Alla inlägg under augusti 2015

Av Göran - 23 augusti 2015 20:32

Det gick precis som jag befarade. Med den s.k Hagamannen i Umeå, alltså. Han blev nedslagen med en golfklubba. 

"Det ante mig, sa han som sket en abborre!"

Ja, missförstå mig rätt - jag tillhör inte de som applåderar sådana här tilltag, tvärtom.

De har ju funnits så länge jag minns, de där som liksom inte nöjer sig med att någon har avtjänat sitt straff utan tycker sig själva ha rätten att straffa lite mer.

Än en gång: Missförstå mig rättt! Jag håller med i fördömandena av Hagamannens gärningar, tycker det är lika vidrigt som vem som helst.

MEN... (och det är ett stort "men")... Om vi vill kalla oss en rättsstat så måste vi överlåta dömandet och straffandet till vårt rättsväsende. Det är våra domstolar som ska sköta såna saker. Inte kreti och pleti.

Ska vi kalla oss rättsstat så måste det vara så. Och den dömde och straffade måste få en chans då han/hon kommer ut att visa att de lärt sig något. Att man blivit en bättre människa.

Nu tror jag, i och för sig, inte att någon blir en bättre människa av att sitta inspärrad i en cell men förhoppningsvis innehåller en fängeslevistelse lite mer än så. Eller också är det bara vad dumma, naiva jag vill tro...

Man måste, anser jag, fråga sig vad man vill att målet ska vara med ett fängelsestraff. Eller vilket straff som helst.

Ska målet vara att den straffade behandlas så illa som det går för att han/hon ska bli livrädd för att hamna där igen?

Eller kanske att få han/hon att inse att det finns andra och bättre sätt att agera på?

Dagligdags hör jag människor både ropa på dödsstraff och livstids arbetsläger i Norrbottens skogar. De menar då att om straffen vore stenhårda så skulle ingen våga stjäla, misshandla, mörda eller våldta.

Men det funkar ju inte så. Se bara på USA och andra stater där man fortfarande tillämpar dödsstraff och framför allt har mycket, mycket strängare straff än vi har hos oss. Har de lägre brottslighet? Nej, den är skyhögt större än här!

Hårdare straff avskräcker alltså inte. Och i gärningens stund står inte mördaren/våldtäktsmannen/misshandlaren och funderar över vilket straff han/hon får om han/hon åker dit. Det mesta sker i hastigt mod och jag tror inte att någon funderar över straffskalorna i det läget

Vi är alla människor. Med styrkor, fel och brister. Och att bekämpa ondska med större och starkare ondska tror jag är dömt att misslyckas. Varje gång! Överallt!

Och Hagamannen är inget undantag. Det får liksom inte finnas några undantag om vi ska kalla oss rättsstat. För i en rättsstat är alla lika inför lagen. 

Nu är ju inte ens jag så naiv att jag tror att vi är det i Sverige men jag tror att vi är ett av de länder som kommit närmast. Mycket återstår att göra innan man ärligt kan säga att vi är lika inför lagen men det är ditåt vi alla måste sträva. Och då håller det inte att själv gå ut och straffa lite till!

Alla är värda en andra chans. TIll och med Hagamannen! Hur mycket man än hatar deras gärningar!

Men man måste, anser jag, skilja på sak och person. Även brottslingen är en människa. Även den mest kallhamrade mördare har en gång varit någons lilla baby och varit sötast på jorden för någon.

Och i de allra flesta fall där grova brott begåtts kan man konstatera att gärningsmannen nästan alltid själv också är ett offer. På ett eller annat vis...

Så öppna era hjärtan och sinnen, kära ordbrukare. Och försök föreställa er t.ex Svartenbrandt som baby. Eller Breivik som liten skolpojke första dagen i ettan. Eller den tyska kvinna som tog två barns liv i Arboga för att hämnas på vad hon trodde var hennes ex-älskare.

Tänk att de har också varit små och försvarslösa. Kanske hände det något med dem just då som handikappade deras förmåga att känna empati och medlidande. Kanske utsatte någon annan dem för något hemskt och ofattbart. Kanske var det då som möjligheten skapades för dem att bli de monster som kvällspressen gärna målar upp.

Med mitt förra blogginlägg i färskt minne undrar jag vad SD tycker i just dessa frågor. De sympatisörer jag talat med tillhör de mest rabiata straffivrarna men jag vet ju inte om det gäller partiet som helhet eller bara enskilda medlemmar. Som rasismen, menar jag...

Av Göran - 22 augusti 2015 12:14

God lördag eftermiddag på er, kära ordbrukare! Den sommar vi ropat så länge efter kom till sist även om nog många tycker att det var i sista minuten. Men det är ju inget ovanligt att just augusti blir fin när juni och juli sviker oss.

Själv är jag ledig igen nu, gick av sista natten igår morse.

Och det underliga fortsätter i mitt land. I mitt (och alla andra svenskars) Sverige.

Det underliga att ett litet marginalparti växer och växer så att det bara knakar. Häromdagen skrek rubrikerna att SD nu var det största partiet. Fortsätter tillväxten så finns risken att de får egen majoritet i nästa riksdagsval.

Vem hade trott det för tio år sedan? Och vem tror det idag?

Skulle vi fråga riksdagsledamöterna från alla de andra partierna i vårt beslutande parlament om de tror att det skulle kunna ske så är jag rätt säker på att de fortfarande skulle gapskratta och skaka sina huvuden.

Jag är inte lika säker. Inte nu längre.

Så vad är det då som håller på att ske med svenska folket? SD hävdar envist att man inte är ett rasistiskt parti och bevisar det gång på gång genom att sortera bort de värsta övertramparna. Man utesluter medlemmar som uttalar sig öppet nedsättande om andra folkgrupper. Och ändå är det just SD som attraherar den gruppem människor...

Är det bara växande rasism och islamofobi som ger SD sådan skjuts i opinionsmätningarna?

Nej, jag vill inte tro det. De flesta SD-sympatisörer jag mött och pratat med gillar inte det omskapande av Sverige som skett under de senaste 30-40 åren. De talar om 60-talet och första halvan av 70-talet som en idyll, något man tycks tro att SD kan ta oss tillbaka till. De har egentligen inte så mycket emot invandring eller folk från andra kulturer och de har fortfarande empati för krigets, tortyrens och diktaturers offer.

MEN... man har hört Jimmie Åkesson m.fl stå i talarstolar och säga att det är bättre att vi hjälper dem på plats. Alltså i de länder de flytt från för att överleva.

Detta, tror man, skulle innebära att det skulle bli färre som sökte sig till vårt lilla hörn av världen. Och Sverige skulle med tiden kunna återgå till den tid då man blev förvånad då man mötte en mörkhyad person på gatan.

En extra kraft får sedan SD av det hela tiden växande fenomenet tiggare vid varenda matbutik samt större köpcentrum. Det tycker Svensson riktigt illa om för "så har vi inte haft det förut"!

Ändå ökar flykting- och tiggarströmmen hela tiden. För varje dag som går blir det fler och fler som skrapar ihop de pengar som krävs för att ta sig till framför allt Sverige och Tyskland. Och då undrar jag...; Har de inte hört?

Har ingen berättat för dem att de blir mindre och mindre välkomna för varje dag som går? Att fler och fler i Sverige vill stänga gränserna för dem. Att vi i den rika delen av Europa inte vill se att det finns så fattiga människor att de inte har något annat val än att sitta på en gammal väska vid ICA eller Willys med sin McDonaldsmugg och säga "Please!"

Jo, jag tror att de vet det men att deras liv är så miserabla så de är villiga att låta sig bespottas, att överse med föraktfulla blickar och ord. För den lilla skärv som de ändå kan skrapa ihop.

Säkert har fler råd att ge några kronor här i än i t.ex Rumänien men jag kan ändå inte tänka mig att det är särskilt lukrativt att sitta sådär. Jag gissar att det handlar om mellan 50-75 kr per dag eller så som de kan få in.

Varför? Tja, hur många använder kontanter idag? Och av de som gör det så är det ju långt ifrån alla som vill ge.

"Om man ger så uppmuntrar man dem ju bara att fortsätta", sa en man jag känt i många år som en mycket humanistiskt lagd människa. En av alla dessa som tror att SD ska ta Sverige tillbaka till den idyll som rådde då de växte upp. Åter till "Sörgården" där mor var rar, far rodde och det mest skrämmande man riskerade att möta på vägen var en orm. En tid då fattigdomen var svensk och inte så skriande att de sämst ställda satt och tiggde utan vi vanlig dödliga slapp veta att de fanns. Då syntes de bara på de kommunala socialkontoren...

Våra mer traditionella partier har konsekvent vägrat att diskutera invandring och integration och detta har säkert också hjälpt till att driva väljarna i armarna på Åkesson & c:o. För folk har väldigt lätt att tro på alla siffror de får från avpixlat och liknande sajter om hur många miljarder flyktingströmmen kostar. Och hur snabbt det ökar...

Och DÅ surnar Svensson till ganska fort. När han hör hur "hans" skattepengar används. För borgerliga politiker har ju under många år lärt oss att "skatt" är ett fult ord och att bara vi sänker skatterna så ordnar sig allt.

När det gäller invandringen kan dock inte ens de hävda det. Och det fattar ju vem som helst att fler kostar mer.

Så jag tror att det är dags att de traditionella partierna i Sveriges riksdag börjar att förklara för folket vad de kommer att få om de röstar fram SD till en maktposition. För jag är rätt säker på att vi då skulle få ett Sverige som väldigt få egentligen velat ha.

Det är en ny tid nu. Inte bara hos oss utan i hela Europa och världen. Och vi kommer aldrig tillbaka till det Sörgården-Sverige som många verkar tro att Jimmie och hans liktänkande kan återskapa.

Jag har flera gånger fått anonyma kommentarer när jag skrivit o-snälla saker om SD. Bl.a flera stycken där man talat om vad man vill göra med såna som jag den dag man tagit makten. Jag har valt bort att publicera dem för jag brukar inte vilja släppa fram anonyma kommentarer. Tycker att man ska stå för sin åsikt om man vill synas i kommentatorsfältet hos mig. Men till just detta inlägg tänker jag släppa kommentarerna fria. Så får läsaren bilda sig en egen uppfattning om det är jag eller de som har rätt.

Därmed knyter jag ihop säcken för denna gång och önskar mina ordbrukare en fortsatt härlig lördag och helg i Bjuv, Hökarängen, Morkarla och Svenstavik. 

Av Göran - 14 augusti 2015 21:29

Fredag kväll. Och jag har just precis tittat på nästan hela programmet om Galenskaparnas 30-årsjubileum. De valde ut ett nummer ur varje föreställning de har gjort och det behövdes två 1½-timmes program för det. Så snacka om att de har varit produktiva.

Kvällens föreställning gav både leenden och gapskratt men totalt så hade jag gärna bytt ut några sångnummer mot sketcher istället eftersom jag tycker de har gjort så otroligt många som är sevärda och roliga.

Jag har valt ut en av mina favoriter att lägga upp här på bloggen för mina kära ordbrukare att titta på och bedöma om ni tycker som jag eller om ni har fel åsikt. Denna är egentligen två sketcher som vävts ihop till en. Och det är mycket i den som jag tycker är genialiskt men det som gör den alldeles extra rolig är ingen av aktörerna på scenen utan en person i publiken med ett väldigt säreget skratt. Om ni lyssnar noga så hör ni hur hans skratt (på inandning!) utlöser nya skrattsalvor, alldeles oberoende av vad som sker på scenen! Mycket nöje!


Det här klippet kom aldrig med i jubileumsföreställningen. Från revyn "Cyklar" (1985) valde man istället sketchen om han som ville köpa banlonpolo och terrylenebyxor med sydda pressveck. Och den är ju, för all del, inte dålig den heller!

Av Göran - 11 augusti 2015 15:26

Änglar finns! Jag vet för jag har just träffat en. Åkte till min kurdiske frisör idag för att göra huvudet lite lättare. Men han var inte där. Idag jobbade en ny frisör där, en dam som jag gissar kommer från Thailand. 

Hon klippte en annan gammal gubbe då jag steg in i salongen men blev snabbt klar med honom. Då han betalat och gått blev det min tur och då jag satt mig tillrätta skulle jag kapslas in med först papperskrage om halsen och sedan ett färgglatt skynke som skulle skydda mina kläder från håravfallet.

Men då hejdade hon sig och sa att jag såg spänd ut i nacke och axlar. Med ett vänligt leende frågade hon om hon fick massera mig lite. Hon försäkrade också snabbt att det inte kostade något extra.

Något överrumplad tackade jag ändå ja och ängeln satte igång. Hon knådade min nacke i kanske en minut med mjuka händer som visste exakt vad de gjorde. Och jag kände hur spänningarna släppte och njöt nästan oförskämt mycket av gratisbehandlningen.

Sen satt jag stilla kvar och bara mådde gott medan samma händer fattade sax och kam och började ansa mitt hårsvall. Hela tiden med samma leende och vänliga röst som pratade ganska stapplig svenska. Men vad gjorde det, jag förstod ju vad hon sa och bemödade mig noga med att försöka vara lika trevlig tillbaka.

Sen gick jag därifrån efter att ha betalat det facila priset av 200 kronor men betydligt gladare än då jag steg in genom dörren. Och jag har fortfarande samma fåniga leende på läpparna.

Så lite det behövs egentligen för att få någon annan att må så mycket bättre! Lite vanlig enkel vänlighet kan man komma långt med! Och jag gissar att denna thailändska dam kommer att bli mäkta populär bland salongens kunder.

Annars har jag en sån där dag så inte mycket händer. Blev utringd på övertid i lördags och det slutade med att jag jobbade även söndag och måndag natt. Kommer att sitta som en fläskläpp på septemberlönen!

Men det kostar ju också. Kroppen talar om för mig att den hellre velat vara ledig som schemat säger. Å andra sidan har jag sex dagar kvar av min tvåveckors ledighet så jag borde hinna återhämta mig.

Det är tisdag och kvällsdrakarna spelulerar om huruvida Petra Marklund ska leda allsången på Skansen även nästa sommar. Jag kan inte säga att jag bryr mig så värst....

Men när jag tänker på saken känner jag att det vore intressant med ett helt oväntat namn som allsångsledare. Magnus Uggla kanske... Eller Lars Norén. Eller Andreas Kleerup. 

Men jag misstänker att om Petra hoppar av så kommer SVT att satsa på ett säkert kort som kanske Kalle Moreaus eller Peter Settman.

Det får bli hur det vill med det. Nu ska jag gå och fixa tacos till middag åt sonen och mig och tillönskar därmed de trogna ordbrukare en fortsatt härlig tisdag i slott  och koja i Tylösand, Rönnskär, Hedesunda och Bjuv.

Vi ses igen! Förr eller senare...

Av Göran - 4 augusti 2015 20:38

Sommaren är inne på upploppsrakan nu och själv har jag precis inlett min 14-dagars ledighet. I motsats till ett par av arbetskompisarna blir det stillsamma två veckor, såvitt jag vet just nu i alla fall. En av mina arbetskamrater sitter just nu på planet till Torrevieja i Spanien där han köpte lägenhet för ett par år sedan. Då vi andra på skiftlag 5 återgår i arbete den 17/8 sitter han kvar där på sin terass med kaffekoppen eller vinglaset för de första fyra skiften har han bytt bort för att få 24 dagar ledigt istället.

En annan arbetskompis sitter också på ett plan i detta nu. Han är på väg till Thailand för första gången i sitt liv. Hans fru som är thailändska är redan där sen en månad och nu ska också han få se hennes hemtrakter.

En tredje kollega bör ha landat i sitt födelseland, Iran. Han kom hit med föräldrarna i späd ålder och är ungefär lika svensk som jag och de flesta andra på skiftlaget. Men han åker ner nästan varje år för att hälsa på släkten.

Vad resten av skiftlaget har för sig kan jag bara spekulera i. Nån kanske sitter i en båt eller på en brygga vid en mörkögd skogstjärn och väntar på den där stora rödingen som alla vet finns där och många har känt nappa på deras beten. Men som ingen ännu lyckats lura upp ur vattnet. Nån eller några sitter kanhända på något ölhak i stan och låter alkoholen döva sorgen, smärtan, helvetet inom dem. Medan andra -troligen ett flertal- precis som jag häckar framför dator eller TV och surfar, spelar eller kanske deltar i allsången på Skansen via bildrutan.

Äldsta dottern är hemma på besök från Kungl. Hufvudstaden några dagar och igår var det meningen att hon och jag skulle äta surströmming med hennes morföräldrar i deras sommarstuga. Men hej vad vi bedrog oss!

På den ICA-butik där vi skulle inhandla knubbiga burkar av fjolårets strömming från Oskars salteri i Tynderö fanns inte en burk så långt ögat nådde. Så vi åkte till den närliggande COOP-affären istället men där var lika tomt.

Så... planen fick revideras och det fick bli matjessill med gräddfil och gräslök istället.

Och... det är ju faktiskt inte alls dumt, det heller! Särskilt med färsk potatis, tunnbröd med prästost och en kall öl.

Ex-svärmor bjöd sedan på svenska jordgubbar till dessert så sommarkänslan blev komplett.

Idag besökte jag min närmaste Willys-butik och DÄR fanns det surströmming, minsann. Så jag såg till att köpa ett par burkar och förhoppningsvis får man tillfälle att avnjuta dem innan sommaren övergått i december.

Telefonen är dock alldeles tyst denna frivecka. ("Just nu är det INGEN som ringer...") Och det TROTS att jag sagt att jag kan ställa upp på lite övertid om det krisar för nåt av de skiftlag som jobbar. Det är ju så att storleken på våra nettolöner varierar en hel del. De månader som innehåller en 14-dagars ledighet ger ju mindre OB-tillägg så följande lön blir då lite mindre.

Därför gav jag de andra skiftledarna en liten vink om att ringa om det blir alldeles hopplöst med personalbrist.

Och det hinner ju, för all del, fortfarande hända. Det var ju igår morse som jag gick av sista natten.

Inget alls hade jag att säga eller förmedla idag Men ändå lyckades jag kräkas fram ett blogginlägg. Nåja, det kanske också kan sägas vara en konstart...

Men nu önskar jag mina kära ordbrukare en angenäm natt och sedermera morgondag i Kattarp, Hunnebostrand, Hästveda och på Fårö. Sköt om er! Så inte nån annan måste göra det...

Presentation

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards