Alla inlägg under augusti 2017

Av Göran - 31 augusti 2017 08:14

  

Sverige har förlorat en kompis. För det var väl det han var, Janne "Loffe" Carlsson, hela Sveriges rolige polare. Jag kan tänka mig att om han gick ut på krogen i Sthlm (eller var som helst i Sverige) så hittade han genast människor som betraktade honom som en gammal vän.

Vem och vad var han egentligen?

Ingen lätt fråga att svara på för faktum är ju att han under sitt yrkesliv gjorde så många olika saker att ganska få egentligen har koll på det.

Mitt eget första minne av honom var när jag skulle besöka en skolkamrat runt 1970. Då stod en bil med släpvagn på gatan utanför grannhuset och på släpvagnen stod det "Hansson & Carlsson". Dem kände jag till och visste att trummisen (Janne) var en rolig prick dessutom. Jag visste också att i huset där bilen stod bodde en lärare på min skola. En äldre lärare som gick i pension något år efter. Som dessutom på den tiden var svärfar till "Loffe".

Men han hade ännu inte blivit "Loffe" för svenska folket då utan det dröjde ett par år då han spelade den rollen i TV-serien "Någonstans i Sverige".

Vid det laget bodde han i samma villaområde utanför Sthlm som min faster med familj och de berättade, efter att ha träffat honom på diverse fester och evenemang att han bara spelade sig själv. Det var sådan han var i verkligheten.

En glad spelevink som ville få alla omkring sig att må bra och vara glada.

Han syntes mycket i TV därefter. Hade egen lördagsunderhållning som toksågades av kultureliten men älskades av de breda massorna som vi kallar "vanligt folk". Och det var ju såklart för att han var som vi. Han personifierade nog uttrycket "vanligt folk".

Men han gjorde annat också. Seriösa roller framför allt i SVT;s filmatiseringar av Stig Claessons berättelser. På palmblad och rosor och Vem älskar Yngve Frej för att ta några exempel.

I svenska folkets hjärtan lär han dock bli ihågkommen som underhållare först och främst. Samt för sina roller i Repmånad och Göta kanal.

Så... Vila i frid, kompis! Hela Sveriges rolige polare som var så mycket mer än bara en lustigkurre. Jag hoppas du får cred för den seriösa sidan  också. Om du inte fick det under din levnad.

Av Göran - 27 augusti 2017 20:09

"Skadeglädje är den enda sanna glädjen" har jag hört sägas. Nu vet jag väl inte om jag håller med om det. Jag brukar försöka låta bli att glädjas åt andras olycka. Men ikväll är jag ändå lite skadeglad.

GIF Sundsvall-Örebro bevittnades via C-More här hemma ikväll. Och faktiskt började jag snart hoppas på att kanske, kanske skulle det äntligen komma en vändning. GIF skapade massor av chanser om än inte de där riktigt heta lägena. Men de förde spelet och jag tänkte att någon gång måste det väl  ge utdelining.

0-0 stod det i paus och i andra halvlek drog vår spanske mittfältare David Batanero på sig sin andra varning i matchen och blev därmed utvisad. Lite senare skapade Örebro sin andra farlighet på hela matchen och tror ni inte att de gjorde mål också. Mina tankar gick till alla gånger man läst om hur folk slängt ut TV;n genom fönstret då deras favoritlag förlorat. Men... ännu hade de ju inte förlorat.

Och det är nu vi kommer till det där med skadeglädjen!
Närkingarna hade med sig en hejaklack som troligen rymdes i två minibussar. D.v.s 14-15 väl förfriskade unga män.

När ÖSK tagit ledningen satte de igång att sjunga på melodin "Over in the gloryland" men med orden; "Sundsvall åker ur i år". Jag hörde det tydligt eftersom Giffarnas anhängare var moltysta efter utvisning och baklängesmål. Och sånt där ogillar jag nåt så otroligt. Vad är det för folk som måste gotta sig åt motståndarnas utsatta läge? Det är lite som att sparka på den som redan ligger nere för räkning. Och sådant tycker jag väldigt illa om.

Men kanske var det just det som tände hemmalaget lite extra. För det var knappt att det märktes att Örebro hade en spelare mer på planen. Tvärtom tog GIF över mer och mer och till sist hittade Linus Hallenius ÖSK-målvaktens vänstra kryss med ett hårt skott och bollen seglade i mål. Därefter bytte GIF in fjolårets stjärnskott Peter Wilson och han hann inte mer än komma in så fick han chansen på en kontring och forcerade in 2-1 för hemmalaget.

Där fick ni, kaxiga snorungar från Örebro som åkt hit för att se sina favoriter vinna!

"It ain´t over ´til the fat lady sings" säger man i USA och jag hoppas ni lärde er det ikväll. Man sparkar inte på den som redan ligger, lär er det!

Just därför var det extra skönt att ta alla tre poängen och därmed täppa till käften på de där gaphalsarna! Och om någon av er skulle råka läsa detta så kan ni ju fundera på om det kanske var just era ramsor som tände de 10 giffare som var kvar på plan lite extra. Jamen då var det ju indirekt ERT fel att Örebro förlorade ikväll!

Så jag tackar er för "tändvätskan" men det kan inte hjälpas att jag tycker det var rätt åt er att ni förlorade!

Och om man talar om rättvisa så kan ju ingen säga annat än att GIF Sundsvall skapade betydligt fler och vassare chanser än Örebro. Nu vet jag ju att det är målen som räknas, att ingen annan rättvisa finns i lagidrott.

Men ändå! 

Av Göran - 27 augusti 2017 07:10

För den som strikt följer almanackan och gammal tradition är det den sista sommarsöndagen idag. Jo, för nästa söndag är det september och då är enligt traditionen hösten här. Nu kan ju i och för sig september bjuda på dagar med varmare väder än vi haft under de som kallas sommar så vi ska inte låta oss nedslås av almanackan!

Igår "jobbade" jag övertid vid företagets 75-årsjubileum och tjänade oförskämt bra pengar mot en nästan obefintlig ansträngning. Min tilldelade arbetsuppgift var att bemanna portvakten och hålla telefonväxeln öppen. Utifall att något skulle hända. För även under såna evenemang jobbar ju produktionsavdelningarna ungefär som vanligt och riskerna där är samma som annars.

Dessutom hade vi runt tusen besökare som befann sig på området. Många av dem pensionärer och några av dem vet jag har fyllt 90. Så beredskapen var nog befogad.

Men eftersom inga missöden eller sjukdomsfall inträffade blev mitt arbete inget arbete utan bara närvaro. Jag fick visserligen peka ut toaletten åt några gäster men det räknas liksom inte, tycker jag.

Och vårt "Öppna Hus" blev ett lyckat evenemang. Så gott som alla hade glada ansikten när de lämnade oss och många berömde både arrangemangen, maten och alla jippon som ordnats.

En uniformerad musikkår från kommunala musikskolan spelade och det fanns en gycklargrupp som gick runt och skojade med folk, särskilt barnen förstås. Några ur personalen visade upp sina hobbykonstverk och en anställd som är fritidsflygare hade uppvisning med ett litet enmansplan och gjorde loopingar och andra flygtricks. Det bjöds på mat från en av stadens bättre resturanger och man hade många fler små påhitt för att roa folket som kom för att titta på fabriken.

Några ur personalen ställde också ut sina "raggarbilar", bl.a en Chevrolet Bel Air och en Buick som jag tyckte var riktigt snygga. Se bilder nedan...  


 

Det fanns också en miniatyrutställning för att visa vad aluminium kan användas till och jag förevigade denna "spejsade" motorcykel och trampcykel som huvudsakligen består av den metall vi tillverkar.


 

Denna bild passade jag på att ta innan vi slagit upp portarna för när det väl var igång kunde jag ju inte springa omkring ute hur som helst. Att min egen skugga kom med tar jag inget extra för.

Dock blev jag avlöst en stund och då passade jag på att hämta lite mat från cateringfirman. Kyckling och chilimarinerade räkor med mera. Mycket gott!

Då stötte jag också på dessa två, för mig mycket välbekanta herrar, som klätts upp i kläder som visade hur arbetarna kunde se ut i fabrikens barndom för 75 år sedan. Observera den maffiga mustaschen på mannen till höger. Den är alldeles äkta och gjorde att just han passade särskilt bra eftersom den typen av ansiktsprydnad var betydligt vanligare på den tiden. Lyckat val! Det är väl bara glasögonen som inte är tidstypiska på dem.


 

Idag ska alla bära hjälm och skyddsglasögon på området men på den tiden var det inte så noga. Gubbarna hade keps och förmän och högre chefer bar hatt. Det sägs att det då och då hände att vanliga arbetare bar hatt då de kom till jobbet vilket inte alltid gillades av förmannen eftersom de såg det som sitt privilegium att bära hatt för att lättare skiljas ut från arbetarna.

De flesta av de som ställde upp och hjälpte till under gårdagen hade avsevärt mer att göra än jag. Min fysiska insats inskränkte sig till rengöring av några utemöbler samt att ta ner flaggan från tre stänger när allt var över.

Idag ska jag, som utlovat, rulla och steka köttbullar för att retroaktivt fira köttbullens dag. Sen ska jag bänka mig i soffan och än en gång försöka uppbåda lite hopp inför GIF Sundsvalls hemmamatch mot Örebro. Det är dags att börja vinna nu! Örebro var, tror jag, det senaste lag som GIF lyckades vinna emot. Då på bortaplan någon gång i våras.

Sen kommer en vecka då det blir ännu lite mer övertid. Jag är kallad till ett möte på tisdag och på onsdag ska vi ha skyddskommitté. Samt att jag troligen på torsdag åker in och skriver protokollet från onsdagen.

Svampskogen ska också besökas i förhoppningen att hitta lite godsaker.

Ha en härlig söndag, kära ordbrukare! Vi ses igen!


Av Göran - 24 augusti 2017 20:41

Jag hade fel! Hur många gånger genom livet har jag inte sagt de orden? Jag var ju gift i nästan 25 år och vi män skämtar ju gärna om hur man som gift man "ALLTID" har fel. (Även när man har rätt och kan bevisa det)

Men självklart menar jag det jag skrev i mina två senaste inlägg. Om GIF-tränaren Joel Cedergren och hans spanske hjälptränare.

Missförstå mig inte, jag har absolut inget emot varken Joel eller Ferran! Men för en klubb i det läge som GIF befinner sig just nu är det viktigaste kanske inte VAD som händer utan ATT det händer något. Och har man inte kistorna fulla med guld som AIK, Malmö FF och Häcken och kan värva spelare som höjer lagets slagstyrka så får man hitta på nåt annat. Men det väljer alltså GIF-ledningen att inte göra i nuläget.

Jag hoppas att de gör rätt! D.v.s jag hoppas att jag förstår det när säsongen är över att de faktiskt gjorde rätt genom att ha is i magen och invänta framgångarna.

Ingen är gladare än jag om det då visar sig att jag ropade "Varg!" alldeles för tidigt. Och jag ska gärna be Joel om ursäkt offentligt om det visar sig att de rider ut stormen och häner kvar i allsvenskan.

För det är ju där jag vill ha dem. I högsta serien. Precis som när det gäller Timrå IK, mina hockeyälsklingar.

Där är säsongen så smått på väg att dra igång men mina förhoppningar på favoritlaget är ganska blygsamma. Tror inte att de har ett lag för att hamna "topp-fem" i hockeyalsvenskan. Så även där hoppas jag att jag har tokfel!

Sommaren, i den mån vi nu haft någon sådan, lider obönhörligt mot sitt slut. Under perioden maj-augusti måste jag dra ner persiennerna mot väster om jag ska se på TV före klockan 21;30. Snart kan jag ha dem uppe dygnet runt eftersom solen går ner allt tidigare för varje dag.

Snart har jag gjort av med två veckor av min långa ledighet också. På lördag sätts den på paus då jag ska in och hjälpa till med företagets 75-årsjubileum i form av "Öppet Hus".

Huset öppnar först klockan elva men jag har lovat att vara där vid 07;30 och hjälpa till med diverse förberedelser. När väl gästeran anländer blir det nog ganska lugnt för då ska jag vara i portvakten och hålla telefonväxeln öppen utifall att något händer med några besökare eller om de barn som är för små för att få gå på rundvandring drabbas av längtan efter sina föräldrar. Tror inte att det blir så betungande.

Onsdag i nästa vecka bryts ledigheten en gång till då jag har lovat avdelningschefen att hålla i skyddskommittéen och dagen därpå lär jag också åka dit för att skriva protokollet.

Efter det är jag dock, såvitt jag vet idag, ledig till den 23/9.

Latat mig har jag gjort ganska duktigt men även promenerat i skogen och kört mina gym-pass. Livsstilscoachen ska jag träffa den 29;e och då hoppas jag att det hänt lite mer på vågen och måttbandet.

Tyvärr verkar det som om jag kommer att få skicka iväg min spritt nya dator till Växjö igen. För efter att ha funkat klockrent i två veckor fick jag nya bekymmer idag. Plötsligt blev liksom bildskärmen grönrandig. Och när jag försökte starta om den kände den inte av tangentbordet. Som tur var så mindes jag att man kan använda skärm-tangenterna för att skriva lösenordet när man loggar in och efter en systemåterställning funkade tangentbordet igen men ränderna var kvar. Så det blir att ringa HP-supporten igen imorgon  och få hjälp.

Man blir som trött....

Tröttheten, kära ordbrukare, borde dock vara botad när jag väl börjar jobba som vanligt igen. Både förra och denna vecka har jag sovit som en sten och inte stigit upp förrän vid halv tio. (Ja, utom de dagar jag haft tvättstugan!)

Det hänrde fortfarande att jag somnar sittande vid dumburken (TV;n) eller här på datastolen men det sker allt mer sällan numera. Kanske håller jag på att besegra tröttspöket inom mig och återvända till de levandes skara.

För så länge det nu varar.....

På något sätt lyckades jag missa att det var Köttbullens dag igår och firade den inte. Igår firade jag kalopsens dag och idag blev det grillade kycklingens dag.

Jag lovar dock att köttbullarna ska hedras i mitt hem innan kommande helg är till ända.

Sköt om er, kära ordbrukare, så inte någon annan måste göra det!

1-3

Av Göran - 21 augusti 2017 22:37

Det gick ungefär som jag befarade. GIF förlorade hemma mot Kalmar i den där matchen där det var viktigare än någonsin att ta tre poäng. Och det blir allt mer uppenbart för mig var felet sitter.

Så där agerar ett lag utan självförtroende.

Man skapar chanser men i avgörande lägen sparkar GIF;s forwards stora hål i luften istället för att göra mål. Ikväll gjorde dessutom den kanske säkraste av våra defensiva pjäser, Erik Björkander, självmål efter att ha missbedömt en bakåtnick som ställde Tommy Naurin i GIF-målet. 

Det, om något, kära ordbrukare, visar på dåligt självförtroende.

Så jag vidhåller det jag skrev igår att klubbledningen måste agera. Och det enda sätt jag känner till är att sparka tränarna och ersätta dem med någon annan.

Det kanske kan tyckas att jag förespråkar den enkla vägen. Att sparka tränarparet är ju knappast innovativt eller nyskapande. Men NÅGOT måste man göra!
Styrelsen måste visa för spelartruppen, sponsorerna och fansen att här finns det handlingskraft. Vi försöker åtminstone att göra något åt problemen.

För visst finns det fler än jag som tycker att det känns konstigt att i match efter match se Joel Cedergren stå i lokalpressens web-TV och säga att han tycker att de är på rätt väg...?

Det räcker ju inteatt "vara på rätt väg"! Nu måste vi börja ta poäng och jag vet inte vem som ska ersätta Joel och Ferran. Men NÅGOT måste hända!

Tipset från mig blir därför att senast imorgon kallar GIF till presskonferens och meddelar att man bytt ut ledarstaben kring GIF Sunsvalls A-lag.

Kanske har jag fel, kanske har jag rätt! Det lär visa sig...

Men som det ser ut just nu får GIF vara glada om de ens klarar av ett kval.

Av Göran - 20 augusti 2017 21:16

Det stundar ödesmatch för GIF Sundsvall imorgon kväll. Kalmar FF kommer på besök och jag kan inte låta bli att påminna om den där junidagen för 41 år sedan då jag stod/satt på läktaren för att bevittna nykomlingsmötet mellan mitt lag IFK Sundsvall som vunnit den norra div.2-serien året innan (Division två var på den tiden den näst högsta serien under allsvenskan) och vinnaren av den södra serien Kalmar FF.

När de tankarna kom i huvudet beslöt jag att tänka efter vad jag egentligen minns av den där, för alla Sundsvalls fotbollsnördar, klassiska matchen. 

Jag minns att Kalmars tränare, Kaj Wieståhl, (som för övrigt fick sparken av KFF efter den förlusten) innan matchen gått ut i pressen och raljerat över IFK som ett ihopköpt lag utan egna produkter. Sant såtillvida att de bärande spelarna hämtats från Örgryte (Bo Börjesson och Lennart Ottordahl), IFK Norköping (Olle Nordin) och andra klubbar. Men totalt sett så bestod truppen av fler spelare från Sundsvall eller åtminstone Medelpad än GIF har idag.

Och varför är då matchen för 41 år sedan klassisk? 

Jo, för att IFK Sundsvall tog hem en jätteseger mot smålänningarna. "Vi" vann med 9-2!!!

Jo, det är sant. Nio mål mot två stod det på tavlan då domaren blåste av matchen efter dryga 90 minuter.

Jag minns att sedermera förbundskaptenen Olle Nordin gjorde tre av målen och stjärnvärvningen Reine Almqvist för en gångs skull också gjorde mål (hans sejour i Sundsvall blev aldrig någon störrre succé).

Jag minns också att en dåtida arbetskamrat som var inbiten GIF;are stannade hemma från jobbet i en hel vecka efter den matchen. Minnet säger också att det var ganska mycket folk på matchen men det är mer osäkert.

Idag är IFK Sundsvall förpassat till de lokala serierna, division fyra eller fem (jag vet inte så noga) och rivaliteten med GIF finns liksom inte längre. Inte ens hos mig (som på den tiden inte unnade giffarna minsta framgång)

Det gör jag dock numera och hoppas att spelarna i Kalmar FF känner historiens vingslag imorgon kväll då de springer in på konstgräset på "Nya Idrottsparken" på samma plats dör naturgräs växte 1976 i juni då deras klubb åkte på en riktigt propp just där och förlorade med 9-2.

Men för mig duger 1-0 eller 2-1 till GIF precis lika bra imorgon. Det viktiga är att ta poäng, helst treor förstås.

Dessvärre är jag dock inte särskilt optimstisk. Jag har ju kunnat konstatera att varje motståndarlag som gjort hemläxan och sett att GIF:s anfallsspel nästan alltid går via Erik Larssons fötter och sett till att neutralisera honom också brukar vinna matcherna mot GIF. Malmö FF och Östersunds FK är praktexempel på det. Nu tog vi visserligen EN poäng hemma mot ÖFK men det var ju tack vare en synskadad domare så det räknas liksom inte.

Nej, GIF har problem i allsvenskan 2017. Stora problem! Därför anser jag att klubben borde sparka tränarna och ta in nya röster i omklädningsrummet.

Inget ont sagt om varken Joel Cedergren eller hans spanska kollega men jag tror att föreningen måste visa spelartruppen att det finns handlingskraft även om det inte finns pengar att värva spelare för. 

I mina ögon har Joel gjort vad han kunnat med det material som ställts honom till förfogande. Men det räcker liksom inte. Och då tror jag att man måste agera på annat sätt. 

För att "väcka" en slumrande spelartrupp och försöka hänga kvar i allsvenskan. 

Imorgon kväll ska jag göra min del, åtminstone. Åker in och deltar på plats på "Norra Stå" och skriker så mycket jag bara orkar. Såvida det inte hällregnar...

Resten är upp till spelartruppen!

Av Göran - 19 augusti 2017 15:38

Så har man varit på marknaden i år igen då. Denna gången i hällande regn. Men varför tror ni att vetenskapen gav oss paraplyer? Jo, för att vi ska kunna trotsa vädret och gå ut utan att bli blöta.

Mot slutet var jag dock rätt fuktig ändå för det satte i att blåsa så vattnet kom både lodrätt pch vågrätt. Jackan liksom paraplyet hängdes på tork. Byxorna likaså, de byttes mot bekväma shorts när jag var hemma i min torra, sköna lägenhet.

Stegräknaren berättade att jag hade tillryggalagt dryga sextusen steg på de 2½ timme vi tillbringade på Selångers IP där marknaden håller till.

En bra slant har jag förslösat på salami, ren- och älgkorv samt de efterlängtade ostarna från Åsbergets gårdsmejeri i Bräcke i Jämtland. Det blev en rejäl bit Jungfru Marie som är en alldeles lagom lagrad hårdost. Styrka men ändå mild på samma gång. Och så den underbara mögelosten "Rocka Fett".

I ett undanskymt hörn av området hittade vi ett stånd där man sålde finska delikatesser och jag gick dit, glad i hågen, med förhoppningen att de skulle sälja surskorpor (Ganska likt de som säljs här under namnet Finncrisp men rejälare bitar och ännu mörkare och hårdare.)

Det hade de inte utan försökte istället sälja på mig ett mjukt svart finskt rågbröd.

Jag avstod men köpte istället lite finsk bastukorv. Som jag också gillar men numera är det sällan den finns i de affärer där jag oftast handlar. Så det var länge sedan jag fick någon sådan.

En bit torkat renkött och lite rökt fläskarré köpte jag också med mig och dessutom en ny svampkorg. Den gamla hade jag behandlat illa någon gång för mycket och glömt svamp kvar i den. Som sedan lagrat fukten som fått botten i korgen att ruttna ut. Men nu har jag minsann en ny. Med blommor på dessutom.

Lite fattigare på pengar men rikare på godsaker att njuta med ett glas rött framåt kvällen. Och om jag räknar ihop årets totala utgifter under rubriken; "Nöjen och rent slöseri" så upppgår totalen kanske till som mest 2 500 kr. Det finns folk som röker upp den summan på ett enda kvartal så jag tycker att det är rätt ok.

Dessutom går ju snart starten till veckans V75 där jag har investerat en hundralapp i hopp om att det ska vara min tur att få lukta på miljonerna. Och vem bryr sig om ett par ynka tusenlappar när man är månmiljonär?

Med eller utan marknad önskar jag er, kära ordbrukare, en underbar helg tillsammans eller var för sig.

Det regnar fortfarande och fortfarande heter presidenten i USA Donald Trump. Onödigt bådadera!

Av Göran - 16 augusti 2017 22:27

Tänk att en liten Y-frontad snigelkott kan påverka besöksstatistiken så. Jag brukar oftast ha 10-15 besökare per dag och är väl ganska nöjd med det. Men igår då jag gav mig in på vetenskapens område var det plötsligt hela 48 stycken som ville läsa om det lilla blötdjuret som delar av inlägget handlade om. Så många besökare har jag inte haft sedan jag skrev en kommentar hos en Sverigedemokrat som inte föll hans övriga läsare på läppen. Om man säger så...

Den gången välde det in hatiska kommentarer och meddelanden där de berättade att de visste var jag bor. Att jag skulle se mig om noga om jag gick utanför dörren. Såna som jag var inte önskvärda i SD:s Sverige fick jag veta. 

Jag publicerade inga av dessa hatkommentarer utan skickade dem direkt dit där de hör hemma - papperskorgen!

Niggerälskare, förrädare, muslimkramare och Sverigefiende var några av epiteten jag förärades med.

Men jag är ju absolut ingen fiende till mitt eget land. Tvärtom, jag älskar Sverige och de flesta av dess invånare också.

Tänk om de där gökarna också kunde göra det! Älska mer och hata mindre!

Men deras politik tar inga avstamp i kärlek utan de lever på att underblåsa hat och rädsla.

Igår tyckte jag att jag körde ett mördarpass i gymmet. Men dagens träning var ett par snäpp hårdare. Imorgon tror jag att jag ska ta en tur i skogen med gåstavarna istället för gymmet. För passet jag gjorde idag känns i axlar, knän och rygg idag. Så kanske det är bättre med en skogspromenad då.

Det tar fortfarande emot när jag ska träna. Jag måste fortfarande tvinga mig iväg till gympasset eller skogsvandringen. Hittills har jag dock lyckats ganska bra med det och jag hoppas att snart få det där suget efter träningen som jag vet kommer med tiden.

Men som jag sa senast; Jag är inte 25 längre och får acceptera att allt tar lite längre tid.

Idag har jag varit till gruvan en sväng på uppföljningsmöte av min rehab. D.v.s detta projekt som ska få mig att må bättre, träna mer och minska midjemåttet. Livsstilscoachen var orolig för mina värden i våras men blodytrtycket hade ju gått ner riktigt bra. Hon bad mig dock att gå och få blodsockret kollat så jag inte ligger i riskzonen för diabetes. Så efter rehab-mötet besökte jag företagssköterskan som fick kolla upp det. Och det låg helt normalt, tack och lov! 5,8 är enligt Ingela (sjuksystern) helt normalt.

Så... Gubben kämpar på! Mot extrakilon och Sverigedemokrater. Mot taskig kondition och mot hatarna. 

För livet, hälsan och kärleken! Och ännu återstår massor av min ledighet!

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards