Ur led är tiden. Så har domedagsprofeter ropat åtskilliga gånger genom världshistorien. Och nu skallar de ropen igen i spåren av pandemin över världen. Ännu har ingen mig närstående drabbats såvitt jag vet men det kanske bara är en tidsfråga. Satt en stund förut och surfade runt lite på "tuben" (Youtube för den som inte vet vad jag menar) och hittade Bert Karlssons vlogg (Visst säger man så om videobloggar?) där Mr Dansbandsmusk sitter i en soffa i sitt hem och ondgör sig över makthavarna i allmänhet och sossar och miljöpartister i synnerhet. Har inte sett den kanalen förut men tydligen lägger han ut inlägg var och varannan dag där han sitter och talar om för svenska folket vad som är rätt och fel. Dessutom kan man tydligen kommentera och det som skrivs läggs upp i en infälld ruta i bilden. Bert och hans kameraman läser så gott de hinner och svarar på några. I kommentatorsfältet flödar förstås hatet också och några människor tyckte att det var väldigt viktigt att tala om för världen att si och så många av dödsfallen i Stockholm drabbade svensk-somalier. Vad jag kan hålla med Bert om är väl att Sverige borde ha satsat mer på integration och sett till att de lärt sig svenska snarast möjligt eftersom han menade att det var okunskapen som gjorde att de inte hade förstånd att akta sig för smittan som många andra gör och gjort.

Som alltid när jag läser och ser sånt som retar mig eller gör mig upprörd tröttnade jag ganska fort och övergick till att söka inslag som får mig att tänka på lite annat för en stund. Och gissa vad jag snubblade över som jag inte sett och hört på rätt länge! 

Jag vet inte om jag har lagt ut den här filmen förut men om jag inte har det så ber jag om ursäkt. För den här musiken och framför allt just det här framträdandet borde vara en mänsklig rättighet att få se och höra.

Du som är i min ålder eller äldre kommer självklart ihåg sextiotalets kanske mest kända låt. Tror det var 1967 som den kom. Det året fyllde jag tio och började således i fjärde klass. Därmed kan jag tycka idag att det är underligt att den gjorde så starkt intryck på mig redan då. För det här är sannnerligen ingen tralldänga som man lär sig direkt.

Procol Harum hade några fler hits men i mitt minne hörde jag inte så mycket av dem varken före eller efter A whiter shade of pale. När jag, för några år sedan, hittade denna magnifika version från 2006 i Danmark på "tuben" minns jag att jag lyssnade flera gånger om dagen på den i säkert 2-3 veckor. Så varsågod och lyssna, titta och döm själva.

Nästan 40 år skiljer mot det ursprungliga orginalet men jag tycker faktiskt att Gary Brooker är en tiofalt bättre sångare i den här upplagan än på sextiotalet. Man blir lycklig av att både höra musiken och se musikerna njuta av sitt eget framförande. Alla som deltog vid den där magiska kvällen kan vara stolta över att varit med.

Och när vi ändå är inne på klipp som gör en glad så lägger jag ut en repris på det verkliga lyckopillret från Youtube. Den här VET jag att jag lagt ut för något år sedan men den duger gott en gång till. Dryga fem minuter av ren glädje och lycka i denna hyllning till Bruce Springsteen. Arrangerad och inspelad någonstans i Spanien om jag minns rätt.

Tänk att samla ihop så många glada amatörer och göra en sådan manifestation av sin kärlek till Springsteens musik!

Den som inte blir lycklig i hela kroppen av den videon är nog väldigt djupt olycklig i grunden. 

Den glädjen kände jag att ni kunde behöva, kära ordbrukare i Fjugesta, Ragvaldsnäs, Löddeköpinge och Långviksmon.

Härda ut! Det kommer en dag då vi får leva som vanligt igen. Låt oss hoppas att den inte är så långt borta!

"Fina pengar på Bergsåker" skrev jag som rubrik här i lördags inför V75-tävlingarna. Och det kanske det blev men inte för mig. Så jag hoppas ingen kopierade min rad. För den gav bara fyra rätt och det har aldrig nånsin gett en enda kroba tillbaka på V75. Och nu är spelkontot tomt så nu blir det inget spel och dobbel förrän tidigast onsdag då det blir V86.

Det är även månadens bästa dag för oss löneslavar eftersom det är då de flesta arbetsgivare delar ut sina små allmosor till dem som tjänar in miljarderna åt dem.

Men det blev en halvtaskig utbetalning den här gången också, om än inte lika illa som i februari. En fördel med den nya skiftgången är väl annars att skillnaden i lön, månad för månad, blir lite mindre. Månaderna blir mer lika varandra och det gör det lättare att planera sin ekonomi.

Nya följdverkningar av Corona proklameras också för varje dag som går. Flera företag läggs i malpåse p.g.a att man inte får in de råvaror som behövs . Stockholmsdottern jobbar inom den stora svenska klädkedjan och blev idag permitterad på obestämd tid eftersom kundunderlaget minskat så drastiskt. Nu vet inte jag vilka pengar man får när man är permitterad men har för mig att det är bättre än A-kassan i alla fall.

Nu hoppas man bara att det ska blåsa över så fort som möjligt så vi får återgå till vardagslunken.

Min egen arbetsgivare har gått ut med regeln att alla som kan ska jobba hemifrån i möjligaste mån så det är fullt möjligt att också jag blir hemskickad under de närmaste dagarna och bara behöver vistas på området medan jag gör mina ronder. Två gånger per vecka och det tar 1-2 timmar per gång. Övrig tid skulle jag, i så fall,  vara skyldig att hålla mig tillgänglig per telefon och beredd att åka in till jobbet om det uppstår någon akut situation.

Och jag klagar väl inte heller om det blir så för jag har ju samma lön ändå.

Just idag har jag inte haft ett skit att göra utom att sätta in två fakturor från Ragnsells i en pärm. Övrig tid har jag hållit mig informerad via datorn men ändå haft gott om tid att bara slösurfa.

Vår chef var hemma och sjukskriven idag men jag vet inte med vilken sorts besvär. Är de inte förkylningsliknande så kan hon ju vara tillbaka redan imorgon. När hon är på plats kan hon då och då ge mig små uppdrag att lösa men är hon borta så blir det liksom inte så mycket mer än de stående rutinerna. Och de är ju inte så värst omfattande.

Nåja, vi får se hur det blir. Det är ju upp-och-ner-vända världen i Sverige nu, man vet inte vad man ska tro eller vad man vågar hoppas på. Men med tanke på hur dramatiska förändringar som samhället genomför dagligen så måste man ju ändå ta hotet på allvar.

Och hålla sig undan folksamlingar större än 4-5 personer, tvätta händerna så fort tillfälle ges samt aldrig fingra i sitt ansikte om man inte alldeles nyss tvättat sig. Törs man gå och klippa sig, månntro...?

Den som lever får se. Så akta er, kära ordbrukare, för smittan oavsett om ni tillhör högriskgrupperna eller som jag de övriga levande i Hortlax, Vibyggerå, Klagshamn och Grythyttan. Vi hörs!

I Norge har man stängt travbanorna till följd av pandemin i världen. Detta gjorde att man fick flytta dagens V75 till min närmaste bana, Bergsåker. Den ligger på andra sidan stan sett från var jag bor. Egentligen har jag slutat lägga ut travtips eftersom jag absolut inte är någon expert. Men jag har gjort undantag några gånger och tänkte göra det idag också.

100 % UPA, förstås. (Utan Personligt Ansvar) Inga garantier kan lämnas utan spel sker på egen risk om du skulle välja att kopiera min rad.

Tävlingarna idag är ihopknåpade i all hast av ledningen för banan så de bästa hästarna och kuskarna kanske inte är med men bland körsvennerna finns ändå några toppnamn. Såväl Robert Bergh som Ulf Olsson och Rickard N Skoglund har ju varit hemmakuskar men är nu utflyttade till Åby (Bergh) och Solvalla (Olsson och Skoglund). De brukar dock nästan alltid få med sig någon seger när de "kommer hem".

En annan som också brukar vinna ett eller några lopp när det är V75 här är "gubben i lådan", Örjan Kihlström som fått några spännande uppsittningar idag.

En och annan skrällvinnare har jag förstås med och går rätt hästar in så kan det bli en bra slant.

Så... om du vill och kan så står det var och en fritt att kopiera mitt förslag till lösning som ser ut som följer...

Avd. 1) 1, 6, 12, 13, 15                             Reserver 7, 3

Avd. 2) 1, 6                                               Reserver 3, 2

Avd. 3) 2 Love no pain                              Reserver 7, 11

Avd. 4) 1, 6, 15                                         Reserver 9, 3

Avd. 5) 2, 4, 9                                           Reserver 6, 10

Avd. 6) 1 Coogan                                       Reserver 8, 2

Avd. 7) 1, 2, 13                                         Reserver 6, 14

135 kronor kostar det att lämna in om du vill pröva lyckan. Vädret i Sundsvall är soligt med blå himmel men lite kyligt så banförhållandena borde vara i toppklass.

Därmed säger jag som radiosportens travexpert brukar då han presenterat sin syn på loppen....

LYYYYYCKA TILL!!!

De år jag kommit ihåg det har jag lagt ut denna härliga vårlåt för mina kära ordbrukare att njuta av. Den här gången hittade jag dock en annan version än den ni fått tidigare år. En liveupplaga med kompbandet "Orkester".

Så håll till godo, kära ordbrukare! Kasta skorna åt h-e och upp och dansa utan skor!

Idag är det en alldeles unik dag. Idag händer det något i mitt liv som inte hänt sedan sommaren 2010. Jag har semester!

Sitter hemma alldeles lös och ledig att göra precis vad jag vill. Inga plikter, inga måsten.

När min arbetsgivare ändrade skiftgången för oss nyligen så blev de ju därmed också tvingade att ge oss tillbaka rätten till fem veckors semester enligt samma regler som för vanligt folk. Och eftersom semesteråret på mitt jobb löper mellan 1/4 och 31/3 började det liksom att brinna lite i knutarna att hinna ta ut de dagar jag hade kvar sedan förra omläggningen.

Jag valde dock att spara tre dagar eftersom jag då trodde att jag skulle fortsätta att följa timmarna som mitt ordinarie skiftlag jobbar. Tänkte att jag har så mycket ledigt ändå att de där dagarna blir bra att ha kvar.

Men efter idag har jag ändå två dagar kvar av "gammal" semester som jag endera måste ta ut före sista mars eller spara dem. Annars faller de ut i pengar på lönen i maj. Och visst finns det säkert hål att stoppa någon tusenlapp extra i men ledigheten är mer värd, tycker jag. Så jag får väl ta kontakt med lönekontoret och be dem lägga även de sista dagarna till sparade dagar.

Egentligen skulle jag förstås ha jobbat men eftersom alla andra utom två på avdelningen skulle vara frånvarande av olika skäl och de två övriga blivit sjuka och stannar hemma för det så skulle jag ha varit helt ensam där idag. Det kändes liksom inget kul så därför gick jag min fredagsrond igår istället och fick därmed förmånen att kunna vara ledig.

Coronapaniken tycks sprida sig som pesten själv. Det märks inte så mycket här på Sveriges midja även om det ofta är lite glesare i hyllorna med pasta och helkonserver. Själv har jag mat hemma  för åtminstone en vecka men inget tyder ju i nuläget på att vi blir utan varor. Italien och Spanien är ju mycket mer drabbade än vi och där har det ju inte blivit matbrist så jag tror nog att vi också klarar av det.

Och innerst inne tror jag fortfarande att epidemin kommer att peaka ganska snart och om några veckor är alllt som vanligt igen.

Oavsett jag har rätt eller fel så är det ju absolut en historisk händelse. Något ingen av oss varit med om förut. Och tänker jag efter en aning så har jag ju upplevt sådana händelser ett par gånger tidigare i livet. 

När jag gick i skolan, i högstadiet, var det strejk och lockout bland akademikerna och många av lärarna på min skola var uttagna i strejk eller lockout, jag minns inte vilket. Detta gjorde att vi hade tre, fyra eller fem håltimmar om dagarna. Och de som inte hade lust att gå på de övriga lektioner där vi hade lärare kom undan ostraffat med det eftersom ingen av lärarna som var kvar brydde sig om att föra bok över närvaro/frånvaro.

Nästa historiska händelse var när radio- och TV-teknikerna strejkade i början av åttiotalet. Då fanns ju bara den tvåkanaliga statliga televisionen och där sändes bara nyhetsprogrammen eftersom teknikerna i Kaknästornet inte jobbade utom med att just ge oss nyheterna.

Så svenska folket fick hitta på annat på kvällarna. Minns att jag och exfrun var ute och promenerade nästan varje kväll medan det pågick. Vi gick på bio någon gång också och då vi kom hem spelade vi kort eller Yatzy eller andra sällskapsspel. Och vi överlevde ju!

Överlevde gjorde vi också under det tidiga 00-talet då personalen i skolmatsalarna strejkade för drägliga löner och villkor. Vi fick skicka med barnen mat till skolan först men ganska snart anslöt sig lärarna med sympatiåtgärden att ingen hjälpte de små barnen att värma sin mat eller att diska sin matlåda. Så då åkte jag helt enkelt ner till skolan de dagar jag inte jobbade och såg till att mina barn fick sin lunch.

Även det en sådan där händelse som ingen jag kände varit med om förut. Nu kan, i och för sig, ingen av de saker jag nämnt jämföras med Corona-epidemin. Den kommer folk att prata om i många, många år framåt.

Kanske kommer paniken också tillbaka så fort någon ny flunsa sprider sig. Svårt att bedöma eftersom vi ännu inte sett toppen på kurvan innan det vänder nedåt.

I Kina har det dock gjort det. Hörde häromdagen att de inte lägre hade några nya fall som smittats inom deras gigantiska land utan de nya på listan hade haft smittan med sig från utlandsresor. Dit är det säkert en bra bit för oss och det kanske kommer att bli mycket värre innan det blir bättre.

Men bättre blir det. Förr eller senare. Det är jag övertygad om.

Så simma lugnt, kära ordbrukare i Väckelsång, Gånghester, Örbyhus och Bastuträsk. Det kommer en vår!

Och en sommar efter den! Och det kommer en tid då vi ser tillbaka på Coronatiden med tacksamhet över att den är förbi. Det lovar jag er!

Vi lever i ett nytt tidevarv sedan ett par dagar. Egentligen borde jag inte skriva ett ord om den där pandemin eftersom det redan finns miljarder andra världen över som gör det. Och inte har väl jag något att tillföra där...

Men skit samma, det får bli så ändå bara för att lufta ur skallen på konfunderade tankar och kanske hjälpa mig själv att se klarare på saker och ting.

Jag tillhör ju inte de där som får panik och börjar hamstra pasta, dasspapper, burksoppor och Bullens pilsnerkorv. Jag litar på att trygga Sverige fungerar ändå, även om vi har den där smittan här.

Att det finns domedagsprofeter som vill skrämma oss att tro att Corona är Guds vrede över ondskan hos människorna förvånar väl ingen med förståndet någorlunda i behåll. I nästa andetag säger de ju att Gud är god. En god Gud leder väl sina får in på rätt stigar istället för att plåga dem som straff?

Nåja, de får tycka vad de vill. Själv klarar jag mig bra utan låtsaskompisar som ingen människa någonsin sett.

Däremot är jag en aning förvånad att jag ännu inte hört någon av de där "Jag-är-inte-rasist-men-människorna" har hittat på ett sätt att skylla pandemin på muslimerna. Eller på judarna som väl står ungefär lika högt i kurs hos de där trångsynta typerna. Men det är kanske bara en tidsfråga.

Och även om jag också tror, innerst inne, att det kommer att blåsa över inom inte alltför avlägsen framtid så ser ju mina ögon också det jag hör radion berätta om varje dag. Hyllorna med pasta i närbutiken här var väldigt glesa när jag var inne igår. En arbetskamrat hade varit på Lidl igår och där var det helt slut på toalettpapper. När det gäller det sistnämnda (som ju blir lite besvärligt att vara utan om det skulle bli så) lugnades jag dock idag av någon högre chef vid fabriken i Lilla Edet som är en av de största i landet i den branschen. Han vågade t.o.m garantera i radion att det inte skulle ta slut på toapapper. Frågan är väl bara vad som händer om en sån fabrik drabbas hårt av smittan och inte har folk nog för att producera.

Nej, hamstring tycker jag känns lite panikartat och onödigt. Folk köper tydligen upp all alvedon/curadon/panodil etc. också vilket för med sig att några har giganstiska lager hemma medan andra som kanske verkligen behöver det inte kan få tag i det på länge.

Jag håller mig fortsatt lugn alltså. Men inte helt. Då coh då kommer tanken smygande att... Det kanske är hamstrarna som har rätt och jag som har fel. Kanske står jag där om en månad utan några reserver när butikerna är länsade på sitt innehåll och halva Sverige ligger för ankar i Coronafebern.

Om den dagen kommer så blir det ju första gången man är tacksam för sin övervikt. Jag har ju massor av reserver på min egen kropp som garanterat håller mig vid liv ganska länge bara jag har tillgång till vatten och lite, lite näring såpass att jag orkar släpa mig till jobbet. För om min arbetsplats stängs ner så startas den knappast upp igen. I vart fall inte på länge för det kostar miljoners miljoner att bygga nästan 300 nya smältugnar.

Så med dessa orosmoln som kryper på oss från Kina, Italien och några andra länder så struntar man väl i att Eurovisionfinalen är inställd liksom resten av hockeysäsongen. När t.o.m kungen talar till folket i rado förstår väl alla att det är på riktigt.

Så.... Är det domedagen som har börjat eller sitter vi om några månader och skrattar åt oss själva för att vi blev så skvätträdda av nästan ingenting? Den som lever får se...

Oavsett vilket så gläds jag över att jag ju faktiskt mår bra, har varken feber, hosta eller snuva. Och jag hoppas verkligen att också ni, kära ordbrukare, mår lika bra eller bättre i Tidaholm, Färila, Askersund och Pålsboda.

Vi ses! (Om inte coronan tar oss...)

JOOO, förresten... Är ni kvar? Kom att tänka på ett skämt på engelska jag hörde en gång apropå Corona (som ju inte bara var ett bageri i Sundsvall för länge sedan utan även är namnet på ett rätt blaskigt mexikanskt öl)

"-Corona? It´s lika having sex in a canoote.

-What do you mean?

-Fucking close to water!"

(med viss reservation för stavningen)

Tänk att det redan gått hela fyra år sedan jag tog farväl av min SAAB 95 och ingick ägarskap till Madame Citroen! Knappt att jag ens fattar det själv. Visst har det funnits stunder då hon varit billig om nån velat ta över henne men mestadels måste jag ändå säga att hon har gett mig fyra ganska lyckliga år.

Fortfarande njuter jag av varje kilometer vi tillbringar tillsammans på gator och vägar. Komforten är lika grandios som första dagarna och hon uppför sig snällt och fint på besvärliga väglag och startar som en klocka oavsett väder och utomhustemperatur. Inte en enda gång har jag behövt be någon komma och låna mig lite ström via startkablar.

Jag HAR använt startkablarna varenda vinter men då har det varit vi som hjälpt andra bilister att få igång sina trotsiga japaner, koreaner, tyskar eller italienare. En och annan Volvo har Madame också generöst delat med sig av sitt batteri till för att hjälpa dem igång.

Och jag har väl egentligen inga planer på att byta heller, såvida det inte rinner in oväntade pengar av ännu mer oväntad mängd så mina finanser förbättras avsevärt. Annars får hon nog stanna hos mig i förhoppningen att hon rullar ett år till.

Men i så fall måste jag kosta på henne nya sommarskor för de gamla är verkligen slut. En mycket snäll eller mycket närsynt polis skulle kanske låta mig åka vidare från en poliskontroll men knappast utan kravet att komma och visa upp nya däck inom en vecka eller så.

Nu är det ju så att jag har en bekant vars farsa drivit en gummiverkstad och den lever vidare om än i liten skala. D.v.s sonen säljer och monterar däck i mån av tid och lust. Har handlat av honom tidigare också och varit nöjd med de däck han sålt till mig.

Om ett par dagar ska jag deklarera och därmed får jag mina pengar före påsk så då ska jag be honom ge mig pris på fyra däck, monterat och klart. Sist vi pratade höll han på att förhandla med en grossist och trodde sig kunna få loss nya däck till mig för strax över 600 kronor styck. Samma märke som sist jag handlade hos honom och det är väl inget att säga om, tycker jag.

Nu sitter jag och inväntar finalen i årets Farmen. Kan inte riktigt bestämma vem jag ska heja på. Men jag tror faktislt att jag väljer att hålla på Johanna som hållit en låg profil hela vägen men ändå seglat med ända in i kaklet.

Nåja, det kan egentligen kvitta nu när mitt tips från början inte slog in. Men jag blir lite extra glad om hon tar det!

Imorgon blir det Robinson på halv-åtta-tiden och DET tänker jag inte börja titta på.

Annars är väl dagens stora nyhet, tråkig för mig personligen och många andra, att hockeyförbundet ställer in resten av den här säsongen. Inag svenska mästare kommer att koras, inga lag underifrån får chansen att gå upp till nästa division. Och de där soplagen i botten av tabellerna stannar kvar i den högre serien FAST de borde åka ur.

Mycket, mycket tråkigt för Timrå som jag faktiskt tror hade en bra chans att komma vidare i kvalet och få möta Leksand i direktkval. Men bra, givetvis, för Leksand och Oskarshamn som nu får en frisläng samt de högre inkomster som SHL ger i ett helt år till. Utan prestation bakom. Bara ett elakt jävla virus.

Mer än så ska jag inte skriva om Corona idag. Det finns tillräckligt många andra som gör det så jag låter bli.

Håll er undan smittan så gott ni någonsin kan, kära ordbrukare i Svalöv, Överturingen, Lennhovda och Dannemora!

Vi ses! (Såvida nu inte den där j-a corona vill annat....)

Ännu en arbetsvecka har gått i mål. Men om ni tror att jag krigade ända in i kaklet så tror ni fel. Dagen var nästan oförskämt stillsam. På anmodan av fabrikens huvudskyddsombud har jag fyllt i en arbetsskaderapport efter min vurpa för en dryg vecka sedan. 

Egentligen tyckte jag att det var onödigt eftersom jag inte skadade mig i fallet men tänkte å andra sidan att om jag gör det så slår jag ju ändå ihjäl ett par minuter som annars skulle ha ägnats åt slösurfande eller möjligen att spela Solitaire eller Quizkampen på min aj-fån.

Makten har börjat strama åt regelverken i landet. Både regeringen, arbetsgivarna och andra har börjat begränsa vår frihet av rädsla för Coronaviruset. Igår togs karensdagen i sjukförsäktingen bort och idag har de bestämt att kravet om läkarintyg från åttonde sjukdagen också slopas tills annat sägs. 

Och det är väl inget att säga om det. Våra grannländer har gått mycket längre för att försöka hejda smittan. 

Min arbetsgivare, ägarna i Ryssland alltså, har sagt ifrån att ingen anställd i koncernen får resa utomlands i tjänsten och vid inrikes resor ska tillstånd inhämtas från högsta ort. D.v.s oligarkerna i Moskva.

Nu rör det ju inte mig eftersom inga resor är planerade för min räkning annat än de jag gör 2 gånger per vecka men då håller jag mig innanför stängsel och taggtråd så de resorna räknas nog inte.

Min chef hade planerat att åka till Irland en vecka eftersom hennes sambo fyller jämna år i dagarna men de hade beslutat igår att ställa in den trippen. Detta mest för att de var rädda att hamna i karantänförvar där och inte komma hem som planerat till deras 2-årige lille son.

Men det finns hopp ändå, gott folk. I Kina, som sägs vara födelselandet för detta eleka virus, sjunker numera antalet nya fall för varje dag som går. Sverige har nog en bra bit kvar innan vi "peakar" och det vänder nedåt igen.

Men jag oroar mig inte för egen del. Det tjänar ingenting till! Det är som jag sa häromdagen - Endera får jag det eller så får jag det inte. Och får jag det inte så är det ju inga problem.

Och OM Jag får det så kommer jag endera att överleva eller så gör jag det inte. Och i båda fallen tjänar det ju inget till att gräma sig efteråt. Endera har man fått lite utökat immunförsvar eller så får man flytta till en etta med jordvärme. Mörkt och fuktigt men det är väl det enda stället där ingen klagar och nästan ingen flyttar därifrån.

Min lillstumpa (27 i november) är dock ganska övertygad om att hon lider av Corona. Ont i halsen och svår hosta och feber så idag fick pappsen åka till ICA och hämta de varor hon beställt och förbetalt via nätet

Så idag fick jag användning av kunskaperna från mitt allra första jobb. Det jobb jag fick då jag var 13 och gick i sjuan och blev springpojke på ICA-butiken i kvarteret där jag bodde. Då körde jag ut varorna på en gammal postcykel och vintertid på en specialbyggd sparkstötting om det var snö och is på gatorna.

Idag lastade jag in kassarna i baksätet på Madame Citroen och körde hem dem till dotra så hon slapp gå ut. Och så att andra slapp att möta henne och kanske smittas. Oavsett det är Corona eller bara en vanlig hederlig svensk gammadags bondförkylning.

Hemkommen kunde jag konstatera att sonen vänt på dygnet igen och inte var kommunicerbar. Så jag beslöt att skjuta upp dagens middagsplaner till imorgon. Hittade istället två kalla kokta potatisar i kylen plus ett par grillkorvar som tärnades ner och stektes till middag åt mig med ett stekt ägg som extra lyx. Och nog duger det också att vrida ihop en skit av, som man säger. Man kan ju inte äta rysk kaviar och oxfilé varje dag!

Värre är väl att Corona blåser mig på hockeyn ikväll. Förbundet har skjutit upp alla matcher för att undvika spridning av smittan efter att ett antal spelare i ett eller flera lag blivit sjuka de senaste dagarna.

Men, å andra sidan.... Då har jag ju det kvar! Kvar att se fram emot och längta till. Vi får väl se om Postkodmiljonären sänds som vanligt eller om det blir nåt annat på TV. Och Talang, hur blir det med det? Där har de ju ännu större publik...

Förhoppningsvis blåser detta över inom några veckor och om en tid kommer vi kanske att se tillbaka på den här tiden som en liten parentes i livet bara. Lite som de där perioderna när barnen var små och hade tandsprickning. De kändes evighetslånga medan de pågick men efteråt blev det bara små parenteser i minnena.

Om inte annat får man väl trösta sig med ett glas vin eller två. Och hjälper inte det så är det väl bara att staga sig med en rejäl whisky i varje ben och därefter lägga sig och låta naturen ha sin gång. D.v.s att man kollapsar och sover 8-9 timmar eller så. Det brukar inte behövas så mycket efter en hel arbetsvecka innan man slocknar som ett utblåst liljeholmens...

God fredag kväll på er, kära ordbrukare i Rätansbyn, Lindome, Åkersberga och Harstena. Ha en härlig helg om vi inte ses innan nästa vecka går igång.