Alla inlägg under augusti 2014

Av Göran - 30 augusti 2014 16:19

Konstaterar belåtet att min diet fungerar. Två tidigare försök har kanske varit lite för halvhjärtade för då har resultatet lyst med sin frånvaro. Senast tappade jag 3 kg på två månader och det är på tok för dåligt i vår reslutatinriktade värld. Men imorse ställde jag mig på vågen för första gången på nästan tre veckor och konstaterade glatt att det numera finns 7,5 kg mindre av mig.

Att det hänt litegrann hade jag väl på känn eftersom jag tvingades kapa mitt bälte 12 cm i förra veckan. Lånade en håltång och flyttade in spännet så jag skulle slippa riskera att tappa brallorna.

Men över 7 kg är faktiskt över all förväntan. Mer än 2 kg per vecka i snitt måste man väl vara nöjd med ändå.

Och det går ju absolut ingen nöd på mig heller. Jag äter gott, tycker jag, även om jag avstår ris, bröd, pasta och socker och bara äter potatis typ en gång i veckan om ens det. Det mesta för övrigt är ju ok som kött, fisk, ägg och skaldjur samt alla grönsaker som växer ovan jord. Vad man bör veta är väl kanske att ärtväxter inte räknas bland grönsaker så där ska man vara mer försiktig liksom med majs som inte heller är en grönsak utan ett sädesslag. Matlådan för natten består av ost- och skinkgratinerad blomkål och broccoli med både smör och grädde i såsen - en rätt jag verkligen kan rekommendera. Rekommenderas gör också Lidls proteinbröd från nybakat-disken, du som inte testat gör det snarast! Jättegott och bara 8 gram kolhydrater per 100 g.

Om en dryg timme är jag på jobbet och då hoppas jag att denna delseger ger mig kraften att motstå det traditionella fikabordet som vi alltid har första nattskiftet. Men det gick bra senast så det går nog den här gången också. Men för säkerhets skull ska jag sätta mig i andra änden av matsalen eftersom sötsakerna alltid läggs på samma bord.

Två nattskift kvar nu bara innan jag åter får 14 dagar ledigt. Tvättkorgen svämmar över eftersom tvättstugan här varit avstängd för renovering senaste veckan, men det ordnar sig bara jag blir ledig. Målet är att städa förrådet och köra bort lite skräp så att annat skräp får plats där istället. Om orken räcker ska jag även storstäda mitt kök. Alltså inte bara på utan även i skåp och lådor. Borde tvätta fönstren och byta gardiner också men det får vi se.

Önskar mina kära ordbrukare en fin lördagkväll och natt. Då ni stiger upp ligger jag och sover utmattad av ännu ett nattskift.

Ses igen gör vi dock förmodligen. Förr eller senare! Om Gud vill och pjäxer´n håll`!


ANNONS
Av Göran - 26 augusti 2014 11:28

Vad tycker ni om skolan? Är ni för eller emot? Anledningen att jag frågar är att valaffischerna börjat sticka upp ur höstmyllan i mina trakter och idag passerade jag en från FP där det stod: "Rösta för skolan".

Och då väcks ju tanken... Om jag röstar på nåt annat än FP (vilket jag med tusen procents säkerhet kommer att göra), röstar jag EMOT skolan då?

Och hur mycket emot är sen respektive parti? Vill någon lägga ner skolan, kanske? Eller är nåt parti korkat nog att gå in i en valrörelse med målet att skolan ska bli sämre? Eller kräva sänkta lärarlöner, ökade elevantal i klasserna o.s.v

Jag trodde alla ville att den ska bli bättre, liksom vården, omsorgen, lönerna, vädret och TV-programmen. Men folkpartiet tycker liksom att de ska ha ensamrätt på skolfrågorna bara för att majoren råkar sitta på den ministerposten.

Hur man sen får ihop att allting ska bli så mycket bättre när man samtidigt har målsättningen att minska samhällets inkomster genom skattesänkningar och förbättrad avdragsrätt för de som har det bäst ställt förstår förstås inte jag. Varifrån kommer då pengarna till de där ökade resurserna? När välfärden dessutom på många håll ska generera vinster till vårdbolag och privatskolor. Vinster som inte kommer brukarna till del.

Jag vet bara att i MIN värld är det så att finns inte inkomsterna så är utgifter omöjligt. Får jag sämre lön måste jag minska mina utgifter. Är kontot tomt så kan jag inte handla.

Men jag är ju, å andra sidan, inte politiker heller...

ANNONS
Av Göran - 23 augusti 2014 12:35

Murphys lag. Det känns som om det är den som styr hela mitt liv. "Kan någonting jävlas så kommer det att göra det!" Så är det ju hela tiden, känns det som. Eller...; "Jag såg ljuset i slutet av tunneln men två sekunder senare blev jag överkörd av tåget". Samma sak uttrycks med lite andra ord av bl.a ståuppkomikern Janne Bylund; "Fall smörgås´n från frukostbordet så nog fan ska smörsi´a ner"

Vet inte om det är det stilla sommarregn som strilar utanför fönstret som får mig att känna mig så låg eller nåt annat. Planen var att denna förmiddag åka till skogs för årets första svamptur. Och regnet är säkert bra för både svampar och andra växter men knappast för en plockare. Gummistövlar har jag ju förstås men inget regnställ. Och hade jag haft regnkläder så är det ändå ingen höjdare att plocka svamp i regnväder. Det blir blött och grisigt i korgen och ännu jävligare att ta hand om då man kommer hem sen.

Så vad ska man då göra med en för-löne-fattig lördag i augusti? Det är svår ebb i kassan men jag reder mig ändå till måndag då lönen kommer. En lön som visserligen är ovanligt stor tack vare övertidsslitet i juli men som kommer att krympa snabbt till normal storlek då mina och sonens räkningar är betalda. Så inte ens det blir ett glädjeämne nån längre stund...

Det är föresten ganska fantastiskt, det där med pengar också. Jodå, det är Murphy som regerar där också! Det slår nämligen aldrig fel att om jag nån gång råkar få in extra pengar p.g.a övertid, skatteåterbäring eller rent av nån liten vinst på travet så händer det något som gör att jag inte får använda dem som jag planerat och hoppats.

Säkrare än amen i kyrkan så hittar utgifterna mig i samma sekund som jag får in nån extraslant. Jag ska inte trötta er med en massa exempel men jag kan lätt räkna upp ett tiotal sådana händelser de senaste åren.

Någonstans i bibeln lär det visst stå nåt om att "åt den som har skall varda givet" och förbanne mig stämmer inte det till punkt och pricka. För då måste ju motsatsen också gälla. Att den som "inte har" ständigt ska pungslås på varenda krona. Jo, jag VET att miljoner människor har det mycket, mycket sämre än jag men som alla andra så lever jag ju i MIN verklighet och försöker styra upp den efter bästa förmåga. Men att göra planer för hur framtida extrainkomster ska användas ska jag sluta med från och med nu. Det blir aldrig som jag tänkt ändå.

Men... Nu ser jag att medan jag suttit här och deppat så har det slutat regna och solen tittar fram igen. Så då kanske man ska ta sina sista slantar och åka och inhandla nåt att laga middag av.

Så jag slutar här, den här bloggen gör knappast nån människa glad i alla fall! Ha en skön lördag, vördade ordbrukare i Skinnskatteberg, Ytterhörnäs, Bjuråker och Ödeshög. Eller var ni nu lever och verkar...

Av Göran - 22 augusti 2014 11:05

Valdagen närmar sig allt mer och opinionsinstituten tävlar om vem som kan sätta den mest sensationella rubriken över den senaste mätningen. Jag undrar om utgången av ett riksdagsval någonsin varit så oviss. Man kan måla upp massor av olika scenarion som kan vara verklighet på morgonen måndagen den 15;e september. Kanske en baksmälla som varar i fyra år...

Vad händer om t.ex KD och C trillar ur p.g.a fyra-procents-spärren och istället Fi kommer in. Vilken sida ställer de sig på? Man kan ju tro att eftersom deras partiledare komemr från vänstern kommer de att välja de rödgröna men det ska man kanske inte vara så säker på. Många av deras medlemmar kommer från borgerligheten.

Kommer Reinfeldt att tvingas bekänna färg på allvar om inte de rödgröna får egen majoritet? Sitter han kvar tillsammans med major Björklund med stöd av SD? Eller...?

Har skrivit det förut och gör det igen - Vänj er vid tanken att det faktiskt kan bli så att sossar och moderater regerar ihop i höst. Tro det eller ej men vi kan få ett parlamentariskt läge som tvingar fram det. Om båda parter, som de sagt innan, vägrar befatta sig med SD för att få regeringsmakten.

De första 5-6 valen då jag hade rösträtt hade detta varit helt otänkbart men det är det inte längre. I valet mellan pest och kolera för båda sidor. Eller blir det en kappvändning efter valet...?

Skulle detta ske skulle det bli totalt förödande för både S och M opinionsmässigt. Och för alltid döda den traditionella blockpolitiken i Sverige.

Det finns i alla fall bara två tänkbara statsminsiterkandidater, Reinfeldt och Löfvén, och där är valet enkelt för mig. Min gamle fackordförande får min röst eftersom jag inte vill ha alliansen kvar. Och jag hoppas att han får en betryggande riksdagsmajoritet i ryggen och slipper kohandla med vare sig moderutter eller SD:are.

Oavsett vilket så ska jag servera kokt torsk med äggsås till middag idag och jag ser redan fram emot det. Potatisen byts för min egen del mot brockoli och blomkål men det går ju precis lika bra. Har ju startat om med LCHF igen och jag inbillar mig faktiskt att det hänt saker med vikten. Imorgon har det gått en vecka så då ska jag väga mig för att se om det gett nåt resultat. Ska försöka undvika fallgroparna denna gång och åtminstone denna första vecka harjag varit "duktig" och hållit mig under 20 gram kolhydrater varje dag.

Alldeles skitenkelt har det väl inte varit, särskilt inte i onsdags kväll på jobbet då fikabrödet tornade upp sig på ett av borden i matsalen på jobbet. Vi brukar turas om att köpa/baka bullar, kakor och annat sött första nattskiftet och denna gång var det 4-5 pers. som hade handlat. Vaniljlängder, citronmuffins och havreflarn trängdes där med arraksbollar och chokladbollar rullade i kokos samt en gigantisk skål med godis.

Men jag lät bli! Och det var faktiskt inte ens särskilt svårt, jag bara bestämde mig precis som då jag slutade röka en gång i tiden.

Nu har jag bestämt mig för att sluta skriva här och bege mig till affären för att handla det kanske nödvändigaste av alla varor de har - toapapper. Jamen, det mesta KAN man ju fatkiskt vara utan men utan dasspapper bliv livet skit.

Och med fyra personer boende i samma lägenhet så går det åt en del.

Därför tackar jag dig som läste ända hit. Du undrar säkert själv varför i himlens namn du gjorde det. Och det med rätta, det blir nämligen inte roligare än så här idag. Men vem har sagt att man måste ha så jävla roligt jämt?

Ha en formidabel fredag nu, kära ordbrukare i Bollstabruk, Fjugesta, Undersåker och Stigtomta. Ta det som ett löfte eller ett hot, vilket du vill, men med all sannolikhet kommer jag tillbaka. Förr eller senare!

Av Göran - 13 augusti 2014 09:55

Godmorgon för fan! Eller god förmiddag, om ni så vill. Mig kvittar det, jag är inte så petnoga. Annat var det med min ömme fader och hans fru under sjuttiotalet. På den tiden, som tonåring i tidernas begynnelse, kunde jag obehindrat sova till 11-12 på dagen FAST jag lagt mig före midnatt. Då detta hände fick jag undantagslöst små spydiga kommentarer då jag steg upp om att jag gjort natten till dag och liknande. Idag är jag jättelycklig om jag, som just denna dag, lyckas sova till klockan åtta på morgonen en ledig dag.

Eller mer än 3½.4 timmar efter ett nattskift.

Är det åldern, det där som gör att man vaknar innan vår herre ens fått på sig kalsongerna om morgnarna? För visst är ordet "sovmorgon" fortfarande ett ord som man förknippar med njutning? Å andra sidan har tveklöst tidiga morgnar också sin charm. Att se solen stiga upp ur havet under morgonpromenaden, om man tar en sån. Eller att sitta utomhus och inta dagens första koffeindos till fågelkvitter och sommarvind.

Ska försöka njuta så gott jag kan av denna lediga onsdag. Det blir inte så mycket ledighet denna frivecka. Imorgon kör vi igång höstterminen för skyddskommittéen på jobbet så då får jag hasa mig dit vid sjutiden för att hinna förbereda det som ska förberedas innan mina skyddsombudskolleger kommer klockan åtta. Sen blir fredagen ledig såvida inte verkschefen är god nog att tillåta mig skriva protokollet på övertid. I så fall blir det någon timme på gästkontoret men jag misstänker att han tycker att jag ska göra det under ordinarie arbetstid, d.v.s på måndag.

Sen återstår två dagar innan allvaret för skiftlag 5 börjar på måndag men dessa dagar har jag lovat ställa upp för min favoritövertidsskiftledare (har ni hört/läst det ordet förr?)

Mannen som förtjänar detta epitet var min chef mellan 1999-2008 och den bäste chef jag någonsin haft, tror jag. Därför är det svårt att säga nej när han frågar. Dessutom kändes det, just då, som om jag behövde pengarna.

Nu är jag inte riktigt lika sugen på slantarna, skulle gärna varit ledig och vilat, men kanske jag väljer kompledighet istället för extrapengar. Fritid har de ju ännu inte hittat på nåt sätt att beskatta...

Men det kommer väl, det också, den dag politikerna får upp ögonen för hur mycket fritid en skiftarbetare faktiskt har. Ledighetsavgift eller fritidsskatt, benämningen lär väl bero på vilket av blocken som får makten i höst.

För den drabbar ju ingen av maktens män och kvinnor utan bara oss s.k gräsrötter inom t.e.x vården, industrin och transportsektorn.

Skrattskatt har de heller inte tänkt på ännu, såvitt jag vet. Men det är väl förstås bara en tidfråga innan någon riksdagsman får en snilleblixt att folk inte får ha det för roligt och räknar ut hur många skattefria skratt vi får ha per år innan det blir avgiftsbelagt. I riksdagen tycks de ju inte ha det alltför skoj så varför ska folket få ha det?

Nåväl... när jag går av sista natten nästa gång, i slutet av nästa vecka, är jag i alla fall ledig i sex dagar och kommer INTE att svara i telefonen om displayen visar nåt nummer tillhörande min arbetsgivare. De kan också försöka med att ringa från dolt nummer för såna samtal besvarar jag nästan aldrig.

Sist kan jag inte undå att sörja lite över Robin Williams, ett kraftigt underskattat geni, som har valt att gå ur tiden. Sorgligt, tycker jag! Mina första minnen av honom är från sent 70- eller möjligen tidigt 80-tal då han figurerade som utomjording i nån tramsig amerikansk serie som jag tror hette "Mork och Mindy". Sen var det väl "Good morning Vietnam" och senare "Döda poeters sällskap" där han visade att han kunde mycket mer än spela i B-betonade dussinserier i TV.

Må han vila i frid och må ni, mina vördade ordbrukare, ha långa och lycklig liv framför er med massor av meningsfull fritid som dessutom - förhoppningsvis - även i fortsättningen inte beskattas. Men man vet ju aldrig...

Ha en underbar onsdag i Vikmanshyttan, Hälleforsnäs, Fiskebäckskil och Bastuträsk. Som en bumerang kommer jag tillbaka. Förr eller senare...

Av Göran - 6 augusti 2014 07:44

Som så ofta förr då jag skrivit här snurrar tvättmaskinen med mina och sönernas kläder m.m i tvättstugan rakt under mig. Dotra är på resa i Danmark och har inte bidragit till tvättberget denna gång. Men det räcker till ändå.

Sista lediga dagen fast jag EGENTLIGEN har en fridag till innan allvaret ska börja.

MEN... något hände häromdagen som aldrig tidigare hänt mig under dryga 38 år åt samma arbetsgivare, jag har blivit beordrad att jobba övertid imorgon.

Jovisst, i lagens mening är all övertid beordrad övertid, det vet jag. Vet också att på de flesta arbetsplatser är det så det funkar. Men hos oss har övertid liksom alltid byggt på frivillighet. Blivit uppringd och tillfrågad om jag VILL har jag förstås många gånger men aldrig blivit kommenderad.

Det var i förrgår som jag såg på telefonen att ett nummer som jag visste tillhör min arbetsgivare hade ringt och eftersom jag ju faktiskt är huvudskyddsombud för min avdelning ringde jag upp utifall samtalet hade med mitt förtroendeuppdrag att göra. Men det hade det inte. Däremot med de driftsstörningar företaget brottas med på den ena produktionslinan. Det arbetas febrilt för att rädda halva fabriken som har stora problem p.g.a flera strömbortfall.

Och vad göra annat än att bita i det sura äpplet, arbetsgivaren har ju faktiskt rätten att beordra mig att jobba övertid inom vissa gränser. Så det blir att packa matväskan imorgon bitti och åka till gruvan "en dag för tidigt".

Och... så farlig är det väl inte heller egentligen. Jag skulle kanske t.o.m kunnat ställa upp frivilligt om jag visste (eller åtminstone kunde hoppas på) att det skulle löna sig på sikt. Att det t.ex skulle kunna vara gynnsamt vid nästa lönerevision. Men tvärtom vet jag ju att det inte är värt ett ruttet lingon utom de pengar jag tjänar just då.

Vi har nämligen inte ens ett lönesystem där man kan peka på vad man uträttat då lönerna sätts. Det är evigheter sen det fanns nån möjlighet att få nåt utöver det som förhandlats fram centralt. Närapå 20 år sedan jag senast hade nån individuell löneutveckling. Den gången fick jag iofs rejäl utdelning (1500 kr) men sen 1995 har jag bara halkat neråt i lönetrappan.

Hur är det möjligt, undrar kanske den vakne ordbrukaren. Jag borde väl ha legat stilla?

Nej, den s.k lönetrappan har förändrats flera gånger då facket drivit igenom låglönesatsningar. Man har prioriterat de lägst betalda genom att ta bort de nedersta stegen i trappan samtidigt som företaget har gjort nya steg i toppen av den för att ge några kronor mer till sina favoritanställda. I de flesta fall de som har brunaste tungan, om ni förstår vad jag menar. Därmed har jag dalat i trappan från näst högsta steget till nedra delen.

Jodå, jag har försökt flera gånger att övertyga olika chefer om att jag blivit felbehandlad och några av dem har också hållit med. MEN... "just i år finns det inget utrymme för individuella höjningar" har jag fått höra ett otal gånger. Det är visst alltid "just i år"!

Således har också varje medarbetarsamtal jag haft med mina olika chefer genom åren inletts med att chefen skyndat sig att säga; "Den här gången ska vi inte prata om pengar, det här är inget lönesamtal!"

Så jobbar min arbetsgivare!

Inte heller mina fackliga företrädare säger sig kunna göra något åt saken men jag tror mest att de är lata. Vid senaste årsmötet försökte jag och några till att rösta in lite nytt folk i styrelse och förhandlingskommitté men "fundamentalisterna" vann, tyvärr. D.v.s alla de där som inte vill förändra något utan ha samma gamla trötta gubbar som suttit i styrelsen i 20 år eller mer. Inget ont om dem, de har gjort mycket nytta genom åren. Men nu känner jag att de, liksom jag själv, har framtiden bakom sig. De känns trötta, mätta, oinspirerade. Och det är nog så att man blir det då man haft ett uppdrag eller ett jobb länge nog. Man blir liksom lite för bekväm i det.

Jag sitter ju själv på ett förtroendeuppdrag också och har 1½ år kvar av mitt mandat. Då det går ut kommer jag att avgå eftersom jag inte tycker att man ska ha ett sånt uppdrag för länge. Då har jag haft mitt uppdrag i sju år och egentligen tycker jag att redan det är i längsta laget.

Kanske borde fackliga uppdrag vara tidsbegränsade som presidentämbetet i USA. Efter två mandatperioder åker man ut så nya kvastar får komma in och sopa på sitt vis.

Tyvärr finns det ju inte så många yngre som intresserar sig för fackligt arbete så dessvärre lär väl gubbväldet fortsätta. Den 27-åriga tjej som jag hade tänkt rekommendera för valberedningen som kandidat att efterträda mig var ju tyvärr bland de som blev uppsagda förra hösten och har lämnat företaget.

Utanför fönstren strålar ännu en härlig sommardag, lite mer svenskt lagom än de där allra hetaste dagarna för nån vecka sen. Förutom tvätt ska dagen ägnas åt att uppfylla gästande Kalmar-sonens önskan om att få chili con carne. Ingen sommarmat, kanske, men när han nu bett om det tänkte jag uppfylla hans önskan medan han nu är hemma. Inte heller någon särsklit svårlagad mat men den tar ju lite tid eftersom den ska koka ett bra tag. Därför ska jag sätta igång med det så fort tvätten är hängd. INNAN solen har värmt upp ordentligt och bränner som värst.

Centrifugen några meter under mig förkunnar nu högljutt att tvätthängning närmar sig så det är dags att sluta svamla. Därmed tillönskas de kära ordbrukarna en underbar augustionsdag i Bromölla, Skinnskatteberg, Gysinge och Arjeplog. Ta vara på denna dag för den kommer aldrig tillbaka.

Av Göran - 2 augusti 2014 19:51

"Ströp gås till frukosten" Så lyder en rubrik i lokalbladets nätupplaga här idag. En sån artikel måste man ju läsa för att se vad rubriksättaren anspelar på. Då visar det sig att en överförfriskad yngling i Rättvik hade strypt en gås i akt och mening att äta den till frukost. Imorse strax innan hemgång från sista nattskiftet fick en arbetskamrat ögonen på samma text via sin mobil och visade den för sin stolsgranne, Micke (alias reptilhjärnan), i matsalen som genast replikerade; "Ja, smör hade han väl redan!"

Anspelande förstås på ordet smörgås, ett av många i vårt språk vars ursprung man kan fundera en hel del över. Vem fasen hittade på att kalla smör på en brödbit för just smörgås? Och varför heter det inte smörgäss i pluralis? Det hade väl varit det mest logiska. Dessutom kallas det ju smörgås även om man inte har nåt smör på den utan kanske mjukost, Kalles kaviar eller nåt annat. Ska det vara så???

Nej, gåsar får man inte säga om två eller fler av denna fågelart men smörgåsar går visst bra. Undra på att många invandrare säger att det inte finns någon logik i svenska språket utan man måste lära in varje ord och dess böjningsformer var för sig. Och att svenska därför är så svårt att lära sig.

På radion inatt hörde jag om Mellanösternkonflikten och att Israel brutit vapenvilan (som skulle ha varat i tre dygn) redan efter några timmar. Jag blir jämt så trött när jag hör om det där kriget som pågått under hela min livstid. Åtminstone så länge jag kan minnas.

Undrar om nån därnere på någondera sidan ens minns vad det är som de egentligen krigar om. Varför de, år efter år, skjuter ihjäl oskyldiga civila och sen ska andra sidan hämnas in i oändligheten. Undrar om inte detta krig är ursprunget för ordet "vedergällningsattacker", ett av många ord som man önskar inte skulle behövas. "Raketanfall" är ett annat liksom "självmordsbombare".

Tycker verkligen båda sidor att det är värt alla dessa oskyldiga dödsoffer? Är det inte dags att de styrande sätter ner foten och säger stopp? Varken palestinier eller israeler vill väl att deras barn ska skjutas ihjäl på väg till skolan! Och jag tror inte heller att någon av dem vill att motståndarnas fruar och barn ska dödas heller. Så varför inser man inte att någon måste ta första steget. Vad är det som gör att man inte kan leva sida vid sida med varandra? Religion? Hmm...! Jo, det är väl det som ligger i botten.

Men det är liksom ingen ursäkt. Varför inte bara låta grannen, chefen, arbetskamraten eller whatever tro på Allah, Gud, Robert Lind i Kramfors eller vad som helst?

Och låta varann utöva sina religioner, om man nu vill det, utan att behöva ha ihjäl varandra! Tänk er en moské på ena sidan gatan och en synagoga på den andra. Och på vardagarna kan rabbinen och imamen ta en kopp te med varann och dela en sockerkaka medan de diskuterar (respektfullt förstås) skillnader och likheter mellan varandras tro.

Ska det vara så omöjligt det?

Ja, såklart är det ju det eftersom det inte redan skett för länge sen. Det är väl jag som är en naiv och korkad idiot som tycker att de borde vara spyfärdiga på krig efter alla dessa år.

Idiot blev jag för övrigt utnämnd till av en arbetskollega på ett annat skiftlag än mitt eget häromdagen. Och inte bara idiot utan "Jävla idiot" till och med. (Jojo, fint ska det vara!)

I samband med skiftbytet blir det ofta lite för varmt i våra lokaler eftersom det just då är extra mycket folk i dem och mannen ifråga sprang runt och öppnade alla fönster samt balkongdörren i personalrummen. Jag frågade honom varför och upplyste vänligt om att han, på det sättet, neutraliserade den luftkonditionering som finns i lokalerna. (Ni som har AC i bilen vet säkert vad jag menar - om det är 32 grader varmt på sommaren så inte fanken vevar man ner rutorna för då blir det ju snabbt lika varmt inne i bilen som ute)

Men denne man tände direkt på alla cylindrar och klev högröd i ansiktet fram till mig och förklarade högljutt att jag saknade varje uns av intelligens om jag inte fattade att det blev svalare inne om man hade korsdrag.

Jag gav mig aldrig in i någon diskussion, orkade inte eftersom jag var i slutet av första nattskiftet. Men tanken slog mig att när människor reagerar sådär och är så jävla självsäkra så är det nästan alltid folk som inte har minsta aning om vad de pratar om. Så kanske är det inte så konstigt att det finns krig i världen när en del kan bli SÅÅÅ upprörda över småsaker...

Men såna är ju förstås varken jag eller ni, kära ordbrukare. Nej, vi bråkar väl aldrig med nån?

Ha en lugn och fin fortsättning på lördagsaftonen i Mellansel, Frövi, Knivsta och Örbyhus så ses vi igen när andan faller på!



Presentation

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Blogkeen
Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se