Alla inlägg under februari 2015

Av Göran - 25 februari 2015 17:36

"Det är gott att leva! Trots allt..."

Ibland känns det faktiskt fortfarande som om jag lever. LEVER, alltså (med stora bokstäver och inte bara "är vid liv")

Det är ju nämligen inte riktigt samma sak. Att jag är vid liv är ju lätt att kolla genom att känna efter om jag fortfarande har puls. Har jag INTE det så är det ju bara att "kila vidare", "gå till andra sidan", "ta ner skylten", "kasta in handduken", säga "tack för kaffet" eller helt enkelt begära att någon medicinskt kunnig person dödförklarar en officiellt.

Så illa är det nu inte. (Jag dementerar härmed bestämt alla eventuella rykten om min hädanfärd!) Men, som sagt, så är det en viss skillnad på att leva och på att vara vid liv.

Det är löningsdag idag. Och det vet ni ju alla att.... "Då finns det ingen som tar en. Man är kung, kung, kung i baren!"

Nu har jag väl inte varit kung i någon bar och ingen annanstans heller för den delen. Men jag har unnat mig lite av livets goda idag. Det tycker jag att man får när man har varit duktig och jobbat extra så man får skaplig lön.

För några veckor sedan var jag inne på COOP Forum i Birsta norr om sta´n och lät deras manuella chark kittla mina smaksinnen. T.ex låg där då en entrecote av sällan skådat slag och jag minns att jag undrade hur god denna köttbit skulle kunna bli efter lite kärleksfull kryddning och tillagning på min förhistoriska spis.

Idag åkte jag dit igen och nu hade de en lokalproducerad entrecote till det facila (?) priset av 379 kr/kg. 

Aldig nånsin i mitt liv, fram till idag, har jag unnat mig såååå dyrt kött. Men nu hade jag, som sagt, fått en ganska bra lön så nu tänkte jag att EN jävla gång i livet måste man väl få prova på riktigt högkvalitativt kött. Så jag slog till och köpte en skiva.

Närapå 90 kronor kostade denna enda skiva kött som skulle bli min middag idag. Ihop med fem smörstekta gröna sparrisar, bearnaisesås och en grönsallad. Och inte nog med det. När den vänliga COOP-damen hade plastat in mitt oförskämt dyra köttstycke hörde jag genast min röst säga...; "Har ni någon valnötstårta?" (D.v.s den där underbara osten med valnötter i som är sååå god och såååååå DYYYYYR!)

Det hade de! Så jag bad om en skiva på en knapp centimeter för 28;50. Denna lilla skiva valnötsost fick tjäna som dessert åt mig efter den maffiga köttbiten och det är YTTERST tveksamt vilket som var godast.

Till dessa två rätter (varm- och efterrätt) inmundigades ett rött vin som heter Appassimento. Detta hade jag aldrig smakat innan men ännu en sympatisk dam -denna gång i Systembolagets gröna tröja- rekommenderade detta till mörkt kött och feta ostar. Och jag tackar verkligen för tipset, det var länge sen jag smakade ett godare rödtjut.

Andra glaset är upphällt nu men efter det får det vara stopp. Imorgon är det äntligen arbetsdag igen och jag ska upp i ottan för ännu en dag i aluminiumframställningens tjänst.

Så... vet ni vad, kära ordbrukare? Nästa gång ni får påfyllning på era konton - åk till närmaste anständiga köttbutik och unna er ett riktigt maffigt köttstycke (eller vad du nu tycker om - det går PRECIS lika bra med selleri, blodpudding, fiskpinnar eller falukorv). Laga sedan till din favoriträtt, njut den med lämplig dryck och må gott ett tag! Och skit totalt i världen utanför för en stund! Den klarar sig alltid. Tänk att NU är det MIN tur! 

Because you´re worth it! 

Sådetså!

Vi hörs!

Förr eller senare...


ANNONS
Av Göran - 20 februari 2015 13:59

Det känns som vår ute idag. Jodå, jag vet såklart att det bara är en föraning, att naturen bara luras för att sen när vi jublar som bäst över vårens ankomst slå ner oss i skoskaften med rejäl snöstorm och arktisk kyla.

Men det KÄNNS som vår ändå idag så varför inte unna sig att njuta lite av det? Solskenet, takdroppet, slasket runt vinterskor och vinterdäck då man förflyttar sig utomhus. Jag satt faktiskt en stund på balkongen förut och njöt en kopp kaffe i solskenet men rätt snart blev det för kallt så i valet mellan att ta på vinterjacka eller att gå in så hamnade jag här istället. Jag gick av sista nattskiftet imorse och kanske hjälper tröttheten till att göra mig lite mer frusen än annars, det tar lite tid att liksom riktigt "bli människa" igen efter de där arbetsnätterna. 

Så mycket till ledghet blir det nu inte, utom kommande helg är nog varje dag intecknad med olika ativiteter. Några av dem betalda av min arbetgivare, andra inte. Friveckan avslutas med avlöningsdag på onsdag så när man åker till "gruvan" igen på torsdag morgon så är det med nybetalda räkningar och påfyllda visthusbodar.

Eller njaäe... Några visthusbodar har jag förstås inte men jag får väl fylla upp kyl och frys i alla fall. Frysen börjar se ganska tom ut nu men det som finns ska ändå räcka för att varken jag eller sonen ska svälta ihjäl innan onsdag.

Just denna dag ska jag grilla tjocka revbenspjäll som Maxi hade godheten att sälja för endast 29:90kr/kg. Sonen får stekt potatis till köttet och själv äter jag väl lite broccoli och en grönsallad. Inte dumt alls!

Debatt pågår i lokalpressen om nåt jag inte alls kan förstå att någon utomstående behöver störa sig på. Det är så att ägaren till ICA;s lokala Maxibutik (den med revbensspjällen) har haft fräckheten att då och då bjuda in de tiggare som sitter utanför entrén till affären. Detta behöver alltså en massa lokala förmågor(?) ha åsikter om och tycka till exempel att tiggarna inte ska uppmuntras utan snarare ignoreras så kanske de åker hem till sitt eget fattiga land så vi slipper se dem.

Alltså... vad är det med folk i det här landet? Tror man verkligen att vi är så mycket märkvärdigare än alla andra? Att ett litet struntland som vårt spelar någon större roll för majoriteten av jordens folk? Att tala svenska är en färdighet som en ytterst liten procent av världens samlade befolkning behärskar. Tusentals gånger fler pratar exempelvis kinesiska eller hindi. 

På engelska finns ett uttryck som jag önskar att vi hade en motsvarighet till. Man säger "He/she is barking up the wrong tree". Någon skäller vid fel träd, alltså. Och det är precis vad jag tycker att dessa människor gör. Skäller på offren istället för på det system som tvingar dem till tiggeri. För ingen med förståndet någorlunda intakt tror väl på det där som en del faktiskt säger rent ut. Att tiggarna tigger för att de är för lata att arbeta.

Jo, tjena! Vem fan väljer att sitta med en MacDonaldsmugg på marken i minusgrader och med tur kanske få ihop hundra kronor på en dag om man kunde välja att gå till en varm, ombonad arbetsplats och kvittera ut säkra pengar den tjugofemte varje månad? Ingen! Jag lovar! Du skulle inte göra det så varför skulle nån annan? De ÄR inte dummare än vi!

Jag tror att de som säger så väljer att tro det för då behöver de inte besvära sig med att ha medkänsla med världens fattigaste. Då kan man istället fördöma dem och säga att de får skylla sig själva som inte skaffar sig jobb.

Det är att göra det väldigt lätt för sig. Att lura sig själv för att med gott samvete kunna blunda/titta bort då MacDonaldsmuggen sträcks emot en och en försynt röst säger "Please!".

Jordens samlade tillgångar skulle räcka gott och väl att föda oss alla om vi delade mer jämlikt på dem. Men naturen har ju gett oss girigheten inbyggd som drivkraft så ett fåtal av oss har ju samlat på sig så gigantiska andelar att det måste drabba någon annan i slutänden. Och det är kanske de rikaste som även är snålast. Det kanske inte är en tillfällighet att Disneykoncernen valt att göra Farrbror Joakim till inte bara rikast men även snålast i Ankeborg.

Kontanter ger jag inte så ofta eftersom jag nästan aldrig har några på mig, betalar nästan bara med kort. Däremot händer det då och då att jag handlar lite ätbarheter som jag skänker till den stackare som sitter där på marken utanför butiken och säger "Please!". Några bananer, en kexchoklad och något drickbart brukar också uppskattas.

Fast helst såg jag väl att vi hade en värld där ingen behövde tigga för att överleva. Där vi delade med oss till de som inte kan försörja sig själva (många, många av dessa tiggare är ju invalider som knappt kan gå ens med käppar).

Kanske i mitt nästa liv...

Nu ska revbensspjällen styckas i mindre bitar, kryddas och grillas. Sedan ska jag försöka äta dem med en djup tacksamhet att jag faktiskt fortfarande KAN betala för min mat, bostad och en herrans massa som jag egentligen skulle klara mig lika bra utan. Samt besinna det faktum att en hel massa andra skulle vara överlyckliga att ha bara en bråkdel av allt det där som är självklarheter för mig och de flesta andra svenskar.

Ha en härlig fredag och helg, kära ordbrukare, i Vattholma, Örkelljunga, Abrahamsberg och Ängelholm. Minns att ni tillhör den rikare fjärdedelen av jordens befolkning. Och var lite tacksam över det!

ANNONS
Av Göran - 13 februari 2015 07:42

Rubriken kan kanske tolkas som olycksbådande. Om man är vidskeplig, alltså. Jag tror inte att jag är så värst vidskeplig så jag väljer nog att inte bry mig så mycket. Jag kommer alltså med stor sannolikhet att våga både gå ut och köra bil utan rädsla. För OM det verkligen fanns så förhöjda risker med denna dag som några väljer att tro så kan ju den där elaka oturen hitta en lika lätt om man sitter i godan ro framför sin dator och författar klokskaper/dumheter som jag gör nu.

Jag menar, det KAN ju komma en komet inrykande genom fönstret och svepa mig av stolen och förvandla mig till en våt fläck på garderobsdörrarna mitt emot fönstret. Huset KAN ju rasa ihop över mig eller stolen där jag sitter KAN ju braka ihop så jag knäcker både rygg och nacke.

Så jag låter inte gammal folktro påverka hur min dag ska se ut. Dagen är ledig och jag har inga egentliga planer för den mer än att försöka komma iväg på ett träningspass. Sen ska jag väl försöka åstadkomma nån sorts mat, det lutar åt kyckling i någon form idag.

Men trots bristen på vidskepelse hos mig är det ändå en fördel med fredag den trettonde. OM något extraordinärt negativt inträffar så har jag ju nåt att skylla på. "Ja, det var ju en jävla otur men det är ju ändå fredag den 13;e..."

Värre blir det om jag, mot all förmodan i världen, skulle ha tur i nåt avseende idag. Hur ska jag i så fall förklara det?

Men den risken är nog minimal, jag kommer varken att köpa trisslott eller spela på trav idag. Av den enkla anledningen att det inte finns finanser över för sånt. Kontona hos både ATG och Svenska spel är nollade och jag har inte råd att fylla på dem. Så det blir nog helt enkelt en dag som vilken som helst.

Riksbanken har lyckats sänka sin styrränta under noll för första gången någonsin. Vem tror ni kommer att få betala för det då? För kostnader lär ju uoppstå...

Ingen svår fråga, förstås. Det blir ju du och jag och alla deras kunder såklart. Som alltid. Man talar om hur viktiga kunderna är för banker och andra affärsdrivande verksamheter men vi är ändå de som ALLTID får "stå för fiolerna".

På ett eller annat sätt kommer de att pungslå oss för att täcka sina eventuella förluster. Som alltid!

Banker är en av sakerna jag inte riktigt kan förstå mig på här i livet. De hanterar inte längre pengar utan bara siffror. Nästan alla deras tjänster är numera avgiftsbelagda. Frågan är bara när de börjar kräva inträdesavgift om en kund vill komma in på ett bankkontor. Och detta har skett samtidigt som de stängt ner massor av bankkontor och gjort sig av med en massa anställda.

Det är som jag sagt förut: Det KAN löna sig att råna en bank. Men vad som garanterat är mer lukrativt är ju att äga en bank. Då kan man ju, utan risk för påföljder, råna sina kunder om och om igen.

Nej, i dagens läge är det nog lika så bra för den som händelsevis har några pengar att gömma dem i madrassen. Man får ingen ränta där heller men det kostar heller ingenting.

Klockan har passerat åtta och jag ska gå och smojsa ihop någon sorts frukost. Mina vördade ordbrukare tillönskas därmed en fin fredag den trettonde. Bry er inte om gammalt skrock! Allt kan gå åt helvete precis vilken annan dag som helst också!

Så... Var inte så förtvivlat rädda om er utan lev! I Falsterbo, Marstrand, Ödeshög och Bastuträsk eller var ni nu framlever era dagar. Med all sannolikhet kommer jag tillbaka. Förr eller senare...

Av Göran - 4 februari 2015 07:20

Onsdag morgon! Mitt i veckan. Fast... vilken skiftarbetare bryr sig om vad dagarna heter? Lediga dagar får vara helg vare sig de heter onsdag eller lördag. Och arbetsdagar blir måndag även om almanackan visar rött.

Men denna dag kallas ju även lill-lördag eller pig-lördag. Det senare namnet kommer från den tid då välbeställda familjer hade tjänstefolk. Någon gång måste ju även dessa få vara lediga och eftersom överklassen ofta hade middagsbjudningar på helgen fick pigor och drängar sin chans att slå klackarna i taket på onsdagarna istället. Om de hade råd kunde de då gå på bio eller "på lokal" för att svänga sina lurviga eller bara för att träffa likasinnade. Men jag misstänker att en hel del av dem var så trötta av hårt arbete i alldeles för många timmar per dygn att de bara tog det lugnt och laddade för ännu en arbetsvecka.

Sen är det åter dags att "komma ut" som jag gjort några gånger förut även om det nog var längesen sist.

Jag har gått ner mig i "Farmen-träsket". D.v.s jag följer, om än kanske inte slaviskt, tevefyras dokusåpa Farmen. I hopp om att ingen ska se mig boar jag ner mig i soffan mellan 19,30-20,00 varje vardagkväll och tittar i smyg.

Innan ni börjar förfasa er, kära ordbrukare, över detta förfall hos mig, låt mig försöka förklara varför.

Jag ogillar egentligen hela konceptet med dokusåpor. Tycker att det oftast bli förnedrings-TV av det. Och förnedringsfaktorn finns med i Farmen också, tro inget annat. Fast kanske i lite mindre omfattning än vissa andra.

Men detta är ju dock nåt som kanalcheferna gillar eftersom det lockar tittare. Och ju fler tittare desto lättare att sälja reklamtid. Och desto mer pengar kan de begära för denna tid.

Det jag finner nästan oemotståndligt intressant med just Farmen är det där spelet mellan människor. Hur vi agerar när vi hamnar i en situation som vi aldrig varit i. Med människor som vi måste interagera med samtidigt som de är våra konkurrenter i spelet om en halv miljon kronor.

Castingen (rollbesättningen) är också mycket noggrannt gjord. Man söker - och finner också - människor som det lätt skapas konflikter kring (för det är bra TV). Udda perrsonligheter, starka personligheter. De svaga åker ut i de första avsnitten. Sen åker de som inte är tillräckligt taktiska.

Hemma i TV-sofforna ska vi sitta och förfasa oss över han som sviker löften till höger och vänster eller hon som (bildligt talat) hugger bästisen i ryggen så fort chansen uppstår. För mig är det helt uppenbart att som deltagare måste var och en välja sitt eget sätt att nå målet och några vänner lär man inte hitta. Jag skulle aldrig lita på någon om jag mot all förmodan i världen skulle delta.

Och på samma gång som man vill slå ut alla andra så måste man ju även interagera med dem, samarbeta för ALLAS bästa på samma gång som man ska slå ut de andra. Det skapar det där spelet som jag finner intressant!

Vem som vinner struntar jag nästan helt i.

Om några timmar ska jag iväg på ett möte och funderar på att innan dess intaga en IKEA-frukost igen. Lite äggröra, bacon och annat jox som jag slipper laga själv. Meningen var att jag skulle laga kalops idag men jag glömde ta fram kött ur frysen igår kväll så det är numera uppskjutet till imorgon. Det blir fiskgryta till middag istället. 

Ledigheten börjar gå mot sitt slut, bara idag och imorgon kvar innan det bär till igen. Men jag är ju snart ledig igen, på tisdag morgon går jag av sista natten och har sedan friddagar resten av nästa vecka.

Kanske livet inte är så jävla dumt ändå? Fastän det är vinter och mörkt. Det har ju vänt och nu börjar det synas också. Igår råkade jag titta ut genom fönstren vid 16-tiden och... Det var inte becksvart i alla fall. Inte fullt dagsljus men inte heller kolmörker.

Så det går åt rätt håll! Kom ihåg det när minusgraderna biter dig i kinderna eller snöslasket plaskar runt skor eller bildäck. Det kommer en vår! I år också. Även om mycket lidande återstår innan vi är där.

Så kämpa på, kära ordbrukare i Mellansel, Rydaholm, Åmål och på Tjörn. Vi ses igen! När andan faller på...


Av Göran - 2 februari 2015 22:29

"Just nu är det många som ringer till oss..."

Det känner vi igen, eller hur? Och vi finner oss i det eftersom vi inte har nåt annat val. Vi kanske MÅSTE ha kontakt med det där företaget eller den där myndigheten som talar om att väntetiden beräknas till "mindre än..." och att vi behåller vår plats i kön.

Men det där är inget annat än ett jävla otyg. Vad det handlar om är ju förstås att de ökat sina vinstmarginaler genom att ge sina kunder riktigt jävla dålig service! För visst f-n är tillfällena lätt räknade då du har tid/vill sitta och vänta med luren vid örat i kanske 25 minuter. Eller ännu mer, i vissa fall.

Skulle du intervjua en toppchef hos t.ex Telia, Försäkringskassan, Swedbank eller nästan vilket företag som helst så skulle de spiksäkert svänga ihop nån ursäkt/förklaring menad att få oss att tro att det blivit såhär för att förbättra för oss kunder.

Men "då ljuuuuuger pigan", som Fridolf Rhudin sa i sin klassiska monolog om den ensamma hunden.

Ja, det är inget annat än en ren lögn om de säger så. För det där handlar endast och allenast om att tjäna pengar.

Men vi snälla, lydiga kunder finner oss i det för.... Vi har för fan inget annat val! Men dålig service är det! Riktigt, riktigt dålig service!

Jag har skrivit om detta förut om än för ganska längesen och då nämnde jag även den kurs jag deltog i när min arbetsgivare skulle införa kvalitetssäkring enligt ISO-systemet. Där fick vi bland mycket annat lära oss att det inte fanns nåt som hette bra kvalitet. Man skulle säga RÄTT kvalitet istället. D.v.s kunden skulle få vad kunden hade rätt att förvänta sig, vad de beställt och vad de betalade för helt enkelt. Vår utmärkte föreläsare lärde oss också att allt utöver tre signaler i en telefonväxel var oacceptabelt. Det var FEL kvalitet! 

Nu tror kanske mina ordbrukare att jag deltog i den kursen för typ 35-40 år sen. Men det var faktiskt så sent som i början av 90-talet. Och ändå har man från företagarhåll förändrat kvalitetsbegreppet så mycket sen dess!

Det är ju bara det att det är fortfarande skitdålig kvalitet om jag tvingas vänta i 15-45 minuter för att bli kopplad rätt i deras växel. Det är inte bara dåligt, det är uruselt! Om man nu ens kommer fram...

Jag har väl för h-e annat att göra än att sitta och få bakelitöra av att hålla telefonen tryckt emot det i en halv evighet. Varför ska jag behöva vänta och vänta och vänta? De väntar minsann inte på mig! Eller på er andra heller för den delen. De tycker minsann att de ska ha sina pengar absolut senast på förfallodagen.

Tänk om man skulle skicka dem ett brev istället... "Just nu är det många som skickar fakturor till mig så din fodran är placerad i kö. Jag tar ställning till just ert störtlöjliga krav så fort jag hinner och ni behåller er plats i kön. Er väntetid beräknas till mindre än sex månader. Tryck ETT om du väljer att avstå ditt krav!"

Eller kanske vi alla skulle bojkotta alla företag där man får den där klassikern i örat om man ringer dem!

Detta ligger naturligtvis helt i linje med det medvetna arbete som våra olika regeringar bedrivit under mer än trettio år. Att företagens vinster måste få öka. Hela tiden och in i oändlighet! Annars kanske de flyttar till Ukraina, Bulgarien eller Pakistan så de inte svälter ihjäl.

Börjar det inte bli dags att starta en motståndsrörelse som sätter stopp för det där förbannade kösystemen som låter ens bank stänga alla sina kundtjänster och ersätta dem med en halvautomatisk som förläggs i Polen eller nåt annat låglöneland? Börjar det inte bli dags att något politiskt parti för upp frågan på agendan.

Jag är i alla fall skitless på "Just nu är det många som ringer...". Anställ mer folk då för i helvete! Kan ni inte klara av att serva kunden inom rimlig tid (max ett par minuter) så har ni förbanne mig misslyckats! Punkt.

Och NUUUU trampar jag på ömma tår... "Misslyckas" är inte ett okej ord att använda i deras kretsar. Misslyckas får man ju inte göra. Misslyckas man tjänar man ju mindre stålar om ens några överhuvudtaget.

Så... från och med imorgon; Vägra telefonköer! Vägra att slösa din dyrbara tid på att hålla en tyst telefon mot örat där det enda som hindrar dig att somna är den där rösten som med jämna mellanrum påminner oss om att vi "behåller vår plats i kön" och i enstaka fall även tackar oss för att vi väntar.

Vill de oss något får de väl söka upp oss. Lycka till, säger jag. Mig kan ni leta i ishallar där Timrå IK spelar, i aluminumfabriker, svampskogar samt vid ödsligt belågna mörka små skogstjärnar sommartid. Lycka till, som sagt!

Men... just nu är det inte en enda jävel som ringer så hade ni ringt nu så hade ni kanske fått svar...

Otur va´?

Av Göran - 2 februari 2015 13:23

Fy för den lede, vad illa jag tycker om vintern! Har den ens något existensberättigande? Jo, jag vet att en del åker skidor på den eller snöskoter och inte vill leva utan det. Bygger "gubbar" av den! Men de blir ju själva gamla en dag!

Har bara stuckit näsan utanför porten två gånger och ingen av dem blev långvarig. Eftersom det vräkte ner snö då jag kom hem igår från Willys satte jag aldrig i motor- och kupévärmare eftersom bilen blir så isig då. Därför gick jag ut för några timmar sedan och sopade bort snön innan jag satte i kabeln i motorvärmarstolpen.

Och... tror ni att jag hann mer än innanför dörren innan det satte i att snöa lika jävligt igen? Nej, just det. Så nu står det en blå-vit snöhög på min parkeringsplats och ser ut ganska mycket som en iglo.

Sen var jag ute med soppåsen för en halvtimme sedan och det blåste forfarande småjävlar ute och snöade också.

Jag hade rensat och skurit blomkål och broccoli och därför blev påsen snabbt full av rotstock och blad som jag inte så gärna vill äta. Men resten är nu förkokat för att så småningom ostgratineras i ugnen och bli middag åt far och son Karlsson tillsammans med gammaldags hederligt knaperstekt rimmat fläsk. Om jag vissa andra dagar har retat upp LCHF-gudarna så plockar jag poäng hos dem idag åtminstone. Inte en kolhydrat så långt ögat når!

Jag har bestämt mig nu för att strama upp det där med maten igen, det har varit lite si och så en längre tid nu. Jag har hittat på ursäkter inför mig själv alldeles för ofta den senaste tiden och intalat mig att "bara idag" kan jag äta spagetti/ris/potatis eftersom sonen ville ha det. Och så skärper jag till mig från och med imorgon...

Jo, tjena´, vad jag har skärpt mig då!

Har tänkt lite på det där med att "eftersom det aldrig är för sent att bättra sig så kan jag vänta ett tag till"! Sonen är snart utflyttad föresten. Hans mor ahr fått lägenhet så nu tänker han bo hos henne ett slag istället.

Jag har försökt intala mig själv att det då blir enklare att vara nitisk med maten eftersom jag då bara har mig själv att laga till/handla för. Men det vete väl fanken om det är så. För inte är det ju hans fel att jag gör de val jag gör!

Det är bara så bekvämt att använda som ursäkt inför sig själv att någon annan ska ha mat och inte vill äta som jag.

Övertidsskiften är avklarade och nu efteråt känner jag mig nöjd med att jag bet ihop och gjorde det. Om inte annat kommer jag att glädjas åt det då februarilönen anländer.

Fast då lär väl en eller annan kostnad som jag inte räknat med hitta mig. Som de ALLTID gör om jag råkar ha lite bättre lön någon månad. Tror nästan att det är nån naturlag som styr det där...

Därför planerar jag inte in att köpa något jag inte skulle ha köpt annars utan väntar in universums hämnd för något jag gjort mig skyldig till men inte minns eller vet om. För så brukar det ju alltid bli!

Men... har ni tänkt på att det inte ens är fem månader kvar till midsommarafton? En midsommar då jag dessutom är ledig för första gången sedan jag återgick till skiftarbete för snart fem år sedan. En gång var jag visserligen ledig på själva midsommaraftonen men började dagskift på midsommardagen och var därmed tvungen att hålla mig i någorlunda stillhet, någorlunda nära hemmet för att komma i säng i tid och orka upp klockan halv fem på morgonen.

Men kommande sommar är jag alltså ledig hela helgen! Undrar just vad man hittar på då?

Varmare lär det ju vara åtminstone! Och snön bör ja ha gått upp i rök. Vattenånga alltså.

Det får bli trösten en kulen februarimåndag några mil öster om Sveriges geografiska mittpunkt.

Sköt om er kära ordbrukare i Harstena, Almagrundet, Draghällan, Bjuröklubb och Ölands södra udde och på alla andra fyrplatser. Liksom på ställen som saknar fyr.


Presentation

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Blogkeen
Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se