddelandet man får i örat när det blir längre köer men....SÅ JOBBAR DE INTE HELLER!

Men det är ju bara samma sak som när jag skällde på vårt största telebolag för ett tag sedan. Kunder/patienter/brukare är inte så viktiga för företag, vårdinrättningar eller myndigheter.

Egentligen borde man starta en folkfront mot telefonköer och undantagslöst klaga högljutt varje gång man får vänta länge på att få kontakt med de där som tror att de kan bära sig åt hur som helst.

Men inte idag! Och imorgon är det ju söndag...

Sen är väl frågan om jag orkar bry mig om det på  måndag heller. Dels för att jag innerst inne vet att det knappast skulle ha någon större verkan. Men allra mest för att....

SÅ JOBBAR INTE JAG!

Jag jobbar för övrigt inte alls. Inte förrän på tisdag i alla fall. Ha det bra tills nästa gång vi ses, kära ordbrukare i Mörbylånga, Bastuträsk, Skärhamn och Trelleborg. Eller var ni nu finns...

SÅÅÅ jobbar jag!

Av Göran - 17 november 2019 19:38

Swish, sa det bara, så var helgen slut. På söndagkvällar, men nästan bara då, kan jag ibland längta efter skiftarbete igen. För när man är van vid att ha minst sex dagar ledigt efter sina fyra skift känns ju lördag-söndag som en fis i rymden ungefär. Det går så fort och veckan känns så lång då man viker sig ur lakanen på måndagsmorgonen.

Dessutom måste man konkurera med andra dagtidsarbetande om tiderna i tvättstugan. Annars brukar jag undvika att tvätta på helger eftersom jag är ledig fler vardagar än mina grannar.

Att springa upp och ner för källartrapporna för att tvätta, hänga, mangla och bära upp och vika tvätt efter en arbetsdag känns inte särskilt lockande. Men där hamnar man ju ändå ibland.

Men nu är det klart för den här gången och skjortor, strumpor och underkläder är rena liksom lakanen som ligger i min säng och väntar på min kropp.

Tittade ett slag på SMB igår kväll (Den nya förkortningen för Så mycket bättre) och fick än en gång jubla åt Niklas Strömstedts lustmord på en artiskollegas låt. För några år sedan gjorde han om en låt så att den handlade om att ta avstånd från rasism och främlingsfientlighet. Igår gav han sig på Magnus Ugglas klassiker "Jag mår illa".

Och f-n vet om inte Strömstedts version är ännu mer träffsäker än Ugglas orginal när den kom. Fast den nya versionen är förstås mycket snällare. Tror inte Niklas kan skriva en riktigt elak text.

Det tyckte jag var höjdpunkten i gårdagens program. Resten känns mer och mer som en onödig upprepning av ett koncept som man sugit det gottaste ur för flera år sedan.

Fick jag bestämma så skulle TV4 lägga programmet i malpåse i 4-5 år och sedan börja om som det var från början. Med nya artister varje år men kanske spela in på lite olika ställen. Varför inte spela in respektive artists program på deras barndoms ort. T.ex om de har med Dan Hylander så kunde man sända hans program från Malmö där han är född och uppväxt. Roger Pontare vill jag minnas kommer från Sorsele och då kunde man sända hans dag därifrån. Eller varför inte Helén Sjöholm som kommer härifrån stan. Jag har föresten en arbetskompis som var klasskamrat med henne i grundskolan. Samma skola dessutom där jag gick största delen av högstadiet  ett antal år före Helén.

Hur som helst så tycker jag inte att de ska fortsätta att rulla på i samma hjulspår en säsong till då denna jubileumsserie är över. Låt det vila ett par år! Låt folk få längta lite innan ni kör igång igen!

En vanlig 40-timmars arbetsvecka står för dörren och efter den kommer en kortare (tre dagar bara) innan jag får mer än lördag-söndag ledigt. Likadant blir det i december. Eftersom helgerna ligger på vardagar i år så kommer jag att jobba alla vardagar utom dagen före julafton för att fylla ut de timmar jag ska göra. Men dagarna mellan jul och nyår ska jag tillbringa i portvakten. Då kommer järnvägsrenoveringen och asfalteringen att vara klara så jag räknar med två lugna dagar där.

Mina två extra fridagar i slutet av nästa vecka (torsdag och fredag) tänkte jag ägna åt lite rejälare städning av mitt hem där katthåren fort bildar små drivor längs golven. Men då blir det en lite mer grundlig röjning plus att jag ska "göra advent" i lägenheten också. Det sistnämnda är dock gjort på 15-20 minuter eftersom jag inte pyntar så mycket utan brukar nöja mig med några elektriska ljusstakar, några tomtar på strategiska ställen samt några juldukar och julgardiner i köksfönstret.

Nu ska jag gå och se efter om diskmaskinen är klar och i så fall plocka in den rena disken så jag slipper det när jag kommer hem från jobbet imorgon. Då kommer jag dessutom direkt från rehabgympan och kommer att vara lite extra trött och hungrig. Så då är det bra om det går snabbt att få middagen på bordet.

Gör så gott ni kan, kära ordbrukare, med att ha det bra trots att det är november. Vi ses!

Av Göran - 16 november 2019 11:57

En frostnupen novemberlördag. Vad gör man med den? Än så länge har jag i alla fall inte uträttat några större gärningar och knappt ens några mindre mer än att brygga mitt kaffe och ordna frukost för några timmar sedan.

Denna frukost tycks min ansenliga mage ha glömt nu för den påstår ivirigt att svältdöden är nära, att den inte fått vad den vill ha och behöver på evigheters evighet.

Men jag tar det med ro, vet ju själv att jag absolut inte är nära någon svältkatastrof. Ska iväg snart och handla hem middagsmat och tänkte ta svängen förbi närmaste bensinmack som ju numera även är korvkiosker. De tar tio kronor för en kokt med bröd så om jag slantar upp en tjuga så duger det gott som lunch. 

Men innan dess ska Madame Citroen varmköras, hennes rutor ska skrapas rena från is. Eftersom jag inte är så lång (175 cm när jag mönstrade för militärtjänst 1975) och bilen ganska bred är det lite svårt att nå mitten på vindrutan. 

Men min Madame är ju en Citroen så jag sänker bara ner chassit på lägsta möjliga så blir det enklare att nå.

Och skulle vi få mycket snö så går jag andra vägen, höjer upp henne så mycket det går och får därmed markfrigång värdig en terrängbil nästan.

Sverige är nu klara för fotbolls-EM nästa sommar efter seger mot Rumänien på bortaplan igår kväll. Men jag är nästan gladare över att Rumänien förlorade än att SVerige vann, även om det är samma sak. För som deras publik bar sig åt mot Alexander Isak igår förtjänar de inte att få se sitt landslag i större mästerskap. Stora delar av den rumänska publiken skrek rasistika tillmälen och gjorde "ap-ljud" så fort den mörkhyade Alexander hade bollen. Det är så fult, så ovärdigt, så barnsligt och dumt att hela nationen Rumänien borde skämmas idag.

Det behöver dock ingen i Timrå IK göra för innan fotbollen började betvingade man Västervik i Småland igår kväll. Och nu börjar jag tycka att de håller på att hitta det där jag saknat under nästan hela hösten. Även när det gick som allra bäst, i början av säsongen, tyckte jag mig se att de inte riktigt får ut sin fulla potential. Men nu är man på väg dit efter två raka bortsegrar mot AIK och Västervik. Som, i och för sig, inte är några topplag detta år men ändå. I matchen mot AIK gjorde ju till och med "Lill-Emil" (Berglund) mål och det sker minsann inte ofta. Att AIK just då hade målvakten i båset för att satsa på sex utespelare är förstås en bidragande orsak. Emil är ändå en av mina absoluta favoritspelare i TIK. För han gör nämligen aldrig en dålig match. Även om hela laget underpresterar så ser han alltid till att ha gett allt när slutsignalen går och i försvarsspelet är han oumbärlig med sin inställning och kampvilja.

Och man kan ju inte ha ett lag som bara består av skyttekungar heller.

Nu är det matchfritt till på onsdag då Timrå möter Almtuna. Jag hade läst fel och trodde att det var länsderby mot Modo då men det dröjer ännu ett tag innan dess. Ända till 20/12 om jag sett rätt denna gång.

Därmed ska jag ta på jacka och skor och gå ut för att skrapa isen från bilen och sedan åka och handla mjölk och lite andra småsaker. Tror nästan att jag ska steka falkorv med potatis och senapssås till middag idag.

Ha  en fortsatt fin helg, kära ordbrukare i Moheda, Laholm, Överkalix och Frändefors. Vi ses igen!


Av Göran - 14 november 2019 19:58

Dränerad! Ja, på kraft och energi, alltså. Tur att det bara handlade om EN dag som jag skulle vikariera som portvakt. Tror inte jag har upplevt en så stressfull dag där sedan förra årtiondet. När jag började där för allra första gången. Då pågick ombyggnad av fabriken och området inrymde en herrans massa entreprenörsfirmor från en herrans massa länder. Vi hade tyskar, norrmän, islänningar, portugiser och polacker som man skulle koppla samtal till plus leveranser av alla möjliga slag på samma gång som vår egen produktion skulle skeppas ut till kunderna. På den tiden var vi fem personer under de mest intensiva timmarna och det behövdes verkligen. Nu klarar en person, i nödfall, att ta emot besökare, sköta telefonväxeln samt guida leverantörer och kunder rätt. 2008 var det full jobb för en person bara att släppa in och ut alla fordon medan växeln bemannades av minst två för att hinna svara. Vi hade dessutom en hel del annat smått och gott att göra om dagarna så i jämförelse med det var väl dagen idag en västanfläkt. 

Jag hade öppningen imorse och var således ensam fram till halv nio då, Rebecka, den andra vikarien dök upp. Och jag minns inte när jag senast registrerade in så många bilar och besökande människor. Man håller på att byta ut järnvägsspåren på området samt att lägga ny asfalt där man brutit upp den gamla för järnvägen. Och det är förstås just detta som gör att man knappt fick en lugn stund förrän min tillfälliga kollega kom till jobbet.

Allt det där känns i huvudet nu och det ska nog inte dröja så länge innan jag kryper ner mellan lakanen för välförtjänt vila och sömn inför veckans sista arbetsdag.

En av arbetskompisarna från förrådet kom förbi och häcklade mig lite när jag hade som mest att göra. Han sa att jag jobbat mer på den minut han stått och tittat än han sett mig göra under en hel dag på förrådet.

En smärre överdrift, förstås, men det ligger lite i vad han sa. Tänkte nyss att det kanske är just därför jag känner mig så sliten och tom i huvudet. För att jag vant mig vid att fördriva tid utan att ha ett smack att göra långa stunder.

Så jag svarade honom att det berödde på att jag kan så mycket mer av portvaktsjobbet. Där fick jag en två veckors väl planerad utbildning när jag en gång började där. På förrådet har jag inte fått någon utbildning alls i egentlig mening. Det jag kan har jag lärt mig mest av egen kraft plus givetvis med hjälp och svar från mina mest erfarna arbetskamrater där.

Skulden för det lägger jag på den fårskalle som företaget anställt som personalchef (även om han själv döpt om sin befattning till "HR-manager") och som skickade mig till förrådet på rehabplats för snart ett år sedan. Och jag glömmer aldrig känslan då jag steg in genom dörren första dagen och möttes av fem frågetecken som inte hade fått någon som helst införmation om att jag skulle jobba där ett slag. Så de rår ju inte för det. Hade HR-managern behagat berätta det så kanske de hade haft någon slags plan när jag kom. Jag kan säga att man känner sig ganska obetydlig i det läget då personalansvarige chefen inte bryr sig mer än så.

Men jag valde ju att ta skeden i vacker hand och spela med i teatern som företaget kallar rehab. Jag beslöt att dra så mycket nytta och glädje jag kan av den situation de satt mig i. Jag gör mig ingen som helst brådska att bli rehabiliterad nog att skickas tillbaka till skiftgången. Jag tjänar ju samma pengar nu och får sova på nätterna. Låt vara att jag inte får lika många dagar ledigt som resten av skiftlaget men jag är ändå ledig mycket mer än övriga daggående. Jag frågar alltså inget alls, försöker inte få fram svar på vad de planerar utan jag bara väntar ut dem.

Jag har dessutom, i praktiken, ingen chef. Formellt sett har jag samma chef som uppe i fabriken men henne ser jag bara som hastigast då hon springer in för att hämta något. En eller max två gånger i månaden. Och oftast tänker hon inte ens på att säga hej till mig. Går förbi utan att se mig. Som om jag vore luft...

Han som är chef över förrådet har inte mig alls i sina rullor och kan inte ens se efter om jag ber honom ta reda på hur många timmar kompledigt jag har innestående. Varje chef kan bara se sin egen personal i datorn. 

Det gör att om jag ville så skulle jag med lätthet kunna tillbringa sista timmen varje arbetdag i duschen eller träningslokalen. På betald arbetstid. Risken att bli påkommen vore ytterst liten.

Men jag vill inte chansa och kanske därmed ge dem en anledning att dra åt tumskruvarna på mig. Därför flyter jag liksom bara med och gör min del på förrådet. D.v.s det jag kan och har lärt mig själv. Försöker ställa upp för arbetskamraterna så mycket det går fast utan att överdriva.

Men ska sanningen fram så har jag tillbringat ett antal dagar varje månad med att göra nästan ingenting mer än att sitta och pilla på telefonen som en annan trettioåring. Spelat kort (patience) på mobilen, surfat på nätet och spelat Quizkampen på arbetstid.

Imorgon är det alltså fredag och är det lika lugnt som det brukar på fredagar så ska jag ändå ta och städa lite grand så att de som kan allt det där som jag inte fått lära mig kan ägna mig åt det medan jag agerar städgubbe.

Och det är väl inte det sämsta. Det blir ju fint när man har kört sopmaskinen över de största golvytorna efter att ha handsopat där det inte går att köra den. Det borde ge i alla fall 5000-6000 steg på stegräknaren i min "aj-fån".

Sängen, kudden och snarkmaskinen ropar förföriskt på mig nu så jag ska avsluta dagens svammel med att tillönska mina vördade ordbrukare en angenäm natt, en fin fredag och en härlig helg därefter.

Sköt om er! Så ingen annan måste göra det...

Av Göran - 13 november 2019 21:35

Jo, jag menar det faktiskt. Har från TV-soffan sett Timrå slå tillbaka AIK på bortaplan med hela fem mål mot ett. Och medan matchen pågick så tänkte jag att de ser ut lite som GIF Sundsvall gjorde under större delen av den nyss avslutade fotbollssäsongen. Man ser att det finns både kapacitet och vilja men de får liksom inte utdelning på sitt slit.

Jag har alltså inte blivit totalt hjärtlös på gamla dagar när jag t.o.m kan ha medlidande med ett Sthlms-lag som jag annars inte bryr mig det minsta om hur det går för. Ska jag vara riktigt ärlig så har jag nog t.o.m periodvis hemfallit åt skadeglädje när det gått tungt för just AIK eller Djurgården.

Någon djupare sorg är det dock inte frågan om för glädjen över Timråsegern grusas inte alls av de här tankarna. För än en gång tycker jag mig se att det finns mycket mer att få ut av Timrå IK denna vinter. Jag får hela tiden känslan att de fortfarande letar efter toppformen. 

Jag kan förstås ha fel men om jag har rätt och de, till slut, hittar det där lilla extra kan den här hockeyvintern sluta precis hur roligt som helst. Nu stundar bortamatch i Västervik på fredag och därefter är det dags för nästa upplaga av det media brukar kalla "slaget om Västernorrland" eller "surströmmingsderbyt" i Ö-vik mot Modo.

Ö-vikarna ligger trea i serien just nu, sex poäng före Timrå. Efter matchen kan det vara endera tre poäng emellan eller nio om Ö-vikarna vinner. Spännande!

Arbetsveckan har passerat mitten och endast två dagar återstår. Imorgon får jag dessutom lite omväxling eftersom jag då ska vikariera i portvakten då ordinarie personal där ska på heldagskurs.

Det innebär, i och för sig, att jag måste stiga upp tidigare eftersom jag börjar klockan sex. Men å andra sidan behöver jag inte byta kläder inifrån och ut utan de paltor jag hänger på mig efter morgonduschen duger. Plus det faktum att när jag slutar vid halv tre är det bara att stämpla ut och gå.

Så nu ska jag bara invänta de miljoner jag räknar med ska rulla in från V86-tävlingarna på Solvalla och Jägersro. Blir det tillräckligt många miljoner kan jag ju gå upp till direktören eller personalchefen innan jag går hem imorgon och snyta mig i deras gardiner på samma gång som jag avtackar mig själv från lång och trogen tjänst med omedelbar verkan. DET vore roligt!

Särskilt roligt blev väl dock inte denna klena ursäkt till blogginlägg. Men då får det väl vara så då. En halvtaskig blogg är ju också en blogg som jag brukar säga. Och som jag också brukar säga...; Vem tvingade dig att läsa?

Nej, godnatt på er, kära ordbrukare i slott och koja, världen över. Vi ses! Förr eller senare...

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
<<< November 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards