Alla inlägg under november 2016

Av Göran - 29 november 2016 21:17

Och så var det ju det är med snön. Hela världen vet ju att svenskar, liksom britterna, älskar att tala om vädret så varför inte besanna deras föreställningar en gång till.

Nu är vi tillbaka där vi brukar vara såhär års. D.v.s utan snö och med regn och mulet väder. Det som blivit normalt väder fram till jul och ibland längre. Det kom ju närmare 25-30 cm för lite sen och därefter en period på några dagar med flera minusgrader på det så jag närde en vag förhoppning att det kanske kunde få ligga kvar. För ljusets skull om inte annat. Men nej då, gumman tö har smält ner alltihop och mörkret utanför är mörkare än någonsin.

Idag var jag kallad till ett möte på jobbet och lyckades komma dit i väldigt god tid. Min arbetsgivare har startat upp ett förändringsprogram efter den medarbetarenkät de lät oss fylla i förra våren. 

Ett externt konsultföretag har anlitats för att hjälpa dem och det är i en av deras referensgrupper jag skulle delta idag.

Jag var tidig, konsultfirmans representant var "right-on-time" som det så vackert heter nuförtiden.

Men de andra 13 deltagarna lyste med sin frånvaro!

Så jag och konsulten satt ett tag och småpratade och väntade på att någon kanske skulle dyka upp. Och en kvart sen kom faltiskt Josefine från mekaniska verkstaden och bad om ursäkt att hon var sen. Hon hade fullt godtagbara skäl att bli försenad så det var inga konstigheter. Men alla de andra?

Konsulten och jag pratade en hel del medan vi var ensamma och det blev mer prat när Josefine anlände för hon är ungefär lika frispråkig som jag. Och konsulten skrev så pennan glödde medan jag passade på att få sagt några saker som jag tyckte att han borde känna till. Han fortsatte att notera även då vi blev tre personer så kanske blir det någon nytta med de övertidstimmarna som företaget får betala mig ändå.

Två träffar återstår och innan dess ska jag fråga några andra deltagare varför man prioriterade bort mötet.

En sak som jag hann förmedla till konsulten var min kritik mot alla delar av företagets policy som nästan inga chefer lever upp till. Det står t.ex att "Personalen är vår viktigaste resurs".

Då frågar jag...; Om personalen är er viktigaste resurs - varför finns det då inget lönesystem där personalen kan belönas för goda insatser, för innovativa lösningar, för lång och trogen tjänst.

Vi har haft några olika modeller genom åren men bara ett som varit bra. Men sedan 12-14 år har vi inget alls vilket gör att bara den som har en chef som vågar ta lite strid för sina medarbetare har chansen att få något utöver det alla får från centrala förhandlingar. Och såna chefer finns det inte många, kan jag säga.

Däremot har man ett väldigt vl utarbetat system för att bestraffa de som gör fel. Ofta hör man ledare på alla nivåer prata om muntliga och skriftliga varningar eller uppsägning och avsked.

I mitt huvud går detta inte ihop. Det blir en omöjlig ekvation. Belöningar och motsatsen borde vägas mot varandra.

Att sedan min syn på ledarskap säger att det är mycket viktigare att berömma än att kritisera är en annan sak. Men jag är helt övertygad efter dryga 10 år som skiftledare att man kommer mycket längre med att lyfta det som är positivt än motsatsen. 

Den som gjort ett misstag, handlat fel vet om det själv i 99 fall av 100. Då räcker det att chefen talar om att han/hon har sett det (såvida de inte handlar om att skapa risker för liv och hälsa).

Det är mycket viktigare att chefen ser och uppmärksammar de goda insatserna. Först mellan fyra ögon men i nästa skede gärna inför hela arbetsgruppen. På så sätt skapar man en positiv spiral när folk ser att chefen faktiskt har koll och ser vad vi gör och inte gör.

Det som beaktas och uppmärksammas förstärks, lyder en gammal sanning. Således är det så att om man som ledare för en grupp människor väljer att dagligen se några positiva saker och berömma dem så är chansen skyhögt större att arbetslaget vill prestera ännu mer och bättre än om man väljer den vanligare vägen och säger;

"Jo, det är väl bra MEN..."

Så sa min egen farsa till mig när jag var femton år och inte lyckades få något sommarjobb. Vi höll då på att inreda övervåningen i vårt hus och jag hade lagt en hel dag på att med körnare slå in alla spikar i gipsplattorna på väggar och tak och dessutom spacklat över dem. Det sved som fan att min egen farsa inte kunde kosta på sig att berömma mig lite när jag faktiskt hade jobbat hårt en hel dag fast ingen hade bett mig. 

Jag minns inte längre vad som inte var perfekt i hans ögon men hur han började sin kommentar glömmer jag aldrig! 

Dock måste jag säga att jag beundrar dig! Ja, just DU, käraste ordbrukare från Misenträck, Kuala Lumpur, Vladivostok eller Lofoten. Tänk att du orkade läsa min smörja ända hit! Det är minsann inte alla som skulle orka det!

Så sträck på dig och var stolt! Och minns mina ord nästa gång du tycker att någon annan inte gjort något tillräckligt bra. Titta då en gång till och tänk efter. Kanske han/hon verkligen har gjort sitt bästa och gör det troligen ännu bättre nästa gång om du väljer att klappa på axeln och berömma.


ANNONS
Av Göran - 28 november 2016 17:23

Inte blev det väl så mycket gjort idag som jag hade tänkt. Men lite blev det och ätit gott har jag gjort också. För en gångs skull har jag fotat både min brunch (sen frukost som fick gälla som lunch också) och min middag.

Inte sker det ofta men här syns min kombinerade frukost/lunch. Lufttorkad skinka och äggröra med gräslök!



Inte tokigt alls. Dessutom närapå helt fritt från kolhydrater. På den tallriken stod jag mig sedan genom storhandling på Willys och hem igen.

Middag blev Julias tacogratäng. Den har jag lärt mig av min yngsta dotter som enligt egen utsago hittat på den alldeles själv. Enkel, god och inte farligt dyrt heller. Ser ut ungefär såhär...


   


Tänkte dela med mig hur man gör den så kan ni testa själva.


Du behöver till fyra personer....


500-600 gram köttfärs eller blandfärs (det du gillar bäst)

Olivolja till stekning

I påse Tacokrydda

1 burk Tacosås av valfri styrka (225 g)

1 ask Philadelphia ost (naturell)

2 ½ dl creme fraiche

Några grabbnävar tacochips

Riven ost 


Smörj en ugnsform och bred sedan ut Philadelphiaosten jämt över botten på formen

På den bredes sedan creme fraiche. Hetta upp en stekpanna med lite olivolja och fräs färsen lagom brun. Rör sedan ut tacokryddan och tacosåsen med färsen och bred ut i formen. Sedan sticker man ner tacochips lite här och där i färsen. (Stoppa gärna ner dem lite diagonalt så osten fastnar även på dem.) Toppa sedan med riven ost av den sort du själv föredrar.

Gratinera i 225 grader i 10-12 minuter och servera med en krispig grönsallad och gärna hemlagad guacamole. Skivad rå rödlök kan man strö över gratängen före servering om man, som jag, gillar det.  Och om man vill kan man också ställa fram en skål med tacochips om någon vill ha mer än de som finns i gratängen.

Kanske inte sådär alldeles magert med väldigt LCHF. Och gott dessutom.

För den som är supernitisk med LCHF kan man utesluta chipsen också. Möjligtvis går det även bra med selleri men det har jag inte prövat ännu. Vill man minska på fettet funkar det säkert med lightvarianterna av osten och creme fraichen.  Imorgon lutar det åt ugnsgratinerad falukorv med blomkålsmos, tror jag.



ANNONS
Av Göran - 27 november 2016 18:42

Första advent idag. Men vem bryr sig. Det vore mycket häfigare om det vore tjugosjunde advent, tycker jag. För 27 veckor från nu borde det väl vara om inte sommar så i alla fall försommar eller åtminstone vår. Vilket jag alltså finner betydligt mer tilldragande än november. Även om jag är nöjd med att vi snart lägger åtminstone en hatmånad till handlingarna.

Jag hade förresten fel i mitt förra inlägg där jag kallade "Black friday" för märkesdag. Den svarta fredagen räcker visst över hela helgen för reklamen fortsätter strömma in. Till min stora förtret.

Och knappt hinner den helgen gå så är vi inne i julruschen. Av nöden tvungen besökte jag Norrlands shopping-Mekka nummer ett, Birsta mellan S-vall och Timrå)  en sväng igår. Sen lördag eftermiddag, klockan var nästan fem, men ändå såg parkeringen ut att svämma över av bilar och ett myller av människor som gick mellan parkeringen och varuhusen.

En del älskar ju det där med att trängas med en halv miljon andra på liten yta och nästan slåss om utrymmet framför varudiskarna och skyltfönstren. Men inte Ferdinand... F´låt, inte JAG, skulle det förstås stå.

Nej, men det kan ni slå er i backen på, kära ordbrukare, att hade jag bara haft en korkek så vore min kropp parkerad under den så ofta det bara gick. Luktandes på blommorna, spanandes på justa kossor i hagen intill och aktandes mig för humlor och annat oknytt.

Däremot fick jag helt rätt i förhoppningen att Timrå skulle spela skjortan av Björklöven på hemmaisen. De har sådan fart under skridskorna att huvudena ibland inte hinner med. Och det slog mig där i soffan framför CMore att det nog är det som är den största skillnaden mellan de två högsta serierna. De flesta allsvenska lirarna åker gott och vl så fort som behövs i SHL men när det kommer till att dessutom vara konstruktiv och effektiv i denna höga hastighet ser man skillnaderna. Det var topp mot botten igår i NHK Arena som "ladan" numera heter. Och det syntes i spelarnas agerande att det var klasskillnad mellan dessa två klubbar.

Så jag får glädjas i novembermörkret åt att det är mitt favoritlag som toppar allsvenskan och hålla mina tummar för att de kan konservera den formen till nästa vår då kvalspelet går av stapeln. Där ska det först kvalas fram två lag från allsvenskan som får chansen i bäst av sju matcher mot de två jumbolagen från SHL.

Då handlar det mindre om hur fort man kan åka, motståndarna kan också det. Och mer om vem som har krafter kvar att spela så tufft och hårt man kan i närkamperna utan att dra på sig onödiga utvisningar. Detta för att trötta ut sin motståndare och tvinga dem till misstag. Sen gäller det också att hålla huvudena kalla för att kunna utnyttja dessa misstag. Samt att vinna fler matcher än det andra laget.

I våras utklassade Modo Leksand i flera matcher medan masarna vann sina med uddamålet i förlängning eller på straffar. Jag kan inte siffrorna men minns att Modo vann ritkigt stort åtminstone två gånger. Om de tvarit målskillnad som vore det viktiga hade de vunnit skitenkelt. Men Leksand gnetspelade i rätt lägen och lyckades med det.

Många experter anser att LIF bara hade tur och att det knappast kommer att upprepas. Att detta är så nära den stängning av SHL som vissa vill ha eftersom det nästan är omöjligt att ta sig upp igen.

Jag håller delvis med. Jovisst, det ÄR svårare än förut. Det blir kanske inte alltid det bättre laget som har vunnit när tjocka tanten börjar sjunga. Jag säger så här; Må det smartaste laget vinna! För så tror jag det blir.

De som har smartast coach som dessutom klarar av att få spelarna att följa matchplanen från första nedsläpp till slutsignalen kommer att stå som segrare när det är över.

Nåväl, dit är det långt just nu. En lång mörk vinter står emellan mig och de glada (?) kvaltiderna framåt mars/april.

En lat dag, som så många andra. Men jag lyckades i alla fall släpa mig till jobbet och fixa protokollet från onsdagens skyddskommitté och sedan hem igen.

Imorgon ska jag försöka göra lite nytta här hemma. Jag har latat mig så flitigt så länge nu att "borde-listan" vuxit sig både lång och motbjudande. Därför bestämde jag mig idag för att med start imorgon beta av 3-4 punkter per dag av den. Köket ska grovstädas och frysen avfrostas. Mitt eget sovrum dammsugas och skuras golv i. Dessutom SKA jag gå ut och röra lite på mig medan solen skiner. Om så bara 15-20 minuter så SKA jag ut. Tror att det kanske kan bidra till att pigga upp mig lite. När det nu känns som om vitaminerna kanske gör lite nytta så kan jag ju hjälpa till lite själv genom att se till att få frisk luft och lite sol på blekfet hud.

Med det, kära ordbrukare, bjuder jag er trevlig söndag kväll tillsammans eller var för sig i Gysinge, Harsprånget, Kilafors och Hökhuvud. Håll ut - det kommer en vår! Till sist! Jag lovar!

Av Göran - 25 november 2016 18:08

Så har vi då fått ännu en sån där märkesdag. Vem tror ni att den är till för? För oss tilltänkta kunder så att vi får förmånen att handla billigare? Nej, det var fel. Fler förslag?

Att vad då, sa du? Att den dagen precis som alla de där andra som tillkommit på senare år endast är till för att öka handelns omsättning och inkomster?

Mmm... Nu tror jag visst att vi börjar närma oss sanningen!

Herreduminskapare så idiotiskt. Handeln sänker priset på ett fåtal varor marginellt och den dumma pöbeln förväntas glänta än mer på sina plånböcker. Snabblånefirmorna bombar oss med reklam så vi ska handla ännu mer. Helst för pengar vi inte har. Men det värsta i hela soppan är ju hur många som går på det! Folk blir ju som galna under de här jippona. De åker flera mil för att "tjäna" på att handla lite billigare och sen handlar de ÄNNU mer för att det blev lite pengar över när man köpte den där jättebilliga TV;n.

Nej, här har ni en som gjort bästa affären av alla idag - jag har inte stuckit stortån utanför porten ens idag. Utanför lägenheten har jag varit men bara i tvättstugan. Så mig tjänade ingen en krona på idag.

Utom ATG förstås...

Ja, skam till sägandes så gjorde jag ett litet system för 48 kronor på V64 ikväll. Men ATG har inte bombat mig med reklam om Black friday så därför känns det ok ändå. Löningsdag som det är och allting.

Sen KAN det ju faktiskt också bli så att jag prickar in nog många rätt för att både få slantarna tillbaka eller t.o.m gå med vinst. Det får kvällen utvisa!

En kväll som ska tillbringas bekvämt tillbakalutad i soffan och förhoppningsvis få se Timrå IK göra processen kort med Umeålaget Björklöven. Serien har snart spelats till hälften och ikväll får Cmores tittare äntligen se serieledande Timrå spela på hemmaplan. Två gånger förut under mer än 20 omgångar har de valt att visa Timrå men då bara i bortamatcher. Bottenlagen AIK, Modo och Västerås har däremot synts lite då och då...

SÅ eftersom lite tvätt hänger kvar en trappa ner så önskar jag redan nu en trevlig kväll och helg till den lilla men naggande goda läsekretsen. Sköt om er! Så ingen annan måste göra det.

Av Göran - 19 november 2016 22:06

Vet egentligen inte riktigt vad det är med mig. Vet bara att det inte hjälper hur mycket jag sover/vilar/slappar/tar det lugnt. Tröttheten blir bara värre.

Jag tror att det började någon gång i somras för att sedan eskalera alltefftersom hösten/vintern kröp upp och bäddade ner mig/oss i mörkret.

Några tappra försök har jag gjort att få igång kroppen men varje gång mitt bättre jag föreslår att jag ska klä på mig skor och jacka och ta en promenad rycker mitt sämre jag på axlarna och frågar vad fan det ska tjäna till. Och mitt sämre jag håller visst på att ta makten mer och mer över min kropp och själ och inte minst mitt liv.

Jag var ledig i nästan en måmad från september och halvvägs in i oktober så man tycker väl att jag borde ha hunnit vila ifatt det jag eventuellt slarvat med under månaderna innan. 

Jag vaknar oftast ganska tidigt när jag är ledig och känner mig hyfsat utsövd. Då stiger jag upp, fixar morgonkaffet som avnjutes här framför datorn. Men inom någon timme efter det sitter jag här på stolen och nickar till.

Likaså om jag sätter mig i soffan för att titta på TV så tar det max 15 minuter innan hakan trillar ner mot bröstkorgen och jag hör mig själv snarka till.

Kanske är det "bara" brist på vissa ämnen i kroppen som ställer till det. Därför har jag inhandlat en burk med multivitaminer samt en burk zinktabletter för det tipset fick jag när jag googlade på mitt tillstånd. Så nu hoppas jag att dessa energitillskott balanserar upp vad som nu är i obalans i min kropp.

Om inte så får jag nog söka proffessionell hjälp för då är det nog så att jag har gått in i den berömda "väggen". Det finns ett och annat som tyder på det redan nu. T.ex den där håglösheten som är min följeslagare sedan lång tid tillbaka. Känslan att inget liksom spelar någon roll.

Det brukar kännas ungefär såhär vid denna tiden på året men i år är de liksom värre på något sätt. 

Annars... så har jag kollat på SMB (Så mycket bättre i TV4) ikväll och fått en helt ny syn på Lisa Ekdahl. Det är liksom svårt att inte tycka om henne. FAST jag egentligen aldrig varit något stort fan av hennes låtar. Men här tycker jag att den personlighet som tränger genom rutan och in i mitt vardagsrum ger mig en ny syn på henne. Hon är ju faktiskt riktigt, riktigt begåvad.

Och... Jag somnade INTE medan jag tittade på programmet där hon var kvällens huvudperson.

Mina döttrar är annars lite i fokus denna helg. Lilla stumpan fyller 23 idag. Stora stumpan är hemma från Sthlm över helgen och vi ska äta lunch på stan imorgon. Ikväll skulle hon träffa kompisar.

Hmmm... det blev visst ett gnäll-inlägg, det här. Men en sån dag är också en dag, som Sven-E i "Pitsvakt" skulle ha sagt. "Dragbana´ ska oljes och väderchecken ska göres. Oavsett om en ôrke eller int´!"

Jag slutar här och hoppas att jag är lite piggare när jag vaknar imorgon bitti. Det hoppas jag att ni också är, mina högt värderade ordbrukare i Sangis, Veberöd, Morkarla och Hagsätra. Ska försöka vara lite mer uppåt nästa gång!

Av Göran - 15 november 2016 21:54

Det har gått en vecka och i världens bästa land (enligt dess politiker) börjar så smått eftertankens kranka blekhet att göra sig påmind. Trump själv har backat från en del av det han sa i valrörelsen. Men även hans bittraste motståndare börjar dra öronen åt sig när journalisterna frågar om de löst sin enkelbiljett bort från Trumps rike.

Njae... det var väl kanske inte riktigt så vi menade, säger de.

Och det är kanske bra det. Kanske lika bra att ingen ny Berlinmur byggs (mellan USA och Mexico). Kanske lika bra att Cher stannar där hon är. Innan valet nöjde ju inte hon sig med att säga att hon skulle lämna USA i händelse av vinst för Donald utan hon skulle ju lämna jorden och flytta till Jupiter.

Fast egentligen kanske det var det smartaste att säga för alla fattar ju att det inte är på allvar eftersom det inte bara är att köpa biljett och sätta sig på skytteln till Jupiter.

Själv längtar jag varken till Jupiter, Mars eller ens månen. Vad skulle jag där att göra? Det finns ju inget där! Utom sand och berg och dalar. Och vill jag se hur jorden ser ut från rymden så finns det ju redan bilder att titta på som satelliterna tagit sen många år.

Nåja, ETT har jag i alla fall klart för mig nu när dammet från valrörelsen har lagt sig. Att för de allra sämst ställda i det där jätterika landet så kvittar det lika om presidenten är man eller kvinna, svart eller vit, lång eller kort. De får ett h-e i fyra år till oavsett vem som regerar. Och efter det får de ett h-e i fyra nya år. Så länge de lever.

Det tycks vara där som här att det är den undre medelklassen som är villig att testa vad som helst om det innebär en förändring mot det man haft i nästan alla tider.

Min sista natt slutade imorse så dagen har delvis ägnats åt sömn. För andra gången i följd har sömnen funkat riktigt hyfsat i samband med mina nattskift. Förutom att jag kanske steg upp lite för tidigt idag (elvatiden).

Men det har min kropp skaffat sig kompensation för genom att helt enkelt somna sittande 3-4 gånger både här vid datorn och framför TV;n där jag satt ett slag förut.

Ledig och ledig, förresten... Imorgon och på torsdag ska jag iväg en timme eller två på möten som jag är kallad till och på fredag har skiftlaget APT i fyra timmar. Ännu har jag inte bestämt om dessa tre tillfällen med övertid ska gå till att stärka upp decemberlönen eller att samla komptimmar till de där dagarna (som jag vet kommer förr eller senare) då jag är så trött på min arbetsplats att jag bara vill därifrån.

Extra pengar till jul är förstås aldrig fel. Särskilt i år när jag nu skaffat mig en bil vars fordonsskatt ska betalas i december också (dryga 2 lax). Men å andra sidan kan de ju inte beskatta ledighet än så länge så det frestar också.

Tvättstugan har jag också hunnit med även om jag var sen igång. Detta på grund av att jag somnade här på datastolen och sov i säkert 2 timmar. Och när jag ska hänga den första laddningen i torkrummet så startar inte den förb... fläkten som blåser tvätten torr. Det blev att gå upp och leta fram numret för felanmälan.

Men... de stängde klockan 16 och öppnar igen klockan åtta imorgon så jag började ställa in mig på att stiga upp vid sextiden och hoppas på att tvätten torkat då. En granne hade ju bokat imorgon förmiddag.

Men så kom jag på att såna där mackapärer brukar ju ha en automatsäkring som man kan återställa när de trilskas så jag skyndade mig ner för att leta reda på den. Nu var det inte den som stoppat fläktarna utan någon dum jävel hade slagit av huvudströmbrytaren till torkanläggningen. Jag har bott här i snart sex år och DET har aldrig hänt förut!

Men... so what? Nu är tvätten både ren, torr och uppburen samt inlagd i skåp och lådor så jag försöker se det som om jag fick tillfälle att lära mig något. Bra dock att jag aldrig hann ringa jourvaktmästaren och förorsaka dem en onödig utryckning för att slå till en enkel strömbrytare.

Till er, kära ordbrukare i Obbola, Lennartsfors, Karlholmsbruk och Misenträsk önskar jag därmed en underbar natt tillsammans eller var för sig. Ha sedan en alldeles fantastisk onsdag!

Förr eller senare lär jag dyka upp igen. Som en ubåt. När ni som minst anar det...

Av Göran - 11 november 2016 21:21

Först Åke Cato! Och nu även Leonard Cohen, en av mina husgudar. Också han född 1934 precis som Åke C. Två mycket fascinerande män om än på varsitt vis. Cohen har jag lyssnat på sedan de tidigaste tonåren. Då var jag ganska ensam bland jämnåriga att älska den där djupa, mörka rösten och hans egensinniga texter.

First we take Manhattan, Hallelujah, So long Marianne är några av hans hits men personligen har jag ett par andra favoriter. T.ex den här...



Eller den här (som är mycket äldre)...



En artist som saknar motstycke i vår värld, anser jag. En av de riktigt stora. Och nu är alltså även han borta för alltid

Det är inte utan att man känner sig lite sorgsen efter två stora förluster på lika många dagar.

Det är förresten väldigt många storheter som gått ur tiden det senaste året. Förutom Cato och Cohen har ju även David Bowie, Robert Broberg och Robin Williams lämnat jordelivet det senaste året.

Eller som en gammal vän sa en gång för länge sen..; "Da Vinci är död, Tesla är död och Einstein är också död... Och själv känner jag mig inte heller riktigt bra!"

Har jobbat första dagskiftet, ett återstår liksom två nattskift innan nästa frivecka. Då den är över är det två nya dagskift och därefter två halva nattskift (p.g.a diverse möten som jag är kallad till) innan vi börjar nästa 14-dagars ledighet.

Ha en fin helg, min lilla men naggande goda läsekrets. Själv ska jag arbeta hela helgen. Hoppas ni läsare får vara så lösa och lediga som ni behöver. Vi ses igen - när andan faller på!

Av Göran - 10 november 2016 14:03

Ordbrukare brukar jag ibland kalla mina läsare. Ordet knyckte jag av en favoritskribent, Åke Cato. Han kallade också sina läsare så och sig själv för Bokstavsskötaren eller kort och gott "Spalten".

Nyss nåddes jag av beskedet att Åke lämnat jordelivet och det känns väldigt sorgligt. På sin blogg beskrev han i våras hur han vurpade med sin elrullstol och hamnade under en lastbil. Visserligen stillastående men ändå. Därefter skrev han inget förrän i augusti då han beskrev ett pendlande mellan hopp och förtvivlan under sin konvalescens. Det blev hans sista inlägg på sin blogg.

Därför anade jag någonstans att han kanske inte var i bästa skick även om texten gav lite hopp om återfunnen livsgnista. Jag kommer att sakna honom. Hans blogg var en favorit, jag blev alltid glad då jag såg att det kommit upp nya inlägg.

Min första kontakt med ÅC;s skrifter var hans krönikor eller kanske snarare kåserier i Aftonbladet på 80-talet. Jag köpte inte tidningen varje dag men hade björnkoll på vilken veckodag "Spalten" publicerades. Dessa missade jag ogärna.

Sedan dök han upp i TV i Nöjesmassakern och var väl säkert den av medlemmarna som skrev flest sketcher.

"Det går precis lika bra med selleri" är ju ett av flera nästan bevingade uttryck från den serien.

Åke blev 82 år och jag känner stor tacksamhet över att få vara åtminstone delvis samtida med honom.

Vila i frid, kära "Spalten"!

Länken till din blogg får ligga kvar i högermarginalen här hos mig så länge den finns kvar. Jag tittar in och läser då och då. Den spänner ju över många år så det finns massor att glädjas åt där.

Som sagt; Vila i frid! Och tack för alla skratt!

Presentation

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8 9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
<<< November 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Blogkeen
Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se