Så var då även den klassiska "Grevinnan och betjänten" avklarad för denna nyårsafton. Som är den sista innan pensionen för mig. Min tid som arbetslös är alltså nästan över nu och jag ska gå in i den livslånga semestern. Hur lång den blir vet jag förstås inte men jag hoppas få ett antal friska år innan det blir dags för slutförvaring i en etta med jordvärme men utan utsikt. Men åter till  TV-klassikern...

Då o då hör jag folk säga att de är trötta på den. Och det får man förstås vara. Själv älskar jag den djupt sen allra första gången jag såg den. Det kan ha varit 1973. Eller möjligen -74.

Men då var det inte på nyårsafton utan kanske på juldagen, annandagen eller nån av mellandagarna. Det var ganska sent och endast jag och min far var vakna i huset. Vi satt vid TV;n efter att ha sett något annat program då en s.k hallåa dök upp och sa att det blivit tid över innan nästa inplanerade sändsning så de skulle visa ett pausprogram vid namn Tigermattan. När det nuvarande namnet skapade har jag ingen aning om men jag vet att både farsan och jag höll på att skratta läppen av oss åt den allt mer berusade betjänten, James. Åt hans försök att behaga sin husmor vars gamla vänner alla lämnat jordelivet fast hon inte hade förstått det. Därför var han alltså tvungen att försöka gestalta Mr Pomeroy, Admiral von Schneider och Mr Winterbottom när de nu inte längre kunde delta själva.

Sedermera gjorde SVT denna filmsnutt till klassiker på nyårsaftonen istället och jag hoppas att de aldrg slutar. Den är liksom lika mycket tradition som Kalle Anka på julafton eller Karl-Bertl Jonsson för den delen.

Min hemtjorvade smörgåstårta blev väldigt god även om den kanske inte är den vackraste som skapats på jorden. Såhär såg den ut innan sonen och jag började skära i den...

Kanske inte nåt skönhetspris men för gommen och munhålan var den en ren och skär njutning. Och mer än halva står kvar i kylen att njutas till frukost, lunch eller middag imorgon och på söndag. 

Annars så hittade jag en annan bild på FB idag som fick mig att haja till. Nu har jag inte burit mask i offentligheten på ett bra tag men skulle jag börja igen vore det intressant att få se reaktionern om jag hade en sån här på mig...

Kanske ska undvikas om det finns risk att barn får se den men... Annars vore det kul!

Kul var det dock inte igår. Eller det BLEV med tiden men inte först. I bloggens backspegel kunde jag då läsa att igår för exakt tio år sedan spelade Timrå IK mot Färjestad på hemmaplan och motståndarna gjorde hela tre mål från positioner bakom mållinjen. Jag hade bloggat i pausen mellan andra och tredje perioden och då låg Timrå under mot FBK med 1-5 inför sista perioden. Samma siffror rådde igår hemma mot Malmö IF och då gav jag, skam till sägandes, upp och valde att se på sammanfattningen av Farmen istället.

Men när jag gjort det och konsulterade det allvetande internet såg jag att Timrå inte bara gått ikapp i sista perioden utan även vunnit i förlängningen. Då mindes jag plötsligt att DET har de gjort en gång förut. För 20 eller 21 år sen!

Både år 2000 och 2001 läg jag på sjukhus efter stora operationer på hösten. Och jag VET att det var där jag hörde via radiosporten att Timrå vände underläge med samma siffror som igår på bortaplan mot Malmö. Men jag är alltså inte säker på årtalet.

Så när MIF ledde med 5-1 kände jag att det var historien som upprepade sig och därför kastade jag in handduken i förtid som jag nästan aldrig gör annars. Så döm om min förvåning så lokaltidningens hemsida berätta för mig imorse att man vände och vann mot skåningarna.

Som sagt, bara timmar kvar nu innan jag lämnar de arbetslösas skara och träder in i pensionärernas. Får väl kanske rådfråga mina syskon hur man gör för att vara en bra pensionär. Hur bevisar man till exempel att man är just pensionär när man vill åt pensionärsrabatter? Körkortet talar ju bara om att jag är fyllda 64 och det är ju långt ifrån alla som pensionerat sig då. Nåja, det löser sig nog!

Nu väntar jag bara på att Stjärnorna på slottet och nästa säsong av Farmen ska böja så jag får nåt att reta mig på.

Några få timmar kvar till tolvslaget och eventuelt ska sonen och jag åka ut i hans nyköpta bil (Volvo S60) och beskåda fyrverkerierna från något av stadsbergen. Om det är klart väder förstås. Annars kan vi lika gärna se det från balokongen. Men OM vädret är gynnsamt och min aj-fån klarar av att ta hyfsade bilder av det så får jag väl återkomma i frågan under morgondagen. Lev väl till dess, kära ordbrukare i Vittangi, Örsundsbro, Glimåkra och Norrhassel. Och akta fingrar och ögon om ni skjuter raketer själva.

Så... Fuck 2021, detta enastående skitår och låt oss se till att 2022 inte bara blir ett hundår till...

Man blir som trott... Det verkar som om någon eller några vill sätta käppar i hjulen för den eventuella storsatsning på batterifabrik som Volvo m.fl ska bygga för att i framtiden kunna försörja deras framtida elbilar med batterier. Northvolt heter visst foretaget som redan har en fabrik i Skellefteåtrakten. Där har det blivit en stor succé med ett gigantiskt uppsving för både arbetsmarknaden och fastigheter samt även för småförtag på entreprenadsidan.

Ungefär detsamma kan alltså hända här om Northvolt väljer den plats Timrå kommun erbjuder dem i Gryttjom mellan Timrå och Härnösand.

Men i dages lokalblaska kan man läsa att det finns de som anser att marken där fabriken i så fall ska stå är skyddsvärd ur ett historiskt perspektiv. Det handlar om att det, för evigheter sedan, lär ha funnits samiska bosättningar där. Som det dock inte, såvitt jag förstår, finns några spår av idag. Inte heller finns det några föreningar eller aktionsgrupper som har akitviteter där för att högtidlighålla de samer som en gång kanske bodde där.

Jag känner att ibland handlar det visst mest om att protestera och vara emot nåt utan att det behöver finnas en vettig amledning. Att ställa sig i vägen för utvecklingen.

Bara själva anläggningen där skulle generera rnt tusen nya jobb till Timrå kommun och givetvis även spilla över på grannkommunerna, Härnösand och Sundsvall. Nästan lika många jobb till skulle skapas även hos entretrenörsföretage inom bygg, el, teknik och annan expertis.

Mycket välbehövligt, särskilt med tanke på att SCA under året lagt ner sitt pappersbruk i Ortviken, Sundsvall.

Nu vet jag väl inte om det finns någon rörelse bakom protesten eller om det kanske bara är en person som känner sig kränkt av att man bygger nåt nytt där hans/hennes förfäder levde och verkade för mer än hundra år sedan.

Men fenomenet som sådant är intressant. För tjugotalet år sedan byggde man om en sträcka av E4 mellan Timrå och grränsen mot Ångemanland. Den går idag via några broar över Indalsälvens delta vid dess utlopp i Östersjön.

Då var det massor av folk som skrek om att vi måste skydda det unika fågellivet i deltat. Jodå, jag tycker också om fåglar och vill inte dem nåt illa. Men när jag vägde det mot alla de människoliv som årligen gick till spillo på den gamla, kurviga och farliga vägsträckan som skulle ersättas blev valet enkelt för mig. Då blev jag genast anhängare av nybygget. Och bara för nåt år sedan läste jag att det där unika fågellivet hade reparerat sig själv. Och så är det ju ofta i naturen. Djur och växter anpassar sig till de nya förhållanden som blir.

Samerna och deras historia är jag också respektfull inför, en urbefolkning som ofta diskriminerats i vårt land. Men att mark som de en gång använt men inte längre gör ska måsta få vara orörd i all evighet köper jag inte riktigt.

Nu är det ju inte ens klubbat att det blir någon fabrik här heller. De ska visst bestämma det en bit in i nya året så vi får väl se hur det går.

Julen är över och jag har börjat skissa på lite planer för nyårsafton. Jag ska INTE göra om misstaget från ifjol och inbilla mig att jag kan laga gratinerad hummer. Det blev skaldjurskött och skal över halva köket då och slutade med att jag gjorde en stuvning på det hummerkött jag lyckades rädda samt en näve färdigskalade räkor från frysen. Den breddes sedan på varma mackor som gratierades i ugnen. Och det var gott för all del men planen var ju att få käka gratinerad hummer...

Men i år har jag fått en snilleblixt som inte bara ger oss nåt gott att äta. Utan tillvaratar dessutom mycket av resterna från julbordet. Jag gör en smörgåstårta helt enkelt. På den variant jag brukar göra är det först leverpastej mosad med lite grädde för att göra den bredbar. Man blandar ner lite Bostongurka och brer sen detta på nedersta lagret. Nästa lager kommer att bestå av sista bitarna julskinka utrört med majonnäs och dijonsenap. Nästa våning får vi se vad det blir på men ost duger bra på den. Gärna med lite riven pepparrot över. Sen garneras den med gravlax, räkor, ägg och lite grönsaker. Nästan allt finns redan hemma, det är väl bara en formfranska jag behöver köpa hem.

Det vet jag dessutom att jag klarar av för jag har gjort det ett antal gånger förr och ingen har grimaserat efter första tuggan av mina hemgjorda smörgåstårtor. Inte så jag såg det åtminstone!

På så sätt kommer alltså det mesta av resterna till nytta. Och det är ju bra för nu är jag ganska trött på dem. Idag ska jag göra nån sorts kycklinggryta med ris för att liksom återgå till det vanliga igen. Men det dröjer förstås nån timme innan dess. 

Jag tackar därmed för visat intresse från mina kära ordbrukare i Ulvsunda, Hyltebruk, Robertsfors och Svenstavik.

Vi ses! Om inte i år så kanske nästa...

Ett stort varmt och kärleksfullt hjärta har slutat att slå. Desmond Tutu har lämnat oss. En av historiens mest betydande humanister är borta. Mannen som, tillsammans med Nelson Mandela, ledde omdaningen av Sydafrika till demokrati med samma rättigheter för alla, oavsett hudfärg och härrkomst.

När Mandela släpptes ur fängelset efter 20-talet år pyrde ett raseri bland landets mörkhyade människor efter år av förtryck och diskriminering. Det hade kunnat sluta i blodiga ändlösa kravaller där man turades om att hämnas på varandra in i oändlighet ungefär som mellan israeler och palestinier.

Men Tutu och Mandela var kloka och förståndiga män som insåg att ingen hämnd någonsin skulle kunna gottgöra alla åren av förtryck mot landets urbefolkning. Och de lyckades även med att förklara och förankra den tanken i de breda folklagren. Få folket att inse att det bästa för alla parter vore att dra ett tjockt streck över det gamla och skapa någonting bra för allla istället.

Han var gäst i TV-studion hos Skavlan för x antal år sedan och jag tyckte och tycker ännu att det är den mest intressanta gäst jag sett i det programmet. Han var då redan över 80 är men skarp i tanken och med ett oerhört vinnande sätt. Han spred glädje omkring sig där han satt leende och svarade på Skavlans frågor. Seriös och allvarlig men också hela tiden en närhet till skrattet. Han gjorde ett oerhört starkt intryck på mig och säkert många andra också.

Så... Vila i frid, Desmond Tutu! Och hälsa till Mandela! Jag är glad och tacksam över att ha fått leva på jorden på samma gång som er båda.

"Så var det lilla roliga gjort!" En gammal klyscha som jag inte riktigt vet varifrån den kommer men det spelar kanske ingen större roll. Lilljäntan (hon som ganska nyss fyllde 28) kom hit med sin mor i släptåg lagom till Disneytimmen i TV. Själv såg jag inte så mycket av det i år men jag hörde ju ända till köket och visste ju precis hur det ser ut när Musse Pigg klär julgranen där han fått med sig Piff och Puff in i huset. Eller när Kalle Anka tvättar rumpan i det ihopfällbara badkaret under husgvagnssemestern med Långben och Musse. 

De flesta av inslagen har ju varit med sen jag själv var barn som Lady och Lufsen, Ferdinand och de jag nämnde. En som tillkom lite senare, men för all del också är gammal nu, är min favorit bland filmsnuttarna, Robin Hood. I år fick jag nöja mig med att höra det från köket medan jag lade sista handen vid julbordet. Så här blev det...

Nytt för i år var Julias (lilljäntans) Västerbottenssill, en röra med sill, Västerbotteost, creme fraiche och majonnäs samt nåt mer som jag glömt. Men god var den. Nytt var också mitt försök med min f.d svärmors recept på senapsgravad strömming som blev jättegod, den med. Godare, tyckte jag, än senapssillen man köper på burk.

Inte utan att man undrar hur folk bar sig åt förr i tiden då man hade dubbelt så många saker på julbordet. Jag hade t.ex inga syltor eller aladåber. Inte heller grisfötter eller inkokt lax som var givet i min barndom.

Och inte nog med det! När man hade smällt i sig allt det där så ställdes det ju fram lutfisk och därefter risgrynsgröt. Hur orkade folk? Eller åt man kanske bara en köttbulle, en skinkskiva, en prinskorv o.s.v?

Och till kaffet ganska tätt inpå gröten skulle det ju vara tårta också!

Nej, jag severade glögg och pepparkakor till Kalle Anka och kaffe med chokladbitar ur asken vi fått efter maten. Och jag lovar att ingen av oss blir hungrig innan vi går och lägger oss ikväll.

Dottern och exfrun blev inte så långvariga utan åkte hem vid halv sju. Sonen hjälpte till att bära in disken till köket och den packades in i diskmaskinen som väl snart är klar nu.

Jag har alltså snart överlevt ännu en jul och jag känner mer och mer att jag önskar att barnen ska bilda familj och börja producera barnbarn så jag får åka hem till dem istället på julaafton och slipper slava vid spisen med allt som ska lagas, skäras och dukas fram och tillbaka.

Jag fick julklappar också! Trots att vi enats om att sluta med det mellan oss vuxna. Två biljetter för att få gå och se och höra på Ronny Eriksson live i januari. Det ser jag fram emot!

Nu stundar ett par dagar då jag och sonen måste försöka få i oss så mkt som möjligt av resterna efter detta julbord. Massor av Janssons frestelse har eftersom jag bjudit in gode vännen Hans, min "tama husmekaniker", att äta med oss och han brukar vara duktig på att sopa i sig just Janssons och därför såg jag till att göra en rejäl laddning. Men han fick reaktion på sin tredje covidspruta som han tog i onsdags och hade feber så han dök aldrig upp.

Nåja, det löser sig och jag klagar inte. Det finns miljoner människor världen över som inte får äta sig mätta så då ska man inte gnälla över sitt överflöd.

Och som alltid efter intag av mycket salt mat så är man törstig längt efteråt. Och jag har tippat i  mig flera stora glas vatten men nu ska jag unna mig en kall pilsner, dagen till ära.

Så god fortsättning på helgen önskar jag mina kära ordbrukare i Klintehamn, Mjölby, Mönsterås och Kortedala.

Vi ses! Endera dagen...

Nej, hörni... Nu slutar vi jaga omkring som förgiftade råttor för att hinna allt det där som vi inbillar oss att vi måste. Nu stänger vi av stressen och hetsen för idag. Ja, du där, du också! Jag såg allt hur du försökte smyga förbi med skurhinken. Varför? Julen sägs ju vara en kristen högtid. Till minne av Jesu födelse. Och oavsett man tror så eller ej så måste jag fråga VAR i bibeln det står att vi ska städa och feja och stryka juldukar tills vi stupar?

Nej, just det! Det står faktiskt inte ett ord om att vi ska fira jul överhuvudtaget! Vilket bl.a Jehovas vittnen har tagit fasta på. De firar varken jul eller födelsedagar för det står ingenstans i bibeln att man ska göra det.

Et märkligt resonemang om du frågar mig. För det står heller inte i bibeln att vi ska tvätta våra bilar, gå på fotbollsmatcher, kasta hästsko med grannarna en sommarkväll eller ens skotta snö. Ändå gör ju även Jehovas vittnen allt det där jag nämnde.

Men blir de lyckligare av det så är jag inte den som vill stå i vägen för deras välbefinnande. Lev och låt leva är väl ett ganska bra motto? Så länge man inte gör någon annan illa så får väl folk leva som de vill för mig.

Och därför säger jag igen att... Nu är det dags att tagga ner. Unna dig en stund i en skön fåtölj! Och har du en fotpall till den så lägg upp apostlahästarna på den och spreta lite med tårna och slappna sedan av igen. Och känn in lugnet! Friden! Du har den inom dig om du bara vågar släppa fram den. Nu ska vi vila och må gott! Har du inte hunnit koka knäck ännu så skrinlägg det. Miljarder människor världen över har aldrig smakat svensk knäck. Och många av dem går det alls ingen nöd på ändå. Det du inte hann... det hann du inte! Men solen går upp imorgon ändå. Det räcker nu!

Det där var ungefär lika mycket pep-talk till mig själv som till mina kära ordbrukare. Hela dagen har jag rusat på i 110 knyck och försökt hinna så mkt jag bara kunde. Ända tills förståndet hann ikapp mig för en stund sedan och jag insåg att det duger som det är. Jag har inte knäskurat lägenheten från golv till tak men det duger som det är. Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete, sägs det ju!,

Och vad morgondagens julbord beträffar så duger det också även om det visar sig att jag missat att köpa det eller det.

Med den instikten i ryggen slog jag helt enkelt upp en iskall pilsner och intalade mig själv att jag förtjänat det. Gör det, du också, kära ordbrukare i Klintehamn, Vattholma, Åbyggeby och Nusnäs. Ja, kanske inte nödvandigtvis att ta en pilsner, du kanske njuter mer av en kopp te eller ett glas julmust. Men se till att unna dig jufrid. Och när du lutat dig bekvämt ska jag än en gång dela den fantastiske Jussi Björlings version av julsångernas julsång, O helga natt!

Varsågoda (i år igen) och en synnerligen god jul till er alla! 

Hav förtröstan, kära ordbrukare! Nu vänder det igen! Nu går vi åter mot ljuset, mot våren, mot värmen och mot sommaren. Nu är det värsta över, i alla fall vad mörkret beträffar. Fr.o.m i morgon blir det en aning ljusare för varje dag. Mörkret KOMMER att betvingas av solen även om det tar lite tid.

Så härda ut! Håll ut tills ljuset är tillbaka! Det är"bara" ungfär sex månader till midsommar!

Visst, ett lidande har vi att genomlida innan dess men vi vet ju ändå att det kommer en vår och en sommar. Som det gjort vartenda  år genom väldshistorien.

Hur har ni det då i julpysslet? Här har det gravats lax ikväll som ska vara färdig att äta på fredag då det är julafton. Jag har också förberett f.d svärmors recept på senapsgravad strömming. Lidl hade nåt man kallade färsk strömming men som jag tror egentligen är sill. Nu borde det väl inte spela så stor roll eftersom sill och strömming är samma fisk men har olika namn beroende på var den fiskats upp, Sill, som man fiskar från Bohuslän och nedåt runt Skåne och sedan ut i Nordsjön är oftast lite större än sin släkting strömming som fiskas från Blekinge och norrut längs ostkusten.

Men i grunden är det ändå samma fisk och jag hittade vad Lidl kallade färsk strömming ocg köpte hem en förpackning.

Denna sill eller strömming har sedan legat i ättikslag sedan igår och idag har jag blandat ihop den senapssås som den ska gravars i. Den smakar väldigt likt hovmästarsås som vi ofta äter till gravad lax och jag minns från alla gånger min f.d svärmor bjöd på det att jag gillar den skarpt. Om du vill ha receptet är det bara att höra av dig så får du det alldeles gratis.

Likaså har jag rullat och stekt de köttbullar som är så självklara på mitt eget julbord. De ligger i frysen nu och väntar på att tinas och värmas på Jesu födelsedag.

Det jag nu behöver handla hem inför julfirandet är dryckerna till vår julmiddag, en julskinka som griljeras kvällen innan julafton samt lite olika sillsorter. Någon rökt korv (kanske cognacsmedvurst eller Munsökorv), en it Nyhléns Kalvsylta och några goda ostar också kanske så är vi nog i mål, tror jag.

Nåja, hur det än blir så blir det nog ganska bra ändå, tror jag. Det brukar bli det, för det mesta.

Så tagga ner lite, kära ordbrukare i Väckelsång, Gånghester, Slädaviken och Tylösand. Era julbord kommer att bli helt ok ÄVEN om ni skulle råka glömma sillsallad, grisfötter, fläskaladåb och laxdito.

Lugn, bara lugn! Det kommer fler jular! Och fler av allt annat också. Vi ses igen!

En vacka som arbetslös är avklarad, två återstår. Under den veckan har flera bra saker hänt. Sonens körkort i onsdags är väl den stora grejen. Men jag är också rätt nöjd med att ha fått min tredje Covid19-spruta. Den tog jag i tisdags och inga biverkningar har jag märkt av hittills.

Sju dagar kvar nu till dopparedagen. Visste ni, förresten, varför vikingarna (om jag minns rätt) hittade på det där med dopp i grytan? Det var förstås för att kunna använda bröd som blivit så gammalt och hårt att det inte gick att tugga. Vuxna över 25-30 hade väl inte så gott om tänder heller på den tiden. Så då lade man ner de där stenhårda brödbitarna i skinkspad eller nåt annat och lät dem blötas upp ordentligt. Då blev de ju genast inte bara tuggbara men även välsmakande av spadet de legat i. I min familj är det dock ingen mer än möjligen jag själv som tycker om det. Därför brukar jag oftast hoppa över det på julbordet numera. Det är ju så mättande med en massa blött bröd och sen finns det ju så mycket annat jag hellre vill ha.

Så skinkspadet brukar jag hälla på en stor glasburk och recycla det när jag kokar ärtsoppa första gången på det nya året. Vet att det finns folk som fryser ner det i mindre portioner för att använda när de lagar rotmos eller lappskojs.

Det sistnämnda har jag aldrig lagat och inte ätit heller på många år. Undrar just varför. Såvitt jag minns tyckte jag att det var gott sist jag smakade.

Det blir en jul ungefär som ifjol. De två äldsta barnen firar med sina respektive sambos familjer. Yngre dottern kommer hit med sin mor i släptåg. Hon är ju lka mkt familj för barnen som jag så varför skulle vi låta henne sitta ensam? Hon har föräldrarna i livet men de är till åren och orkar inte med att ha folk omkring sig i någon större omfattning. Så de vill helst vara hemma själva. Och exet och jag har väl kanske inte världens tajtaste relation men on speaking terms har vi varit sen separationen för 17 år sedan.

Min tama husmekaniker är föräldralös liksom jag. Han har en äldre syster i stan men hon firar ingen jul alls så eftersom han inte jobbar så har jag bjudit in även honom att äta med oss. Inget märkvärdigt med det, han är ju redan nästan som en i familjen för barnen har ju träffat honom genom hela sina liv.

Och jag tänker inte jobba häcken av mig inför julen heller. Det får bli som det blir. Kokar senap gör jag kanske imorgon eller på söndag. Ska köpa hem lax och grava själv i år. Hovmästarsås och flera sorters sill står redan i kylen liksom fyra burkar ansjovis. De köpte jag för ett par veckor sedan då jag hörde på radion att det fanns risk att ansovisen skulle ta slut innan jul. Dåliga fångster för fiskarna var anledningen.

Så jag bunkrade fyra stycken för att vara på den säkra sidan. Brukar alltid köpa de rosa burkarna från Grebbestad men för nåt år sedan kunde jag konstatera att de blå burkarna som Lidl säljer klart billigare dög precis lika bra.

Revbensspjäll ligger också i frysen och väntar på upptinande och grillning. Skinkan har jag inte köpt ännu men det blir nog som vanligt en av de mindre jag kan hitta så det inte blir så mycket rester i januari.

Den girljeras sedan kvällen före julafton och spjällen grillas på fredag medan jag monterar min Janssons frestelse. Ska man följa Mannerströms råd och röra ner lite Ejderns orökta kaviar i grädden, månntro? I klippet han lagt ut på Yoytube lägger han även i lite tomatpuré. Men det testade jag förra julen och tyckte inte att det tillförde nåt.

Däremot bryner jag alltid löken innan allt blandas i formen nuförtiden och det gjorde även Mannerström. Tycker att det ger en lite rundare, mjukare smak på frestelsen.

Men TROTS att jag säger att det inte ska bli så mycket på julbordet så blir det ändå massor av rester som vi får njuta av på juldagen och annandagen. På gott och ont. För framåt söndag kommer vi att vara hyfsat trötta på julmat. Första vardagen efter jul brukar det därför bli något väldigt vardagsbetonat. Pasta med köttfärssås eller stekt falukorv med senapssås eller stuvade morötter brukar uppskattas då.

Ja, ja, nog går det väl i år också när det gjort det i alla de tidigare 64 jular jag upplevt. Nåja, de två, tre första upplevde jag väl kanske inte så mkt som fastnade i minnet men sen! Min mormor måste ha slitit som ett djur med allt hon hade på julbordet som jag har ratat med åren. Syltor och aladåber skulle det vara. Och så länge morfar levde även grisfötter. Och allt skulle förstås vara hemlagat. Ingen frys hade hon heller så man kan ju undra hur mycket hon blev tvungen att kasta framåt trettondagen. D.v.s efter morfars död. Så länge han levde slängdes inget om det inte gick själv ut ur skafferiet. Mögel på ost eller bröd skrapade han bort liksom från toppen av syltburkar. Idag vet väl de flesta att är det mögel upptill på lingonsylten så är det mögel hela vägen ner.

Han drack sur mjölk också, min morfar. Minns att mormor kunde säga åt honom ibland: "Nej, Oskar, den där ska du inte dricka. Den är ju sur!" Men han svarade alltid med en munder min: "Nejdå, det är ingen fara. Den är bara lite syrlig och det är ju bara gott!" Tvivlar starkt på att verkligen tyckte så men när sparsamheten satte klorna i honom blev han gärna lite gränslös. En gång var jag med honom på stan och vi såg båda en inte ens halvrökt cigarett som låg på trottoaren och glödde. Morfar tittade på den och sa att.. "Det är ju nästan så att det är synd att jag inte röker!"

Då kanske ni förstår omfattningen av hans småsnålhet.

Men han hade ju växt upp i en annan tid då de var många i familjen och ont om pengar och mat.

Jag önskar er inte god jul. Inte ännu, i alla fall! Jag spar det till kanske på torsdag eller så. Och kommer det inget då och ingen förklaring veckorna närmast efter så kanske jag fått förhinder av ett eller annat slag.

I så fal så ska ni alla veta, kära ordbrukare i Kolbäck, Graninge, Oxelösund och Partille att hade jag kunnat så hade jag gjort det. Men ha en fin helg i alla fall! 

En bra tisdag ser ut att följas av en riktigt bra onsdag! Jag köpte mig en Harry-påse på V64 igår kväll och fick lite mer än bara pengarna tillbaka. INgen förmögenhet på långa vägar men i alla fall drygt dubbla insatsen. Och det räcker ju för att göra en glad. Och idag var det domens dag för yngste sonen. Han körde upp för körkortet och klarade det galant.

En milstolpe för honom att klara av nåt så viktigt helt av egen kraft. Trots diagnoser som hindrar en aning.

Men han känner ju sina egna begränsningar och är mkt bättre på att kompensera dem på olika sätt. Så han är glad och jag är också glad. För hans skull förstås men lite också av rent egoistiska skäl. Vet att jag kommer att bli bortbjuden inom ganska snar framitd och kan då anlita honom som chaufför så jag slipper ta buss eller taxi hem. Praktiskt!

För att fira det har jag lovat att bjuda honom på middag på hans favoritpizzeria på Alnö strax utanför stan.

Det har varit en del utemat på sista tiden men körkortet tycker jag ändå är skäl nog att fira.

Så det fick bli bara en kort blänkare idag. Men vi ses igen! Förr eller senare...