Alla inlägg under september 2012

Av Göran - 30 september 2012 09:26

... blev jag väl kanske inte men... Kul ändå att ha alla rätt även om det inte gjorde mig förmögen. Jag lyckades alltså pricka in sju hästar i gårdagens V75 på nationalarenan Solvalla. Och vann hela 232 kronor! Men eftersom jag "bara" satsat 96 kr så måste det väl anses som godkänt ändå.

Jag har haft alla rätt en gång förut fast på den tiden hette det V65 och var "bara" sex lopp. Den gången gick tävlingarna på Dannero och satsade 48 kronor gav den hisnande vinstsumman av 196 kronor. Och om man betänker att varken hästar eller själva travsporten intresserar mig det minsta så kan man väl ändå säga att det är rätt så bra. Det jag vet om hästar är att framänden bits och bakänden sparkas samt att de tävlar på oval bana.

Men har man inte så mycket annat att vara glad över så får man väl glädjas åt sina 232 vunna kronor även om jag förstås gärna sett ett antal nollor efter dessa siffror.

Glad kan jag också vara över att vara ledig och över att jag ska iväg och gratulera storasyster i förskott på födelsedagen och därmed får träffa lite släkt och vänner.

Mitt kattfria hem är inte kattfritt längre. Det bebos numera, tillfälligtvis men ändå, av två fyrbenta snorungar som gör sitt bästa för att klösa sönder möbler och annan inredning. Det är yngre dottern som äger dem och hon bor också -tillfälligtvis- hos mig även om hon inte syns till så ofta. Endera jobbar hon eller så är hon ute och dräller med kompisar och sover borta en eller flera nätter mellan varven vilket tvingar mig att sköta om mat- och vattenservering samt den där förb... kattlådan.

Jamen, fy f-n för kattlåda! Jag hatar att känna den där vidriga stanken särskilt på morgonen då jag är nyvaken. Kattfantaster får säga vad de vill - jag tycker ändå att katt ska man bara ha om man bor så till att de kan få ströva fritt utomhus och göra sina behov mestadels ute.

Tack och lov äter de torrfoder som ju är i stort sett luktfritt för doften av kattmat på burk ligger inte så långt efter kattlådan när det gäller listan över vämjeliga dofter.

Hoppas dotterns hem snart är färdigrenoverat så jag slipper de där två marodörerna. Om inte får jag nog tvinga henne att skaffa dem åtminstone ett klösträd. Sonens katt hade en möbel avsedd för både klättring, klösning samt hade en mjuk platta överst där han kunde ligga och blicka ut över "sina" domäner. Men nämnda möbel har i likhet med både katt och son flyttat till Kalmar så de här två kan inte använda den.

Deras räddning när jag blir som värst irriterad är nog att de är så söta. För det är ju alla kattungar! Så det går liksom inte att bli riktigt arg på dem även om jag försöker. Och lika bra det för de skulle säkerligen inte bry sig ett smack om det även om jag stod och hoppade upp och ner med ilskan kokande ur öronen.

Som med så mycket annat här världen är det väl bara att "gilla läget"!

Därmed önskar jag mina vördade ordbrukare en angenäm fortsättning på denna söndag! Troligen missar jag GIF Sundsvalls match mot AIK eftersom jag ska bort på middag men det är smällar man får ta. Det kunde varit värre - det kunde ju ha varit hockey! Och jag KAN ju se den i efterskott om jag vill...

Gå nu ut på en stärkande söndagspromenad i Järfälla, Mönsterås, Junosuando och Trelleborg! Brygg sen en panna riktigt gott kaffe och njut av söndagen! Det ska jag göra.

ANNONS
Av Göran - 17 september 2012 13:25

Det har varit si och så med blogglusten den senaste tiden. Men det är ju så det funkar, det har jag ju lärt mig genom åren. Men ibland läser/ser/hör/upplever man saker som endera värmer hjärtat eller väcker den där lilla elaka gubben med horn som vi alla också har inom oss.

Igår läste jag om familjen som velat använda en bild av apan "Herr Nilsson" ur Pippi Långstrump-filmerna i dödsannonsen efter sin treårige son men som fått nobben av "Saltkråkan AB", d.v.s företaget som äger och tjänar pengar på rättigheterna till allt Astrid Lindgren skapade under sitt liv.

Alltså... Fy FAN (på ren svenska) vad småaktigt! Om nu den där lilla killen vars liv slutade alldeles för tidigt älskade Pippis apa och familjen ville markera det med att ha bilden som symbol i hans dödsannons så kunde väl Saltkråkan AB ha bjussat på det. Jag kände förstås inte Astrid personligen men efter allt jag sett på TV, läst i tidningar om henne kan jag aldrig tänka mig att hon skulle sagt nej om hon hade levat. Så man kan ju inte precis säga att hennes efterlevande hedrar hennes minne. Antagligen roterar hon ilsket i sin grav!

Det är måndag - med allt vad det innebär - och jag har återgått till min 14-dagars ledighet efter att ha jobbat nattskift i helgen för att betala tillbaka till han som jobbade istället för mig när jag behövde vara ledig för att köra flyttlass. Jag jobbade hans nätter medan han själv satt i skogen och väntade på älgar att mörda...

Så nu är man ledig igen fram till den 25:e. Och ska förhoppningsvis hinna tvätta fönster och byta gardiner i min lägenhet, dra till skogs och leta trattkantareller samt utöva en massa slöhet och lättja.

Till mina någorlunda jämnåriga manliga läsare, såna som i likhet med mig kan kallas "gubbar" vill jag tipsa  om en blogg här på bloggplatsen som jag råkade hitta med ett felklick för ett tag sen. Den skrivs av två tjejer som gissningsvis är i nedre tonåren men skriver under manliga alter egon. De driver alltså med oss "gubbar" med påmålade skägg och kuddar under tröjan som ölmagar på bilderna. Och de gör det utan att vara det minsta elaka eller nervärdera oss. De skojar om oss helt enkelt och det tycker jag man, som "göbbe", kan bjuda på. Jag skrattade gott åt både text och bilder på deras blogg. Så titta in ni också hos "Lennart & Mange"!

Ni hittar den här.... http://lennartandmagnus.bloggplatsen.se/

Sen en tid tillbaka har jag gett LCHF en ny chans sen jag fått veta av en nätvän vad jag gjorde för fel förra gången och igår berättade samma vän att jag nu är på rätt väg. Detta eftersom jag sa att jag för ovanlighetens skull fryser nästan hela tiden. Då fick jag veta att detta beror på att kroppen håller på att ställa om min ämnesomsättning och börja förbränna sitt eget fett. Och det ska visst gå över inom en vecka.

Så till dess får jag väl klä mig lite varmare, svepa en pläd om mig i TV-soffan om kvällen samt elda lite i min öppna spis så ska jag nog klara att hålla värmen. Min hyresvärd tycks inte ha sparkat igång värmepannorna ännu för elementen är fortfarande iskalla. Så tack och lov för min öppna spis!

Börjar så smått att vänja mig vid att leva ensam även om det fortfarande händer att jag spanar efter sonen eller hans katt längs golven då jag förflyttar mig i lägenheten. Ni vet sådär som katt- och hundägare gör automatiskt för att undvika att trampa på/sparka till sina kelgrisar. Men ingen katt springer längre slalom mellan mina fötter om morgnarna då jag går till köket för att fixa morgonkaffet. På gott och ont! Visst var han ofta ett mysigt sällskap men å andra sidan tar inte dammråttorna befälet över golven lika snabbt då ingen katt släpper päls överallt.

Därmed önskar jag mina vördade ordbrukare en fortsatt underbar septembermåndag i Vuollerim, Svenljunga, Österbybruk, Aliske och Harstena. Eller var ni nu bor...

Vi hörs igen! Förr eller senare...




ANNONS
Av Göran - 2 september 2012 13:10

Helvete så långt det är till Kalmar! För att inte tala om hur långt det var tillbaka hem till Sveriges midja. (Om Sundsvall är Sveriges midja så är väl Kalmar typ knäna eller nåt...)

Självklart är resan tillbaka exakt lika lång som resan ner men normalt sett brukar man uppleva hemresan som kortare än vägen till målet då man åker nånstans där man aldrig varit. Men det gjorde jag alltså inte denna gången.

Antagligen berodde det på att då vi åkte söderut var vi tre i bilen plus sonens katt. Dels hade man då nån att prata med hela tiden och dels var vi två med körkort så jag behövde bara köra själv ungefär halva vägen.

Men på väg hem var det inga "vi" utan bara en ensam gubbe, d.v.s jag, och lika många med körkort.

Och jag kan ju säga att det bästa med resan är att nu är den över och gjord. Vi åkte vid elvatiden i fredags kväll och landade i Kalmar vid nio igår morse. Då hade min omtänksamme son ordnat så jag fick låna en säng i hans kamrats lägenhet och kvarta ett par timmar medan han själv och två kompisar lastade ur den hyrda släpvagnen samt åkte till det lokala IKEA och handlade soffa och lite annat. Lite hade jag förstås sovit i bilen men de timmar jag fick då var guld värda sen under mina 80 mil tillbaka till Medelpad.

Men nu är det, som sagt, gjort och släpet är återbördat till uthyraren. Sovit har jag väl gjort i 5-6 timmar också så man börjar så smått att återvända till de levandes skara.

Och som alltid då jag åker bort så hände nåt sånt där som bara inte får hända...

Med c:a sex mil kvar av resan ner stannade vi i Oskarshamn och tankade och sonens kompis skulle köra sista biten. Då jag betalat bensinen råkade jag stoppa bankkortet i byxfickan tillsammans med mobilen. Sen satte jag mig tillrätta i baksätet och slöt ögonen. Men John Blund tycktes inte ha tid med mig just då så jag halade upp min I-phone för att läsa lite dagstidningar och så på Internet. Vilket gjorde att mitt betalkort låg oskyddat i byxfickan och självklart hade det gått i tre bitar då jag tog upp det nästa gång.

Tror ni att jag hade bankdosan med mig och kunde föra över pengar så sonen kunde ta ut kontanter åt mig? Nej, just det - naturligtvis inte!

Men med hjäp av en god vän och diverse kringelkrokar fick jag låna upp lite pengar som fördes över till grabbens konto och jag fick kontanter nog för att ta mig hem. Dessa är nu återbetalda och ett nytt kort beställt.

Det kontantlösa samhället är alltså inte helt okomplicerat. Utan sitt kort står man sig ganska slätt.

För du kan ju inte heller gå in på ett Swedbankkontor och hämta ut dina surt förvärvade slantar i cash. Nej, de har slutat med kontanthantering!!! Kanske har också de andra bankerna gjort det, jag vet inte, men i min värld är det ganska absurt att en bank inte längre hanterar pengar... Utan bara siffror och nästan fiktiva pengar.

Hur gör äldre människor som inte vill betala med kort? För dem måste det vara ett h-e.

Nåja, det ordnade sig ju och jag kom hem strax efter klockan två inatt och kun de med en lättnadens suck krypa ner mellan svala lakan i den egna sängen och sluta ögonen. Ibland är det där med att få gå och lägga sig bland det bästa som finns. Tänk om man vetat det när man var barn och spjärnade emot sänggåendet med näbbar och klor!

Och jag lär säkert åka fler gånger till Kalmar. Men då ska jag åka UTAN släpkärra efter bilen. Och ordna med övernattning så jag hinner provköra bron över till Öland där jag heller aldrig varit. Det finns faktiskt en hel del att se i Sverige och mitt intryck av Kalmar var mycket positivt. En fin liten stad, verkade det som.

Idylliskt var även Söderköping (också det en helt ny bekantskap) där jag tankade bilen med bensin och mig själv med mack-kaffe på hemvägen. Mycket vacker liten stad!

Men jag väntar nog med att åka igen tills hjärnan har glömt hur helvetes drygt det var denna gången...

Nu tillönskas ordbrukarna en fortsatt skön söndag i Brämhult, Kortedala, Näsåker och Karlholmsbruk. Vi ses när andan faller på!

Presentation

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Blogkeen
Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se