En ovanligt trevlig söndag idag! Äldsta dottern med sambo är i stan några dagar och vi stämde möte på Norra Stadsberget med planen att ta en fika på resturangen där.

Det blev det dock inget av med utan vi promenerade omkring en stund istället och pratade länge i skuggan på en bänk. Thea fick också följa med så jag fick ätnligen tummen ur imorse och monterade tillbaka hennes bur bak i bilen. Den har ju stått inne i lägenheten sen jag bytlånade bil med min andra dotter.

Dessa möten är det ju ganska glest emellan så jag uppskattar verkligen när de blir av. Några timmar mitt på dagen bara men lika uppiggande ändå. 

Min tanke innan var att ta lite bilder med mobilen och kanske visa upp utsikten för mina ordbrukare. Samt även några av de vackra hus som finns däruppe. Men när vi möttes och hade kramat om varandra glömde jag helt bort det.

Förhoppningsvis blir min ekonomi lite starkare nästa år då jag slipper den där straffskatten jag ondgjort mig över på detta forum flera gånger. Förhoppninsvis så mycket bättre att även jag kan unna mig åtminstoner någon resa till Stockholm där hon lever och verkar till vardags.

Men vi får se. Risken finns att det första året måste användas till att fylla ut de hål i min kassa som den orättmätiga beskattningen skapat.

Imorgon ska jag ta en tripp in till centrum och hresvärdens kontor för att ta reda på om de kan hjälpa mig att få byta till en mindre och billigare lägenhet hos samma värd. Kollade igår och de har minst 30 lägenheter som står tomma.

Tanken hos mig är att man då kanske är lite mer rädd om de hyresgäster man har och att uppsägningstider kan bli mer förhandlingsbara så jag slipper betala dubbel hyra mer än för kanske en vecka eller så.

Min lägenhet borde vara ganska lätt att hyra ut för dem, sett till storlek och månadsavgift. Öppen spis sitter kanske iinte heller i vägen även om man inte längre får elda i den. Diskmaskin finns ju också och det är ju särskilt bra om det är en barnfamilj som flyttar in. SOm ensamstående skulle jag förstås klara mig bra utan den men använder den såklart när jag nu har den.

Så jag har gott hopp. På de 12 år jag bott här har ingen av de tre andra fyrarummarna stått tom mer än nån dag när tidigare hyresgäster flyttat ut så jag hoppas det går att lösa. Thea och jag klarar oss ju fint med en tvårummare.

Roligare än så blev det inte idag. Ska avsluta och ta fram grillpannan där jag ska tillaga två skivor karré som jag tagit fram ur frysen. Till detta ska jag först göra en guacamole eftersom de tre avocados jag köpte häromdagen mognar fortare än jag trodde så måste jag använda dem. Och guacamole är väl så gott till kött som beasås eller nåt annat.

Ha en fortsatt fin söndag, kära ordbrukare i Röbäck, Vagnhärad, Sotenäs och Fiskebäckskil!
Vi ses!

I sex avsnitt har jag berättat om den "sanning" som jag personligen tror på gällande mordet på vår statsminister. Den sanningen mörklades redan från minuterna efter skotten. Av skäl som jag faktiskt kan förstå för det hade sannerligen förändrat Sveriges ställning och anseende i världen så som tiderna var på 80-talet.

Därmed dock inte sagt att jag tar dem i försvar. De drabbades, helt förståeligt, av panik och när man valt den vägen gick det ju inte att backa.

Det jag tycker är mest förvånande är att så få invånare i landet tycktes reagera på det sätt jag själv gjorde. Det dröjde bara ett par veckor innan jag insåg att flera saker inte stämde.

Än märkligare är det med Estoniakatastrofen men där tog det mig längre tid att inse att den officiella versionen är full av rena lögner. Nej, förresten, SMUTSIGA lögner menade jag!

Färjan sjönk på c:a 15 minuter enligt överlevare. Detta ska vara omöjligt. Såna fartyg är byggda för att hålla sig flytande väldigt länge efter att de kapsejsat. Sen satt en minister och en höjdare från sjöfartsverket i direktsänd TV och berättade för oss att Estonias vrak inte hade några andra skador i skrovet än bogvisiret.

Jag vet inte men jag TROR att inga dykningar gjordes då. Jag tror att de redan visste vem och varför som fartyget sänktes och man ljög helt enkelt för att dölja något. Vad är fortfarande inte klarlagt.

Den "sanningen" köpte jag då eftersom jag inte hade den kunskap jag har nu.

Sen gjorde Henrik Evertsson sin dykexpedition med en dykrobot och avslöjade först ett hål som var 1½ meter brett och c:4 meter högt. Därefter hittade ännu en skada som var bortåt 20 meter lång.

Så för två år sedan skickade SVerigs ner dykare (eller kanske dykrobotar) och konstaterade att skadorna fanns men att de uppkommit då fartyget träffade havsbottnen.

Och nu fanns där plötsligt en bergskedja under båtvraket som de sa hade orsakat skadorna.

Varken hål eller bergskedja talades det om efter de påstådda dykningarna 1994. Däremot sade man att havsbottnen på platsen bestod av mjuk dy och lera.

Detta underlag ställde sedan till problem när färjan skulle täckas över med s.k betongmattor. Tyngden från dessa skapade skred i leran som gjorde att övertäckandet blev omöjligt och lades ner.

Borde inte bergskedjan ha bromsat upp de där skreden???

Naturligtvis inte eftersom den inte finns. Varken 1994 eller idag!

Staten, regeringar, sjöfartsverket m.fl har alltså staplat lögner på lögner genom snart 29 år. Och för att slippa svara på fler frågor belade man för ett par år sedan hela katastrofen med abolition och ovillkorlig, livslång tystnadsplikt.

Det är alltså förbjudet att utreda saken vidare.

Därför undrar jag...

VAD är det som måste döljas? Hade det varit en olycka behövs väl ingen abolition.

VAD fanns/finns det i vraket som världen inte på några villkor kan få veta?

Har det att göra med de militära transporterna som avslöjades långt efter katastrofen?

Eller är det något annat?

Gällande Palme har jag sagt att jag "tror mig veta" hur det gått till och varför. I det här fallet är det väldigt lite vetande från min sida, jag kan bara spekulera. Men för mig står det ändå klart att någon/några sänkte Estonia med flit. Och mördade därmed minst 852 människor, de flesta svenskar.

Frågor som kanske aldrig får nåt svar förrän kanske när alla som levde 1994 är döda för länge sen.

Förjävligt är det hur som helst. Förjävligt är det också att så få bryr sig om att försöka få fram sanningen.

Det lysande undantaget är Åsa Myrberg som jag berättade om i en tidigare blogg. Hon har sin egen teori som jag själv finner ganska trovärdig. Nyss fick hon avslag av den högsta rättsliga instansen på kravet att få läsa alla handlingar som handlar om hennes far som omkom i katastrofen. Se gärna hennes Vlogg på Youtube och bilda er en egen uppfattning. Jag säger inte att hon har rätt i allt. Men hon kan mycket väl ha det. 

Om inte annat så belyser hon väldigt väl hur mycket korruption det finns i det land de flesta av oss trott var fritt från sådana saker. Ni får en länk till det första avsnittet i hennes videoblogg.

Därmed avslutar jag serien om "Den talande tystnaden". Känner mig både förvånad och lite besviken att så få verkar ha läst och förstått. Väldigt få kommentarer vilket väl tyder på att det jag skrivit inte väckt några tankar. Eller varit särskilt intressant...

För oavsett om man tror på min "sanning" eller ej borde kanske någon haft undringar omkring det jag påstått. Men inte en enda fråga har jag fått.

Ett misslyckande kanske men jag försökte i alla fall.

Inte så många gör det om man inte räknar alla som lägger ut underliga teorier på olika Youtubekanaler och i andra forum. Där de flesta tigger swish och vill att man blir betalande medlem i deras kanaler.

Sånt ber varken Åsa eller min källa på "tuben" (Postum Humanitas) om. Detta ökar deras trovärdighet i mina ögon.

Det känns som om folk idag är mer intresserade av sensationella teorier, sanningen är inte lika intressant.

Väljer du att lyssna på det Åsa berättar så får du en skrämmande inblick hur det faktiskt går till i Sverige idag.

Tack till den som läste hela vägen. Kommentarer uppmuntras, vänligt men bestämt!

Börjar undra om krukväxter kan känna sig ensamma. Nu är jag ju ingen odlare i vanlig mening. Men då jag hade städat upp balkongen och ställt ut det lilla möblemanget köpte jag ändå en livs levande pelargon att pryda bordet med.

Den har jag sedan dess försökt sköta om efter bästa förmåga. Den hade tre små blommor redan från början men dessa vissnade rätt snabbt och föll av.

Men för en vecka sedan hörde exfrun av sig och undrade om jag ville ha en chiliplanta. Det tackade jag ja till för det är ju rätt kul att kunna plocka sin egen färska chili.

Så nu fick min lilla blomma sällskap och vips satte den i att växa så det var en ren fröjd att se. Knoppar sköt den också och de slog ut till stora, vackra blommor. Eller vad tycks?

Chilin har inte förändrats synbart men pelargonen tycks alltså ha fått en lidnersk knäpp och prunkar nu av livshlädje.

Så till nästa år, om jag bor kvar, ska jag nog ta och följa exets exempel och odla lite mer på balkongen.

Där finns redan en gammal spaljé som någon tidigare hyresgäst lämnat kvar så kanske jag ska förså lite tomater som sen kan få klättra på den. Eller kanske bättre med något som bara är vackert att titta på.

Jag bor ju mitt emellan två stora fabriker så det är kanske tveksamt hur nyttigt det är att käka nåt som vuxit på min balkong. Kanske ok om man sköljer dem noga dock...

Nåja, det får vi se. Det är väl ganska tveksamt om jag blir kvar här så länge till. Jag har stått i lägenhetskö hos det kommunala lägenhetsbolaget, Mitthem, i 4-5 år eller så. Där får man kö-po'ng enligt ett regelverk som jag inte alls kan. Men jag vet att jag har nåt på 2 300 poäng nu.

Så igår lämnade jag intresseanmälan på två lägenheter hos dem. Där och då räckte mina poäng till en förstaplats men jag vet ju inte när det bestäms vem som erbjuds bostäderna ifråga.

För min del så skulle det behövas ett besked innan månadsskiftet för att slippa stå med dubbla hyror att betala i höst. Jag har tre månaders uppsägnngstid här och den räknas från nästa månadsskifte räknat från det datum det registreras. Alltså hamnar vi på sista oktober om jag säger upp den senast 31/7.

Om det blir av så hamnar jag på andra sidan om stadens centrum, nära E14 som går mot Östersund och Trondheim.

Men två rum mindre att städa och hålla rent i. Det räcker gott till Thea och mig.

Hon sover ännu men kommer väl snart skuttande och vill upp i famnen. Det vill  hon varje morgon så vi har gjort det till en lite ritual vi har för oss. Hon får sitta i knäet medan vi talar om för varandra, på varsitt språk, vad vi tycker om varandra. Medan hon blir omklappad och kliad på magen och i nacken.

När vi har klarat av det där hoppar hon oftast upp på min säng och sover 30-45 minuter till innan hon vill ut.

Därmed ska jag avrunda och se efter om mitt kaffe är klart.

Gör det ni också, kära ordbrukare i Tibro, Valdemarsvik, Ultuna och Katterjåkk! Ta er en gof kopp kaffe på farstutrappan, balkongen eller vid köksbordet för all del.

Vi ses!

Ännu en dag då min bloggs backspegel har mycket att ge. Tolv år har gått sedan den äldsta katt jag känt gick över regnbågsbron efter att det upptäckts tumörer i massor i underlivet på henne. Jag satt och höll hennes tass i min hand medan hon gjorde sin sista resa. Lite sorgligt men ändå ett vackert minne eftersom jag vet att det avslutade svåra plågor och räddade henne från fler och värre.

Jag påminns också om att det är sjusovaredagen idag. Legenden berättar om 7 kristna män som levde c:a år 250 e.kr

Kejsare Decius lät bygga ett avgudatempel och lät meddela att alla som inte dyrkade honom där skulle straffas med döden. Han utsåg alltså sig själv till ställföreträdande Gud men oinskränkt makt.

De sju kristna männen gav då bort allt de ägde till de fattigaste och flydde sedan till en grotta där de planerade att tillbringa återstoden av sina liv

När kejsare Decius fick reda på det lät han mura för ingången till  grottan. Sedan gick det 200 år innan man rev den muren. Och då vaknade de sju sovarna och levde vidare. Enligt legenden...

Legenden har sedan skapat nya legender. Som t.ex att den som sover länge den här dagen får sen vara trött i ett helt år. Vad "länge" betyder vet jag inte men eftersom jag steg upp vid halv sex känner jag mig inte så orolig.

Så jag hoppas att mina kära ordbrukare också steg upp innan klockan blev för mycket. Så inte ni heller behöver drabbas av den där årslånga tröttheten.

Därmed tackar jag för visat intresse och återgår till att spela lite Word Blitz på Facebook medan jag väntar på att Thea ska vakna och komma springande med glad svans.

Det är kanske den största lyckan med att vara hundägare. Du får varje dag uppleva det härliga i att någon blir överlycklig att se dig. Oavsett om det är när hon vaknar eller när jag kommer hem efter att ha lämnat henne ensam en stund.

Ha en fin torssdag, kära ordbrukare i Stenungsund, Almunge, Viskafors och Simlångsdalen!

Vi ses!

Till alla som tycker att jag borde lägga upp mer bilder tipsar jag om att flytta muspekaren till "Tidigare år", sedan välja "För två år sen" så kan ni titta på bilbilder från mitt besök då på Härnösands bilmuseum. Sveriges största i sitt slag. Jag bjuder på några smakprov. Två fanns med redan för två år sen men nr 2 och 4 tror jag inte var med då.

Den översta bilden är jag lite extra förtjust i. Visst är den pampig, Packarden?'

Då jag tog bilden trodde jag att det var en Roll´s Royce men sen läste jag skylten där det stod Packard. Och det var nog inte utan anledning man hängde upp kristallkronan ovanför just den.

Då kostade det 120 kr per vuxen person att gå in och gå runt. Kanske har de höjt men knappast mer än att det är väl värt slanten det kostar för det finns flera hundra fordon att titta på.

I år ska de visst ha utökat med en avdelning av bara SAAB;ar. Det märket har jag ägt flera bilar av och trivdes mkt bra med dem.

Så om du bor i trakterna eller har vägarna förbi i sommar så kan du ta en avstickare dit. Googla så hittar du adresen och sen hjälper Google Maps dig att hitta dit. Inte alls långt från E4 heller

Och är du på väg söderut och blir hungrig så finns det en pizzzeria vid namn "Napoli" på östra sidan av vägen i den södra utfarten från staden. Där åt vi och det var nog en av mitt livs bästa pizzor.

Annars... så tycks VH (vår Herre) ha satt sommaren lite på paus idag. När jag vaknade hällregnade det men det upphörde lagom tills fröken Thea vikt sig ur sin säng och ville ut och göra morgontoalett.

Fortfarande mulet dock och då och då kommer en skur med regn så det blir väl att hålla sig inomhus mestadels idag.

Ut måste jag förstås ett par gånger till med min lilla sambo och dessutom behöver jag lite basvaror från Willys eller kanske Lidl.

Därmed tackar jag för visat intresse och önskar fortsatt trevlig onsdag till mina kära ordbrukare i Vittangi, Smygehuk, Norrskedika och Smögen. Eller var ni nu bor...

Vi ses! Hoppas jag...

Pausad skrev jag ganska nyss. Men kom sen på att jag glömde lägga ut bildbevis på likheten mellan den jag tror mördade Palme och den första fantombilden som publicerades redan någon dag efter mordet. Så här såg den ut...

Den kommer ni ihåg, eller hur? Det var den bilden som Holmér sa var ett misstag att publicera. Kanske för att den var så lik AW som enligt min överygelse är den verklige gärningsmannen. Bilden på honom är av lite senare datum så han är lite äldre än 1986. Men visst är det väl likt?

Nu ska man ju komma ihåg att fantombilden är en teckning och bilden på AW ett foto men nog tycker jag att likheten är slående. I alla fall är fantombilden mer lik AW än vare sig Christer P eller "Skandiamannen". Eller...?

Parets vän THeo från Kreta är också med storr sannolikhet identisk med den s.k Grandmannen. Det glömde jag faktiskt att redovisa när jag skrev om honom. Han som syntes utanför biografen och såg ut att spana efter makarna. Av honom tecknade en kvinnlig konstnär som observerat honom en bild. Här i par med en bild av den verklige Theo...

Ganska likt den också, eller...?

Såhär i efterhand kände jag att jag nog skulle ha tänkt på att låna dessa bilder från Google och lagt in dem när jag skrev om dessa herrar. Och visst hade jag kunnat redigera in dem i efterhand men tänkte att den som redan läst knappast backar tillbaka och läser igen. Så det fick bli ett litet avsteg från pausen som jag nu återgår till.

Så länge ingen ber om mer  förstås.

Känner en vag oro fast jag kanske inte ens behöver. För kanske 10-15 minuter sen hörde jag en rejäl smäll, som av ett skott. Tänkte genast på Palmemordet igen eftersom det skulle kunnat vara en s.k förgasarsmäll från en bil, vilket vittnen vid mordplatsen beskrev ljudet av skotten som. Men direkt efteråt tänkte jag på att i så fall borde jag även ha hört ljudet av en bil. Men det gjorde jag inte, det var alldeles tyst för övrigt. Både före och efter.

Däremot horde jag alldeles nyss sirener, från polis eller kanske ambulans och då började jag undra om det hänt nåt allvarligt i grannskapet. I mitt närområde har vi redan haft två mord och två mordförsök i år. Så jag hoppas verkligen att det inte var ljudet av ett vapen jag hörde.

Det kan förstås ha varit smällen från en kollision mellan bilar uppe på motorvägen. Motorljud från bilarna där hörs inte hit men en krock skulle garanterat höras. Men då tänker jag att det borde varit fler ljud som bromsskrik och/eller ljudet av glas som krossas. Jag har hört ljudet från en allvarlig bilolycka och så lät det inte.

Nåja, det lär väl visa sig under dagen.

Tanken från början var nog att kanske fortsätta serien om den talande tystnaden en liten bit till. Men eftersom jag knappt fått några kommentarer så tolkar jag det som att ingen är så värst intresserad. Eller så delar man inte min tro på de uppgifter jag redovisat. Antalet besökare har dock ökat rätt rejält under de dagar jag skrev om det så det tyder väl ändå på någon sorts intresse. Men jag tänker att det jag skrivit är ju bara en väldigt komprimerad sammanfattning som borde väcka undringar och frågor. Kanalen på Youtube är så mycket mer ingående och allt underbyggs mycket mer än jag kan göra i min sammanfattning. Så serien får vila. Tills vidare i alla fall.

Om du vill att jag skriver mer om saken så pränta ner en kommentar. Helt ok att vara anonym även om jag föredrar att man länkar till sin egen blogg. Frågor besvarar jag också gärna om jag kan.

Tisdag morgon och tvättdag för mig. Bytt lakan i sängen har jag redan gjort men det går ju snabbt och enkelt sommartid eftersom jag inte använder täcket utan sover med bara påslakanet över mig. Jag sover bättre ju svalare det är där jag ligger. Så duntäcket kommer väl fram om en månad eller så.

Helgen har varit väldigt social. I lördags åt jag surströmming med min tama husmekaniker, vår gemensamma kvinnliga vän M, två äldre damer som bor grannar med kompisen samt min exfru. Som han också är kompis med.

Och hon och jag har ju hela tiden sen separationen varit "on speaking terms"  så vi har inga problem med att vistas i samma rum. Vi testade både Oskars och Röda Ulvens filéer från 2022 och båda var väldigt goda. Även om jag, som alltid, plussar lite extra för Oskars.

Sen i söndags hade vi syskonträff i syrrans stuga. Storebror med fru plus deras mellandotter och ett barnbarn hade kommit upp från Julitta i Sörmland där de bor. Så syrran hade även bjudit in vår enda levande moster med make och vi satt ganska länge och pratade gamla minnen.

En lätt gnagande oro som har pyrt inom mig det senaste året fick också sin förklaring. Redan förra gången brorsan var här reagerade jag på att han hade åldrats så mycket och så snabbt. Han pratade liksom lite släpigt och rörde sig annorlunda också mot förut. Och i söndags fick jag alltså veta att han är under utredning på sjukhus för Parkinsons sjukdom. Om den vet jag inte mycket men jag tror inte att man kan bota den. Däremot kanske man kan hejda den, bromsa ner förloppet så att säga. Om jag minns rätt så var det vad boxaren Mohammed Ali dog av.

Nu ska man väl inte måla f-n på väggen innan diagnosen är fastställd men det är jobbigt att se en närstående förändras så mycket på så kort tid. Och ännu är han ju faktiskt "bara" 73 år och borde ha rätt många goda år kvar.

Men så länge ingen diagnos är klar så väljer jag ändå att hoppas på det bästa. Att det kanske är nåt annat, nåt som vetenskapen kan fixa.

Det börjar bli dags att samla ihop tvätten, byta handdukar i badrummet och stoppa badrumsmattan i tvättkorgen och sätta igång med dagens vedermödor.

Ha en trevlig tisdag, kära ordbrukare, i slott och koja i vårt avlånga land!

Vi ses!

Du som eventuellt slumpats in men inte läst de tidigare inläggen i den serie som nu är framme vid del 5 kan ju ögna igenom lite text men jag rekommenderar att du backar till del ett och läser från början för att få hela bilden.

Det finns många ”sanningar” som folk väljer att tro på i det här fallet. Youtube kryllar av kanaler där folk framför den ena teorin vildare än den andra. Många av dem har dessutom skrivit böcker i ämnet för att tjäna pengar på sina fantasifoster. Teatermord är en av teorierna, en annan är att det var hans egen fru som sköt honom. Eller sonen Mårten. Ännu har jag inte sett någon som säger sig veta att Kalle Anka uppdragit åt Björnligan att röja Palme ur vägen men den teorin vore inte sämre än vissa andra.

Jag tycker personligen att det är smutsigt och ovärdigt att svärta ner en högt respekterad statsmans minne och eftermäle med att bara rakt ur luften påstå att han hade AIDS och måste tas bort från makten innan han blev för sjuk. Dessa människor har bara ett syfte – att tjäna pengar på sina smutsiga fantasier på en död mans bekostnad. Vedervärdigt!

Senast talade jag en del om Herr Holmér och jag ska återkomma lite till honom. Det hoppade ju ett antal grodor ur hans mun genom åren efteråt. Bl.a sa han att ”Det var offret själv som valde mordplatsen:” En märklig sak att säga om man inte vet precis hur allt gick till, vem och varför o.s.v Detta syftade förstås på mötet med Theo vid reklampelaren som han mycket väl kände till. Däremot hade förstås inte Palme planerat att AW skulle dyka upp där och skjuta honom.

Holmér sa också en lite längre tid efter mordet att det var ett stort misstag från utredningens sida att publicera den första fantombilden. Som ju inte alls liknade varken Christer Pettersson eller Stig Engström. Däremot var den väldigt lik den verklige gärningsmannen, AW. Därför tror jag att även det var en s.k freudiansk felsägning. Att en del av honom liksom ville redovisa sanningen men han visste ju att han inte fick göra det

Initialt talade Lisbeth om två gärningsmän. Hon trodde först att Theo var inblandad men han var ju bara lockfågeln som tjänade CW;s och AW;s syften. Gissningsvis försvann även han blixtsnabbt därifrån i skräck för både mördaren och risken att bli inblandad. Vilket han ju var även om han själv var ovetande om den saken.

Jag tror inte att Lisbeth såg mördarens ansikte överhuvudtaget men chocken och kalabaliken gjorde att hennes första tanke var att det var Theo som sköt. Sen kanske hon såg två ryggtavlor försvinna från platsen där Theo var den ena.

Paniken efter skotten blev ju i det närmaste total när man insåg att det som de övade hade hänt på riktigt utan deras vetskap. Och märkligheterna hopar sig när man sammanfattar polisens agerande. Vittnen och utredningen är t.ex inte överens om när ambulansen kom eller om det var en eller två ambulanser på plats. Enligt utredningen stannade först en ambulans från Sollentuna som råkade åka förbi och därefter kom den som skickats ut av LAC (Länsalarmeringscentralen) från Sabbatsbergs sjukhus. Men inga vittnen talar om två ambulanser samtidigt på platsen

Från sjukhuset kontaktades sedan sonen Mårten, enligt utredningen, och ska enligt egen utsago tagit en taxi direkt till Sabbatsberg. Men Mårten åkte inte direkt till sjukhuset utan till föräldrarnas bostad i Gamla stan där han lånade nyckel till lägenheten av deras granne, Janken Myrdahl, son till författaren Jan Myrdahl. Han brukade ta in post och vattna blommor hos paret Palme när de var bortresta. Och Mårten med flickvän kom INTE i taxi till sjukhus utan i en målad polisbil. Det finns det en tydlig bild på. Den bilden har en del privatspanare hängt upp sig på i tron att det är Lisbeth som ses stiga ur polisbilen men det är Mårtens dåvarande flickvän Ingrid.

Efter att bilden publicerats ändrade Mårten sin utsaga och sa att han inte förstått allvaret utan trott att föräldrarna befann sig hemma. Och att de hejdat en polisbil som ”råkade” komma förbi och fått skjuts av dem till Sabbatsberg.  Om det är som jag tror så skulle Mårten hämta något i lägenheten. Gissningsvis Olofs kalender där säkerligen mötet med Theo fanns nedskrivet. Men det skulle ju städas bort av mörkläggarna så det var viktigt att den inte kom i orätta händer. Mårten införlivades förstås också i mörkläggningen och övertygades/övertalades eller tvingades att spela med i den.

Lite senare i tid hittade Holmér på kurdspåret och detta upptog rätt många månader av utredarnas tid eftersom det var han som bestämde helt vilka spår man skulle jobba med. Men till sist blev det ju helt ohållbart och Holmér tvingades avgå. Därefter tillträdde ett antal åklagare efter varandra och samtliga har aktivt deltagit i mörkläggningen. Till sist alltså även Krister Petersson som satt i TV och skruvade på sig medan han presenterade sin lösning på gåtan. Som han absolut inte ens trodde på själv.

Walter kunde man inte sätta dit och Pettersson frikändes av en enig hovrätt. Så därför valde man att peka ut en avliden man som inte kunde försvara sig längre och givetvis inte heller åtalas.

På det sättet kunde man då till slut lägga ner utredningen med motiveringen att fallet var löst men ingen kunde åtalas för det eftersom mannen ifråga inte längre var vid liv.

Därmed svärtade man ner rykte och anseende för ännu en helt oskyldig person. Var och en som tänker efter lite inser ju hur illa Stig passar in som gärningsman.

Hur skulle han kunnat veta att Olof och Lisbeth skulle befinna sig just där, just då? För han hade väl knappast för vana att gå beväpnad till och från jobbet ens på fredagkvällarna?

Enligt Stigs f.d fru ägde han inget vapen, såvitt hon visste. Han hade heller inget intresse för vapen. Visserligen gillade han inte Palme men varför skulle en medelålders välsituerad herre med bra jobb, hus och familj sätta allt detta på spel för att döda statsministern. Det är så dumt så att de borde skämmas. Och det kanske de gjorde för Kristersson såg sannerligen inte förtroendeingivande ut när han presenterade Stig som troligaste gärningsman.

Fallet var alltså polisärt uppklarat som det heter.

MEN… ändå hemligstämplades vissa handlingar i femtio år, eller om det till och med var 75 år. Har man löst ett fall behöver väl inget hemligstämplas? Då borde väl allt vara offentlig handling?

Men man kanske insåg att risken fanns att någon privatspanare skulle försöka snoka reda på sanningen. Och det är alltså det jag tror har hänt nu efter Postum Humanitas utredning.

Utöver det jag redan skrivit så finns det en ganska lång rad med mystiska dödsfall bland folk med insyn i fallet. Utom Holmérs chaufför så sades det att rättsläkaren Milan Valverius, som obducerade Palmes kvarlevor. Begick självmord 1994 tillsammans med sin fru. Hur vet jag inte men hur sannolikt är det att ett gift par tar livet av sig tillsammans?

Krigsmaterielinspektionens tidigare chef Carl Fredrik Algernon föll ner på spåret framför ett tunnelbanetåg och det finns vittnen som är säkra på att han blev knuffad. Han hade också rotat runt i Palme-sken-utredningen och hittat märkligheter. Utredningen lades förstås ner

Så nog är det en mörkläggning, alltid. Och vi kan bara hoppas att möjligheterna öppnar sig för att en dag få upp sanningen på bordet.

Det hände, som sagt, något med Sverige den där natten 1986. Det förändrades så mycket, så fort att jag vet att jag inte är ensam om att inte längre känna igen mitt eget land. Och då menar jag inte den där sörgårdsidyllen från 50-talet som vissa SD-politiker målar upp som sin vision av framtiden. Där mor var rar och far rodde. Och det farligaste man riskerade att möta kanske var en liten orm.

Men byken som består av mörkläggningarna kring både Palme och Estoniakatastrofen måste nog tvättas ordentligt offentligt innan vi kan börja bygga upp nåt nytt och bättre.

Detta är vad jag funnit vara den mest trovärdiga teorin om Palmemordet. Den som följer serien från del 1 och fram till idag har att göra ganska länge för många avsnitt är rätt långa. Men är man intresserad och vill få bevis så är det värt besväret. För det ligger ett gigantiskt arbete bakom avslöjandena och allt är underbyggt med fakta och bevis.

Därför avslutar jag med att än en gång lägga ut en direktlänk till den första delen. Men man måste se kanske 6-7 avsnit eller kanske fler för att börja förstå helheten. Det kommer att dyka upp frågetecken i ditt huvud men de allra flesta rätas ut med tiden om man bara har lite tålamod. 

Tack för visat intresse, du som läste hela vägen. Kommentarer och frågor uppmuntras också vänligt men bestämt.